Matteus 27
Svenska 1917
27 Men när det hade blivit morgon, fattade alla översteprästerna och folkets äldste det beslutet angående Jesus, att de skulle döda honom.
2 Och de läto binda honom och förde honom bort och överlämnade honom åt Pilatus, landshövdingen.
3 När då Judas, som hade förrått honom, såg att han var dömd, ångrade han sig och bar de trettio silverpenningarna tillbaka till översteprästerna och de äldste
4 och sade: »Jag har syndat därigenom att jag har förrått oskyldigt blod.» Men de svarade: »Vad kommer det oss vid? Du får själv svara därför.»
5 Då kastade han silverpenningarna i templet och gick sin väg. Sedan gick han bort och hängde sig.
6 Men översteprästerna togo silverpenningarna och sade: »Det är icke lovligt att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspenningar.»
7 Och sedan de hade fattat sitt beslut, köpte de för dem Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar.
8 Därför kallas den åkern ännu i dag Blodsåkern.
9 Så fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, när han sade: »Och jag tog de trettio silverpenningarna -- priset för den man vilkens värde hade blivit bestämt, den som israelitiska män hade värderat --
10 och jag gav dem till betalning för Krukmakaråkern, i enlighet med Herrens befallning till mig.»
11 Men Jesus ställdes fram inför landshövdingen. Och landshövdingen frågade honom och sade: »Är du judarnas konung?» Jesus svarade honom: »Du säger det själv.»
12 Men när översteprästerna och de äldste framställde sina anklagelser mot honom, svarade han intet.
13 Då sade Pilatus till honom: »Hör du icke huru mycket de hava att vittna mot dig?»
14 Men han svarade honom icke på en enda fråga, så att landshövdingen mycket förundrade sig.
15 Nu var det sed att landshövdingen vid högtiden gav folket en fånge lös, vilken de ville.
16 Och man hade då en beryktad fånge, som hette Barabbas.
17 När de nu voro församlade, frågade Pilatus dem: »Vilken viljen I att jag skall giva eder lös, Barabbas eller Jesus, som kallas Messias?»
18 Han visste nämligen att det var av avund som man hade dragit Jesus inför rätta.
19 Och medan han satt på domarsätet, hade hans hustru sänt bud till honom och låtit säga: »Befatta dig icke med denne rättfärdige man; ty jag har i natt lidit mycket i drömmen för hans skull.»
20 Men översteprästerna och de äldste hade övertalat folket att begära Barabbas och låta förgöra Jesus.
21 När alltså landshövdingen nu frågade dem och sade: »Vilken av de två viljen I att jag skall giva eder lös?», så svarade de: »Barabbas.»
22 Då frågade Pilatus dem: »Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias?» De svarade alla: »Låt korsfästa honom.»
23 Men han frågade: »Vad ont har han då gjort?» Då skriade de ännu ivrigare: »Låt korsfästa honom.»
24 När nu Pilatus såg att han intet kunde uträtta, utan att larmet blev allt starkare, lät han hämta vatten och tvådde sina händer i folkets åsyn och sade: »Jag är oskyldig till denne mans blod. I fån själva svara därför.»
25 Och allt folket svarade och sade: »Hans blod komme över oss och över våra barn.»
26 Då gav han dem Barabbas lös; men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.
27 Då togo landshövdingens krigsmän Jesus med sig in i pretoriet och församlade hela den romerska vakten omkring honom.
28 Och de togo av honom hans kläder och satte på honom en röd mantel
29 och vredo samman en krona av törnen och satte den på hans huvud, och i hans högra hand satte de ett rör. Sedan böjde de knä inför honom och begabbade honom och sade: »Hell dig, judarnas konung!»
30 Och de spottade på honom och togo röret och slogo honom därmed i huvudet.
31 Och när de så hade begabbat honom, klädde de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde honom bort till att korsfästas.
32 Då de nu voro på väg ditut, träffade de på en man från Cyrene, som hette Simon. Honom tvingade de att gå med och bära hans kors.
33 Och när de hade kommit till en plats som kallades Golgata (det betyder huvudskalleplats),
34 räckte de honom vin att dricka, blandat med galla; men då han hade smakat därpå, ville han icke dricka det.
35 Och när de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem.
36 Sedan sutto de där och höllo vakt om honom.
37 Och över hans huvud hade man satt upp en överskrift, som angav vad han var anklagad för, och den lydde så: »Denne är Jesus, judarnas konung.»
38 Med honom korsfästes då ock två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra.
39 Och de som gingo där förbi bespottade honom och skakade huvudet
40 och sade: »Du som bryter ned templet och inom tre dagar bygger upp det igen, hjälp dig nu själv, om du är Guds Son, och stig ned från korset.»
41 Sammalunda talade ock översteprästerna, jämte de skriftlärde och de äldste, begabbande ord och sade:
42 »Andra har han hjälpt; sig själv kan han icke hjälpa. Han är ju Israels konung; han stige nu ned från korset, så vilja vi tro på honom.
43 Han har satt sin förtröstan på Gud, må nu han frälsa honom, om han har behag till honom, han har ju sagt: 'Jag är Guds Son.'»
44 På samma sätt smädade honom också rövarna som voro korsfästa med honom.
45 Men vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen.
46 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst och sade: »Eli, Eli, lema sabaktani?»; det betyder: »Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?»
47 Men när några av dem som stodo där borde detta, sade de: »Han kallar på Elias.»
48 Och strax skyndade en av dem fram och tog en svamp och fyllde den med ättikvin och satte den på ett rör och gav honom att dricka.
49 Men de andra sade: »Låt oss se om Elias kommer och hjälper honom.»
50 Åter ropade Jesus med hög röst och gav upp andan.
51 Och se, då rämnade förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ned, och jorden skalv, och klipporna rämnade,
52 och gravarna öppnades, och många avsomnade heligas kroppar stodo upp.
53 De gingo ut ur sina gravar och kommo efter hans uppståndelse in i den heliga staden och uppenbarade sig för många.
54 Men när hövitsmannen och de som med honom höllo vakt om Jesus sågo jordbävningen och det övriga som skedde, blevo de mycket förskräckta och sade: »Förvisso var denne Guds Son.»
55 Och många kvinnor som hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom, stodo där på avstånd och sågo vad som skedde.
56 Bland dessa voro Maria från Magdala och den Maria som var Jakobs och Joses' moder, så ock Sebedeus' söners moder.
57 Men när det hade blivit afton, kom en rik man från Arimatea, vid namn Josef, som ock hade blivit en Jesu lärjunge;
58 denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp. Då bjöd Pilatus att man skulle lämna ut den åt honom.
59 Och Josef tog hans kropp och svepte den i en ren linneduk
60 och lade den i den nya grav som han hade låtit hugga ut åt sig i klippan; och sedan han hade vältrat en stor sten för ingången till graven, gick han därifrån.
61 Men Maria från Magdala och den andra Maria voro där, och de sutto gent emot graven.
62 Följande dag, som var dagen efter tillredelsedagen, församlade sig översteprästerna och fariséerna och gingo till Pilatus
63 och sade: »Herre, vi hava dragit oss till minnes att den villoläraren sade, medan han ännu levde: 'Efter tre dagar skall jag uppstå.'
64 Bjud fördenskull att man skyddar graven intill tredje dagen, så att hans lärjungar icke komma och stjäla bort honom, och sedan säga till folket att han har uppstått från de döda. Då bliver den sista villan värre än den första.»
65 Pilatus svarade dem: »Där haven I vakt; gån åstad och skydden graven så gott I kunnen.»
66 Och de gingo åstad och skyddade graven, i det att de icke allenast satte ut vakten, utan ock förseglade stenen.
Matteusevangeliet 27
Svenska Folkbibeln 2015
Jesus utlämnas till Pilatus
27 (A) Tidigt på morgonen tog alla översteprästerna och folkets äldste sitt beslut att de skulle döda Jesus. 2 (B) De band honom, förde bort honom och utlämnade honom till Pilatus[a], ståthållaren.
Judas tar sitt liv
3 (C) Men när Judas som hade förrått honom såg att Jesus var dömd, ångrade han sig och lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste 4 (D) och sade: "Jag har syndat och förrått oskyldigt blod." De svarade: "Vad rör det oss? Det får du ta ansvar för." 5 (E) Då kastade han in silvermynten i templet och gav sig av. Sedan gick han bort och hängde sig[b].
6 Översteprästerna tog mynten och sade: "Det är inte tillåtet att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar." 7 De tog ett beslut att för pengarna köpa Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. 8 Därför kallas den åkern än i dag för Blodsåkern. 9 Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia: Och jag tog de trettio silvermynten, det pris som Israels barn hade satt på honom som hade värderats, 10 och jag gav dem som betalning för Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig.[c]
Jesus inför Pilatus
11 (F) Jesus ställdes nu inför ståthållaren. Denne frågade honom: "Så du är judarnas kung?" Jesus svarade: "Du själv säger det." 12 (G) Och när översteprästerna och de äldste anklagade honom, svarade han inte. 13 Då sade Pilatus till honom: "Hör du inte hur mycket de anklagar dig för?" 14 Men Jesus svarade honom inte på en enda fråga, och ståthållaren var djupt förundrad.
15 (H) Vid högtiden brukade ståthållaren frige en fånge, en som de själva önskade. 16 Just då hade man en beryktad fånge som hette Barabbas[d]. 17 (I) När de nu var samlade, frågade Pilatus dem: "Vem vill ni att jag ska frige åt er: Barabbas eller Jesus som kallas Messias?" 18 Han visste nämligen att det var av avund som de hade utlämnat honom.
19 Medan Pilatus satt på domarsätet, sände hans hustru bud till honom: "Du ska inte ha med den där rättfärdige mannen att göra! I natt var jag svårt plågad i en dröm för hans skull." 20 Men översteprästerna och de äldste övertalade folket att kräva att få Barabbas fri och att Jesus skulle dödas. 21 (J) När ståthållaren frågade dem: "Vem av de två vill ni att jag friger åt er?", svarade de: "Barabbas!" 22 Pilatus frågade dem: "Vad ska jag då göra med Jesus som kallas Messias?" Alla svarade: "Korsfäst honom!" 23 Han frågade: "Vad har han då gjort för ont?" Men de skrek ännu högre: "Korsfäst honom!"
24 (K) När Pilatus såg att inget hjälpte utan oron bara ökade, tog han vatten och tvådde sina händer inför folket och sade: "Jag är oskyldig till den mannens blod. Det här får ni själva ta ansvar för." 25 (L) Allt folket svarade: "Låt hans blod komma över oss och över våra barn!" 26 Då frigav han Barabbas åt dem, men Jesus lät han gissla[e] och utlämnade honom till att korsfästas.
Jesus hånas och misshandlas
27 (M) Därefter tog ståthållarens soldater med sig Jesus in i pretoriet[f] och samlade hela vaktstyrkan runt honom. 28 De drog av honom kläderna och hängde på honom en röd soldatmantel, 29 vred ihop en krona av törne och satte den på hans huvud och stack en käpp i hans högra hand. Sedan böjde de knä inför honom och hånade honom och sade: "Leve judarnas kung!" 30 (N) Och de spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet.
31 När de hade hånat honom, tog de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästas.
Jesus blir korsfäst
32 (O) På vägen ut fann de en man från Kyrene som hette Simon. Honom tvingade de att bära hans kors. 33 (P) Och när de kom till den plats som kallas Golgata[g], vilket betyder Dödskalleplatsen, 34 (Q) gav de honom vin blandat med galla[h] att dricka. Han smakade på det men ville inte dricka. 35 (R) När de hade korsfäst honom, delade de hans kläder[i] mellan sig genom att kasta lott. 36 Sedan satt de där och vaktade honom. 37 Över hans huvud hade man satt upp anklagelsen mot honom. Där stod skrivet: "Detta är Jesus, judarnas kung."
38 (S) Tillsammans med honom korsfästes två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra. 39 (T) De som gick förbi hånade honom och skakade på huvudet 40 (U) och sade: "Du som river ner templet och bygger upp det på tre dagar, fräls dig själv om du är Guds Son och kom ner från korset!" 41 På samma sätt förlöjligade även översteprästerna och de skriftlärda och de äldste honom och sade: 42 "Andra har han frälst, sig själv kan han inte frälsa. Han är Israels kung! Nu får han komma ner från korset, så ska vi tro på honom. 43 (V) Han litar på Gud, nu får Gud rädda honom om han älskar honom. Han har ju sagt: Jag är Guds Son."[j] 44 (W) På samma sätt blev han också hånad av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom.
Jesus dör
45 (X) Vid sjätte timmen kom ett mörker över hela landet[k] som varade fram till nionde timmen.[l] 46 Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eli! Eli! Lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?"[m]
47 Några av dem som stod där hörde det och sade: "Han ropar på Elia!" 48 (Y) En av dem sprang genast och tog en svamp, fyllde den med ättikvin, fäste den runt en käpp och gav honom att dricka. 49 De andra sade: "Vänta, så får vi se om Elia kommer och räddar honom." 50 Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav sedan upp andan.[n]
51 (Z) Då brast förhänget[o] i templet i två delar, uppifrån och ända ner. Jorden skakade och klipporna rämnade, 52 gravarna öppnades och många avlidna heliga fick liv i sina kroppar. 53 Efter hans uppståndelse kom de ut ur gravarna och gick in i den heliga staden och visade sig för många. 54 När officeren och de som var med honom och bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, blev de mycket förskräckta och sade: "Den mannen var verkligen Guds Son!"
55 (AA) Många kvinnor stod där på avstånd och såg på. De hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom. 56 Bland dem var Maria Magdalena och den Maria som var Jakobs och Josefs mor, samt modern till Sebedeus söner.
Jesus begravs
57 (AB) När det blev kväll kom en rik man från Arimatea[p] som hette Josef och som också hade blivit en Jesu lärjunge. 58 Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Pilatus befallde då att han skulle få den.
59 Josef tog kroppen, svepte den i rent linnetyg 60 och lade den i sin nya grav som han hade låtit hugga ut i klippan. Sedan rullade han en stor sten för ingången till graven och gick därifrån. 61 Maria Magdalena och den andra Maria var där och satt mitt emot graven.
En vaktstyrka bevakar graven
62 Nästa dag, som var dagen efter förberedelsedagen[q], samlades översteprästerna och fariseerna hos Pilatus 63 (AC) och sade: "Herre, vi har tänkt på att den där bedragaren sade medan han ännu levde: Efter tre dagar ska jag uppstå. 64 (AD) Befall därför att graven ska säkras fram till tredje dagen, så att hans lärjungar inte kommer och stjäl honom och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första."
65 Pilatus sade till dem: "Här har ni en vaktstyrka. Gå och säkra graven så gott ni kan." 66 De gick och säkrade graven genom att försegla stenen och sätta ut vakterna.
Footnotes
- 27:2 Pilatus Ståthållare i provinsen Judeen under åren 26-36 e Kr. Därefter avsattes han på grund av grymhet mot samarierna.
- 27:5 hängde sig Apg 1:18 berättar att Judas föll så att buken brast och hans inälvor rann ut. Troligen brast repet och Judas föll till sin död i Hinnomsdalen. Platsen kom sedan att kallas Blodsåkern och användas som gravplats.
- 27:9f Jer 32:6, Sak 11:12f.
- 27:16 Barabbas Några handskrifter: "Jesus Barabbas" (även i vers 17).
- 27:26 gissla Tortyr föregick normalt en avrättning. Det romerska gisslet, flagellum, hade taggar av ben eller metall som rev upp fångens rygg så att denne ibland avled redan före avrättningen.
- 27:27 pretoriet Ståthållarens palats.
- 27:33 Golgata Den skallformade höjden ligger enligt traditionen under det som idag kallas Gravkyrkan i Jerusalem.
- 27:34 vin blandat med galla Förmögna kvinnor i Jerusalem bekostade utifrån Ords 31:6 ett vinbaserat bedövningsmedel (med myrra, Mark 15:23) för att lindra de dödsdömdas plågor. Normalt ingick inte galla vilket snarare bör ha ökat lidandet (jfr profetian i Ps 69:22).
- 27:35 delade de hans kläder Jfr profetian i Ps 22:19.
- 27:43 Jfr Ps 22:9.
- 27:45 sjätte timmen … nionde timmen Motsvarar ca kl 12 och kl 15.
- 27:45 hela landet Annan översättning: "hela jorden".
- 27:46 Ps 22:2. Psalmen skildrar Messias lidande och uppståndelse. Jesus citerar dess titelvers på folkspråket arameiska och inte på hebreiska.
- 27:50 gav upp andan Annan översättning: "gav ifrån sig Anden" (jfr Luk 23:46, Joh 19:30).
- 27:51 förhänget Ett tio meter högt draperi som skärmade av "det allra heligaste", Guds uppenbarelseplats (se 2 Mos 26:31f, 3 Mos 16:2f, Hebr 9:3f, 10:20).
- 27:57 Arimatea Identifierades av fornkyrkan med Ramataim-Sofim eller Rama, profeten Samuels hemstad norr om Jerusalem (1 Sam 1:1, 25:1).
- 27:62 förberedelsedagen Fredagen, då alla förberedelser inför sabbaten gjordes.
Matteus 27
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Det judiska rådet vill se Jesus dömd till döden
(Mark 15:1; Luk 23:1; Joh 18:28)
27 Tidigt nästa morgon beslöt alla översteprästerna och folkets ledare att de skulle försöka få Jesus avrättad. 2 Sedan lät de binda Jesus och förde bort honom och överlämnade honom till Pilatus, den romerska landshövdingen.[a]
Judas begår självmord
(Apg 1:16-20)
3 Men när Judas, som hade förrått honom, såg att man dömt Jesus ångrade han sig. Han gick tillbaka till översteprästerna och folkets ledare med de trettio silvermynten. 4 ”Jag har syndat”, sa han, ”för jag har förrått en oskyldig människa.” ”Jaha, och vad har det med oss att göra?” svarade de. ”Det är väl ditt problem.”
5 Då slängde Judas pengarna in i templet och gick bort och hängde sig.
6 Men översteprästerna samlade ihop pengarna och sa: ”De kan inte läggas i offerkistan, för de är pengar som betalats för ett mord.” 7 Så bestämde man sig istället för att köpa Krukmakaråkern till gravplats för främlingar. 8 Det är därför denna åker fortfarande kallas ”Blodsåkern”. 9 Så gick det i uppfyllelse som förutsagts genom profeten Jeremia: ”De tog de trettio silvermynten, det pris som han värderats till av Israels folk, 10 och köpte en åker av krukmakarna, precis som Herren befallt mig.”[b]
Jesus förhörs av Pilatus
(Mark 15:2-5; Luk 23:2-5; Joh 18:29-38)
11 Jesus ställdes nu inför den romerska landshövdingen, som frågade honom: ”Är du judarnas kung?” Men Jesus svarade: ”Det är du själv som säger det.”
12 Men när översteprästerna och folkets ledare började anklaga honom svarade han inte. 13 ”Hör du inte hur mycket de anklagar dig för?” undrade Pilatus. 14 Men till landshövdingens stora förvåning svarade inte Jesus på en enda fråga.
Pilatus dömer Jesus till döden
(Mark 15:6-15; Luk 23:13-25; Joh 18:39—19:16)
15 Vid påskhögtiden brukade landshövdingen alltid frige en fånge, vem som helst som folket ville ha fri. 16 Och just då satt en ökänd brottsling i fängelset. Han hette Jesus Barabbas. 17 När folket samlades frågade Pilatus dem: ”Vem ska jag släppa fri, Jesus Barabbas eller den Jesus som kallas Messias?” 18 Pilatus visste mycket väl att de hade överlämnat Jesus åt honom för att de var avundsjuka på Jesus.
19 Medan Pilatus satt där på domstolen fick han också ett meddelande från sin hustru, som varnade honom: ”Lämna den här rättfärdige mannen ifred, för jag har haft fruktansvärda mardrömmar i natt för hans skull.”
20 Men översteprästerna och folkets ledare övertalade folket att kräva att Barabbas skulle friges och att Jesus skulle dödas. 21 Så när landshövdingen nu frågade: ”Vilken av dessa två ska jag släppa?” ropade folket: ”Barabbas!”
22 ”Vad ska jag då göra med Jesus som kallas Messias?” undrade Pilatus. ”Låt honom bli korsfäst!” sa alla.
23 ”Men vad har han gjort för ont?” frågade Pilatus. Då ropade de ännu högre: ”Låt honom bli korsfäst!”
24 Och när Pilatus till slut insåg att ingenting hjälpte och att folket när som helst kunde ställa till med upplopp, tog han vatten och tvättade sina händer inför folkmassan och sa: ”Jag är oskyldig till den här mannens blod. Ansvaret är ert!”
25 Folket skrek tillbaka: ”Låt hans blod komma över oss och våra barn!”[c]
26 Då gav Pilatus efter och släppte Barabbas, men Jesus lät han piska och överlämnade honom sedan till att korsfästas.
De romerska soldaterna hånar Jesus
(Mark 15:16-20; Joh 19:2-3)
27 Landshövdingens soldater tog honom först till residenset, där hela vaktstyrkan kallades samman. 28 De tog av honom hans kläder och satte på honom en röd[d] soldatkappa 29 och gjorde en krona av törnen och de satte den på hans huvud. Sedan satte de en käpp i hans högra hand och föll på knä inför honom och hånade honom. ”Leve judarnas kung!” ropade de. 30 De spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet.
31 Efter att ha hånat honom tog de av honom kappan och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästas.
Jesus korsfästs
(Mark 15:21-32; Luk 23:26-43; Joh 19:17-24)
32 På vägen dit mötte de en man från Kyrene[e] som hette Simon. Honom tvingade de att bära Jesus kors. 33 Och när de kom ut till ett ställe som kallas Golgota, (vilket betyder Skalleplatsen), 34 gav de Jesus vin blandat med galla.[f] Men när han smakade på det, ville han inte dricka.
35 Sedan korsfäste de honom och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott, 36 och satte sig sedan ner för att vakta honom. 37 Ovanför Jesus huvud hade man satt upp en skylt för att visa vad han anklagades för, och texten löd: Detta är Jesus, judarnas kung.
38 Samtidigt med Jesus blev också två brottslingar korsfästa, en på var sida om honom. 39 De som gick förbi hånade Jesus och skakade på huvudet 40 och sa: ”Var det inte du som skulle riva ner templet och bygga upp det igen på tre dagar? Om du är Guds Son, så rädda dig själv nu och kliv ner från korset!”
41 Även översteprästerna och de skriftlärda och folkets ledare gjorde sig lustiga över honom. 42 ”Han var bra på att rädda andra”, sa de, ”men han kan inte rädda sig själv! Skulle han vara Israels kung? Ja, om han kliver ner från korset, då ska vi tro på honom! 43 Han förlitar sig ju på Gud. Låt nu Gud rädda honom, eftersom han älskar honom.[g] Han har ju sagt att han är Guds Son.”
44 Och på samma sätt blev han hånad av de båda brottslingar som var korsfästa tillsammans med honom.
Jesus dör på korset
(Mark 15:33-41; Luk 23:44-49; Joh 19:28-30)
45 När klockan var tolv blev det mörkt över hela jorden, och mörkret varade ända fram till klockan tre. 46 Och när klockan var runt tre ropade Jesus med hög röst: ”Eli, Eli, lema sabachtani?” (det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”).[h]
47 Några av dem som stod där hörde det och sa: ”Han ropar på Elia!”[i] 48 En av dem sprang snabbt bort och fyllde en svamp med surt vin och satte den på en käpp och höll upp den så att han kunde dricka. 49 Men de andra sa: ”Låt oss se om Elia kommer och räddar honom!”
50 Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. 51 Och se, då brast förhänget i templet[j] i två delar, uppifrån och ända ned. Marken skakade och klipporna bröts sönder, 52 gravarna öppnade sig, och många avlidna heligas kroppar uppstod till liv. 53 De lämnade sina gravar, och när Jesus hade uppstått från de döda, gick de in i den heliga staden och visade sig för många.
54 Den romerska officeren och de soldater som höll vakt blev fruktansvärt rädda när de såg jordbävningen och allt som hände, och de ropade: ”Den mannen var verkligen Guds Son!”
55 Många kvinnor stod också en bit bort och såg på. De hade följt med Jesus från Galileen för att hjälpa honom. 56 Bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var mor till Jakob och Josef, och modern till Sebedaios söner.
Jesus begravs
(Mark 15:42-47; Luk 23:50-56; Joh 19:38-42)
57 På kvällen kom Josef, en rik man från Arimataia, som också hade blivit en av Jesus lärjungar. 58 Han gick till Pilatus och bad om Jesus kropp, och Pilatus gav order om att den skulle lämnas till honom. 59 Josef tog då kroppen, lindade den i rent linnetyg 60 och lade den i en ny grav, som han hade låtit hugga ut i berget till sig själv. Sedan rullade han en stor sten framför ingången till graven och gick därifrån. 61 Både Maria från Magdala och den andra Maria var där och satt i närheten av graven.
Vakter placeras vid graven
62 Nästa dag, som var dagen efter förberedelsedagen[k], kom översteprästerna och fariseerna till Pilatus 63 och sa: ”Vi har kommit att tänka på att den lögnaren en gång, medan han fortfarande levde, sa att han skulle uppstå efter tre dagar. 64 Ge därför order om att graven bevakas i tre dagar, så att hans lärjungar inte kan komma och stjäla kroppen och sedan säga till alla att han har uppstått från de döda. För då skulle det senare bedrägeriet bli ännu större än det förra.” 65 Pilatus svarade: ”Jag ska ge er vakter. Bevaka sedan graven så gott ni kan.”
66 Och de gick iväg och förseglade graven och placerade ut vakter.
Footnotes
- 27:2 Det judiska rådet hade inte rätt att verkställa dödsstraff, utan måste överlämna dessa fall till de romerska myndigheterna.
- 27:10 Citatet är en blandning av Sak 11:12-13 och flera ställen i Jeremia, bl.a. Jer 19:1-13; 32:6-9.
- 27:25 Ett sätt att uttrycka att de tog på sig ansvaret för Jesus avrättning kollektivt, inklusive deras barn.
- 27:28 Den röda färgen var en symbol för kunglig makt.
- 27:32 Kyrene var en stad i Libyen.
- 27:34 Vin blandat med galla var ett narkotiskt bedövningsmedel man gav till dem som skulle korsfästas.
- 27:43 Se Ps 22:9.
- 27:46 Jesus citerar Ps 22:2 på arameiska.
- 27:47 Jfr 2 Kung 2:1-11.
- 27:51 Framför det allra heligaste, ett rum längst in i templet, platsen för Guds närvaro. Den ende som fick gå in där var översteprästen, när han en gång om året offrade blod för att folket skulle få sina synder förlåtna.
- 27:62 Dagen efter förberedelsedagen var judarnas sabbat, den sjunde dagen, alltså lördagen.
Matthew 27
Lexham English Bible
Jesus Taken to Pilate
27 Now when it[a] was early morning, all the chief priests and the elders of the people took counsel against Jesus in order to put him to death. 2 And after[b] tying him up, they led him[c] away and handed him[d] over to Pilate the governor.
The Suicide of Judas Iscariot
3 Then when[e] Judas, the one who had betrayed him, saw that he had been condemned, he regretted what he had done[f] and[g] returned the thirty silver coins to the chief priests and elders, 4 saying, “I have sinned by[h] betraying innocent blood!” But they said, “What is that to us? You see to it!”[i] 5 And throwing the silver coins into the temple he departed. And he went away and[j] hanged himself. 6 But the chief priests took the silver coins and[k] said, “It is not permitted to put them into the temple treasury, because it is blood money.”[l] 7 And after[m] taking counsel, they purchased with[n] them the Potter’s Field, for a burial place for strangers. 8 (For this reason that field has been called the Field of Blood until today.) 9 Then what was spoken by the prophet Jeremiah was fulfilled, who said, “And they took the thirty silver coins, the price of the one who had been priced, on whom a price had been set by the sons of Israel, 10 and they gave them for the potter’s field, just as the Lord directed me.”[o]
Jesus Before Pilate
11 So Jesus stood before the governor, and the governor asked him, saying, “Are you the king of the Jews?” And Jesus said, “You say so.” 12 And when he was being accused[p] by the chief priests and elders he answered nothing. 13 Then Pilate said to him, “Do you not hear how many things they are testifying against you?” 14 And he did not reply to him, not even with reference to one statement, so that the governor was very astonished.
Pilate Releases Barabbas
15 Now at each feast, the governor was accustomed to release one prisoner to the crowd—the one whom they wanted. 16 And at that time they had a notorious prisoner named Jesus[q] Barabbas.[r] 17 So after[s] they had assembled, Pilate said to them, “Whom do you want me to release for you—Jesus[t] Barabbas or Jesus who is called Christ?” 18 (For he knew that they had handed him over because of envy. 19 And while[u] he was sitting on the judgment seat, his wife sent a message[v] to him, saying, “Have nothing to do with that righteous man,[w] for I have suffered much as a result of a dream today because of him.”) 20 But the chief priests and the elders persuaded the crowds that they should ask for Barabbas and put Jesus to death. 21 So the governor answered and[x] said to them, “Which of the two do you want me to release for you?” And they said, “Barabbas!” 22 Pilate said to them, “What then should I do with Jesus, the one who is called Christ?” They all said, “Let him be crucified!” 23 And he said, “Why? What wrong has he done?” But they began to shout[y] even louder, saying, “Let him be crucified!”
24 So Pilate, when he[z] saw that he was accomplishing nothing, but instead an uproar was developing, took water and[aa] washed his[ab] hands before the crowd, saying, “I am innocent of the blood of this man. You see to it!”[ac] 25 And all the people answered and[ad] said, “His blood be on us and on our children!” 26 Then he released Barabbas for them, but after[ae] he had Jesus flogged, he handed him[af] over so that he could be crucified.
Jesus Is Mocked
27 Then the soldiers of the governor took Jesus into the governor’s residence and[ag] gathered the whole cohort to him. 28 And they stripped him and[ah] put a scarlet military cloak around him, 29 and weaving a crown of thorns, they put it[ai] on his head, and put[aj] a reed in his right hand. And kneeling down before him, they mocked him, saying, “Hail, king of the Jews!” 30 And they spat on him and[ak] took the reed and repeatedly struck[al] him[am] on his head. 31 And when they had mocked him, they stripped him of the military cloak and put his own clothes on him, and led him away in order to crucify him.[an]
Jesus Is Crucified
32 And as they[ao] were going out, they found a man of Cyrene named[ap] Simon. They forced this man to carry his cross. 33 And when they[aq] came to a place called Golgotha (which means Place of a Skull),[ar] 34 they gave him wine mixed with gall to drink, and when he[as] tasted it[at] he did not want to drink it.[au] 35 And when they[av] had crucified him, they divided his clothes among themselves[aw] by[ax] casting lots. 36 And they sat down and[ay] were watching over him there. 37 And they put above his head the charge against him in writing:[az] “This is Jesus, the king of the Jews.” 38 Then two robbers were crucified with him, one on his right and one on his left. 39 And those who passed by reviled him, shaking their heads 40 and saying, “The one who would destroy the temple and rebuild it[ba] in three days, save yourself! If you are the Son of God, come down from the cross!” 41 In the same way also the chief priests, along with the scribes and elders, were mocking him,[bb] saying, 42 “He saved others; he is not able to save himself! He is the king of Israel! Let him come down now from the cross, and we will believe in him! 43 He trusts in God; let him deliver him now if he wants to,[bc] because he said, ‘I am the Son of God’!” 44 And in the same way even the robbers who were crucified with him were reviling him.
Jesus Dies on the Cross
45 Now from the sixth hour, darkness came over all the land until the ninth hour. 46 And about the ninth hour Jesus cried out with a loud voice, saying, “Eli, Eli, lema sabachthani?” (that is, “My God, my God, why have you forsaken me?”)[bd] 47 And some of those who were standing there, when they[be] heard it,[bf] said, “This man is summoning Elijah!” 48 And immediately one of them ran and took a sponge and filled it[bg] with sour wine and put it[bh] on a reed and[bi] gave it[bj] to him to drink. 49 But the others said, “Leave him[bk] alone! let us see if Elijah is coming to save him.” 50 And Jesus cried out again with a loud voice and[bl] gave up his[bm] spirit. 51 And behold, the curtain of the temple was torn in two from top to bottom, and the earth shook and the rocks were split. 52 And the tombs were opened, and many bodies of the saints who had fallen asleep were raised, 53 and coming out of the tombs after his resurrection, they went into the holy city and appeared to many.
54 Now the centurion and those with him who were guarding Jesus, when they[bn] saw the earthquake and the things that took place, were extremely frightened, saying, “Truly this man was God’s Son!” 55 And there were many women there, observing from a distance, who had followed Jesus from Galilee, serving him, 56 among whom were Mary Magdalene, and Mary the mother of James and Joseph, and the mother of the sons of Zebedee.
Jesus Is Buried
57 Now when it was evening, a rich man from Arimathea named Joseph came, who also was a disciple of Jesus himself. 58 This man approached Pilate and[bo] asked for the body of Jesus. Then Pilate ordered it[bp] to be given to him.[bq] 59 And Joseph took the body and[br] wrapped it in a clean linen cloth, 60 and placed it in his own new tomb that he had cut in the rock. And he rolled a large stone to the entrance of the tomb and[bs] went away. 61 Now Mary Magdalene and the other Mary were there, sitting opposite the tomb.
The Tomb Is Sealed and Guarded
62 Now on the next day, which is after the day of preparation, the chief priests and the Pharisees assembled before Pilate, 63 saying, “Sir, we remember that while[bt] that deceiver was still alive he said, ‘After three days I will rise.’ 64 Therefore give orders that the tomb be made secure until the third day, lest his disciples come and[bu] steal him and tell the people, ‘He has been raised from the dead,’ and the last deception will be worse than the first.” 65 Pilate said to them, “You have a guard of soldiers. Go, make it[bv] as secure as you know how.” 66 So they went with the guard of soldiers and[bw] made the tomb secure by[bx] sealing the stone.
Footnotes
- Matthew 27:1 Here “when” is supplied as a component of the temporal genitive absolute participle (“was”)
- Matthew 27:2 Here “after” is supplied as a component of the participle (“tying”) which is understood as temporal
- Matthew 27:2 Here the direct object is supplied from context in the English translation
- Matthew 27:2 Here the direct object is supplied from context in the English translation
- Matthew 27:3 Here “when” is supplied as a component of the participle (“saw”) which is understood as temporal
- Matthew 27:3 Here the direct object is supplied from context in the English translation
- Matthew 27:3 Here “and” is supplied because the previous participle (“regretted”) has been translated as a finite verb
- Matthew 27:4 Here “by” is supplied as a component of the participle (“betraying”) which is understood as means
- Matthew 27:4 *Here the direct object is supplied from context in the English translation
- Matthew 27:5 Here “and” is supplied because the previous participle (“went away”) has been translated as a finite verb
- Matthew 27:6 Here “and” is supplied because the previous participle (“took”) has been translated as a finite verb
- Matthew 27:6 Literally “the price of blood”
- Matthew 27:7 Here “after” is supplied as a component of the participle (“taking”) which is understood as temporal
- Matthew 27:7 Literally “for”
- Matthew 27:10 A quotation from various passages in Jeremiah including 18:2–6; 19:1–13; 32:6–15; see also Zech 11:12–13
- Matthew 27:12 Literally “in the him being accused”
- Matthew 27:16 Although many manuscripts omit “Jesus” here, it is so hard to explain why a scribe would have added it that the reading is probably original
- Matthew 27:16 “Barabbas” means “son of the father” in Aramaic
- Matthew 27:17 Here “after” is supplied as a component of the temporal genitive absolute participle (“had assembled”)
- Matthew 27:17 Although many manuscripts omit “Jesus” here, it is so hard to explain why a scribe would have added it that the reading is probably original
- Matthew 27:19 Here “while” is supplied as a component of the temporal genitive absolute participle (“was sitting”)
- Matthew 27:19 Here the direct object is supplied from context in the English translation
- Matthew 27:19 Literally “nothing to you and to that righteous man”
- Matthew 27:21 Here “and” is supplied because the previous participle (“answered”) has been translated as a finite verb
- Matthew 27:23 The imperfect tense has been translated as ingressive here (“began to shout”)
- Matthew 27:24 Here “when” is supplied as a component of the participle (“saw”) which is understood as temporal
- Matthew 27:24 Here “and” is supplied because the previous participle (“took”) has been translated as a finite verb
- Matthew 27:24 Literally “the”; the Greek article is used here as a possessive pronoun
- Matthew 27:24 *Here the direct object is supplied from context in the English translation
- Matthew 27:25 Here “and” is supplied because the previous participle (“answered”) has been translated as a finite verb
- Matthew 27:26 Here “after” is supplied as a component of the participle (“flogged”) which is understood as temporal
- Matthew 27:26 Here the direct object is supplied from context in the English translation
- Matthew 27:27 Here “and” is supplied because the previous participle (“took”) has been translated as a finite verb
- Matthew 27:28 Here “and” is supplied because the previous participle (“stripped”) has been translated as a finite verb
- Matthew 27:29 Here the direct object is supplied from context in the English translation
- Matthew 27:29 This is an understood repetition of the verb from earlier in the verse
- Matthew 27:30 Here “and” is supplied because the previous participle (“spat”) has been translated as a finite verb
- Matthew 27:30 The imperfect tense has been translated as iterative here (“repeatedly struck”)
- Matthew 27:30 Here the direct object is supplied from context in the English translation
- Matthew 27:31 *Here the direct object is supplied from context in the English translation
- Matthew 27:32 Here “as” is supplied as a component of the participle (“were going out”) which is understood as temporal
- Matthew 27:32 Literally “by name”
- Matthew 27:33 Here “when” is supplied as a component of the participle (“came”) which is understood as temporal
- Matthew 27:33 Literally “is called Place of a Skull”
- Matthew 27:34 Here “when” is supplied as a component of the participle (“tasted”) which is understood as temporal
- Matthew 27:34 Here the direct object is supplied from context in the English translation
- Matthew 27:34 *Here the direct object is supplied from context in the English translation
- Matthew 27:35 Here “when” is supplied as a component of the participle (“had crucified”) which is understood as temporal
- Matthew 27:35 Here “among themselves” reflects the middle voice of the verb “divided”
- Matthew 27:35 Here “by” is supplied as a component of the participle (“casting”) which is understood as means
- Matthew 27:36 Here “and” is supplied because the previous participle (“sat down”) has been translated as a finite verb
- Matthew 27:37 Literally “written”
- Matthew 27:40 Here the direct object is supplied from context in the English translation
- Matthew 27:41 *Here the direct object is supplied from context in the English translation
- Matthew 27:43 Or “let him deliver him now if he wants him”
- Matthew 27:46 A quotation from Ps 22:1
- Matthew 27:47 Here “when” is supplied as a component of the participle (“heard”) which is understood as temporal
- Matthew 27:47 *Here the direct object is supplied from context in the English translation
- Matthew 27:48 Here the direct object is supplied from context in the English translation
- Matthew 27:48 Here the direct object is supplied from context in the English translation
- Matthew 27:48 Here “and” is supplied because the previous participles (“ran … took … filled … put”) have been translated as finite verbs
- Matthew 27:48 Here the direct object is supplied from context in the English translation
- Matthew 27:49 Here the direct object is supplied from context in the English translation
- Matthew 27:50 Here “and” is supplied because the previous participle (“cried out”) has been translated as a finite verb
- Matthew 27:50 Literally “the”; the Greek article is used here as a possessive pronoun
- Matthew 27:54 Here “when” is supplied as a component of the participle (“saw”) which is understood as temporal
- Matthew 27:58 Here “and” is supplied because the previous participle (“approached”) has been translated as a finite verb
- Matthew 27:58 Here the direct object is supplied from context in the English translation
- Matthew 27:58 *The words “to him” are not in the Greek text but are implied
- Matthew 27:59 Here “and” is supplied because the previous participle (“took”) has been translated as a finite verb
- Matthew 27:60 Here “and” is supplied because the previous participle (“rolled”) has been translated as a finite verb
- Matthew 27:63 Here “while” is supplied as a component of the participle (“alive”) which is understood as temporal
- Matthew 27:64 Here “and” is supplied because the previous participle (“come”) has been translated as a finite verb
- Matthew 27:65 Here the direct object is supplied from context in the English translation
- Matthew 27:66 Here “and” is supplied because the previous participle (“went”) has been translated as a finite verb
- Matthew 27:66 Here “by” is supplied as a component of the participle (“sealing”) which is understood as means
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
2012 by Logos Bible Software. Lexham is a registered trademark of Logos Bible Software