Matteus 22
Svenska Folkbibeln
Liknelsen om kungasonens bröllop
22 Jesus talade än en gång till dem i liknelser: 2 "Himmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son. 3 Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. 4 Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Jag har gjort i ordning min måltid. Mina oxar och min gödboskap är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! 5 Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sitt jordbruk, en annan till sina affärer. 6 De andra grep hans tjänare och misshandlade och dödade dem. 7 Då blev kungen vred och skickade ut sina trupper och lät döda mördarna och brände ner deras stad. 8 Sedan sade han till sina tjänare: Allt är klart för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. 9 Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på. 10 Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.
11 När kungen kom in för att se sina gäster, lade han märke till en man som inte var klädd i bröllopskläder. 12 Han sade till honom: Min vän, hur har du kommit in utan bröllopskläder? Mannen teg. 13 Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där skall man gråta och skära tänder. 14 Ty många är kallade, men få är utvalda."
Skatt till kejsaren
15 Då gick fariseerna och överlade om hur de skulle kunna fälla honom för något som han sade. 16 De sände till honom sina lärjungar tillsammans med herodianerna,[a] som skulle säga: "Mästare, vi vet att du är ärlig och ger en rätt undervisning om Guds väg[b] och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. 17 Säg oss nu: Vad anser du? Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller är det inte tillåtet?" 18 Jesus märkte deras ondska och frågade: "Varför försöker ni snärja mig, ni hycklare? 19 Visa mig det mynt som man betalar skatten med." De räckte honom en denar, 20 och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?" 21 De svarade: "Kejsarens". Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." 22 När de hörde detta, blev de mycket förvånade. Och de lämnade honom och gick sin väg.
De dödas uppståndelse
23 Samma dag kom det fram några sadduceer till Jesus - de påstår att det inte finns någon uppståndelse - och frågade honom: 24 "Mästare, Mose har sagt: Om någon dör barnlös, skall hans bror gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror. [c] 25 Nu fanns det bland oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och då han inte hade några barn, lämnade han sin hustru efter sig åt sin bror. 26 På samma sätt gick det med den andre och den tredje och till slut med alla sju. 27 Sist av alla dog hustrun. 28 Vem av de sju skall hon vara hustru till vid uppståndelsen? Alla var ju gifta med henne."
29 Jesus svarade dem: "Ni tar fel och förstår varken Skriften eller Guds makt. 30 Ty vid uppståndelsen gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som änglarna i himlen. 31 Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst vad Gud har sagt till er: 32 Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud?[d] Han är inte en Gud för döda utan för levande." 33 När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
Det viktigaste budet
34 Fariseerna hörde att Jesus hade gjort sadduceerna svarslösa och samlades kring honom. 35 En av dem, en laglärd, ville sätta honom på prov och frågade: 36 "Mästare, vilket är det största budet i lagen?" 37 Han svarade: "Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. [e] 38 Detta är det största och främsta budet. 39 Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. [f] 40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna."[g]
Vad anser ni om Messias?
41 Medan fariseerna var samlade, frågade Jesus dem: 42 "Vad anser ni om Messias? Vems son är han?" De svarade honom: "Davids". 43 Då sade han till dem: "Hur kan då David, driven av Anden, kalla honom Herre och säga: 44 Herren sade till min Herre:[h] Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.[i] 45 Om nu David kallar honom sin Herre, hur kan då Messias vara Davids son?"[j] 46 Ingen kunde svara honom ett ord, och från den dagen vågade ingen längre fråga honom.
Footnotes
- Matteus 22:16 herodianerna är en gruppbeteckning som inte är belagd utanför NT. De bildade inte ett fast avgränsat parti utan bestod närmast av personer som stod på den herodianska kungaättens sida.
- Matteus 22:16 Guds väg Ordet "väg" i betydelsen "lära", "handlingssätt", "religiös riktning" möter vi ofta både i GT och NT.
- Matteus 22:24 5 Mos 25:5.
- Matteus 22:32 2 Mos 3:6.
- Matteus 22:37 5 Mos 6:5.
- Matteus 22:39 3 Mos 19:18.
- Matteus 22:40 lagen och profeterna Gamla testamentet.
- Matteus 22:44 min Herre Dvs Messias, Guds Son. Apg 2:34f, 1 Kor 15:25, Hebr 1:13, 10:13 hänför psalmen till Kristus.
- Matteus 22:44 Ps 110:1.
- Matteus 22:45 hur kan då Messias vara Davids son Här förutsätts att Kristus inte bara är Davids son utan också är Davids Herre.
Matteus 22
Svenska 1917
22 Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:
2 »Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.
3 Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.
4 Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'
5 Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.
6 Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.
7 Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.
8 Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.
9 Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'
10 Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.
11 Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.
12 Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.
13 Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.
14 Ty många äro kallade, men få utvalda.»
15 Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.
16 Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.
17 Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»
18 Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?
19 Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning.
20 Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»
21 De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»
22 När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.
23 Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom
24 och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'
25 Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.
26 Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.
27 Sist av alla dog hustrun.
28 Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»
29 Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.
30 Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.
31 Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:
32 'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»
33 När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
34 Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;
35 och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:
36 »Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»
37 Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'
38 Detta är det yppersta och förnämsta budet.
39 Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'
40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»
41 Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem
42 och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»
43 Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:
44 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.'
45 Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?»
46 Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom.
Matteusevangeliet 22
Svenska Folkbibeln 2015
Liknelsen om kungasonens bröllop
22 Jesus talade än en gång till dem i liknelser: 2 (A) "Himmelriket är som en kung som höll bröllop för sin son. 3 Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma.
4 (B) Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Min måltid är redo, mina oxar och gödkalvar är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! 5 Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sin åker, en annan till sina affärer. 6 De andra grep hans tjänare och misshandlade[a] och dödade dem.
7 (C) Då blev kungen vred och sände ut sina soldater och lät döda dessa mördare och brände ner deras stad. 8 Sedan sade han till sina tjänare: Allt är färdigt för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. 9 (D) Gå därför ut till vägskälen och bjud alla ni ser till bröllopet. 10 Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med bordsgäster.
11 (E) När kungen kom in för att se sina gäster, fick han där syn på en man som inte var klädd i bröllopskläder. 12 Han sade till honom: Min vän, hur kom du in hit utan bröllopskläder? Mannen teg. 13 (F) Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där ska man gråta och gnissla tänder. 14 Många är kallade, men få är utvalda."
Skatt till kejsaren
15 (G) Då gick fariseerna och gjorde upp planer för att snärja honom genom något som han sade. 16 De sände sina lärjungar till honom tillsammans med herodianerna[b] för att säga: "Mästare, vi vet att du är ärlig och lär ut sanningen om Guds väg och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. 17 Så säg oss nu: Vad anser du? Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren[c] eller inte?"
18 Jesus märkte deras ondska och sade: "Varför prövar ni mig, era hycklare? 19 Visa mig myntet som skatten betalas med." De räckte honom en denar[d], 20 och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?" 21 (H) De svarade: "Kejsarens." Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." 22 När de hörde detta blev de förundrade, och de lämnade honom och gick sin väg.
De dödas uppståndelse
23 (I) Samma dag kom det fram några saddukeer till Jesus, de som påstår att det inte finns någon uppståndelse. De frågade honom: 24 (J) "Mästare, Mose har sagt: Om någon dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror.[e] 25 Nu fanns det hos oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och han hade inga barn, så han efterlämnade sin hustru åt sin bror. 26 På samma sätt gick det med den andre och den tredje och med alla sju. 27 Sist av alla dog kvinnan. 28 Så vem av de sju blir hon hustru till vid uppståndelsen? Alla var ju gifta med henne."
29 Jesus svarade dem: "Ni tar fel, för ni förstår varken Skriften eller Guds makt. 30 Vid uppståndelsen gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som änglarna i himlen.
31 Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst vad Gud har sagt er: 32 Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud? Han är inte de dödas Gud, utan de levandes."[f] 33 När folket hörde detta var de överväldigade av hans undervisning.
Det viktigaste budet
34 Fariseerna hörde att Jesus hade gjort saddukeerna[g] svarslösa och samlades runt honom. 35 (K) En av dem, en laglärd, ville pröva honom och frågade: 36 "Mästare, vilket är det stör-sta budet i lagen?" 37 Han svarade: "Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.[h] 38 Det är det största och första budet. 39 (L) Sedan kommer ett som liknar det: Du ska älska din nästa som dig själv.[i] 40 (M) På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna."
Vad tänker ni om Messias?
41 (N) Medan fariseerna var samlade frågade Jesus dem: 42 "Vad tänker ni om Messias? Vems son är han?" De svarade honom: "Davids." 43 (O) Då sade han till dem: "Hur kan då David genom Anden kalla honom Herre och säga: 44 Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida tills jag lagt dina fiender under dina fötter[j].[k] 45 (P) Om nu David kallar honom Herre[l], hur kan han då vara Davids son?" 46 Ingen kunde svara honom ett ord, och från den dagen vågade ingen fråga honom något mer.
Footnotes
- 22:6 misshandlade Annan översättning: "förnedrade".
- 22:16 herodianerna Personer som stödde Herodes kungaätt. De utgjorde inte något organiserat parti och namnet finns inte belagt utanför NT.
- 22:17 att betala skatt till kejsaren En tvistefråga, eftersom skatten innebar att erkänna Roms överhöghet. Detta såg de nationalistiska seloterna som ett svek mot Israels Gud, medan fariseerna och saddukeerna accepterade situationen.
- 22:19 denar Ett litet romerskt silvermynt, värt en hel dagslön för den enkle arbetaren (Matt 20:2).
- 22:24 5 Mos 25:5.
- 22:32 2 Mos 3:6.
- 22:34 Fariseerna … saddukeerna Meningsmotståndare i frågan om uppståndelsen (jfr Apg 23:6f).
- 22:37 5 Mos 6:5.
- 22:39 3 Mos 19:18.
- 22:44 under dina fötter Ett uttryck för triumf (jfr Jos 10:24).
- 22:44 Ps 110:1. I psalmen talar Gud Fadern till Messias, Guds Son (jfr Apg 2:34f, 1 Kor 15:25).
- 22:45 David kallar honom Herre Profeten David erkänner den kommande Frälsaren som sin Herre (jfr 1 Petr 1:10f), trots att denne är hans ättling (Rom 1:3).
Matthew 22
Good News Translation
The Parable of the Wedding Feast(A)
22 Jesus again used parables in talking to the people. 2 “The Kingdom of heaven is like this. Once there was a king who prepared a wedding feast for his son. 3 He sent his servants to tell the invited guests to come to the feast, but they did not want to come. 4 So he sent other servants with this message for the guests: ‘My feast is ready now; my steers and prize calves have been butchered, and everything is ready. Come to the wedding feast!’ 5 But the invited guests paid no attention and went about their business: one went to his farm, another to his store, 6 while others grabbed the servants, beat them, and killed them. 7 The king was very angry; so he sent his soldiers, who killed those murderers and burned down their city. 8 Then he called his servants and said to them, ‘My wedding feast is ready, but the people I invited did not deserve it. 9 Now go to the main streets and invite to the feast as many people as you find.’ 10 So the servants went out into the streets and gathered all the people they could find, good and bad alike; and the wedding hall was filled with people.
11 “The king went in to look at the guests and saw a man who was not wearing wedding clothes. 12 ‘Friend, how did you get in here without wedding clothes?’ the king asked him. But the man said nothing. 13 (B)Then the king told the servants, ‘Tie him up hand and foot, and throw him outside in the dark. There he will cry and gnash his teeth.’”
14 (C)And Jesus concluded, “Many are invited, but few are chosen.”
The Question about Paying Taxes(D)
15 The Pharisees went off and made a plan to trap Jesus with questions. 16 Then they sent to him some of their disciples and some members of Herod's party. “Teacher,” they said, “we know that you tell the truth. You teach the truth about God's will for people, without worrying about what others think, because you pay no attention to anyone's status. 17 Tell us, then, what do you think? Is it against our Law to pay taxes to the Roman Emperor, or not?”
18 Jesus, however, was aware of their evil plan, and so he said, “You hypocrites! Why are you trying to trap me? 19 Show me the coin for paying the tax!”
They brought him the coin, 20 and he asked them, “Whose face and name are these?”
21 “The Emperor's,” they answered.
So Jesus said to them, “Well, then, pay to the Emperor what belongs to the Emperor, and pay to God what belongs to God.”
22 When they heard this, they were amazed; and they left him and went away.
The Question about Rising from Death(E)
23 (F)That same day some Sadducees came to Jesus and claimed that people will not rise from death. 24 (G)“Teacher,” they said, “Moses said that if a man who has no children dies, his brother must marry the widow so that they can have children who will be considered the dead man's children. 25 Now, there were seven brothers who used to live here. The oldest got married and died without having children, so he left his widow to his brother. 26 The same thing happened to the second brother, to the third, and finally to all seven. 27 Last of all, the woman died. 28 Now, on the day when the dead rise to life, whose wife will she be? All of them had married her.”
29 Jesus answered them, “How wrong you are! It is because you don't know the Scriptures or God's power. 30 (H)For when the dead rise to life, they will be like the angels in heaven and will not marry. 31 Now, as for the dead rising to life: haven't you ever read what God has told you? He said, 32 (I)‘I am the God of Abraham, the God of Isaac, and the God of Jacob.’ He is the God of the living, not of the dead.”
33 When the crowds heard this, they were amazed at his teaching.
The Great Commandment(J)
34 When the Pharisees heard that Jesus had silenced the Sadducees, they came together, 35 and one of them, a teacher of the Law, tried to trap him with a question. 36 “Teacher,” he asked, “which is the greatest commandment in the Law?”
37 (K)Jesus answered, “‘Love the Lord your God with all your heart, with all your soul, and with all your mind.’ 38 This is the greatest and the most important commandment. 39 (L)The second most important commandment is like it: ‘Love your neighbor as you love yourself.’ 40 (M)The whole Law of Moses and the teachings of the prophets depend on these two commandments.”
The Question about the Messiah(N)
41 When some Pharisees gathered together, Jesus asked them, 42 “What do you think about the Messiah? Whose descendant is he?”
“He is David's descendant,” they answered.
43 “Why, then,” Jesus asked, “did the Spirit inspire David to call him ‘Lord’? David said,
44 (O)‘The Lord said to my Lord:
Sit here at my right side
until I put your enemies under your feet.’
45 If, then, David called him ‘Lord,’ how can the Messiah be David's descendant?”
46 No one was able to give Jesus any answer, and from that day on no one dared to ask him any more questions.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Good News Translation® (Today’s English Version, Second Edition) © 1992 American Bible Society. All rights reserved. For more information about GNT, visit www.bibles.com and www.gnt.bible.
