Johannes döparens död

(Mark 6:14-29; Luk 9:7-9)

14 Efter ett tag fick tetrarken Herodes^[a] höra vad man berättade om Jesus, ² och han sa då till sina tjänare: ”Det måste vara Johannes döparen som har uppstått från de döda. Det är därför sådana krafter verkar i honom.”

³ Herodes hade nämligen arresterat Johannes och låtit binda honom och kasta honom i fängelse på grund av Herodias, hans bror Filippos hustru. ⁴ Johannes hade sagt rent ut till Herodes: ”Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med henne.” ⁵ Helst hade Herodes velat döda Johannes, men han var rädd för folket, som ansåg att Johannes var en profet.

⁶ Men när Herodes hade sin födelsedag, dansade Herodias dotter inför gästerna. Herodes blev så förtjust ⁷ att han svor att ge henne vad hon än begärde. ⁸ Hennes mor fick henne då att säga: ”Jag vill ha Johannes döparens huvud på ett fat.” ⁹ Kungen blev ledsen, men på grund av sitt löfte och för gästernas skull, gav han order om att hon skulle få det. ¹⁰ Därför halshöggs Johannes i fängelset, ¹¹ och man lade hans huvud på ett fat och gav det till flickan, som i sin tur bar det till sin mor.

¹² Efteråt kom Johannes lärjungar och hämtade kroppen och begravde den. Sedan gick de till Jesus och berättade vad som hade hänt.

Jesus ger mat åt mer än 5 000 personer

(Mark 6:32-44; Luk 9:10-17; Joh 6:1-13)

¹³ Då Jesus fick höra vad som hade hänt åkte han iväg med en båt till en öde plats för att vara för sig själv. Men folket i städerna fick reda på det och följde efter honom till fots.

¹⁴ När Jesus steg ur båten och fick se allt folk som hade samlats, kände han medlidande med dem och botade dem som var sjuka.

¹⁵ På kvällen kom sedan hans lärjungar fram till honom och sa: ”Det är redan sent, och det här är ödemark. Skicka iväg folket, så att de kan gå till byarna och köpa sig mat.” ¹⁶ Men Jesus svarade: ”Det behövs inte. Ge dem mat, ni själva!” ¹⁷ De sa: ”Allt vi har är fem bröd och två fiskar.” ¹⁸ ”Ge dem till mig”, sa han.

¹⁹ Sedan bad han människorna att slå sig ner i gräset, och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och tackade Gud för dem. Efter det bröt han bröden i bitar och gav dem till sina lärjungar, som delade ut dem till folket. ²⁰ Alla åt och blev mätta, och efteråt samlade man upp det som var över, och det blev tolv fulla korgar. ²¹ Det var omkring 5 000 män som hade ätit, förutom kvinnor och barn.

Jesus går på vattnet

(Mark 6:45-51; Joh 6:16-21)

²² Genast efter detta bad Jesus sina lärjungar att sätta sig i båten och åka i förväg över till andra sidan sjön. Själv stannade han kvar för att se till att folket började vandra hemåt. ²³ Och sedan han gjort det, gick han upp på ett berg för att be. Där var han sedan ensam när det blev kväll.

²⁴ Under tiden hade båten råkat i svårigheter långt ute på sjön. Det blåste upp, och båten kämpade mot vågorna i motvinden. ²⁵ Strax innan det började ljusna kom sedan Jesus till dem, gående på vattnet. ²⁶ Då hans lärjungar fick se honom gå på sjön blev de förskräckta, för de trodde det var ett spöke, och de skrek av rädsla.

²⁷ Men Jesus talade genast till dem och sa: ”Lugna er, det är jag. Var inte rädda.”

²⁸ Då svarade Petrus honom: ”Herre, om det verkligen är du, så säg till mig att komma till dig på vattnet.” ²⁹ ”Ja”, sa Jesus. ”Kom!”

Petrus klev då över båtkanten och började gå på vattnet mot Jesus. ³⁰ Men när han såg hur det blåste blev han rädd och började sjunka. ”Rädda mig, Herre!” skrek han. ³¹ Och genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom.

”Så lite tro du har!” sa Jesus. ”Varför tvivlade du?” ³² Sedan steg de i båten, och i samma stund lade sig vinden. ³³ De som var i båten föll då ner för Jesus och sa: ”Du är verkligen Guds Son!”

Jesus botar alla som rör vid honom

(Mark 6:53-56)

³⁴ När de hade åkt över sjön, kom de till Gennesaret, ³⁵ och där blev Jesus genast igenkänd av människorna på platsen. De skickade bud i hela området, och snart kom folk dit med alla sina sjuka. ³⁶ Man bad att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som gjorde det blev friska.

Johannes döparens död

(Matt 14:1-12; Luk 9:7-9)

¹⁴ Snart fick också kung Herodes höra talas om Jesus, eftersom ryktet om Jesus spreds överallt. Folk sa: ”Det är Johannes döparen som har uppstått från de döda. Det är därför sådana krafter verkar i honom.” ¹⁵ Men en del sa: ”Han är Elia^[a].” Andra sa: ”Han är en profet, precis som profeterna förr i tiden.”

¹⁶ ”Nej”, sa Herodes, när han hörde det, ”det är Johannes, han som jag lät halshugga. Han har uppstått.”

¹⁷ Herodes hade nämligen arresterat Johannes och låtit binda honom och kasta honom i fängelse på grund av Herodias, hans bror Filippos hustru, som Herodes hade gift sig med. ¹⁸ Johannes hade sagt rent ut till Herodes: ”Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med din brors hustru.” ¹⁹ Därför hatade Herodias honom och ville döda honom, men kunde inte. ²⁰ Herodes hade innerst inne respekt för Johannes och ville skydda honom, för han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man. När han lyssnade på Johannes kände han sig osäker, men ändå lyssnade han gärna på honom.

²¹ Till slut kom i alla fall Herodias chans. Herodes firade sin födelsedag och ställde till med en fest för hovfolket, officerarna och de förnämsta männen i Galileen. ²² Medan festen pågick kom Herodias dotter in och dansade.

Herodes och hans gäster blev mycket förtjusta, och kungen sa till flickan: ”Be mig om vad du vill, och jag ska ge det till dig.” ²³ Sedan svor han inför gästerna och upprepade: ”Ja, vad du än ber mig om ska du få, om det så är hälften av mitt rike.”

²⁴ Hon gick då ut och frågade sin mor vad hon skulle be om. Och hon svarade: ”Be om Johannes döparens huvud!”

²⁵ Flickan skyndade genast tillbaka till kungen och sa till honom: ”Jag vill ha Johannes döparens huvud på ett fat, nu genast!”

²⁶ Kungen blev mycket ledsen, men på grund av sitt löfte och för gästernas skull, lät han henne få som hon ville. ²⁷ Han gav därför order till en av sina livvakter att gå och hämta Johannes huvud. Mannen gick iväg till fängelset och halshögg Johannes ²⁸ och kom tillbaka med hans huvud på ett fat. Han gav det sedan till flickan, som i sin tur bar det till sin mor. ²⁹ Men när Johannes lärjungar hörde vad som hänt, kom de och hämtade hans kropp och lade den i en grav.

Jesus ger mat åt mer än 5 000 personer

(Matt 14:13-21; Luk 9:10-17; Joh 6:1-13)

³⁰ Apostlarna samlades nu hos Jesus och rapporterade allt de hade gjort och undervisat om. ³¹ Men eftersom det var så mycket folk som kom och gick att de inte ens fick tid att äta, sa Jesus: ”Kom så drar vi oss undan till en öde plats där ni kan vila er lite.” ³² Och så åkte de iväg i en båt till en öde plats för att vara för sig själva.

³³ Men många såg att de åkte iväg och skyndade dit till fots från alla städer och mötte dem när de kom dit. ³⁴ Och när Jesus steg ur båten och fick se allt folk som hade samlats, kände han medlidande med dem, för de var som får utan herde. Då undervisade han dem länge.

³⁵ Fram emot kvällen kom hans lärjungar till honom och sa: ”Det här är ödemark, och det är redan sent. ³⁶ Skicka iväg folket, så att de kan gå till byarna och gårdarna här i närheten och köpa sig mat, så att de har något att äta.”

³⁷ Men Jesus sa: ”Ge dem mat, ni själva!”

”Hur då?” frågade hans lärjungar. ”Det skulle ju kosta tvåhundra denarer^[b] att köpa mat till allihop.”

³⁸ ”Hur mycket mat har ni?” frågade han. ”Gå och ta reda på det.”

När de kom tillbaka rapporterade de att det fanns fem bröd och två fiskar. ³⁹ Jesus bad dem då att säga till människorna att sätta sig ner i grupper där det fanns grönt gräs. ⁴⁰ De satte sig i grupper på hundra eller femtio personer.

⁴¹ Han tog sedan de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och tackade Gud för dem. Efter det bröt han bröden i bitar och gav lärjungarna, för att de skulle ge det vidare till folket. Han delade också de två fiskarna så att alla fick. ⁴² Alla åt och blev mätta, ⁴³ och efteråt samlade man upp tolv fulla korgar med bröd och fisk. ⁴⁴ Det var 5 000 män som hade ätit.

Jesus går på vattnet

(Matt 14:22-33; Joh 6:16-21)

⁴⁵ Genast efter detta bad Jesus sina lärjungar att sätta sig i båten och åka i förväg till Betsaida på andra sidan sjön. Själv stannade han kvar för att se till att folket kom därifrån. ⁴⁶ Och sedan han fått iväg folket, gick han upp på ett berg för att be.

⁴⁷ När det blev kväll var båten mitt ute på sjön. Jesus, som var ensam kvar på land, ⁴⁸ såg hur de slet vid årorna eftersom de hade motvind.

Strax innan det började ljusna kom Jesus till sina lärjungar, gående mot dem på vattnet, och skulle gå förbi dem. ⁴⁹ Men när de såg honom gå på vattnet skrek de till av rädsla, för de trodde det var ett spöke. ⁵⁰ Alla såg de honom och blev förskräckta.

Men Jesus talade genast till dem och sa: ”Lugna er, det är jag. Var inte rädda.” ⁵¹ Sedan steg han i båten till dem, och i samma stund lade sig vinden.

De var alldeles häpna. ⁵² De hade ännu inte fattat det där med bröden heller. Deras hjärtan var förstockade.

Jesus botar alla som rör vid honom

(Matt 14:34-36)

⁵³ När de hade åkt över sjön, kom de till Gennesaret, där de gick i land. ⁵⁴ Och så snart de steg ur båten kände människorna igen Jesus. ⁵⁵ De sprang runt i hela området och började bära fram sjuka på deras bäddar till de platser där de hörde att han befann sig. ⁵⁶ Överallt dit han kom, i städer och byar och på gårdar, bar man ut de sjuka i det fria och bad att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som gjorde det blev friska.