Matteus 25
Svenska 1917
25 »Då skall det vara med himmelriket, såsom när tio jungfrur togo sina lampor och gingo ut för att möta brudgummen.
2 Men fem av dem voro oförståndiga, och fem voro förståndiga.
3 De oförståndiga togo väl sina lampor, men togo ingen olja med sig.
4 De förståndiga åter togo olja i sina kärl, tillika med lamporna.
5 Då nu brudgummen dröjde, blevo de alla sömniga och somnade.
6 Men vid midnattstiden ljöd ett anskri: 'Se brudgummen kommer! Gån ut och möten honom.'
7 Då stodo alla jungfrurna upp och redde till sina lampor.
8 Och de oförståndiga sade till de förståndiga: 'Given oss av eder olja, ty våra lampor slockna.'
9 Men de förståndiga svarade och sade: 'Nej, den skulle ingalunda räcka till för både oss och eder. Gån hellre bort till dem som sälja, och köpen åt eder.'
10 Men när de gingo bort för att köpa, kom brudgummen, och de som voro redo gingo in med honom till bröllopet, och dörren stängdes igen.
11 Omsider kommo ock de andra jungfrurna och sade: 'Herre, herre, låt upp för oss.'
12 Men han svarade och sade: 'Sannerligen säger jag eder: Jag känner eder icke.'
13 Vaken fördenskull; ty I veten icke dagen, ej heller stunden.
14 Ty det skall ske, likasom när en man som ville fara utrikes kallade till sig sina tjänare och överlämnade åt dem sina ägodelar;
15 åt en gav han fem pund, åt en annan två och åt en tredje ett pund, åt var och en efter hans förmåga, och for utrikes.
16 Strax gick då den som hade fått de fem punden bort och förvaltade dem så, att han med dem vann andra fem pund.
17 Den som hade fått de två punden vann på samma sätt andra två.
18 Men den som hade fått ett pund gick bort och grävde en grop i jorden och gömde där sin herres penningar.
19 En lång tid därefter kom tjänarnas herre hem och höll räkenskap med dem.
20 Då trädde den fram, som hade fått de fem punden, och bar fram andra fem pund och sade: 'Herre, du överlämnade åt mig fem pund; se, andra fem pund har jag vunnit.'
21 Hans herre svarade honom: 'Rätt så, du gode och trogne tjänare! När du var satt över det som ringa är, var du trogen; jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.'
22 Så trädde ock den fram, som hade fått de två punden, och sade: 'Herre, du överlämnade åt mig två pund; se, andra två pund har jag vunnit.'
23 Hans herre svarade honom: 'Rätt så, du gode och trogne tjänare! När du var satt över det som ringa är, var du trogen; jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.'
24 Sedan trädde ock den fram, som hade fått ett pund, och sade: 'Herre, jag hade lärt känna dig såsom en sträng man, som vill skörda, där du icke har sått, och inbärga, där du icke har utstrött;
25 och av fruktan för dig gick jag bort och gömde ditt pund i jorden. Se här har du vad dig tillhör.'
26 Då svarade hans herre och sade till honom: 'Du onde och late tjänare, du visste att jag vill skörda, där jag icke har sått, och inbärga, där jag icke har utstrött?
27 Då borde du också hava satt in mina penningar i en bank, så att jag hade fått igen mitt med ränta, när jag kom hem.
28 Tagen därför ifrån honom hans pund, och given det åt den som har de tio punden.
29 Ty var och en som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.
30 Och kasten den oduglige tjänaren ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.
31 Men när Människosonen kommer i sin härlighet, och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron.
32 Och inför honom skola församlas alla folk och han skall skilja dem från varandra, såsom en herde skiljer fåren ifrån getterna.
33 Och fåren skall han ställa på sin högra sida, och getterna på den vänstra.
34 Därefter skall Konungen säga till dem som stå på hans högra sida: 'Kommen, I min Faders välsignade, och tagen i besittning det rike som är tillrett åt eder från världens begynnelse.
35 Ty jag var hungrig, och I gåven mig att äta; jag var törstig, och I gåven mig att dricka; jag var husvill, och I gåven mig härbärge,
36 naken, och I klädden mig; jag var sjuk, och I besökten mig; jag var i fängelse, och I kommen till mig.'
37 Då skola de rättfärdiga svara honom och säga: 'Herre, när sågo vi dig hungrig och gåvo dig mat, eller törstig och gåvo dig att dricka?
38 Och när sågo vi dig husvill och gåvo dig härbärge, eller naken och klädde dig?
39 Och när sågo vi dig sjuk eller i fängelse och kommo till dig?'
40 Då skall Konungen svara och säga till dem: 'Sannerligen säger jag eder: Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det haven I gjort mot mig.'
41 Därefter skall han ock säga till dem som stå på hans vänstra sida: 'Gån bort ifrån mig, I förbannade, till den eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar.
42 Ty jag var hungrig, och I gåven mig icke att äta; jag var törstig, och I gåven mig icke att dricka;
43 jag var husvill, och I gåven mig icke härbärge, naken, och I klädden mig icke, sjuk och i fängelse, och I besökten mig icke.'
44 Då skola också de svara och säga: 'Herre, när sågo vi dig hungrig eller törstig eller husvill eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig icke?'
45 Då skall han svara dem och säga: 'Sannerligen säger jag eder: Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I ej heller gjort mot mig.'
46 Och dessa skola då då bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.» vänstra sida: 'Gån bort ifrån mig i förbannelse' osv.
Matthew 25
New Revised Standard Version Updated Edition
The Parable of the Ten Bridesmaids
25 “Then the kingdom of heaven will be like this. Ten young women[a] took their lamps and went to meet the bridegroom.[b](A) 2 Five of them were foolish, and five were wise.(B) 3 When the foolish took their lamps, they took no oil with them, 4 but the wise took flasks of oil with their lamps. 5 As the bridegroom was delayed, all of them became drowsy and slept.(C) 6 But at midnight there was a shout, ‘Look! Here is the bridegroom! Come out to meet him.’ 7 Then all those young women[c] got up and trimmed their lamps.(D) 8 The foolish said to the wise, ‘Give us some of your oil, for our lamps are going out.’ 9 But the wise replied, ‘No! there will not be enough for you and for us; you had better go to the dealers and buy some for yourselves.’ 10 And while they went to buy it, the bridegroom came, and those who were ready went with him into the wedding banquet, and the door was shut.(E) 11 Later the other young women[d] came also, saying, ‘Lord, lord, open to us.’(F) 12 But he replied, ‘Truly I tell you, I do not know you.’ 13 Keep awake, therefore, for you know neither the day nor the hour.[e](G)
The Parable of the Talents
14 “For it is as if a man, going on a journey, summoned his slaves and entrusted his property to them;(H) 15 to one he gave five talents, to another two, to another one, to each according to his ability. Then he went away. At once(I) 16 the one who had received the five talents went off and traded with them and made five more talents. 17 In the same way, the one who had the two talents made two more talents. 18 But the one who had received the one talent went off and dug a hole in the ground and hid his master’s money. 19 After a long time the master of those slaves came and settled accounts with them.(J) 20 Then the one who had received the five talents came forward, bringing five more talents, saying, ‘Master, you handed over to me five talents; see, I have made five more talents.’ 21 His master said to him, ‘Well done, good and trustworthy slave; you have been trustworthy in a few things; I will put you in charge of many things; enter into the joy of your master.’(K) 22 And the one with the two talents also came forward, saying, ‘Master, you handed over to me two talents; see, I have made two more talents.’ 23 His master said to him, ‘Well done, good and trustworthy slave; you have been trustworthy in a few things; I will put you in charge of many things; enter into the joy of your master.’ 24 Then the one who had received the one talent also came forward, saying, ‘Master, I knew that you were a harsh man, reaping where you did not sow and gathering where you did not scatter,(L) 25 so I was afraid, and I went and hid your talent in the ground. Here you have what is yours.’ 26 But his master replied, ‘You wicked and lazy slave! You knew, did you, that I reap where I did not sow and gather where I did not scatter? 27 Then you ought to have invested my money with the bankers, and on my return I would have received what was my own with interest.(M) 28 So take the talent from him, and give it to the one with the ten talents. 29 For to all those who have, more will be given, and they will have an abundance, but from those who have nothing, even what they have will be taken away.(N) 30 As for this worthless slave, throw him into the outer darkness, where there will be weeping and gnashing of teeth.’(O)
The Judgment of the Nations
31 “When the Son of Man comes in his glory and all the angels with him, then he will sit on the throne of his glory.(P) 32 All the nations will be gathered before him, and he will separate people one from another as a shepherd separates the sheep from the goats,(Q) 33 and he will put the sheep at his right hand and the goats at the left. 34 Then the king will say to those at his right hand, ‘Come, you who are blessed by my Father, inherit the kingdom prepared for you from the foundation of the world,(R) 35 for I was hungry and you gave me food, I was thirsty and you gave me something to drink, I was a stranger and you welcomed me,(S) 36 I was naked and you gave me clothing, I was sick and you took care of me, I was in prison and you visited me.’(T) 37 Then the righteous will answer him, ‘Lord, when was it that we saw you hungry and gave you food or thirsty and gave you something to drink? 38 And when was it that we saw you a stranger and welcomed you or naked and gave you clothing? 39 And when was it that we saw you sick or in prison and visited you?’ 40 And the king will answer them, ‘Truly I tell you, just as you did it to one of the least of these brothers and sisters of mine, you did it to me.’(U) 41 Then he will say to those at his left hand, ‘You who are accursed, depart from me into the eternal fire prepared for the devil and his angels,(V) 42 for I was hungry and you gave me no food, I was thirsty and you gave me nothing to drink, 43 I was a stranger and you did not welcome me, naked and you did not give me clothing, sick and in prison and you did not visit me.’ 44 Then they also will answer, ‘Lord, when was it that we saw you hungry or thirsty or a stranger or naked or sick or in prison and did not take care of you?’ 45 Then he will answer them, ‘Truly I tell you, just as you did not do it to one of the least of these, you did not do it to me.’(W) 46 And these will go away into eternal punishment but the righteous into eternal life.”(X)
New Revised Standard Version, Updated Edition. Copyright © 2021 National Council of Churches of Christ in the United States of America. Used by permission. All rights reserved worldwide.