Matteus 13
Svenska 1917
13 Samma dag gick Jesus ut från huset där han bodde och satte sig vid sjön.
2 Då församlade sig mycket folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den, medan allt folket stod på stranden.
3 Och han talade till dem mycket i liknelser; han sade: »En såningsman gick ut för att så.
4 Och när han sådde, föll somt vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det.
5 Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;
6 men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort.
7 Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det.
8 Men somt föll i god jord, och det gav frukt, dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.
9 Den som har öron, han höre.»
10 Då trädde lärjungarna fram och sade till honom: »Varför talar du till dem i liknelser?»
11 Han svarade och sade: »Eder är givet att lära känna himmelrikets hemligheter, men dem är det icke givet.
12 Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.
13 Därför talar jag till dem i liknelser, eftersom de med seende ögon intet se, och med hörande öron intet höra, och intet heller förstå.
14 Så fullbordas på dem Esaias' profetia, den som säger: 'Med hörande öron skolen I höra, och dock alls intet förstå, och med seende ögon skolen I se, och dock alls intet förnimma.
15 Ty detta folks hjärta har blivit förstockat, och med öronen höra de illa, och sina ögon hava de tillslutit, så att de icke se med sina ögon, eller höra med sina öron, eller förstå med sina hjärtan, och omvända sig och bliva helade av mig.
16 Men saliga äro edra ögon, som se, och edra öron, som höra.
17 Ty sannerligen säger jag eder: Många profeter och rättfärdiga män åstundade att se det som I sen, men fingo dock icke se det, och att höra det som I hören, men fingo dock icke höra det.
18 Hören alltså I vad som menas med liknelsen om såningsmannen.
19 När någon hör ordet om riket, men icke förstår det, då kommer den onde och river bort det som såddes i hans hjärta. Om en sådan människa kan det sägas att säden såddes vid vägen.
20 Och att den såddes på stengrunden, det är sagt om den som väl hör ordet och strax tager emot det med glädje,
21 men som icke har någon rot i sig, utan bliver beståndande allenast till en tid, och när bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då kommer han strax på fall.
22 Och att den såddes bland törnena, det är sagt om den som väl hör ordet, men låter tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse förkväva det, så att han bliver utan frukt.
23 Men att den såddes i den goda jorden, det är sagt om den som både hör ordet och förstår det, och som jämväl bär frukt och giver dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.»
24 En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Med himmelriket är det, såsom när en man sådde god säd i sin åker;
25 men när folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg.
26 När nu säden sköt upp och satte frukt, så visade sig ock ogräset.
27 Då trädde husbondens tjänare fram och sade till honom: 'Herre, du sådde ju god säd i din åker; varifrån har den då fått ogräs?
28 Han svarade dem: 'En ovän har gjort detta.' Tjänarna sade till honom: 'Vill du alltså att vi skola gå åstad och samla det tillhopa?'
29 Men han svarade: 'Nej; ty då kunden I rycka upp vetet jämte ogräset, när I samlen detta tillhopa.
30 Låten båda slagen växa tillsammans intill skördetiden; och när skördetiden är inne, vill jag säga till skördemännen: 'Samlen först tillhopa ogräset, och binden det i knippor till att brännas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.'»
31 En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Himmelriket är likt ett senapskorn som en man tager och lägger ned i sin åker.
32 Det är minst av alla frön, men när det har växt upp, är det störst bland kryddväxter; ja, det bliver ett träd, så att himmelens fåglar komma och bygga sina nästen på dess grenar.»
33 En annan liknelse framställde han för dem: »Himmelriket är likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre skäppor mjöl, till dess alltsammans bliver syrat.»
34 Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan liknelser talade han intet till dem.
35 Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade: »Jag vill öppna min mun till liknelser, uppenbara vad förborgat har varit från världens begynnelse.»
36 Därefter lät han folket gå och gick själv hem. Och hans lärjungar trädde fram till honom och sade: »Uttyd för oss liknelsen om ogräset i åkern.»
37 Han svarade och sade: »Den som sår den goda säden är Människosonen.
38 Åkern är världen. Den goda säden, det är rikets barn, men ogräset är ondskans barn.
39 Ovännen, som sådde det, är djävulen. Skördetiden är tidens ände. Skördemännen är änglar.
40 Såsom nu ogräset samlas tillhopa och brännes upp i eld, så skall det ock ske vid tidens ände.
41 Människosonen skall då sända ut sina änglar, och de skola samla tillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra till fall, och dem som göra vad orätt är,
42 och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.
43 Då skola de rättfärdiga lysa såsom solen, i sin Faders rike. Den som har öron, han höre.
44 Himmelriket är likt en skatt som har blivit gömd i en åker. Och en man finner den, men håller det hemligt; och i sin glädje går han bort och säljer allt vad han äger och köper den åkern.
45 Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en köpman söker efter goda pärlor;
46 och då han har funnit en dyrbar pärla, går han bort och säljer vad han äger och köper den.
47 Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en not kastas i havet och samlar tillhopa fiskar av alla slag.
48 När den så bliver full, drager man upp den på stranden och sätter sig ned och samlar de goda i kärl, men de dåliga kastar man bort. --
49 Så skall det ock ske vid tidens ände: änglarna skola gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga
50 och kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.
51 Haven I förstått allt detta?» De svarade honom: »Ja.»
52 Då sade han till dem: »Så är nu var skriftlärd, som har blivit en lärjunge för himmelriket, lik en husbonde som ur sitt förråd bär fram nytt och gammalt.»
53 När Jesus hade framställt alla dessa liknelser, drog han bort därifrån.
54 Och han kom till sin fädernestad, och där undervisade han folket i deras synagoga, så att de häpnade och sade: »Varifrån har han fått denna vishet? Och hans kraftgärningar, varifrån komma de?
55 Är då denne icke timmermannens son? Heter icke hans moder Maria, och heta icke hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas?
56 Och hans systrar, bo de icke alla hos oss? Varifrån har han då fått allt detta?»
57 Så blev han för dem en stötesten. Men Jesus sade till dem: »En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och i sitt eget hus.»
58 Och för deras otros skull gjorde han där icke många kraftgärningar.
Matteus 13
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Liknelsen om lantbrukaren som sådde säd
13 Senare samma dag gick Jesus hemifrån och ner till stranden,
2-3 där en stor folkmassa snart samlades. Därför steg han i en båt och började undervisa från den, medan folket lyssnade på stranden. Han använde sig av många bilder, som till exempel denna:En lantbrukare gick ut på sina åkrar för att så.
4 När han sådde föll en del av kornen på stigen bredvid, och fåglarna kom och åt upp dem.
5 Och en del föll där marken var stenig och där det bara fanns tunt med jord. Plantorna växte snabbt i den grunda jorden,
6 men i den heta solen torkade de och vissnade och dog, för de hade ytliga rötter.
7 Andra korn föll bland törnbuskarna, och buskarna kvävde de ömtåliga stråna.
8 Men en del föll i den goda jorden och gav trettio, sextio och till och med hundra gånger så mycket säd som han hade sått.
9 Lägg märke till vad jag säger!
Jesus förklarar liknelsen om sådden
10 Senare kom hans lärjungar och frågade: Varför använder du dig alltid av sådana här liknelser?
11 Då förklarade han för dem: Det är bara ni som har fått gåvan att förstå min undervisning om himmelriket. Andra har inte fått den gåvan.
12-13 Den som har ska få mer, sa han till dem, så att han kommer att äga mycket. Men de som inget äger, ska bli av med också det lilla de har. Det är därför som jag använder dessa berättelser, så att människor ska höra och se, men ändå inte förstå.
14 Detta stämmer med Jesajas profetia: 'De hör, men förstår inte. De tittar på, men ser ändå inte!
15 För deras hjärtan är hårda och likgiltiga, deras hörsel är avtrubbad, och de har slutit sina ögon.
16 Därför ser de inte och hör inte. De förstår inte och vänder sig inte till Gud igen så att jag kan bota dem! Men ni kan känna er lyckliga för era ögon kan se, och era öron kan höra.
17 Många profeter och rättfärdiga män har längtat efter att se vad ni har sett, och höra vad ni har hört, men inte fått det.
18 Här är förklaringen till berättelsen om lantbrukaren som sådde säd:
19 Den hårda stigen, där en del av säden föll, liknar den människas hjärta, som hör de goda nyheterna om riket men inte tar dem på allvar. Och genast är djävulen där och plockar bort säden ur hjärtat.
20 Den grunda, steniga marken är som den människas hjärta som hör budskapet och tar emot det med verklig glädje,
21 men som inte har så mycket djup i sig att rötterna kan utvecklas. Efter en tid, då svårigheter eller förföljelser kommer, avtar entusiasmen och hon överger sin tro.
22 Marken som var täckt av törnbuskar kan jämföras med en människa som hör budskapet, men låter vardagens bekymmer förkväva Guds ord. Hon gör mindre och mindre för Gud.
23 Men den goda jorden liknar den människas hjärta, som lyssnar till budskapet och förstår det och går ut och för trettio, sextio eller till och med hundra andra in i Guds rike.
Liknelsen om tistlarna och vetet
24 Detta är en annan bild som Jesus använde:Himmelriket kan liknas vid en åker i vilken en lantbrukare sådde god säd.
25 Men en natt då han sov kom hans fiende och sådde tistlar bland vetet.
26 När säden började växa, växte också tistlarna.
27 Lantbrukarens män kom och berättade detta för honom: Herre, åkern som du sådde den goda säden på är full av tistlar!
28 En fiende måste ha sått dem, förklarade han.Då frågade männen: Ska vi rycka upp tistlarna?
29 Nej, svarade han, ni kommer att skada vetet om ni gör det.
30 Låt båda två växa tillsammans tills det blir dags att skörda. Då ska jag säga till skördemännen att sortera bort tistlarna och bränna upp dem och sedan samla in vetet i ladan.
Liknelsen om senapsfröet
31-32 Och här följer ännu en annan av hans bilder:Himmelriket är som ett litet senapsfrö som sås i en åker. Det är det minsta av alla frön. Men det blir störst bland kryddväxterna. Det lilla fröet växer snart upp till ett träd dit fåglarna kommer och finner skydd.
Liknelsen om jästen
33 Han använde sig också av denna bild:Med himmelriket är det som när en kvinna bakar bröd. Hon tar en viss mängd mjöl och blandar samman det med lite jäst och arbetar sedan degen tills jästen helt har trängt igenom den.
34-35 Jesus använde hela tiden dessa bilder när han talade till folket. Han talade faktiskt aldrig till dem utan att åtminstone ta med någon sådan liknelse, eftersom profeterna hade sagt: Jag ska tala i liknelser, jag ska förkunna hemligheter, gömda sedan tidens början.
Jesus förklarar liknelsen om tistlarna och vetet
36 Sedan gick han in i huset och lämnade folkskaran utanför, men hans lärjungar bad honom förklara bilden om tistlarna och vetet.
37 Det ska jag göra, sa han. Det är jag som är lantbrukaren och jag sår den goda säden.
38 Åkern är världen, och säden representerar gudsrikets människor. Tistlarna är de människor som tillhör djävulen.
39 Fienden, som sådde tistlarna bland vetet, är djävulen. Skörden är tidens slut, och skördemännen är änglarna.
40 På samma sätt som tistlarna skiljs från vetet och bränns upp, så ska det vara vid tidens slut.
41 Jag ska sända ut mina änglar, och de ska rensa ut allt ont från Guds rike och allt som leder till synd.
42 De onda människorna ska de kasta i den brinnande ugnen. Där kommer man att gråta och skära tänder.
43 Men de rättfärdiga kommer att lysa som solen i sin Fars rike. Lyssna på vad jag säger!
Liknelsen om skatten i åkern
44 Himmelriket är som en skatt som en man upptäcker i en åker. I sin iver säljer han allt han äger för att få tillräckligt med pengar för att kunna köpa åkern och på så sätt få tag i skatten.
Liknelsen om pärluppköparen
45 Med himmelriket är det också som när en pärluppköpare är på jakt efter dyrbara pärlor.
46 Han gör ett verkligt fynd och får tag på en mycket värdefull pärla. Då säljer han allt för att kunna köpa den.
Liknelsen om fisknätet
47-48 Himmelriket liknar också ett nät som en fiskare kastar ut i vattnet och får upp fisk av olika slag, både bra och dåliga. När nätet är fullt drar han upp det på stranden och sätter sig ner och sorterar fisken. De ätbara fiskarna lägger han i en korg, men de andra slänger han bort.
49 Så kommer det att vara vid tidens slut. Änglarna ska komma och skilja de onda människorna från de goda människorna och
50 kasta de onda i den brinnande ugnen. Där kommer man att gråta och klaga.
51 Förstår ni det? Ja, sa de, det gör vi.
52 Då tillade han: Det betyder att varje judisk laglärare, som har blivit en lärjunge i Guds rike nu av egen erfarenhet kan berätta om både det nya och det gamla.
Människorna i Nasaret vägrar att tro
53-54 När Jesus hade berättat detta återvände han till sin hemstad Nasaret i Galileen och undervisade där i synagogan och förvånade alla med sin visdom och de under han gjorde.
55 Hur är detta möjligt? undrade folket. Han är ju bara en snickarson, och vi känner hans mor, Maria, och hans bröder Jakob, Josef, Simon och Judas.
56 Och hans systrar bor här. Var har han fått allt ifrån?
57 Och de retade sig på honom.Då sa Jesus till dem: En profet blir erkänd överallt utom i sin egen hemstad och bland sitt eget folk!
58 Och eftersom de inte trodde på honom gjorde han bara några få under där.
Matteus 13
Svenska Folkbibeln
Liknelsen om såningsmannen
13 Samma dag gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön. 2 Då samlades det så mycket folk hos honom att han steg i en båt och satt i den, medan allt folket stod på stranden. 3 Och han talade till dem i många liknelser. Han sade:
"En såningsman gick ut för att så. 4 Och när han sådde, föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. 5 En del föll på stenig mark, där det inte hade mycket jord. Det sköt genast upp, eftersom det inte hade djup jord. 6 Men när solen steg, förbrändes det och vissnade bort, därför att det inte hade någon rot. 7 En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp och kvävde det. 8 Men en del föll i god jord och bar frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt. 9 Hör, du som har öron!"
Endast liknelser åt folket
10 Lärjungarna kom då fram till Jesus och frågade: "Varför talar du till dem i liknelser?" 11 Han svarade dem: "Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra. 12 Ty den som har skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. 13 Jag talar till dem i liknelser, eftersom de ser utan att se och hör utan att höra eller förstå. 14 På dem uppfylls Jesajas profetia: Även om ni hör, skall ni inte förstå, och även om ni ser, skall ni inte se. [a] 15 Ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och de sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om, så att jag får bota dem. 16 Men saliga är era ögon som ser och era öron som hör. 17 Amen säger jag er: Många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och få höra det ni hör, men fick inte höra det.
Liknelsens innebörd
18 Hör alltså vad som menas med liknelsen om såningsmannen. 19 När någon hör budskapet om riket men inte förstår det, kommer den onde och rycker bort det som blivit sått i hans hjärta. Detta är sådden vid vägen. 20 Det som såddes på stenig mark är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje, 21 men inte har någon rot. Han håller ut endast en tid, och möter han lidande eller förföljelse för ordets skull, så kommer han genast på fall. 22 Det som såddes bland tistlar är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet, så att det blir utan frukt. 23 Men det som såddes i god jord är den som hör ordet och förstår, och som bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt."
Liknelsen om ogräset
24 En annan liknelse framställde han för dem: "Himmelriket är likt en man som sådde god säd i sin åker. 25 Men då folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg. 26 När nu säden sköt upp och gick i ax, visade sig också ogräset. 27 Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån har då ogräset kommit? 28 Han svarade: En ovän har gjort det. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi skall gå och samla ihop det? 29 Nej, svarade han, om ni rensar bort ogräset, kan ni på samma gång rycka upp vetet. 30 Låt båda växa tillsammans fram till skörden. Och när skördetiden är inne, skall jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen som skall brännas upp, men vetet skall ni samla in i min loge."
Liknelsen om senapskornet
31 Han framställde också en annan liknelse för dem: "Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tar och sår i sin åker. 32 Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland alla köksväxter och blir som ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo i grenarna."
Liknelsen om surdegen
33 Ännu en liknelse framställde han för dem: "Himmelriket är likt en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått[b] mjöl, till dess alltsammans blir syrat."
34 Allt detta talade Jesus till folket i liknelser. Han talade endast i liknelser till dem, 35 för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten: Jag vill öppna min mun för att tala i liknelser. Jag skall förkunna vad som har varit dolt sedan världens skapelse. [c]
Jesus förklarar liknelsen om ogräset
36 Sedan lämnade Jesus folkskaran och gick hem. Hans lärjungar kom då fram till honom och sade: "Förklara för oss liknelsen om ogräset i åkern." 37 Han svarade: "Den som sår den goda säden är Människosonen. 38 Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn. 39 Ovännen som sådde det är djävulen. Skördetiden är tidsålderns slut, och skördemännen är änglar. 40 Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld, skall det vara vid tidsålderns slut. 41 Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall samla ihop och föra bort ur hans rike alla som blir andra till fall och lever i laglöshet, 42 och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. 43 Då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin Faders rike. Hör, du som har öron att höra med!
Liknelsen om skatten och pärlan
44 Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern. 45 Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra pärlor. 46 Och när han har funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt vad han äger och köper den.
Liknelsen om fisknoten
47 Himmelriket är vidare likt en not som kastas i sjön och fångar fisk av alla slag. 48 När den blir full, drar man upp den på stranden och sätter sig ner och samlar de goda fiskarna i kärl, men de dåliga kastar man bort. 49 Så skall det vara vid tids- ålderns slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga 50 och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. 51 Har ni förstått allt detta?" De svarade honom: "Ja". 52 Då sade han till dem: "Därför är varje skriftlärd, som har blivit en himmelrikets lärjunge, lik en man som ur sitt förråd hämtar fram både nytt och gammalt."
Jesus avvisas i Nasaret
53 När Jesus hade avslutat dessa liknelser, lämnade han platsen. 54 Han kom till sin hemstad och undervisade dem i deras synagoga, och de blev mycket förvånade och sade: "Varifrån har han fått denna vishet och dessa kraftgärningar? 55 Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas? 56 Och bor inte alla hans systrar här hos oss? Varifrån har han fått allt detta?" 57 Och de tog anstöt av honom. Men Jesus sade till dem: "En profet är alltid föraktad i sin hemstad och i sin egen familj." 58 Och han gjorde inte många kraftgärningar där, eftersom de inte trodde på honom.
Footnotes
- Matteus 13:14 Jes 6:9f.
- Matteus 13:33 mått Grek. "saton". Se Sakupplysning.
- Matteus 13:35 Ps 78:2.
Matye 13
Haitian Creole Version
13 ¶ Menm jou sa a, Jezi soti nan kay la, li al chita bò lanmè a.
2 Te sitèlman gen moun sanble tout bò kote Jezi, li moute nan yon kannòt, li chita. Tout foul moun yo menm te rete kanpe sou rivaj la.
3 Li t'ap rakonte yo kèk parabòl pou l' te fè yo konprann anpil bagay. Li t'ap di yo konsa: Ala, yon moun soti pou l' ale simen grenn nan jaden l'.
4 Antan l'ap simen grenn yo, kèk grenn tonbe bò chemen an: zwazo vini, yo manje yo.
5 Yon pati grenn tonbe nan mitan wòch, kote ki pa t' gen anpil tè. Grenn sa yo leve byen vit, paske yo pa t' antre fon anba tè a.
6 Men, lè solèy la chofe, li boule ti plant yo, yo cheche, paske rasen yo pa t' fon.
7 Yon lòt pati tonbe nan mitan pikan. Pikan yo grandi, yo toufe bon ti plant yo.
8 Men, yon lòt pati ankò tonbe nan bon tè; yo donnen. Genyen ki bay san grenn, lòt bay swasant, lòt bay trant.
9 Apre sa, Jezi di yo: Si nou gen zòrèy pou n' tande, tande.
10 Disip yo pwoche bò kot Jezi, yo mande li: Poukisa ou pale an parabòl ak moun yo?
11 Jezi reponn yo: Nou menm, Bondye fè nou favè sa a pou nou konnen sekrè Peyi Wa ki nan syèl la. Men yo menm, yo pa resevwa favè sa a.
12 Paske, moun ki genyen deja a, y'a ba li ankò. Konsa, la gen plis pase sa l' bezwen an. Men, moun ki pa gen anyen an, y'a wete nan men l' nimm ti sa l' te genyen an.
13 Se poutèt sa m'ap pale an parabòl ak moun sa yo. Paske, lè y'ap gade yo pa wè, lè y'ap koute yo pa tande, ni yo pa konprann.
14 Konsa, sa pwofèt Ezayi te di a rive vre pou yo: n'a tande nan zòrèy nou, men, nou p'ap konprann. n'a gade ak je nou, men, nou p'ap wè.
15 Paske, lespri pèp sa a vin lou. Yo bouche zòrèy yo, yo fèmen je yo, pou yo pa wè ak je yo, pou yo pa tande nan zòrèy yo, pou yo pa konprann ak lespri yo, pou yo pa tounen vin jwenn mwen pou m' geri yo. Se Bondye ki pale konsa.
16 Men, pou nou menm, benediksyon pou nou: paske nou wè ak je nou, nou tande nan zòrèy nou.
17 Sa m'ap di nou la a, se vre wi: Anpil pwofèt ak anpil moun ki mache dwat devan Bondye te anvi wè sa n'ap wè la a, men yo pa t' wè li. Yo te anvi tande sa n'ap tande la a, men yo pa t' tande li.
18 Koulye a, koute. Men sa parabòl moun ki t'ap simen an vle di.
19 Moun ki tande pawòl ki pale sou Peyi Wa a men ki pa konprann li, yo sanble ak tè bò chemen an, kote kèk grenn te tonbe: Satan vini, li rache pawòl ki te simen nan kè yo a.
20 Gen lòt ki tankou tè ki gen anpil wòch la. Lè yo fèk tande pawòl la, yo resevwa l' ak kè kontan.
21 Men, yo pa kite l' pouse rasen nan kè yo. Yo pa kenbe l' pou lontan. Lè yo tonbe anba tèt chaje ak pèsekisyon akòz pawòl Bondye a, lamenm yo jwenn okazyon pou yo tonbe nan peche.
22 Gen lòt ankò ki resevwa pawòl la tankou grenn ki tonbe nan mitan pikan. Yo tande pawòl la, men traka lavi ak anvi gen lajan, tou sa toufe pawòl la, kifè yo pa ka bay anyen menm.
23 Moun ki resevwa pawòl la tankou grenn ki tonbe nan bon tè a, se moun ki konprann pawòl la lè yo tande li. Lè sa a, yo donnen. Gen ladan yo ki bay san, yon lòt bay swasant, yon lòt bay trant.
24 ¶ Jezi ba yo yon lòt parabòl ankò. Li di yo konsa: Peyi Wa ki nan syèl la, se tankou yon moun ki te simen bon grenn nan jaden li.
25 Men, yon jou lannwit, pandan tout moun t'ap dòmi, yon lènmi nonm lan vini, li simen move zèb nan mitan mayi yo. Apre sa, li ale.
26 Lè mayi yo fin pouse, yo pran jete zepi. Lè sa a, move zèb la parèt tou.
27 Moun ki t'ap travay ak mèt jaden an vin di li: Mèt, se pa bon grenn ase nou te simen nan jaden ou lan? Kote move zèb sa yo soti?
28 Li reponn yo: Se yon lènmi m' ki fè sa. Travayè yo mande li: Ou pa ta vle n' al rache move zèb yo?
29 Li di yo: Non, poko fè sa. Paske, antan n'ap rache move zèb yo, nou ka derasinen mayi a avèk yo tou.
30 Kite yo grandi ansanm jouk lè rekòt la va rive. Lè sa a, m'a di moun k'ap ranmase rekòt la: Rache move zèb yo anvan. Mare yo fè pakèt pou n' al boule. Mayi a menm, mete l' nan galata mwen.
31 Li ba yo yon lòt parabòl ankò. Li di yo konsa: Peyi Wa ki nan syèl la, se tankou yon ti grenn moutad yon nonm pran pou li al simen nan jaden li.
32 Grenn moutad, se grenn ki pi piti nan tout grenn ki genyen. Men, lè l' pouse, li pi gwo pase tout plant menm kalite avèk li. Li vin yon gwo pyebwa. Se konsa zwazo nan syèl la vin fè nich nan branch li yo.
33 Li di yo yon lòt parabòl ankò: Peyi Wa ki nan syèl la, se tankou ledven yon fanm pran, li mete nan senk mezi farin pou fè tout pa t' la leve.
34 Se avèk parabòl konsa Jezi t'ap moutre foul moun yo tout bagay sa yo. Li pa t' louvri bouch li pou l' pa t' rakonte yo yon parabòl.
35 Sa te pase konsa pou pawòl pwofèt la te di a te ka rive vre: Se an parabòl m'ap pale ak yo. m'a fè yo konnen bagay ki te kache depi anvan Bondye te kreye latè.
36 Apre sa, Jezi kite foul moun yo dèyè, li antre nan kay la. Disip li yo pwoche bò kote l', yo di l' konsa: Esplike nou parabòl move zèb nan jaden an.
37 Li reponn yo: Moun ki simen bon grenn lan, se Moun Bondye voye nan lachè a.
38 Jaden an se latè. Bon grenn yo, se moun ki fè pati Peyi Wa a. Move zèb yo, se moun ki patizan Satan.
39 Lènmi ki simen move zèb yo, se Satan. Sezon rekòt la, se lè tout bagay va fini nèt la. Moun k'ap ranmase rekòt la, se zanj Bondye yo.
40 Menm jan yo te rache move zèb yo pou jete yo nan dife a, se konsa tou sa pral rive, lè tout bagay va fini.
41 Moun Bondye voye nan lachè a va voye zanj li yo pou yo wete tout moun k'ap fè lòt moun fè peche, ansanm ak moun k'ap fè sa ki mal. y'a mete yo deyò nan Peyi kote l' Wa a.
42 Zanj yo va jete yo nan gwo founo k'ap boule a. Se la va gen rèl, se la moun va manje dan yo.
43 Men, lè sa a, moun ki te mache dwat devan Bondye yo va klere tankou solèy nan peyi Papa yo ki Wa a. Si nou gen zòrèy pou n' tande, tande. Parabòl ja lajan an
44 ¶ Peyi Wa ki nan syèl la, se tankou yon ja lajan ki te anba tè nan yon jaden. Yon nonm rive jwenn li, li kouvri l' ankò. Li sitèlman kontan, li ale, li vann tou sa l' genyen, li tounen vin achte jaden an.
45 Peyi Wa ki nan syèl la, se tankou yon machann k'ap chache bèl grenn pèl.
46 Lè li jwenn yon bèl grenn pèl ki chè anpil, li ale, li vann tou sa l' genyen pou l' ka achte li.
47 Peyi Wa ki nan syèl la, se tankou yon privye yo voye nan lanmè. Li pran tout kalite pwason.
48 Lè li fin plen, pechè pwason yo rale l' sou bò rivaj la. Yo chita, yo triye pwason yo: yo mete bon pwason yo nan panyen, yo jete sa ki pa bon yo nan lanmè ankò.
49 Se konsa sa pral rive tou lè tout bagay va fini. Zanj Bondye yo va vini, y'ap mete mechan yo yon bò, moun ki fè sa ki byen yo yon bò.
50 y'a jete mechan yo nan gwo founo k'ap boule a. Se la va gen rèl, se la moun va manje dan yo.
51 Jezi mande disip li yo: Eske nou konprann tou sa? Yo reponn: Wi.
52 Lè sa a, Jezi di yo: Se konsa, tout dirèktè lalwa ki tounen yon disip nan Peyi Wa ki nan syèl la ap tankou yon mèt kay k'ap rale met deyò bagay li fenk achte ak bagay li gen depi lontan nan byen l' yo.
53 ¶ Lè Jezi fin di parabòl sa yo, li kite kote l' te ye a.
54 li ale nan lavil kote l' te grandi a. Li t'ap moutre moun yo anpil bagay nan sinagòg la. Tout moun ki t'ap koute l' te sezi anpil. Yo t'ap di konsa: Ki bò li pran konesans sa a! Kouman li fè fè tout mirak sa yo?
55 Se pa pitit bòs chapant lan? Se pa Mari ki manman li? Se pa frè Jak, Jozèf, Simon ak Jid li ye?
56 Apa tout sè l' yo la avèk nou. Kote l' jwenn tout bagay sa yo?
57 Se sak fè yo te jwenn nan li okazyon tonbe nan peche. Lè sa a, Jezi di yo: Yon pwofèt jwenn respè toupatou, esepte nan peyi l' ak nan fanmi li.
58 Se konsa Jezi pa t' fè anpil mirak la, paske yo pa t' kwè nan li.
Matthew 13
American Standard Version
13 On that day went Jesus out of the house, and sat by the sea side. 2 And there were gathered unto him great multitudes, so that he entered into a boat, and sat; and all the multitude stood on the beach. 3 And he spake to them many things in parables, saying, Behold, the sower went forth to sow; 4 and as he sowed, some seeds fell by the way side, and the birds came and devoured them: 5 and others fell upon the rocky places, where they had not much earth: and straightway they sprang up, because they had no deepness of earth: 6 and when the sun was risen, they were scorched; and because they had no root, they withered away. 7 And others fell upon the thorns; and the thorns grew up and choked them: 8 and others fell upon the good ground, and yielded fruit, some a hundredfold, some sixty, some thirty. 9 He that hath ears, [a]let him hear.
10 And the disciples came, and said unto him, Why speakest thou unto them in parables? 11 And he answered and said unto them, Unto you it is given to know the mysteries of the kingdom of heaven, but to them it is not given. 12 For whosoever hath, to him shall be given, and he shall have abundance: but whosoever hath not, from him shall be taken away even that which he hath. 13 Therefore speak I to them in parables; because seeing they see not, and hearing they hear not, neither do they understand. 14 And unto them is fulfilled the prophecy of Isaiah, which saith,
[b]By hearing ye shall hear, and shall in no wise understand;
And seeing ye shall see, and shall in no wise perceive:
15 For this people’s heart is waxed gross,
And their ears are dull of hearing,
And their eyes they have closed;
Lest haply they should perceive with their eyes,
And hear with their ears,
And understand with their heart,
And should turn again,
And I should heal them.
16 But blessed are your eyes, for they see; and your ears, for they hear. 17 For verily I say unto you, that many prophets and righteous men desired to see the things which ye see, and saw them not; and to hear the things which ye hear, and heard them not. 18 Hear then ye the parable of the sower. 19 When any one heareth the word of the kingdom, and understandeth it not, then cometh the evil one, and snatcheth away that which hath been sown in his heart. This is he that was sown by the way side. 20 And he that was sown upon the rocky places, this is he that heareth the word, and straightway with joy receiveth it; 21 yet hath he not root in himself, but endureth for a while; and when tribulation or persecution ariseth because of the word, straightway he stumbleth. 22 And he that was sown among the thorns, this is he that heareth the word; and the care of the [c]world, and the deceitfulness of riches, choke the word, and he becometh unfruitful. 23 And he that was sown upon the good ground, this is he that heareth the word, and understandeth it; who verily beareth fruit, and bringeth forth, some a hundredfold, some sixty, some thirty.
24 Another parable set he before them, saying, The kingdom of heaven is likened unto a man that sowed good seed in his field: 25 but while men slept, his enemy came and sowed [d]tares also among the wheat, and went away. 26 But when the blade sprang up and brought forth fruit, then appeared the tares also. 27 And the [e]servants of the householder came and said unto him, Sir, didst thou not sow good seed in thy field? whence then hath it tares? 28 And he said unto them, [f]An enemy hath done this. And the [g]servants say unto him, Wilt thou then that we go and gather them up? 29 But he saith, Nay; lest haply while ye gather up the tares, ye root up the wheat with them. 30 Let both grow together until the harvest: and in the time of the harvest I will say to the reapers, Gather up first the tares, and bind them in bundles to burn them; but gather the wheat into my barn.
31 Another parable set he before them, saying, The kingdom of heaven is like unto a grain of mustard seed, which a man took, and sowed in his field: 32 which indeed is less than all seeds; but when it is grown, it is greater than the herbs, and becometh a tree, so that the birds of the heaven come and lodge in the branches thereof.
33 Another parable spake he unto them; The kingdom of heaven is like unto leaven, which a woman took, and hid in three [h]measures of meal, till it was all leavened.
34 All these things spake Jesus in parables unto the multitudes; and without a parable spake he nothing unto them: 35 that it might be fulfilled which was spoken through the prophet, saying,
36 Then he left the multitudes, and went into the house: and his disciples came unto him, saying, Explain unto us the parable of the tares of the field. 37 And he answered and said, He that soweth the good seed is the Son of man; 38 and the field is the world; and the good seed, these are the sons of the kingdom; and the tares are the sons of the evil one; 39 and the enemy that sowed them is the devil: and the harvest is [k]the end of the world; and the reapers are angels. 40 As therefore the tares are gathered up and burned with fire; so shall it be in [l]the end of the world. 41 The Son of man shall send forth his angels, and they shall gather out of his kingdom all things that cause stumbling, and them that do iniquity, 42 and shall cast them into the furnace of fire: there shall be the weeping and the gnashing of teeth. 43 Then shall the righteous shine forth as the sun in the kingdom of their Father. He that hath ears, [m]let him hear.
44 The kingdom of heaven is like unto a treasure hidden in the field; which a man found, and hid; and [n]in his joy he goeth and selleth all that he hath, and buyeth that field.
45 Again, the kingdom of heaven is like unto a man that is a merchant seeking goodly pearls: 46 and having found one pearl of great price, he went and sold all that he had, and bought it.
47 Again, the kingdom of heaven is like unto a [o]net, that was cast into the sea, and gathered of every kind: 48 which, when it was filled, they drew up on the beach; and they sat down, and gathered the good into vessels, but the bad they cast away. 49 So shall it be in [p]the end of the world: the angels shall come forth, and sever the wicked from among the righteous, 50 and shall cast them into the furnace of fire: there shall be the weeping and the gnashing of teeth.
51 Have ye understood all these things? They say unto him, Yea. 52 And he said unto them, Therefore every scribe who hath been made a disciple to the kingdom of heaven is like unto a man that is a householder, who bringeth forth out of his treasure things new and old.
53 And it came to pass, when Jesus had finished these parables, he departed thence.
54 And coming into his own country he taught them in their synagogue, insomuch that they were astonished, and said, Whence hath this man this wisdom, and these [q]mighty works? 55 Is not this the carpenter’s son? is not his mother called Mary? and his brethren, [r]James, and Joseph, and Simon, and Judas? 56 And his sisters, are they not all with us? Whence then hath this man all these things? 57 And they were [s]offended in him. But Jesus said unto them, A prophet is not without honor, save in his own country, and in his own house. 58 And he did not many [t]mighty works there because of their unbelief.
Footnotes
- Matthew 13:9 Some ancient authorities add here, and in verse 43, to hear: as in Mk. 4:9; Lk. 8:8.
- Matthew 13:14 Isa. 6:9, 10.
- Matthew 13:22 Or, age
- Matthew 13:25 Or, darnel
- Matthew 13:27 Greek bondservants.
- Matthew 13:28 Greek A man that is an enemy.
- Matthew 13:28 Greek bondservants.
- Matthew 13:33 The word in the Greek denotes the Hebrew seah, a measure containing nearly a peck and a half.
- Matthew 13:35 Ps. 78:2.
- Matthew 13:35 Many ancient authorities omit of the world.
- Matthew 13:39 Or, the consummation of the age
- Matthew 13:40 Or, the consummation of the age
- Matthew 13:43 See verse 9.
- Matthew 13:44 Or, for joy thereof
- Matthew 13:47 Greek drag-net.
- Matthew 13:49 Or, the consummation of the age
- Matthew 13:54 Greek powers.
- Matthew 13:55 Or, Jacob
- Matthew 13:57 Greek caused to stumble.
- Matthew 13:58 Greek powers.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Public Domain (Why are modern Bible translations copyrighted?)