Matteus 26
Svenska Folkbibeln
Onda anslag mot Jesus
26 När Jesus hade avslutat hela detta tal, sade han till sina lärjungar: 2 "Ni vet att det om två dagar är påsk.[a] Då skall Människosonen bli utlämnad till att korsfästas." 3 Översteprästerna och folkets äldste samlades nu i översteprästen Kajfas palats. 4 De planerade att gripa Jesus med list och döda honom. 5 Men de sade: "Inte under högtiden så att det uppstår oro bland folket."
En kvinna smörjer Jesus
6 När Jesus befann sig i Simon den spetälskes hus i Betania, 7 kom en kvinna fram till honom. Hon hade en alabasterflaska med mycket dyrbar olja och hällde ut den över hans huvud, där han låg till bords. 8 När lärjungarna såg det, blev de upprörda och sade: "Varför detta slöseri? 9 Det där hade man kunnat sälja för mycket pengar och ge åt de fattiga." 10 Jesus märkte det och sade till dem: "Varför oroar ni kvinnan? Hon har gjort en god gärning mot mig. 11 De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid. 12 När hon hällde ut denna olja över min kropp, gjorde hon det inför min begravning. 13 Amen säger jag er: Överallt i hela världen, där detta evangelium predikas, skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."
Judas förråder Jesus
14 Sedan gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna 15 och sade: "Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?" Då vägde de upp trettio silvermynt[b] åt honom. 16 Och från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.
Den sista påskalammsmåltiden
17 Första dagen i det osyrade brödets högtid gick lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Var vill du att vi skall ställa i ordning, så att du kan äta påskalammet?" 18 Han svarade: "Gå in i staden till den och den och säg till honom: Mästaren säger: Min stund är nära. Hos dig vill jag äta påskalammet med mina lärjungar." 19 Lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt dem och redde till påskalammet.
20 På kvällen låg Jesus till bords med de tolv. 21 Medan de åt, sade han: "Amen säger jag er: En av er kommer att förråda mig." 22 Då blev de mycket bedrövade och började fråga honom, den ene efter den andre: "Inte är det väl jag, Herre?" 23 Han svarade: "Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig. 24 Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd. Det hade varit bättre för honom att han inte hade blivit född." 25 Judas, han som skulle förråda honom, sade: "Rabbi, inte är det väl jag?" Jesus svarade: "Du har själv sagt det."
Den första nattvarden
26 Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: "Tag och ät. Detta är min kropp." 27 Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: "Drick alla av den. 28 Ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse. 29 Jag säger er: Från denna stund kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger, förrän på den dag då jag dricker det nytt tillsammans med er i min Faders rike." 30 När de hade sjungit lovsången,[c] gick de ut till Oljeberget.
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
31 Då sade Jesus till dem: "Denna natt skall ni alla överge mig. Ty det står skrivet: Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skall skingras. [d] 32 Men när jag har uppstått, skall jag gå före er till Galileen." 33 Petrus svarade honom: "Även om alla andra överger dig, så skall jag inte göra det." 34 Jesus sade till honom: "Amen säger jag dig: Denna natt, innan tuppen gal, skall du tre gånger förneka mig." 35 Petrus svarade honom: "Om jag än måste dö med dig, skall jag aldrig förneka dig." Så sade också alla de andra lärjungarna.
Jesus i Getsemane
36 Sedan gick Jesus med dem till en plats som heter Getsemane, och han sade till lärjungarna: "Sitt här, medan jag går dit bort och ber." 37 Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner. Ängslan och ångest kom över honom, 38 och han sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka med mig." 39 Och han gick lite längre bort, föll ner på ansiktet och bad: "Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill."
40 När han kom tillbaka till lärjungarna och fann att de sov, sade han till Petrus: "Kunde ni då inte vaka en kort stund med mig? 41 Håll er vakna och be, så att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." 42 Sedan gick han bort för andra gången och bad: "Min Fader, om denna kalk inte kan tas ifrån mig, utan jag måste dricka den, så ske din vilja." 43 Han kom tillbaka och fann ännu en gång att de sov, så tunga av sömn var deras ögon. 44 Då lämnade han dem och gick åter bort och bad för tredje gången med samma ord. 45 Sedan gick han till lärjungarna och sade till dem: "Ni sover nu och vilar er. Se, stunden har kommit, då Människosonen skall överlämnas i syndares händer. 46 Stig upp, låt oss gå. Se, han som förråder mig är nu här."
Jesus fängslas
47 Medan han talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en folkhop med svärd och påkar, utskickad av översteprästerna och folkets äldste. 48 Förrädaren hade gett dem ett tecken och sagt: "Den som jag kysser, han är det, grip honom." 49 Och han gick genast fram till Jesus och sade: "Var hälsad, rabbi", och kysste honom. 50 Jesus sade till honom: "Min vän, varför är du här?" Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom. 51 En av dem som var med Jesus förde handen till sitt svärd, drog det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat. 52 Då sade Jesus till honom: "Stick ditt svärd i skidan! Ty alla som drar svärd skall dödas med svärd. 53 Eller menar du att jag inte kan be min Fader att han nu sänder till min tjänst mer än tolv legioner[e] änglar? 54 Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas, som säger att detta måste ske?" 55 I samma stund sade Jesus till folkhopen: "Som mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. Var dag har jag suttit i templet och undervisat utan att ni grep mig. 56 Men allt detta har skett för att profeternas skrifter skulle uppfyllas." Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.
Jesus inför Stora rådet
57 De som hade gripit Jesus, förde honom till översteprästen Kajfas, där de skriftlärda och de äldste hade samlats. 58 Petrus följde Jesus på avstånd fram till översteprästens gård. Där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att se hur det skulle sluta. 59 Översteprästerna och hela Stora rådet sökte nu skaffa fram något falskt vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden. 60 Men de fann inget, trots att många falska vittnen trädde fram. Till sist kom det fram två män 61 som sade: "Han har sagt att han kan bryta ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar." 62 Då reste sig översteprästen och frågade honom: "Svarar du inget på det som dessa vittnar mot dig?" 63 Men Jesus teg. Då sade översteprästen till honom: "Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son." 64 Jesus sade till honom: "Du själv sade det. Men jag säger er: Härefter skall ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln." 65 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Han har hädat. Behöver vi några fler vittnen? Se, ni har nu hört hädelsen. 66 Vad anser ni?" De svarade: "Han är skyldig till döden." 67 Och de spottade honom i ansiktet och slog honom med knytnävarna. Andra gav honom piskrapp 68 och ropade: "Profetera för oss, Messias! Vem var det som slog dig?"
Petrus förnekar Jesus
69 Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom då fram till honom och sade: "Du var också tillsammans med Jesus från Galileen." 70 Men han nekade inför alla och sade: "Jag vet inte vad du menar." 71 När han sedan gick ut i porten, fick en annan tjänsteflicka se honom, och hon sade till dem som var där: "Den där mannen var tillsammans med Jesus från Nasaret." 72 Han nekade igen och svor på det: "Jag känner inte den mannen." 73 Strax därefter kom de som stod där fram till Petrus och sade: "Visst är du också en av dem. Ditt uttal avslöjar dig." 74 Då började han förbanna och svära: "Jag känner inte den mannen." Och strax gol tuppen. 75 Då kom Petrus ihåg det ord som Jesus hade sagt: "Innan tuppen gal, skall du tre gånger förneka mig." Och han gick ut och grät bittert.
Footnotes
- Matteus 26:2 påsk betyder "gå förbi", "skona" (2 Mos 12:13) och firades till minne av Israels barns räddning ut ur Egypten. Påskalammsmåltiden ägde rum i Jerusalem på kvällen den fjortonde dagen i månaden Nisan (mars-april). På denna högtid följde omedelbart "det osyrade brödets högtid", som varade i sju dagar. Dessa två högtider hörde så nära samman att de kom att kallas enbart "påsk", eller ibland "det osyrade brödets högtid" (Matt 26:17).
- Matteus 26:15 trettio silvermynt Det var enligt 2 Mos 21:32 priset för en slav. Se Sakupplysning.
- Matteus 26:30 lovsången Ps 115-118.
- Matteus 26:31 Sak 13:7.
- Matteus 26:53 legioner Se not till Mark 5:9.
Matteus 26
Svenska 1917
26 När nu Jesus hade talat allt detta till slut, sade han till sina lärjungar:
2 »I veten att det två dagar härefter är påsk; då skall Människosonen bliva förrådd och utlämnad till att korsfästas.»
3 Därefter församlade sig översteprästerna och folkets äldste hos översteprästen, som hette Kaifas, i hans hus,
4 och rådslogo om att låta gripa Jesus med list och döda honom.
5 Men de sade: »Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola uppstå bland folket.»
6 Men när Jesus var i Betania, i Simon den spetälskes hus,
7 framträdde till honom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med dyrbar smörjelse; denna göt hon ut över hans huvud, där han låg till bords.
8 Då lärjungarna sågo detta, blevo de misslynta och sade: »Varför skulle detta förspillas?
9 Man hade ju kunnat sälja det för mycket penningar och giva dessa åt de fattiga.»
10 När Jesus märkte detta, sade han till dem: »Varför oroen I kvinnan? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig.
11 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid.
12 När hon göt ut denna smörjelse på min kropp, gjorde hon det såsom en tillredelse till min begravning.
13 Sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen detta evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.»
14 Därefter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna
15 och sade: »Vad viljen I giva mig för att jag skall överlämna honom åt eder?» Då vägde de upp åt honom trettio silverpenningar.
16 Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle att förråda honom.
17 Men på första dagen i det osyrade brödets högtid trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Var vill du att vi skola reda till åt dig att äta påskalammet?»
18 Han svarade: »Gån in i staden till den och den och sägen till honom: 'Mästaren låter säga: Min tid är nära; hos dig vill jag hålla påskhögtid med mina lärjungar.'»
19 Och lärjungarna gjorde såsom Jesus hade befallt dem och redde till påskalammet.
20 När det nu hade blivit afton, lade han sig till bords med de tolv.
21 Och medan de åto, sade han: »Sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig.»
22 Då blevo de mycket bedrövade och begynte fråga honom, var efter annan: »Icke är det väl jag, Herre?»
23 Då svarade han och sade: »Den som jämte mig nu doppade handen i fatet, han skall förråda mig.
24 Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit född.»
25 Judas, han som förrådde honom, tog då till orda och frågade: »Rabbi, icke är det väl jag?» Han svarade honom: »Du har själv sagt det.»
26 Medan de nu åto, tog Jesus ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt lärjungarna och sade: »Tagen och äten; detta är min lekamen.»
27 Och han tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sade: »Dricken härav alla;
28 ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse.
29 Och jag säger eder: Härefter skall jag icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt med eder i min Faders rike.»
30 När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till Oljeberget.
31 Då sade Jesus till dem: »I denna natt skolen I alla komma på fall för min skull, ty det är skrivet: 'Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skola förskingras.'
32 Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå till Galileen.»
33 Då svarade Petrus och sade till honom: »Om än alla andra komma på fall för din skull, så skall dock jag aldrig komma på fall.»
34 Jesus sade till honom: »Sannerligen säger jag dig: I denna natt, förrän hanen har galit, skall du tre gånger förneka mig.»
35 Petrus svarade honom: »Om jag än måste dö med dig, så skall jag dock förvisso icke förneka dig.» Sammalunda sade ock alla de andra lärjungarna.
36 Därefter kom Jesus med dem till ett ställe som hette Getsemane. Och han sade till lärjungarna: »Bliven kvar här, medan jag går dit bort och beder.»
37 Och han tog med sig Petrus och Sebedeus' två söner; och han begynte bedrövas och ängslas.
38 Då sade han till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stannen kvar här och vaken med mig.»
39 Därefter gick han litet längre bort och föll ned på sitt ansikte och bad och sade: »Min Fader, om det är möjligt, så gånge denna kalk ifrån mig. Dock icke såsom jag vill, utan såsom du vill!»
40 Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och fann dem sovande. Då sade han till Petrus: »Så litet förmådden I då vaka en kort stund med mig!
41 Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.»
42 Åter gick han bort, för andra gången, och bad och sade: »Min Fader, om detta icke kan gå ifrån mig, utan jag måste dricka denna kalk, så ske din vilja.»
43 När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon voro förtyngda.
44 Då lät han dem vara och gick åter bort och bad, för tredje gången, och sade återigen samma ord.
45 Därefter kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem: »Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder! Se, stunden är nära då Människosonen skall bliva överlämnad i syndares händer.
46 Stån upp, låt oss gå; se, den är nära, som förråder mig.»
47 Och se, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv, och jämte honom en stor folkskara, med svärd och stavar, utsänd från översteprästerna och folkets äldste.
48 Men förrädaren hade givit dem ett tecken; han hade sagt: »Den som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa.»
49 Och han trädde nu strax fram till Jesus och sade: »Hell dig, rabbi!» och kysste honom häftigt.
50 Jesus sade till honom: »Min vän, gör vad du är här för att göra.» Då stego de fram och grepo Jesus och togo honom fången.
51 Men en av dem som voro med Jesus förde handen till sitt svärd och drog ut det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.
52 Då sade Jesus till honom: »Stick ditt svärd tillbaka i skidan: ty alla som taga till svärd skola förgöras genom svärd.
53 Eller menar du att jag icke kunde utbedja mig av min Fader, att han nu sände till min tjänst mer än tolv legioner änglar?
54 Men huru bleve då skrifterna fullbordade, som säga att så måste ske?»
55 I samma stund sade Jesus till folkskaran: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig. Var dag har jag suttit i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig.
56 Men allt detta har skett, för att profeternas skrifter skola fullbordas.» Då övergåvo alla lärjungarna honom och flydde.
57 Men de som hade gripit Jesus förde honom bort till översteprästen Kaifas, hos vilken de skriftlärde och de äldste hade församlat sig.
58 Och Petrus följde honom på avstånd ända till översteprästens gård; där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att se vad slutet skulle bliva.
59 Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något falskt vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom;
60 men fastän många falska vittnen trädde fram, funno de likväl intet. Slutligen trädde dock två män fram
61 och sade: »Denne har sagt: 'Jag kan bryta ned Guds tempel och på tre dagar bygga upp det igen.'»
62 Då stod översteprästen upp och sade till honom: »Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?»
63 Men Jesus teg. Då sade översteprästen till honom: »Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son.»
64 Jesus svarade honom: »Du har själv sagt det. Men jag säger eder: Härefter skolen I få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himmelens skyar.»
65 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: »Han har hädat. Vad behöva vi mer några vittnen? I haven nu hört hädelsen.
66 Vad synes eder?» De svarade och sade: »Han är skyldig till döden.»
67 Därefter spottade man honom i ansiktet och slog honom på kinderna, den ene med knytnäven, den andre med flata handen,
68 och sade: »Profetera för oss, Messias: vem var det som slog dig?»
69 Men Petrus satt utanför på gården. Då kom en tjänstekvinna fram till honom och sade: »Också du var med Jesus från Galileen.»
70 Men han nekade inför alla och sade: »Jag förstår icke vad du menar.»
71 När han sedan hade kommit ut i porten, fick en annan kvinna se honom och sade till dem som voro där: »Denne var med Jesus från Nasaret.»
72 Åter nekade han med en ed och sade: »Jag känner icke den mannen.»
73 Litet därefter kommo de kringstående fram och sade till Petrus: »Förvisso är också du en av dem; redan ditt uttal röjer dig ju.»
74 Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke den mannen.» Och i detsamma gol hanen.
75 Då kom Petrus ihåg Jesu ord, huru han hade sagt: »Förrän hanen gal, skall du tre gånger förneka mig.» Och han gick ut och grät bitterligen.
Matteusevangeliet 26
Svenska Folkbibeln 2015
Onda planer mot Jesus
26 När Jesus hade avslutat hela detta tal, sade han till sina lärjungar: 2 (A) "Ni vet att om två dagar är det påsk[a]. Då ska Människosonen utlämnas för att bli korsfäst."
3 (B) Översteprästerna och folkets äldste samlades nu i översteprästen Kaifas palats. 4 De planerade att gripa Jesus med list och döda honom. 5 Men de sade: "Inte under högtiden, det får inte bli upplopp bland folket."
En kvinna smörjer Jesus
6 (C) När Jesus var i Betania[b], i Simon den spetälskes hus, 7 kom en kvinna fram till honom. Hon hade en alabasterflaska med dyrbar olja[c], och hon hällde ut den över hans huvud där han låg till bords. 8 När lärjungarna såg det, blev de upprörda och sade: "Varför detta slöseri? 9 Den kunde man ha sålt för mycket pengar och gett till de fattiga."
10 Jesus märkte det och sade till dem: "Varför oroar ni kvinnan? Hon har gjort en god gärning mot mig. 11 (D) De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid. 12 När hon hällde den här oljan över min kropp gjorde hon det inför min begravning[d]. 13 Jag säger er sanningen: Överallt i hela världen där detta evangelium förkunnas ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."
Judas förråder Jesus
14 (E) Då gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna 15 (F) och sade: "Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?" Då vägde de upp trettio silvermynt[e] åt honom. 16 Från den stunden sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.
Den sista påskmåltiden
17 (G) På första dagen i det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Var vill du att vi gör i ordning så att du kan äta påskalammet?" 18 Han svarade: "Gå in i staden till den och den och säg till honom: Mästaren säger: Min stund är nära. Jag vill äta påskalammet hos dig med mina lärjungar." 19 Lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt dem och gjorde i ordning påskalammet.
20 (H) På kvällen låg Jesus till bords[f] med de tolv. 21 (I) Medan de åt, sade han: "Jag säger er sanningen: En av er kommer att förråda mig." 22 Då blev de djupt bedrövade och började fråga honom, en efter en: "Det är väl inte jag, Herre?" 23 (J) Han svarade: "Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han ska förråda mig. 24 Människosonen går bort som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född." 25 Judas, han som skulle förråda honom, sade: "Rabbi, det är väl inte jag?" Jesus svarade: "Du har själv sagt det."
Den första nattvarden
26 (K) Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: "Tag och ät. Detta är min kropp." 27 Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: "Drick av den alla. 28 (L) Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. 29 (M) Jag säger er: Från denna stund ska jag inte dricka av vinstockens frukt förrän den dag jag dricker det nytt med er i min Fars rike."
30 När de sedan hade sjungit lovsången[g], gick de ut till Olivberget.
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
31 (N) Då sade Jesus till dem: "I natt kommer ni alla att överge mig. Det står skrivet: Jag ska slå herden, och fåren i hjorden ska skingras.[h] 32 (O) Men när jag har uppstått, ska jag gå före er till Galileen."
33 (P) Petrus svarade honom: "Även om alla andra överger dig, så ska jag aldrig överge dig." 34 Jesus sade till honom: "Jag säger dig sanningen: I natt, innan tuppen gal, kommer du att förneka mig tre gånger." 35 Petrus svarade honom: "Även om jag måste dö med dig ska jag aldrig förneka dig!" Samma sak sade alla de andra lärjungarna.
Jesus i Getsemane
36 (Q) Sedan gick Jesus med dem till en plats som kallas Getsemane[i], och han sade till lärjungarna: "Sätt er här medan jag går dit bort och ber." 37 Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner, och han greps av sorg och ångest 38 (R) och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka med mig." 39 (S) Han gick lite längre fram, föll ner på sitt ansikte och bad: "Min Far! Om det är möjligt, så låt den här bägaren gå förbi mig. Men inte som jag vill, utan som du vill."
40 Han kom tillbaka till lärjungarna och fann att de sov. Då sade han till Petrus: "Så ni kunde inte vaka en enda timme med mig? 41 (T) Vaka och be att[j] ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." 42 Sedan gick han bort för andra gången och bad: "Min Far, om den inte kan gå förbi mig utan jag måste dricka den, så ske din vilja."
43 Han kom tillbaka och fann återigen att de sov, för deras ögon var tunga av sömn. 44 Då lämnade han dem och gick åter bort och bad för tredje gången med samma ord igen.
45 Sedan gick han till lärjungarna och sade till dem: "Sover ni fortfarande och vilar er[k]? Nu är stunden här då Människosonen utlämnas i syndares händer. 46 Res på er, nu går vi. Han som förråder mig är här."
Jesus fängslas
47 (U) Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en stor folkhop med svärd och påkar från översteprästerna och folkets äldste. 48 Förrädaren hade gett dem ett tecken och sagt: "Den jag kysser är det. Grip honom." 49 Och han gick genast fram till Jesus och sade: "Var hälsad, rabbi!", och kysste honom. 50 (V) Jesus sade till honom: "Min vän, är det därför du är här?" Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom.
51 (W) Men en av dem som var med Jesus lyfte handen, drog sitt svärd och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. 52 (X) Då sade Jesus till honom: "Sätt tillbaka ditt svärd i skidan! Alla som tar till svärd ska dödas med svärd. 53 Eller tror du inte att jag kan be min Far att han genast sänder mig mer än tolv legioner änglar[l]? 54 (Y) Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas som säger att det här måste ske?"
55 (Z) I samma stund sade Jesus till folkhopen: "Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. Jag har suttit i templet varje dag och undervisat utan att ni grep mig. 56 (AA) Men allt detta har hänt för att profeternas skrifter skulle uppfyllas." Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.
Jesus inför Stora rådet
57 (AB) De som hade gripit Jesus förde honom till översteprästen Kaifas, där de skriftlärda och de äldste hade samlats. 58 Petrus följde Jesus på avstånd fram till översteprästens gård. Där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att se hur det skulle sluta.
59 Översteprästerna och hela Stora rådet försökte få fram ett falskt vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden. 60 Men de fann inget, trots att många falska vittnen trädde fram. Till sist kom det fram två män 61 (AC) som sade: "Han har sagt: Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar." 62 Då reste sig översteprästen och frågade honom: "Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?" 63 (AD) Men Jesus var tyst.
Då sade översteprästen till honom: "Jag besvär dig vid den levande Guden: Säg oss om du är Messias, Guds Son." 64 (AE) Jesus sade till honom: "Du själv har sagt det. Men jag säger er: Härefter ska ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln."[m]
65 (AF) Då rev översteprästen sönder sina kläder[n] och sade: "Han har hädat! Behöver vi några fler vittnen? Nu har ni hört hädelsen. 66 (AG) Vad anser ni?" De svarade: "Han förtjänar döden!" 67 (AH) Och de spottade honom i ansiktet[o] och slog honom med knytnävarna. Andra slog honom i ansiktet 68 och sade: "Profetera för oss, Messias! Vem var det som slog dig?"
Petrus förnekar Jesus
69 (AI) Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom fram till honom och sade: "Du var också med Jesus från Galileen." 70 Men han nekade inför alla och sade: "Jag vet inte vad du pratar om." 71 Han gick ut i porten, och en annan tjänsteflicka såg honom och sade till dem som var där: "Han där var med Jesus från Nasaret." 72 Han nekade igen och svor på det: "Jag känner inte den mannen." 73 Strax därefter kom de som stod där fram till Petrus och sade: "Visst är du också en av dem! Din dialekt[p] avslöjar dig." 74 Då började han förbanna och svära: "Jag känner inte den mannen!" Och strax gol tuppen.
75 Då kom Petrus ihåg de ord som Jesus hade sagt: "Innan tuppen gal ska du förneka mig tre gånger." Och han gick ut och grät bittert.
Footnotes
- 26:2 påsk Hebr. pésachbetyder "passera", "skona" (2 Mos 12:13), och firas till minne av Israels räddning ur Egypten. I fullmånens sken den 14:e Nisan (mars-april) åt man det offrade påskalammet och firade sedan "det osyrade brödets högtid" i sju dagar (2 Mos 12:17).
- 26:6 Betania kan översättas "fattighuset" (jfr vers 9 och 11).
- 26:7 dyrbar olja Enligt Mark 14:3f nardusolja värd 300 denarer, vilket motsvarade en hel årslön för en enkel arbetare.
- 26:12 inför min begravning Jesus knyter an till seden att behandla den som dött med väldoftande ämnen före begravningen (jfr Joh 19:39f).
- 26:15 trettio silvermynt Enligt 2 Mos 21:32 priset för en slav (30 siklar = 120 denarer).
- 26:20 låg Jesus till bords Vid finare måltider, som vid påsk, åt man på grekiskt manér halvliggande på divaner, stödd på vänster armbåge.
- 26:30 lovsången Ps 115-118 som sjungs vid slutet av varje judisk påskmåltid.
- 26:31 Sak 13:7.
- 26:36 Getsemane Olivlund strax öster om Jerusalem. Hebr. gat shémen betyder "oljepress".
- 26:41 be att Annan översättning: "be så att".
- 26:45 Sover ni fortfarande och vilar er? Annan översättning: "Sov ni vidare och vila er!".
- 26:53 tolv legioner änglar Troligen ett symboliskt tal. En legion motsvarade ca 6000 man.
- 26:64 se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln Med dessa ord identifierar sig Jesus, den jordiske Människosonen (Matt 26:45 etc), med den gudomliga Messiasgestalten i Dan 7:13 och Ps 110:1.
- 26:65 rev … sönder sina kläder Ett uttryck för fasa och sorg (jfr t ex 1 Mos 37:29). Enligt lagen var översteprästen förbjuden att göra så (3 Mos 21:10).
- 26:67 i ansiktet Annan översättning: "med käppar".
- 26:73 dialekt Den galileiska dialekten (Mark 14:70) ansågs mindre fin än den judeiska eftersom den saknade vissa semitiska strupljud.
Matthew 26
Names of God Bible
The Plot to Kill Jesus(A)
26 When Yeshua finished saying all these things, he told his disciples, 2 “You know that the Passover will take place in two days. At that time the Son of Man will be handed over to be crucified.”
3 Then the chief priests and the leaders of the people gathered in the palace of the chief priest Caiaphas. 4 They made plans to arrest Yeshua in an underhanded way and to kill him. 5 But they said, “We shouldn’t arrest him during the festival, or else there may be a riot among the people.”
A Woman Prepares Jesus’ Body for the Tomb(B)
6 Yeshua was in Bethany in the home of Simon, a man who had suffered from a skin disease. 7 While Yeshua was sitting there, a woman went to him with a bottle of very expensive perfume and poured it on his head.
8 The disciples were irritated when they saw this. They asked, “Why did she waste it like this? 9 It could have been sold for a high price, and the money could have been given to the poor.”
10 Since Yeshua knew what was going on, he said to them, “Why are you bothering this woman? She has done a beautiful thing for me. 11 You will always have the poor with you, but you will not always have me with you. 12 She poured this perfume on my body before it is placed in a tomb. 13 I can guarantee this truth: Wherever this Good News is spoken in the world, what she has done will also be told in memory of her.”
Judas Plans to Betray Jesus(C)
14 Then one of the twelve apostles, the one named Judas Iscariot, went to the chief priests. 15 He asked, “What will you pay me if I hand him over to you?”
They offered him 30 silver coins. 16 From then on, he looked for a chance to betray Yeshua.
Preparations for the Passover(D)
17 On the first day of the Festival of Unleavened Bread, the disciples went to Yeshua. They asked, “Where do you want us to prepare the Passover meal for you?”
18 He said, “Go to a certain man in the city, and tell him that the teacher says, ‘My time is near. I will celebrate the Passover with my disciples at your house.’”
19 The disciples did as Yeshua had directed them and prepared the Passover.
20 When evening came, Yeshua was at the table with the twelve apostles.
Jesus Knows Who Will Betray Him(E)
21 While they were eating, he said, “I can guarantee this truth: One of you is going to betray me.”
22 Feeling deeply hurt, they asked him one by one, “You don’t mean me, do you, Lord?”
23 Yeshua answered, “Someone who has dipped his hand into the bowl with me will betray me. 24 The Son of Man is going to die as the Scriptures say he will. But how horrible it will be for that person who betrays the Son of Man. It would have been better for that person if he had never been born.”
25 Then Judas, who betrayed him, asked, “You don’t mean me, do you, Rabbi?”
“Yes, I do,” Yeshua replied.
The Lord’s Supper(F)
26 While they were eating, Yeshua took bread and blessed it. He broke the bread, gave it to his disciples, and said, “Take this, and eat it. This is my body.”
27 Then he took a cup and spoke a prayer of thanksgiving. He gave it to them and said, “Drink from it, all of you. 28 This is my blood, the blood of the promise.[a] It is poured out for many people so that sins are forgiven.
29 “I can guarantee that I won’t drink this wine again until that day when I drink new wine with you in my Father’s kingdom.”
30 After they sang a hymn, they went to the Mount of Olives.
Jesus Predicts Peter’s Denial(G)
31 Then Yeshua said to them, “All of you will abandon me tonight. Scripture says,
‘I will strike the shepherd,
and the sheep in the flock will be scattered.’
32 “But after I am brought back to life, I will go to Galilee ahead of you.”
33 Peter said to him, “Even if everyone else abandons you, I never will.”
34 Yeshua replied to Peter, “I can guarantee this truth: Before a rooster crows tonight, you will say three times that you don’t know me.”
35 Peter told him, “Even if I have to die with you, I’ll never say that I don’t know you!” All the other disciples said the same thing.
Jesus Prays in the Garden of Gethsemane(H)
36 Then Yeshua went with the disciples to a place called Gethsemane. He said to them, “Stay here while I go over there and pray.”
37 He took Peter and Zebedee’s two sons with him. He was beginning to feel deep anguish. 38 Then he said to them, “My anguish is so great that I feel as if I’m dying. Wait here, and stay awake with me.”
39 After walking a little farther, he quickly bowed with his face to the ground and prayed, “Father, if it’s possible, let this cup of suffering be taken away from me. But let your will be done rather than mine.”
40 When he went back to the disciples, he found them asleep. He said to Peter, “Couldn’t you stay awake with me for one hour? 41 Stay awake, and pray that you won’t be tempted. You want to do what’s right, but you’re weak.”
42 Then he went away a second time and prayed, “Father, if this cup cannot be taken away unless I drink it, let your will be done.”
43 He found them asleep again because they couldn’t keep their eyes open.
44 After leaving them again, he went away and prayed the same prayer a third time. 45 Then he came back to the disciples and said to them, “You might as well sleep now. The time is near for the Son of Man to be handed over to sinners. 46 Get up! Let’s go! The one who is betraying me is near.”
Jesus Is Arrested(I)
47 Just then, while Yeshua was still speaking, Judas, one of the twelve apostles, arrived. A large crowd carrying swords and clubs was with him. They were from the chief priests and leaders of the people. 48 Now, the traitor had given them a signal. He said, “The one I kiss is the man you want. Arrest him!”
49 Then Judas quickly stepped up to Yeshua and said, “Hello, Rabbi!” and kissed him.
50 Yeshua said to him, “Friend, why are you here?”
Then some men came forward, took hold of Yeshua, and arrested him. 51 Suddenly, one of the men with Yeshua pulled out his sword and cut off the ear of the chief priest’s servant. 52 Then Yeshua said to him, “Put your sword away! All who use a sword will be killed by a sword. 53 Don’t you think that I could call on my Father to send more than twelve legions of angels to help me now? 54 How, then, are the Scriptures to be fulfilled that say this must happen?”
55 At that time Yeshua said to the crowd, “Have you come out with swords and clubs to arrest me as if I were a criminal? I used to sit teaching in the temple courtyard every day. But you didn’t arrest me then. 56 All of this has happened so that what the prophets have written would come true.”
Then all the disciples abandoned him and ran away.
The Trial in Front of the Jewish Council(J)
57 Those who had arrested Yeshua took him to Caiaphas, the chief priest, where the experts in Moses’ Teachings and the leaders had gathered together. 58 Peter followed at a distance until he came to the chief priest’s courtyard. He went inside and sat with the guards to see how this would turn out.
59 The chief priests and the whole council were searching for false testimony to use against Yeshua in order to execute him. 60 But they did not find any, although many came forward with false testimony. At last two men came forward. 61 They stated, “This man said, ‘I can tear down God’s temple and rebuild it in three days.’”
62 The chief priest stood up and said to Yeshua, “Don’t you have any answer to what these men testify against you?”
63 But Yeshua was silent.
Then the chief priest said to him, “Swear an oath in front of the living God and tell us, are you the Messiah, the Son of God?”
64 Yeshua answered him, “Yes, I am. But I can guarantee that from now on you will see the Son of Man in the highest position in heaven. He will be coming on the clouds of heaven.”
65 Then the chief priest tore his robes in horror and said, “He has dishonored God! Why do we need any more witnesses? You’ve just heard him dishonor God! 66 What’s your verdict?”
They answered, “He deserves the death penalty!”
67 Then they spit in his face, hit him with their fists, and some of them slapped him. 68 They said, “You Christ, if you’re a prophet, tell us who hit you.”
Peter Denies Jesus(K)
69 Peter was sitting in the courtyard. A female servant came to him and said, “You, too, were with Yeshua the Galilean.”
70 But Peter denied it in front of them all by saying, “I don’t know what you’re talking about.”
71 As he went to the entrance, another female servant saw him. She told those who were there, “This man was with Yeshua from Nazareth.”
72 Again Peter denied it and swore with an oath, “I don’t know the man!”
73 After a little while the men standing there approached Peter and said, “It’s obvious you’re also one of them. Your accent gives you away!”
74 Then Peter began to curse and swear with an oath, “I don’t know the man!” Just then a rooster crowed. 75 Peter remembered what Yeshua had said: “Before a rooster crows, you will say three times that you don’t know me.” Then Peter went outside and cried bitterly.
Footnotes
- Matthew 26:28 Or “testament,” or “covenant.”
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
The Names of God Bible (without notes) © 2011 by Baker Publishing Group.