Matteus 22
Svenska Folkbibeln
Liknelsen om kungasonens bröllop
22 Jesus talade än en gång till dem i liknelser: 2 "Himmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son. 3 Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. 4 Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Jag har gjort i ordning min måltid. Mina oxar och min gödboskap är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! 5 Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sitt jordbruk, en annan till sina affärer. 6 De andra grep hans tjänare och misshandlade och dödade dem. 7 Då blev kungen vred och skickade ut sina trupper och lät döda mördarna och brände ner deras stad. 8 Sedan sade han till sina tjänare: Allt är klart för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. 9 Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på. 10 Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.
11 När kungen kom in för att se sina gäster, lade han märke till en man som inte var klädd i bröllopskläder. 12 Han sade till honom: Min vän, hur har du kommit in utan bröllopskläder? Mannen teg. 13 Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där skall man gråta och skära tänder. 14 Ty många är kallade, men få är utvalda."
Skatt till kejsaren
15 Då gick fariseerna och överlade om hur de skulle kunna fälla honom för något som han sade. 16 De sände till honom sina lärjungar tillsammans med herodianerna,[a] som skulle säga: "Mästare, vi vet att du är ärlig och ger en rätt undervisning om Guds väg[b] och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. 17 Säg oss nu: Vad anser du? Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller är det inte tillåtet?" 18 Jesus märkte deras ondska och frågade: "Varför försöker ni snärja mig, ni hycklare? 19 Visa mig det mynt som man betalar skatten med." De räckte honom en denar, 20 och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?" 21 De svarade: "Kejsarens". Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." 22 När de hörde detta, blev de mycket förvånade. Och de lämnade honom och gick sin väg.
De dödas uppståndelse
23 Samma dag kom det fram några sadduceer till Jesus - de påstår att det inte finns någon uppståndelse - och frågade honom: 24 "Mästare, Mose har sagt: Om någon dör barnlös, skall hans bror gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror. [c] 25 Nu fanns det bland oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och då han inte hade några barn, lämnade han sin hustru efter sig åt sin bror. 26 På samma sätt gick det med den andre och den tredje och till slut med alla sju. 27 Sist av alla dog hustrun. 28 Vem av de sju skall hon vara hustru till vid uppståndelsen? Alla var ju gifta med henne."
29 Jesus svarade dem: "Ni tar fel och förstår varken Skriften eller Guds makt. 30 Ty vid uppståndelsen gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som änglarna i himlen. 31 Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst vad Gud har sagt till er: 32 Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud?[d] Han är inte en Gud för döda utan för levande." 33 När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
Det viktigaste budet
34 Fariseerna hörde att Jesus hade gjort sadduceerna svarslösa och samlades kring honom. 35 En av dem, en laglärd, ville sätta honom på prov och frågade: 36 "Mästare, vilket är det största budet i lagen?" 37 Han svarade: "Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. [e] 38 Detta är det största och främsta budet. 39 Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. [f] 40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna."[g]
Vad anser ni om Messias?
41 Medan fariseerna var samlade, frågade Jesus dem: 42 "Vad anser ni om Messias? Vems son är han?" De svarade honom: "Davids". 43 Då sade han till dem: "Hur kan då David, driven av Anden, kalla honom Herre och säga: 44 Herren sade till min Herre:[h] Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.[i] 45 Om nu David kallar honom sin Herre, hur kan då Messias vara Davids son?"[j] 46 Ingen kunde svara honom ett ord, och från den dagen vågade ingen längre fråga honom.
Footnotes
- Matteus 22:16 herodianerna är en gruppbeteckning som inte är belagd utanför NT. De bildade inte ett fast avgränsat parti utan bestod närmast av personer som stod på den herodianska kungaättens sida.
- Matteus 22:16 Guds väg Ordet "väg" i betydelsen "lära", "handlingssätt", "religiös riktning" möter vi ofta både i GT och NT.
- Matteus 22:24 5 Mos 25:5.
- Matteus 22:32 2 Mos 3:6.
- Matteus 22:37 5 Mos 6:5.
- Matteus 22:39 3 Mos 19:18.
- Matteus 22:40 lagen och profeterna Gamla testamentet.
- Matteus 22:44 min Herre Dvs Messias, Guds Son. Apg 2:34f, 1 Kor 15:25, Hebr 1:13, 10:13 hänför psalmen till Kristus.
- Matteus 22:44 Ps 110:1.
- Matteus 22:45 hur kan då Messias vara Davids son Här förutsätts att Kristus inte bara är Davids son utan också är Davids Herre.
Matthew 22
The Message
The Story of the Wedding Banquet
22 1-3 Jesus responded by telling still more stories. “God’s kingdom,” he said, “is like a king who threw a wedding banquet for his son. He sent out servants to call in all the invited guests. And they wouldn’t come!
4 “He sent out another round of servants, instructing them to tell the guests, ‘Look, everything is on the table, the prime rib is ready for carving. Come to the feast!’
5-7 “They only shrugged their shoulders and went off, one to weed his garden, another to work in his shop. The rest, with nothing better to do, beat up on the messengers and then killed them. The king was outraged and sent his soldiers to destroy those thugs and level their city.
8-10 “Then he told his servants, ‘We have a wedding banquet all prepared but no guests. The ones I invited weren’t up to it. Go out into the busiest intersections in town and invite anyone you find to the banquet.’ The servants went out on the streets and rounded up everyone they laid eyes on, good and bad, regardless. And so the banquet was on—every place filled.
11-13 “When the king entered and looked over the scene, he spotted a man who wasn’t properly dressed. He said to him, ‘Friend, how dare you come in here looking like that!’ The man was speechless. Then the king told his servants, ‘Get him out of here—fast. Tie him up and ship him to hell. And make sure he doesn’t get back in.’
14 “That’s what I mean when I say, ‘Many get invited; only a few make it.’”
Paying Taxes
15-17 That’s when the Pharisees plotted a way to trap him into saying something damaging. They sent their disciples, with a few of Herod’s followers mixed in, to ask, “Teacher, we know you have integrity, teach the way of God accurately, are indifferent to popular opinion, and don’t pander to your students. So tell us honestly: Is it right to pay taxes to Caesar or not?”
18-19 Jesus knew they were up to no good. He said, “Why are you playing these games with me? Why are you trying to trap me? Do you have a coin? Let me see it.” They handed him a silver piece.
20 “This engraving—who does it look like? And whose name is on it?”
21 They said, “Caesar.”
“Then give Caesar what is his, and give God what is his.”
22 The Pharisees were speechless. They went off shaking their heads.
Marriage and Resurrection
23-28 That same day, Sadducees approached him. This is the party that denies any possibility of resurrection. They asked, “Teacher, Moses said that if a man dies childless, his brother is obligated to marry his widow and father a child with her. Here’s a case where there were seven brothers. The first brother married and died, leaving no child, and his wife passed to his brother. The second brother also left her childless, then the third—and on and on, all seven. Eventually the wife died. Now here’s our question: At the resurrection, whose wife is she? She was a wife to each of them.”
29-33 Jesus answered, “You’re off base on two counts: You don’t know what God said, and you don’t know how God works. At the resurrection we’re beyond marriage. As with the angels, all our ecstasies and intimacies then will be with God. And regarding your speculation on whether the dead are raised or not, don’t you read your Bibles? The grammar is clear: God says, ‘I am—not was—the God of Abraham, the God of Isaac, the God of Jacob.’ The living God defines himself not as the God of dead men, but of the living.” Hearing this exchange the crowd was much impressed.
The Most Important Command
34-36 When the Pharisees heard how he had bested the Sadducees, they gathered their forces for an assault. One of their religion scholars spoke for them, posing a question they hoped would show him up: “Teacher, which command in God’s Law is the most important?”
37-40 Jesus said, “‘Love the Lord your God with all your passion and prayer and intelligence.’ This is the most important, the first on any list. But there is a second to set alongside it: ‘Love others as well as you love yourself.’ These two commands are pegs; everything in God’s Law and the Prophets hangs from them.”
David’s Son and Master
41-42 As the Pharisees were regrouping, Jesus caught them off balance with his own test question: “What do you think about the Christ? Whose son is he?” They said, “David’s son.”
43-45 Jesus replied, “Well, if the Christ is David’s son, how do you explain that David, under inspiration, named Christ his ‘Master’?
God said to my Master,
“Sit here at my right hand
until I make your enemies your footstool.”
“Now if David calls him ‘Master,’ how can he at the same time be his son?”
46 That stumped them, literalists that they were. Unwilling to risk losing face again in one of these public verbal exchanges, they quit asking questions for good.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 1993, 2002, 2018 by Eugene H. Peterson