Matteus 22
Svenska Folkbibeln
Liknelsen om kungasonens bröllop
22 Jesus talade än en gång till dem i liknelser: 2 "Himmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son. 3 Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. 4 Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Jag har gjort i ordning min måltid. Mina oxar och min gödboskap är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! 5 Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sitt jordbruk, en annan till sina affärer. 6 De andra grep hans tjänare och misshandlade och dödade dem. 7 Då blev kungen vred och skickade ut sina trupper och lät döda mördarna och brände ner deras stad. 8 Sedan sade han till sina tjänare: Allt är klart för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. 9 Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på. 10 Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.
11 När kungen kom in för att se sina gäster, lade han märke till en man som inte var klädd i bröllopskläder. 12 Han sade till honom: Min vän, hur har du kommit in utan bröllopskläder? Mannen teg. 13 Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där skall man gråta och skära tänder. 14 Ty många är kallade, men få är utvalda."
Skatt till kejsaren
15 Då gick fariseerna och överlade om hur de skulle kunna fälla honom för något som han sade. 16 De sände till honom sina lärjungar tillsammans med herodianerna,[a] som skulle säga: "Mästare, vi vet att du är ärlig och ger en rätt undervisning om Guds väg[b] och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. 17 Säg oss nu: Vad anser du? Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller är det inte tillåtet?" 18 Jesus märkte deras ondska och frågade: "Varför försöker ni snärja mig, ni hycklare? 19 Visa mig det mynt som man betalar skatten med." De räckte honom en denar, 20 och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?" 21 De svarade: "Kejsarens". Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." 22 När de hörde detta, blev de mycket förvånade. Och de lämnade honom och gick sin väg.
De dödas uppståndelse
23 Samma dag kom det fram några sadduceer till Jesus - de påstår att det inte finns någon uppståndelse - och frågade honom: 24 "Mästare, Mose har sagt: Om någon dör barnlös, skall hans bror gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror. [c] 25 Nu fanns det bland oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och då han inte hade några barn, lämnade han sin hustru efter sig åt sin bror. 26 På samma sätt gick det med den andre och den tredje och till slut med alla sju. 27 Sist av alla dog hustrun. 28 Vem av de sju skall hon vara hustru till vid uppståndelsen? Alla var ju gifta med henne."
29 Jesus svarade dem: "Ni tar fel och förstår varken Skriften eller Guds makt. 30 Ty vid uppståndelsen gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som änglarna i himlen. 31 Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst vad Gud har sagt till er: 32 Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud?[d] Han är inte en Gud för döda utan för levande." 33 När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
Det viktigaste budet
34 Fariseerna hörde att Jesus hade gjort sadduceerna svarslösa och samlades kring honom. 35 En av dem, en laglärd, ville sätta honom på prov och frågade: 36 "Mästare, vilket är det största budet i lagen?" 37 Han svarade: "Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. [e] 38 Detta är det största och främsta budet. 39 Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. [f] 40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna."[g]
Vad anser ni om Messias?
41 Medan fariseerna var samlade, frågade Jesus dem: 42 "Vad anser ni om Messias? Vems son är han?" De svarade honom: "Davids". 43 Då sade han till dem: "Hur kan då David, driven av Anden, kalla honom Herre och säga: 44 Herren sade till min Herre:[h] Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.[i] 45 Om nu David kallar honom sin Herre, hur kan då Messias vara Davids son?"[j] 46 Ingen kunde svara honom ett ord, och från den dagen vågade ingen längre fråga honom.
Footnotes
- Matteus 22:16 herodianerna är en gruppbeteckning som inte är belagd utanför NT. De bildade inte ett fast avgränsat parti utan bestod närmast av personer som stod på den herodianska kungaättens sida.
- Matteus 22:16 Guds väg Ordet "väg" i betydelsen "lära", "handlingssätt", "religiös riktning" möter vi ofta både i GT och NT.
- Matteus 22:24 5 Mos 25:5.
- Matteus 22:32 2 Mos 3:6.
- Matteus 22:37 5 Mos 6:5.
- Matteus 22:39 3 Mos 19:18.
- Matteus 22:40 lagen och profeterna Gamla testamentet.
- Matteus 22:44 min Herre Dvs Messias, Guds Son. Apg 2:34f, 1 Kor 15:25, Hebr 1:13, 10:13 hänför psalmen till Kristus.
- Matteus 22:44 Ps 110:1.
- Matteus 22:45 hur kan då Messias vara Davids son Här förutsätts att Kristus inte bara är Davids son utan också är Davids Herre.
Matthew 22
New King James Version
The Parable of the Wedding Feast(A)
22 And Jesus answered (B)and spoke to them again by parables and said: 2 “The kingdom of heaven is like a certain king who arranged a marriage for his son, 3 and sent out his servants to call those who were invited to the wedding; and they were not willing to come. 4 Again, he sent out other servants, saying, ‘Tell those who are invited, “See, I have prepared my dinner; (C)my oxen and fatted cattle are killed, and all things are ready. Come to the wedding.” ’ 5 But they made light of it and went their ways, one to his own farm, another to his business. 6 And the rest seized his servants, treated them [a]spitefully, and killed them. 7 But when the king heard about it, he was furious. And he sent out (D)his armies, destroyed those murderers, and burned up their city. 8 Then he said to his servants, ‘The wedding is ready, but those who were invited were not (E)worthy. 9 Therefore go into the highways, and as many as you find, invite to the wedding.’ 10 So those servants went out into the highways and (F)gathered together all whom they found, both bad and good. And the wedding hall was filled with guests.
11 “But when the king came in to see the guests, he saw a man there (G)who did not have on a wedding garment. 12 So he said to him, ‘Friend, how did you come in here without a wedding garment?’ And he was (H)speechless. 13 Then the king said to the servants, ‘Bind him hand and foot, [b]take him away, and cast him (I)into outer darkness; there will be weeping and gnashing of teeth.’
14 (J)“For many are called, but few are chosen.”
The Pharisees: Is It Lawful to Pay Taxes to Caesar?(K)
15 (L)Then the Pharisees went and plotted how they might entangle Him in His talk. 16 And they sent to Him their disciples with the (M)Herodians, saying, “Teacher, we know that You are true, and teach the way of God in truth; nor do You care about anyone, for You do not [c]regard the person of men. 17 Tell us, therefore, what do You think? Is it lawful to pay taxes to Caesar, or not?”
18 But Jesus [d]perceived their wickedness, and said, “Why do you test Me, you hypocrites? 19 Show Me the tax money.”
So they brought Him a denarius.
20 And He said to them, “Whose image and inscription is this?”
21 They said to Him, “Caesar’s.”
And He said to them, (N)“Render[e] therefore to Caesar the things that are (O)Caesar’s, and to God the things that are (P)God’s.” 22 When they had heard these words, they marveled, and left Him and went their way.
The Sadducees: What About the Resurrection?(Q)
23 (R)The same day the Sadducees, (S)who say there is no resurrection, came to Him and asked Him, 24 saying: “Teacher, (T)Moses said that if a man dies, having no children, his brother shall marry his wife and raise up offspring for his brother. 25 Now there were with us seven brothers. The first died after he had married, and having no offspring, left his wife to his brother. 26 Likewise the second also, and the third, even to the seventh. 27 Last of all the woman died also. 28 Therefore, in the resurrection, whose wife of the seven will she be? For they all had her.”
29 Jesus answered and said to them, “You are [f]mistaken, (U)not knowing the Scriptures nor the power of God. 30 For in the resurrection they neither marry nor are given in marriage, but (V)are like angels [g]of God in heaven. 31 But concerning the resurrection of the dead, have you not read what was spoken to you by God, saying, 32 (W)‘I am the God of Abraham, the God of Isaac, and the God of Jacob’? God is not the God of the dead, but of the living.” 33 And when the multitudes heard this, (X)they were astonished at His teaching.
The Scribes: Which Is the First Commandment of All?(Y)
34 (Z)But when the Pharisees heard that He had silenced the Sadducees, they gathered together. 35 Then one of them, (AA)a lawyer, asked Him a question, testing Him, and saying, 36 “Teacher, which is the great commandment in the law?”
37 Jesus said to him, (AB)“‘You shall love the Lord your God with all your heart, with all your soul, and with all your mind.’ 38 This is the first and great commandment. 39 And the second is like it: (AC)‘You shall love your neighbor as yourself.’ 40 (AD)On these two commandments hang all the Law and the Prophets.”
Jesus: How Can David Call His Descendant Lord?(AE)
41 (AF)While the Pharisees were gathered together, Jesus asked them, 42 saying, “What do you think about the Christ? Whose Son is He?”
They said to Him, “The (AG)Son of David.”
43 He said to them, “How then does David in the Spirit call Him ‘Lord,’ saying:
44 ‘The(AH) Lord said to my Lord,
“Sit at My right hand,
Till I make Your enemies Your footstool” ’?
45 If David then calls Him ‘Lord,’ how is He his Son?” 46 (AI)And no one was able to answer Him a word, (AJ)nor from that day on did anyone dare question Him anymore.
Footnotes
- Matthew 22:6 insolently
- Matthew 22:13 NU omits take him away, and
- Matthew 22:16 Lit. look at the face of
- Matthew 22:18 knew
- Matthew 22:21 Pay
- Matthew 22:29 deceived
- Matthew 22:30 NU omits of God
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Scripture taken from the New King James Version®. Copyright © 1982 by Thomas Nelson. Used by permission. All rights reserved.
