Matteus 27
Svenska Folkbibeln
Jesus utlämnas till Pilatus
27 Tidigt på morgonen beslöt alla översteprästerna och folkets äldste att de skulle döda Jesus. 2 De lät binda honom, förde bort honom och utlämnade honom till Pilatus,[a] landshövdingen.
Judas tar sitt liv
3 Men då Judas, som hade förrått Jesus, såg att Jesus var dömd, ångrade han sig och lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste 4 och sade: "Jag har syndat och förrått oskyldigt blod." De svarade: "Vad rör det oss? Du vill se det så." 5 Då kastade han silvermynten i templet och gav sig av. Sedan gick han och hängde sig. 6 Översteprästerna tog mynten och sade: "Det är inte tillåtet att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar." 7 Och de beslöt att för dessa pengar köpa Krukmakar- åkern till begravningsplats för främlingar. 8 Därför kallas den åkern än i dag Blodsåkern. 9 Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia: Och jag tog de trettio silvermynten, det pris som Israels barn hade satt på honom som hade värderats, [b] 10 och jag gav dem som betalning för Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig.
Jesus inför Pilatus
11 Jesus ställdes nu inför landshövdingen. Denne frågade honom: "Är du judarnas konung?" Jesus svarade: "Du själv säger det." 12 Och när översteprästerna och de äldste anklagade honom, svarade han inte. 13 Då sade Pilatus till honom: "Hör du inte hur mycket de anklagar dig?" 14 Men Jesus svarade honom inte med ett enda ord, så att landshövdingen blev mycket förvånad.
15 Vid högtiden brukade landshövdingen frige en fånge, en som de själva önskade. 16 Just då hade man en beryktad fånge, som hette Barabbas.[c] 17 När de nu var samlade, frågade Pilatus dem: "Vem vill ni att jag skall frige, Barabbas eller Jesus, som kallas Messias?" 18 Han visste nämligen att det var av avund som de hade utlämnat honom. 19 Medan Pilatus satt på domarsätet, sände hans hustru bud till honom och lät säga: "Ha ingenting att göra med denne rättfärdige man! Jag har i natt lidit mycket i en dröm för hans skull." 20 Men översteprästerna och de äldste övertalade folkmassan att begära att Barabbas skulle friges och Jesus dödas. 21 När landshövdingen frågade dem: "Vilken av de två vill ni att jag skall frige åt er?", svarade de: "Barabbas". 22 Pilatus frågade dem: "Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias?" Alla svarade: "Korsfäst honom!" 23 Han frågade: "Vad har han gjort för ont?" Men de skrek ännu högre: "Korsfäst honom!" 24 Då Pilatus såg att ingenting hjälpte utan att oväsendet bara ökade, tog han vatten och tvättade sina händer i folkets åsyn och sade: "Jag är oskyldig till denne mans blod. Ni får själva svara för det." 25 Allt folket svarade: "Hans blod må komma över oss och över våra barn." 26 Då frigav han Barabbas, men Jesus lät han gissla och utlämnade honom till att korsfästas.
Jesus hånas och misshandlas
27 Därefter tog landshövdingens soldater Jesus med sig in i pretoriet[d] och samlade hela vaktstyrkan kring honom. 28 De tog av honom kläderna och klädde honom i en röd mantel, 29 vred ihop en krona av törne och satte den på hans huvud, och i hans högra hand satte de en käpp. Sedan böjde de knä inför honom och hånade honom och sade: "Leve judarnas konung!" 30 Och de spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet. 31 När de hade hånat honom, tog de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom till att korsfästas.
Jesus korsfästes
32 På vägen ut fann de en man, Simon, från Cyrene.[e] Honom tvingade de att bära hans kors. 33 Och när de kom till den plats som kallas Golgata - det betyder huvudskalleplats - 34 gav de honom vin att dricka blandat med galla. Han smakade på det men ville inte dricka. 35 När de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. 36 Sedan satt de där och vaktade honom. 37 Över hans huvud hade man satt upp anklagelsen mot honom. Där stod skrivet: "Detta är Jesus, judarnas konung."
38 Tillsammans med honom korsfästes två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra. 39 De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet 40 och sade: "Du som bryter ner templet och bygger upp det på tre dagar, hjälp dig själv, om du är Guds Son, och stig ner från korset!" 41 Också översteprästerna och de skriftlärda och de äldste gjorde narr av honom och sade: 42 "Andra har han hjälpt. Sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels konung. Han må nu stiga ner från korset, så skall vi tro på honom. 43 Han litar på Gud. Nu får Gud rädda honom, om han har honom kär. Han har ju sagt: Jag är Guds Son." 44 På samma sätt blev han också hånad av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom.
Jesus dör
45 Vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen. 46 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eli, Eli, lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" [f] 47 Några av dem som stod där hörde det och sade: "Han ropar på Elia." 48 En av dem sprang genast och tog en svamp, fyllde den med surt vin och fäste den runt ett spö och gav honom att dricka. 49 De andra sade: "Låt oss se om Elia kommer och hjälper honom." 50 Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. 51 Och se, då brast förlåten[g] i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, 52 gravarna öppnades, och många heliga som hade insomnat fick liv i sina kroppar. 53 De gick efter hans uppståndelse ut ur gravarna och kom in i den heliga staden och visade sig för många. 54 När officeren och de som tillsammans med honom bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, blev de mycket förskräckta och sade: "Denne var verkligen Guds Son."
55 Många kvinnor stod där på avstånd och såg på. De hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom. 56 Bland dem var Maria från Magdala och Maria, som var Jakobs och Josefs mor, och modern till Sebedeus söner.
Jesus begravs
57 När det hade blivit kväll, kom en rik man från Arimatea som hette Josef och som hade blivit en Jesu lärjunge. 58 Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Pilatus befallde då att han skulle få den. 59 Josef tog kroppen, svepte den i rent linnetyg 60 och lade den i sin nya grav som han hade låtit hugga ut i klippan. Sedan rullade han en stor sten för ingången till graven och gick därifrån. 61 Maria från Magdala och den andra Maria var där, och de satt mitt emot graven.
En vaktstyrka bevakar graven
62 Nästa dag, som var dagen efter tillredelsedagen,[h] samlades översteprästerna och fariseerna hos Pilatus 63 och sade: "Herre, vi har kommit att tänka på vad den där villoläraren sade, medan han ännu levde: Efter tre dagar skall jag uppstå. 64 Ge därför befallning om att graven blir säkert stängd fram till tredje dagen, så att hans lärjungar inte kommer och stjäl hans kropp och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första." 65 Pilatus sade till dem: "Här har ni vaktstyrkan. Gå och bevaka graven så gott ni kan." 66 De gick och bevakade graven och förseglade stenen. De satte också ut vakten.
Footnotes
- Matteus 27:2 Pilatus Under åren 26-36 var Pontius Pilatus landshövding i provinsen Judeen. På grund av sin grymhet mot samariterna blev han avsatt av den romerske ståthållaren över Syrien.
- Matteus 27:9 Sak 11:12f, Jer 32:6f.
- Matteus 27:16 Barabbas Andra handskrifter: "Jesus Barabbas".
- Matteus 27:27 pretoriet Landshövdingens palats.
- Matteus 27:32 Cyrene Huvudorten i en nordafrikansk provins väster om Egypten.
- Matteus 27:46 Ps 22:2.
- Matteus 27:51 förlåten Dvs skiljeväggen mellan "det heliga" och "det allra heligaste" (2 Mos 26:31f).
- Matteus 27:62 tillredelsedagen var en vanlig benämning på fredagen, därför att man på den dagen gjorde alla förberedelser för sabbaten.
Matteus 27
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Det judiska rådet vill se Jesus dömd till döden
(Mark 15:1; Luk 23:1; Joh 18:28)
27 Tidigt nästa morgon beslöt alla översteprästerna och folkets ledare att de skulle försöka få Jesus avrättad. 2 Sedan lät de binda Jesus och förde bort honom och överlämnade honom till Pilatus, den romerska landshövdingen.[a]
Judas begår självmord
(Apg 1:16-20)
3 Men när Judas, som hade förrått honom, såg att man dömt Jesus ångrade han sig. Han gick tillbaka till översteprästerna och folkets ledare med de trettio silvermynten. 4 ”Jag har syndat”, sa han, ”för jag har förrått en oskyldig människa.” ”Jaha, och vad har det med oss att göra?” svarade de. ”Det är väl ditt problem.”
5 Då slängde Judas pengarna in i templet och gick bort och hängde sig.
6 Men översteprästerna samlade ihop pengarna och sa: ”De kan inte läggas i offerkistan, för de är pengar som betalats för ett mord.” 7 Så bestämde man sig istället för att köpa Krukmakaråkern till gravplats för främlingar. 8 Det är därför denna åker fortfarande kallas ”Blodsåkern”. 9 Så gick det i uppfyllelse som förutsagts genom profeten Jeremia: ”De tog de trettio silvermynten, det pris som han värderats till av Israels folk, 10 och köpte en åker av krukmakarna, precis som Herren befallt mig.”[b]
Jesus förhörs av Pilatus
(Mark 15:2-5; Luk 23:2-5; Joh 18:29-38)
11 Jesus ställdes nu inför den romerska landshövdingen, som frågade honom: ”Är du judarnas kung?” Men Jesus svarade: ”Det är du själv som säger det.”
12 Men när översteprästerna och folkets ledare började anklaga honom svarade han inte. 13 ”Hör du inte hur mycket de anklagar dig för?” undrade Pilatus. 14 Men till landshövdingens stora förvåning svarade inte Jesus på en enda fråga.
Pilatus dömer Jesus till döden
(Mark 15:6-15; Luk 23:13-25; Joh 18:39—19:16)
15 Vid påskhögtiden brukade landshövdingen alltid frige en fånge, vem som helst som folket ville ha fri. 16 Och just då satt en ökänd brottsling i fängelset. Han hette Jesus Barabbas. 17 När folket samlades frågade Pilatus dem: ”Vem ska jag släppa fri, Jesus Barabbas eller den Jesus som kallas Messias?” 18 Pilatus visste mycket väl att de hade överlämnat Jesus åt honom för att de var avundsjuka på Jesus.
19 Medan Pilatus satt där på domstolen fick han också ett meddelande från sin hustru, som varnade honom: ”Lämna den här rättfärdige mannen ifred, för jag har haft fruktansvärda mardrömmar i natt för hans skull.”
20 Men översteprästerna och folkets ledare övertalade folket att kräva att Barabbas skulle friges och att Jesus skulle dödas. 21 Så när landshövdingen nu frågade: ”Vilken av dessa två ska jag släppa?” ropade folket: ”Barabbas!”
22 ”Vad ska jag då göra med Jesus som kallas Messias?” undrade Pilatus. ”Låt honom bli korsfäst!” sa alla.
23 ”Men vad har han gjort för ont?” frågade Pilatus. Då ropade de ännu högre: ”Låt honom bli korsfäst!”
24 Och när Pilatus till slut insåg att ingenting hjälpte och att folket när som helst kunde ställa till med upplopp, tog han vatten och tvättade sina händer inför folkmassan och sa: ”Jag är oskyldig till den här mannens blod. Ansvaret är ert!”
25 Folket skrek tillbaka: ”Låt hans blod komma över oss och våra barn!”[c]
26 Då gav Pilatus efter och släppte Barabbas, men Jesus lät han piska och överlämnade honom sedan till att korsfästas.
De romerska soldaterna hånar Jesus
(Mark 15:16-20; Joh 19:2-3)
27 Landshövdingens soldater tog honom först till residenset, där hela vaktstyrkan kallades samman. 28 De tog av honom hans kläder och satte på honom en röd[d] soldatkappa 29 och gjorde en krona av törnen och de satte den på hans huvud. Sedan satte de en käpp i hans högra hand och föll på knä inför honom och hånade honom. ”Leve judarnas kung!” ropade de. 30 De spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet.
31 Efter att ha hånat honom tog de av honom kappan och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästas.
Jesus korsfästs
(Mark 15:21-32; Luk 23:26-43; Joh 19:17-24)
32 På vägen dit mötte de en man från Kyrene[e] som hette Simon. Honom tvingade de att bära Jesus kors. 33 Och när de kom ut till ett ställe som kallas Golgota, (vilket betyder Skalleplatsen), 34 gav de Jesus vin blandat med galla.[f] Men när han smakade på det, ville han inte dricka.
35 Sedan korsfäste de honom och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott, 36 och satte sig sedan ner för att vakta honom. 37 Ovanför Jesus huvud hade man satt upp en skylt för att visa vad han anklagades för, och texten löd: Detta är Jesus, judarnas kung.
38 Samtidigt med Jesus blev också två brottslingar korsfästa, en på var sida om honom. 39 De som gick förbi hånade Jesus och skakade på huvudet 40 och sa: ”Var det inte du som skulle riva ner templet och bygga upp det igen på tre dagar? Om du är Guds Son, så rädda dig själv nu och kliv ner från korset!”
41 Även översteprästerna och de skriftlärda och folkets ledare gjorde sig lustiga över honom. 42 ”Han var bra på att rädda andra”, sa de, ”men han kan inte rädda sig själv! Skulle han vara Israels kung? Ja, om han kliver ner från korset, då ska vi tro på honom! 43 Han förlitar sig ju på Gud. Låt nu Gud rädda honom, eftersom han älskar honom.[g] Han har ju sagt att han är Guds Son.”
44 Och på samma sätt blev han hånad av de båda brottslingar som var korsfästa tillsammans med honom.
Jesus dör på korset
(Mark 15:33-41; Luk 23:44-49; Joh 19:28-30)
45 När klockan var tolv blev det mörkt över hela jorden, och mörkret varade ända fram till klockan tre. 46 Och när klockan var runt tre ropade Jesus med hög röst: ”Eli, Eli, lema sabachtani?” (det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”).[h]
47 Några av dem som stod där hörde det och sa: ”Han ropar på Elia!”[i] 48 En av dem sprang snabbt bort och fyllde en svamp med surt vin och satte den på en käpp och höll upp den så att han kunde dricka. 49 Men de andra sa: ”Låt oss se om Elia kommer och räddar honom!”
50 Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. 51 Och se, då brast förhänget i templet[j] i två delar, uppifrån och ända ned. Marken skakade och klipporna bröts sönder, 52 gravarna öppnade sig, och många avlidna heligas kroppar uppstod till liv. 53 De lämnade sina gravar, och när Jesus hade uppstått från de döda, gick de in i den heliga staden och visade sig för många.
54 Den romerska officeren och de soldater som höll vakt blev fruktansvärt rädda när de såg jordbävningen och allt som hände, och de ropade: ”Den mannen var verkligen Guds Son!”
55 Många kvinnor stod också en bit bort och såg på. De hade följt med Jesus från Galileen för att hjälpa honom. 56 Bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var mor till Jakob och Josef, och modern till Sebedaios söner.
Jesus begravs
(Mark 15:42-47; Luk 23:50-56; Joh 19:38-42)
57 På kvällen kom Josef, en rik man från Arimataia, som också hade blivit en av Jesus lärjungar. 58 Han gick till Pilatus och bad om Jesus kropp, och Pilatus gav order om att den skulle lämnas till honom. 59 Josef tog då kroppen, lindade den i rent linnetyg 60 och lade den i en ny grav, som han hade låtit hugga ut i berget till sig själv. Sedan rullade han en stor sten framför ingången till graven och gick därifrån. 61 Både Maria från Magdala och den andra Maria var där och satt i närheten av graven.
Vakter placeras vid graven
62 Nästa dag, som var dagen efter förberedelsedagen[k], kom översteprästerna och fariseerna till Pilatus 63 och sa: ”Vi har kommit att tänka på att den lögnaren en gång, medan han fortfarande levde, sa att han skulle uppstå efter tre dagar. 64 Ge därför order om att graven bevakas i tre dagar, så att hans lärjungar inte kan komma och stjäla kroppen och sedan säga till alla att han har uppstått från de döda. För då skulle det senare bedrägeriet bli ännu större än det förra.” 65 Pilatus svarade: ”Jag ska ge er vakter. Bevaka sedan graven så gott ni kan.”
66 Och de gick iväg och förseglade graven och placerade ut vakter.
Footnotes
- 27:2 Det judiska rådet hade inte rätt att verkställa dödsstraff, utan måste överlämna dessa fall till de romerska myndigheterna.
- 27:10 Citatet är en blandning av Sak 11:12-13 och flera ställen i Jeremia, bl.a. Jer 19:1-13; 32:6-9.
- 27:25 Ett sätt att uttrycka att de tog på sig ansvaret för Jesus avrättning kollektivt, inklusive deras barn.
- 27:28 Den röda färgen var en symbol för kunglig makt.
- 27:32 Kyrene var en stad i Libyen.
- 27:34 Vin blandat med galla var ett narkotiskt bedövningsmedel man gav till dem som skulle korsfästas.
- 27:43 Se Ps 22:9.
- 27:46 Jesus citerar Ps 22:2 på arameiska.
- 27:47 Jfr 2 Kung 2:1-11.
- 27:51 Framför det allra heligaste, ett rum längst in i templet, platsen för Guds närvaro. Den ende som fick gå in där var översteprästen, när han en gång om året offrade blod för att folket skulle få sina synder förlåtna.
- 27:62 Dagen efter förberedelsedagen var judarnas sabbat, den sjunde dagen, alltså lördagen.
Matteusevangeliet 27
Svenska Folkbibeln 2015
Jesus utlämnas till Pilatus
27 (A) Tidigt på morgonen tog alla översteprästerna och folkets äldste sitt beslut att de skulle döda Jesus. 2 (B) De band honom, förde bort honom och utlämnade honom till Pilatus[a], ståthållaren.
Judas tar sitt liv
3 (C) Men när Judas som hade förrått honom såg att Jesus var dömd, ångrade han sig och lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste 4 (D) och sade: "Jag har syndat och förrått oskyldigt blod." De svarade: "Vad rör det oss? Det får du ta ansvar för." 5 (E) Då kastade han in silvermynten i templet och gav sig av. Sedan gick han bort och hängde sig[b].
6 Översteprästerna tog mynten och sade: "Det är inte tillåtet att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar." 7 De tog ett beslut att för pengarna köpa Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. 8 Därför kallas den åkern än i dag för Blodsåkern. 9 Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia: Och jag tog de trettio silvermynten, det pris som Israels barn hade satt på honom som hade värderats, 10 och jag gav dem som betalning för Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig.[c]
Jesus inför Pilatus
11 (F) Jesus ställdes nu inför ståthållaren. Denne frågade honom: "Så du är judarnas kung?" Jesus svarade: "Du själv säger det." 12 (G) Och när översteprästerna och de äldste anklagade honom, svarade han inte. 13 Då sade Pilatus till honom: "Hör du inte hur mycket de anklagar dig för?" 14 Men Jesus svarade honom inte på en enda fråga, och ståthållaren var djupt förundrad.
15 (H) Vid högtiden brukade ståthållaren frige en fånge, en som de själva önskade. 16 Just då hade man en beryktad fånge som hette Barabbas[d]. 17 (I) När de nu var samlade, frågade Pilatus dem: "Vem vill ni att jag ska frige åt er: Barabbas eller Jesus som kallas Messias?" 18 Han visste nämligen att det var av avund som de hade utlämnat honom.
19 Medan Pilatus satt på domarsätet, sände hans hustru bud till honom: "Du ska inte ha med den där rättfärdige mannen att göra! I natt var jag svårt plågad i en dröm för hans skull." 20 Men översteprästerna och de äldste övertalade folket att kräva att få Barabbas fri och att Jesus skulle dödas. 21 (J) När ståthållaren frågade dem: "Vem av de två vill ni att jag friger åt er?", svarade de: "Barabbas!" 22 Pilatus frågade dem: "Vad ska jag då göra med Jesus som kallas Messias?" Alla svarade: "Korsfäst honom!" 23 Han frågade: "Vad har han då gjort för ont?" Men de skrek ännu högre: "Korsfäst honom!"
24 (K) När Pilatus såg att inget hjälpte utan oron bara ökade, tog han vatten och tvådde sina händer inför folket och sade: "Jag är oskyldig till den mannens blod. Det här får ni själva ta ansvar för." 25 (L) Allt folket svarade: "Låt hans blod komma över oss och över våra barn!" 26 Då frigav han Barabbas åt dem, men Jesus lät han gissla[e] och utlämnade honom till att korsfästas.
Jesus hånas och misshandlas
27 (M) Därefter tog ståthållarens soldater med sig Jesus in i pretoriet[f] och samlade hela vaktstyrkan runt honom. 28 De drog av honom kläderna och hängde på honom en röd soldatmantel, 29 vred ihop en krona av törne och satte den på hans huvud och stack en käpp i hans högra hand. Sedan böjde de knä inför honom och hånade honom och sade: "Leve judarnas kung!" 30 (N) Och de spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet.
31 När de hade hånat honom, tog de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästas.
Jesus blir korsfäst
32 (O) På vägen ut fann de en man från Kyrene som hette Simon. Honom tvingade de att bära hans kors. 33 (P) Och när de kom till den plats som kallas Golgata[g], vilket betyder Dödskalleplatsen, 34 (Q) gav de honom vin blandat med galla[h] att dricka. Han smakade på det men ville inte dricka. 35 (R) När de hade korsfäst honom, delade de hans kläder[i] mellan sig genom att kasta lott. 36 Sedan satt de där och vaktade honom. 37 Över hans huvud hade man satt upp anklagelsen mot honom. Där stod skrivet: "Detta är Jesus, judarnas kung."
38 (S) Tillsammans med honom korsfästes två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra. 39 (T) De som gick förbi hånade honom och skakade på huvudet 40 (U) och sade: "Du som river ner templet och bygger upp det på tre dagar, fräls dig själv om du är Guds Son och kom ner från korset!" 41 På samma sätt förlöjligade även översteprästerna och de skriftlärda och de äldste honom och sade: 42 "Andra har han frälst, sig själv kan han inte frälsa. Han är Israels kung! Nu får han komma ner från korset, så ska vi tro på honom. 43 (V) Han litar på Gud, nu får Gud rädda honom om han älskar honom. Han har ju sagt: Jag är Guds Son."[j] 44 (W) På samma sätt blev han också hånad av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom.
Jesus dör
45 (X) Vid sjätte timmen kom ett mörker över hela landet[k] som varade fram till nionde timmen.[l] 46 Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eli! Eli! Lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?"[m]
47 Några av dem som stod där hörde det och sade: "Han ropar på Elia!" 48 (Y) En av dem sprang genast och tog en svamp, fyllde den med ättikvin, fäste den runt en käpp och gav honom att dricka. 49 De andra sade: "Vänta, så får vi se om Elia kommer och räddar honom." 50 Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav sedan upp andan.[n]
51 (Z) Då brast förhänget[o] i templet i två delar, uppifrån och ända ner. Jorden skakade och klipporna rämnade, 52 gravarna öppnades och många avlidna heliga fick liv i sina kroppar. 53 Efter hans uppståndelse kom de ut ur gravarna och gick in i den heliga staden och visade sig för många. 54 När officeren och de som var med honom och bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, blev de mycket förskräckta och sade: "Den mannen var verkligen Guds Son!"
55 (AA) Många kvinnor stod där på avstånd och såg på. De hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom. 56 Bland dem var Maria Magdalena och den Maria som var Jakobs och Josefs mor, samt modern till Sebedeus söner.
Jesus begravs
57 (AB) När det blev kväll kom en rik man från Arimatea[p] som hette Josef och som också hade blivit en Jesu lärjunge. 58 Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Pilatus befallde då att han skulle få den.
59 Josef tog kroppen, svepte den i rent linnetyg 60 och lade den i sin nya grav som han hade låtit hugga ut i klippan. Sedan rullade han en stor sten för ingången till graven och gick därifrån. 61 Maria Magdalena och den andra Maria var där och satt mitt emot graven.
En vaktstyrka bevakar graven
62 Nästa dag, som var dagen efter förberedelsedagen[q], samlades översteprästerna och fariseerna hos Pilatus 63 (AC) och sade: "Herre, vi har tänkt på att den där bedragaren sade medan han ännu levde: Efter tre dagar ska jag uppstå. 64 (AD) Befall därför att graven ska säkras fram till tredje dagen, så att hans lärjungar inte kommer och stjäl honom och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första."
65 Pilatus sade till dem: "Här har ni en vaktstyrka. Gå och säkra graven så gott ni kan." 66 De gick och säkrade graven genom att försegla stenen och sätta ut vakterna.
Footnotes
- 27:2 Pilatus Ståthållare i provinsen Judeen under åren 26-36 e Kr. Därefter avsattes han på grund av grymhet mot samarierna.
- 27:5 hängde sig Apg 1:18 berättar att Judas föll så att buken brast och hans inälvor rann ut. Troligen brast repet och Judas föll till sin död i Hinnomsdalen. Platsen kom sedan att kallas Blodsåkern och användas som gravplats.
- 27:9f Jer 32:6, Sak 11:12f.
- 27:16 Barabbas Några handskrifter: "Jesus Barabbas" (även i vers 17).
- 27:26 gissla Tortyr föregick normalt en avrättning. Det romerska gisslet, flagellum, hade taggar av ben eller metall som rev upp fångens rygg så att denne ibland avled redan före avrättningen.
- 27:27 pretoriet Ståthållarens palats.
- 27:33 Golgata Den skallformade höjden ligger enligt traditionen under det som idag kallas Gravkyrkan i Jerusalem.
- 27:34 vin blandat med galla Förmögna kvinnor i Jerusalem bekostade utifrån Ords 31:6 ett vinbaserat bedövningsmedel (med myrra, Mark 15:23) för att lindra de dödsdömdas plågor. Normalt ingick inte galla vilket snarare bör ha ökat lidandet (jfr profetian i Ps 69:22).
- 27:35 delade de hans kläder Jfr profetian i Ps 22:19.
- 27:43 Jfr Ps 22:9.
- 27:45 sjätte timmen … nionde timmen Motsvarar ca kl 12 och kl 15.
- 27:45 hela landet Annan översättning: "hela jorden".
- 27:46 Ps 22:2. Psalmen skildrar Messias lidande och uppståndelse. Jesus citerar dess titelvers på folkspråket arameiska och inte på hebreiska.
- 27:50 gav upp andan Annan översättning: "gav ifrån sig Anden" (jfr Luk 23:46, Joh 19:30).
- 27:51 förhänget Ett tio meter högt draperi som skärmade av "det allra heligaste", Guds uppenbarelseplats (se 2 Mos 26:31f, 3 Mos 16:2f, Hebr 9:3f, 10:20).
- 27:57 Arimatea Identifierades av fornkyrkan med Ramataim-Sofim eller Rama, profeten Samuels hemstad norr om Jerusalem (1 Sam 1:1, 25:1).
- 27:62 förberedelsedagen Fredagen, då alla förberedelser inför sabbaten gjordes.
Matthew 27
Names of God Bible
The Death of Judas
27 Early in the morning all the chief priests and the leaders of the people decided to execute Yeshua. 2 They tied him up, led him away, and handed him over to Pilate, the governor.
3 Then Judas, who had betrayed Yeshua, regretted what had happened when he saw that Yeshua was condemned. He brought the 30 silver coins back to the chief priests and leaders. 4 He said, “I’ve sinned by betraying an innocent man.”
They replied, “What do we care? That’s your problem.”
5 So he threw the money into the temple, went away, and hanged himself.
6 The chief priests took the money and said, “It’s not right to put it into the temple treasury, because it’s blood money.” 7 So they decided to use it to buy a potter’s field for the burial of strangers. 8 That’s why that field has been called the Field of Blood ever since. 9 Then what the prophet Jeremiah had said came true, “They took the 30 silver coins, the price the people of Israel had placed on him, 10 and used the coins to buy a potter’s field, as the Lord had directed me.”
Pilate Questions Jesus(A)
11 Yeshua stood in front of the governor, Pilate. The governor asked him, “Are you the king of the Jews?”
“Yes, I am,” Yeshua answered.
12 While the chief priests and leaders were accusing him, he said nothing. 13 Then Pilate asked him, “Don’t you hear how many charges they’re bringing against you?”
14 But Yeshua said absolutely nothing to him in reply, so the governor was very surprised.
The Crowd Rejects Jesus(B)
15 At every Passover festival the governor would free one prisoner whom the crowd wanted. 16 At that time there was a well-known prisoner by the name of Barabbas. 17 So when the people gathered, Pilate asked them, “Which man do you want me to free for you? Do you want me to free Barabbas or Yeshua, who is called Christ?” 18 Pilate knew that they had handed Yeshua over to him because they were jealous.
19 While Pilate was judging the case, his wife sent him a message. It said, “Leave that innocent man alone. I’ve been very upset today because of a dream I had about him.”
20 But the chief priests and leaders persuaded the crowd to ask for the release of Barabbas and the execution of Yeshua.
21 The governor asked them, “Which of the two do you want me to free for you?”
They said, “Barabbas.”
22 Pilate asked them, “Then what should I do with Yeshua, who is called Christ?”
“He should be crucified!” they all said.
23 Pilate asked, “Why? What has he done wrong?”
But they began to shout loudly, “He should be crucified!”
24 Pilate saw that he was not getting anywhere. Instead, a riot was breaking out. So Pilate took some water and washed his hands in front of the crowd. He said, “I won’t be guilty of killing this man. Do what you want!”
25 All the people answered, “The responsibility for killing him will rest on us and our children.”
26 Then Pilate freed Barabbas for the people. But he had Yeshua whipped and handed over to be crucified.
The Soldiers Make Fun of Jesus(C)
27 Then the governor’s soldiers took Yeshua into the palace and gathered the whole troop around him. 28 They took off his clothes and put a bright red cape on him. 29 They twisted some thorns into a crown, placed it on his head, and put a stick in his right hand. They knelt in front of him and made fun of him by saying, “Long live the king of the Jews!” 30 After they had spit on him, they took the stick and kept hitting him on the head with it.
The Crucifixion(D)
31 After the soldiers finished making fun of Yeshua, they took off the cape and put his own clothes back on him. Then they led him away to crucify him.
32 On the way they found a man named Simon. He was from the city of Cyrene. The soldiers forced him to carry Yeshua’s cross.
33 They came to a place called Golgotha (which means “the place of the skull”). 34 They gave him a drink of wine mixed with a drug called gall. When he tasted it, he refused to drink it. 35 After they had crucified him, they divided his clothes among themselves by throwing dice. 36 Then they sat there and kept watch over him. 37 They placed a written accusation above his head. It read, “This is Yeshua, the king of the Jews.”
38 At that time they crucified two criminals with him, one on his right and the other on his left.
39 Those who passed by insulted him. They shook their heads 40 and said, “You were going to tear down God’s temple and build it again in three days. Save yourself! If you’re the Son of God, come down from the cross.” 41 The chief priests together with the experts in Moses’ Teachings and the leaders made fun of him in the same way. They said, 42 “He saved others, but he can’t save himself. So he’s Israel’s king! Let him come down from the cross now, and we’ll believe him. 43 He trusted God. Let God rescue him now if he wants. After all, this man said, ‘I am the Son of God.’” 44 Even the criminals crucified with him were insulting him the same way.
Jesus Dies on the Cross(E)
45 At noon darkness came over the whole land until three in the afternoon. 46 About three o’clock Yeshua cried out in a loud voice, “Eli, Eli, lema sabachthani?” which means, “My God, my God, why have you abandoned me?” 47 When some of the people standing there heard him say that, they said, “He’s calling Elijah.” 48 One of the men ran at once, took a sponge, and soaked it in some vinegar. Then he put it on a stick and offered Yeshua a drink. 49 The others said, “Leave him alone! Let’s see if Elijah comes to save him.”
50 Then Yeshua loudly cried out once again and gave up his life.
51 Suddenly, the curtain in the temple was split in two from top to bottom. The earth shook, and the rocks were split open. 52 The tombs were opened, and the bodies of many holy people who had died came back to life. 53 They came out of the tombs after he had come back to life, and they went into the holy city where they appeared to many people.
54 An army officer and those watching Yeshua with him saw the earthquake and the other things happening. They were terrified and said, “Certainly, this was the Son of God!”
55 Many women were there watching from a distance. They had followed Yeshua from Galilee and had always supported him. 56 Among them were Mary from Magdala, Mary (the mother of James and Joseph), and the mother of Zebedee’s sons.
Jesus Is Placed in a Tomb(F)
57 In the evening a rich man named Joseph arrived. He was from the city of Arimathea and had become a disciple of Yeshua. 58 He went to Pilate and asked for the body of Yeshua. Pilate ordered that it be given to him.
59 Joseph took the body and wrapped it in a clean linen cloth. 60 Then he laid it in his own new tomb, which had been cut in a rock. After rolling a large stone against the door of the tomb, he went away. 61 Mary from Magdala and the other Mary were sitting there, facing the tomb.
The Chief Priests and Pharisees Secure Jesus’ Tomb
62 The next day, which was the day of worship, the chief priests and Pharisees gathered together and went to Pilate. 63 They said, “Sir, we remember how that deceiver said while he was still alive, ‘After three days I will be brought back to life.’ 64 Therefore, give the order to make the tomb secure until the third day. Otherwise, his disciples may steal him and say to the people, ‘He has been brought back to life.’ Then the last deception will be worse than the first.”
65 Pilate told them, “You have the soldiers you want for guard duty. Go and make the tomb as secure as you know how.”
66 So they went to secure the tomb. They placed a seal on the stone and posted the soldiers on guard duty.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
The Names of God Bible (without notes) © 2011 by Baker Publishing Group.