Om en troende har handlat fel

(Luk 17:3)

¹⁵ Men om din nästa har begått en synd mot dig, så gå till honom enskilt och tillrättavisa honom. Lyssnar han då på dig har du vunnit tillbaka din nästa. ¹⁶ Men om han inte gör det, så hämta en eller två personer som vittnen, för det krävs två eller tre vittnen för att en sak ska avgöras.^{[a] 17} Vägrar han fortfarande att lyssna på dig, ska du ta upp fallet i församlingen. Och om han inte vill lyssna på församlingen heller, så behandla honom som en främling eller en tullindrivare. ¹⁸ Sannerligen säger jag er: allt ni binder på jorden blir bundet i himlen och allt ni löser på jorden blir löst i himlen.^[b]

¹⁹ Jag säger er också att allt som två av er här på jorden kommer överens att be om, det ska de få av min Fader i himlen. ²⁰ För där två eller tre samlas i mitt namn, då är jag mitt ibland dem.”

Jesus undervisar om förlåtelse

(Luk 17:4)

²¹ Då kom Petrus fram till honom och frågade: ”Herre, hur många gånger måste jag förlåta en människa som syndar mot mig? Räcker det med sju gånger?” ²² ”Nej”, svarade Jesus, ”inte sju gånger, utan sjuttio gånger sju^[c] gånger.

²³ Himmelriket är som när en kung ville ha redovisning av sina tjänare. ²⁴ När han började granskningen visade det sig att en av dem var skyldig honom flera miljarder.^{[d] 25} Och eftersom tjänaren inte kunde betala tillbaka pengarna, befallde kungen att han skulle säljas tillsammans med sin hustru och sina barn och allt han ägde, så att skulden kunde betalas på det sättet.

²⁶ Men mannen föll ner för kungen och bad: ’Ge mig bara lite tid, så ska jag betala alltihop.’

²⁷ Då kände kungen medlidande med honom och släppte honom och avskrev hans skuld.

²⁸ Men när tjänaren gick därifrån, träffade han på en annan tjänare som var skyldig honom 100 denarer^[e]. Och han tog struptag på honom och krävde pengarna tillbaka. ²⁹ Hans arbetskamrat föll då ner inför honom och sa: ’Ge mig bara lite tid, så ska jag betala.’ ³⁰ Men mannen ville inte vänta, utan gick därifrån och ordnade så att den andre tjänaren blev satt i fängelse tills hela skulden var betald.

³¹ När de andra tjänarna fick reda på detta blev de mycket upprörda och gick till kungen och berättade vad som hade hänt. ³² Kungen kallade då till sig tjänaren och sa: ’Din usling! Här avskrev jag denna stora skuld bara för att du bad mig om det. ³³ Borde inte du ha förbarmat dig över din medtjänare på samma sätt som jag förbarmade mig över dig?’

³⁴ Sedan lät den uppretade kungen sina fångvaktare ta hand om mannen, tills han betalt allt han var skyldig. ³⁵ På samma sätt ska min Fader i himlen göra med er, om ni inte av hela hjärtat förlåter era medmänniskor.”