Font Size
Markusevangeliet 4
Svenska Folkbibeln 2015
Markusevangeliet 4
Svenska Folkbibeln 2015
Liknelsen om såningsmannen
4 (A) Sedan började han undervisa vid sjön igen. Då samlades så mycket folk runt honom att han steg i en båt och satt i den ute på sjön medan allt folket stod på stranden. 2 (B) Han lärde dem mycket i liknelser, och i sin undervisning sade han till dem:
3 (C) "Lyssna! En såningsman gick ut för att så. 4 När han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. 5 En del föll på stenig mark där det inte hade mycket mylla, och det kom upp snabbt eftersom det inte hade djup jord. 6 Men när solen steg sveddes det, och eftersom det saknade rot vissnade det bort. 7 En del föll bland tistlar, och tistlarna sköt upp och kvävde det så att det inte gav någon skörd. 8 Men en del föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav skörd, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt[a]." 9 Och han sade: "Hör, du som har öron att höra med!"
10 (D) När han blev ensam, frågade de tolv och de andra som var med honom om liknelserna. 11 Då sade han till dem: "Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser, 12 (E) för att de ska se och se och ändå inte se, och höra och höra och ändå inte förstå, så att de inte vänder om och får förlåtelse."[b]
Liknelsens innebörd
13 Han sade sedan till dem: "Förstår ni inte den här liknelsen? Hur ska ni då kunna förstå några liknelser alls? 14 Såningsmannen sår ordet. 15 De vid vägen är de hos vilka ordet sås, men när de hör det kommer genast Satan och tar bort ordet som är sått i dem. 16 De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje när de hör det, 17 men de har ingen rot inom sig utan tror bara för en tid. När de sedan möter lidande eller förföljelse för ordets skull så kommer de genast på fall. 18 Hos andra sås säden bland tistlar. Det är de som hör ordet, 19 (F) men världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter annat kommer in och kväver ordet så att det blir utan frukt. 20 Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."
21 (G) Han sade också till dem: "Ett ljus[c] bärs väl inte in för att sättas under skäppan[d] eller under bänken[e]? Sätter man det inte på hållaren? 22 (H) Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli synligt. 23 Hör, du som har öron att höra med!"
24 (I) Och han sade: "Var noga med vad ni hör! Med det mått som ni mäter med ska det mätas upp åt er. Och ännu mer ska ni få, 25 (J) för den som har ska få, men den som inte har ska bli fråntagen också det han har."
Liknelsen om den växande säden
26 Jesus sade: "Guds rike är som när en man sår säd i jorden. 27 Han sover och stiger upp, natt blir dag och säden växer och skjuter i höjden, han vet inte hur. 28 Av sig själv ger jorden gröda: först strå, sedan ax och sedan moget vete i axet. 29 Och när grödan är mogen låter han genast skäran gå, för skördetiden är inne."
Liknelsen om senapskornet
30 (K) Han sade också: "Vad ska vi likna Guds rike vid? Vilken liknelse ska vi använda? 31 Det är som ett senapskorn[f]. När man sår det är det minst av alla frön på jorden. 32 Men när det blivit sått, växer det upp och blir större än alla andra köksväxter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga."
33 Med många sådana liknelser predikade han ordet för dem, på ett sådant sätt att de kunde förstå[g]. 34 (L) Han talade bara i liknelser till dem. Men när han var ensam med sina lärjungar förklarade han allt.
Jesus stillar stormen
35 (M) På kvällen samma dag sade Jesus till sina lärjungar: "Vi far över till andra sidan." 36 De lämnade folket och tog med honom i båten som han var[h]. Även andra båtar följde med.
37 Då kom en stark stormvind, och vågorna slog in i båten så att den höll på att fyllas. 38 Själv låg han i aktern på en dyna och sov. De väckte honom och sade: "Mästare[i]! Bryr du dig inte om att vi går under?" 39 Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Då lade sig vinden och det blev alldeles stilla. 40 Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni fortfarande ingen tro?" 41 (N) Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder ju honom!"
Footnotes
- 4:8 hundrafalt En övernaturligt rik skörd (jfr 1 Mos 26:12). I förmodern tid har svenska skördar normalt gett mindre än tiofalt jämfört med utsädet.
- 4:12 Jes 6:9-10.
- 4:21 Ett ljus Traditionell översättning. Troligen en oljelampa (vaxljus uppfanns först senare).
- 4:21 skäppan Ett sädesmått om ca 9 liter.
- 4:21 bänken Annan översättning: "sängen" eller "divanen".
- 4:31 senapskorn Det minsta (1-2 mm) av alla frön som såddes av jordbrukare i Israels land. Senapsplantan (brassica nigra) kan fullvuxen nå en höjd av nästan tre meter.
- 4:33 på ett sådant sätt att de kunde förstå Annan översättning: "så mycket som de klarade att höra".
- 4:36 som han var Annan översättning: "där han var" (i båten från vilken han predikade, jfr vers 1).
- 4:38 Mästare Annan översättning: "Lärare" (hederstitel, jfr latinets "magister").
Markus 4
Svenska 1917
Markus 4
Svenska 1917
4 Och han begynte åter undervisa vid sjön. Och där församlade sig en stor hop folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den ute på sjön, under det att allt folket stod på land utmed sjön.
2 Och han undervisade dem mycket i liknelser och sade till dem i sin undervisning:
3 »Hören! En såningsman gick ut för att så.
4 Då hände sig, när han sådde, att somt föll vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det.
5 Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;
6 men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort.
7 Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det, så att det icke gav någon frukt.
8 Men somt föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav frukt och bar trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.»
9 Och han tillade: »Den som har öron till att höra, han höre.»
10 När han sedan hade dragit sig undan ifrån folket, frågade honom de tolv, och med dem de andra som följde honom, om liknelserna.
11 Då sade han till dem: »Åt eder är Guds rikes hemlighet given, men åt dem som stå utanför meddelas alltsammans i liknelser,
12 för att de 'med seende ögon skola se, och dock intet förnimma, och med hörande öron höra, och dock intet förstå, så att de icke omvända sig och undfå förlåtelse'.»
13 Sedan sade han till dem: »Förstån I icke denna liknelse, huru skolen I då kunna fatta alla de andra liknelserna? --
14 Vad såningsmannen sår är ordet.
15 Och att säden såddes vid vägen, det är sagt om dem i vilka ordet väl bliver sått, men när de hava hört det, kommer strax Satan ock tager bort ordet som såddes i dem.
16 Sammalunda förhåller det sig med det som sås på stengrunden: det är sagt om dem, som när de få höra ordet, väl strax taga emot det med glädje,
17 men icke hava någon rot i sig, utan bliva beståndande allenast till en tid; när sedan bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då komma de strax på fall.
18 Annorlunda förhåller det sig med det som sås bland törnena: det är sagt om dem som väl höra ordet,
19 men låta tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse, och begärelser efter andra ting, komma därin och förkväva ordet, så att det bliver utan frukt.
20 Men att det såddes i den goda jorden, det är sagt om dem som både höra ordet och taga emot det, och som bära frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.»
21 Och han sade till dem: »Icke tager man väl fram ett ljus, för att det skall sättas under skäppan eller under bänken; man gör det ju, för att det skall sättas på ljusstaken.
22 Ty intet är fördolt, utom för att det skall bliva uppenbarat; ej heller har något blivit undangömt, utom för att det skall komma i dagen.
23 Om någon har öron till att höra, så höre han.»
24 Och han sade till dem: »Akten på vad I hören. Med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder, och ännu mer skall bliva eder tilldelat.
25 Ty den som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.»
26 Och han sade: »Så är det med Guds rike, som när en man sår säd i jorden;
27 och han sover, och han vaknar, och nätter och dagar gå, och säden skjuter upp och växer i höjden, han vet själv icke huru.
28 Av sig själv bär jorden frukt, först strå och sedan ax, och omsider finnes fullbildat vete i axet.
29 När så frukten är mogen, låter han strax lien gå, ty skördetiden är då inne.»
30 Och han sade: »Vad skola vi likna Guds rike vid, eller med vilken liknelse skola vi framställa det?
31 Det är såsom ett senapskorn, som när det lägges ned i jorden, är minst av alla frön på jorden;
32 men sedan det är nedlagt, skjuter det upp och bliver störst bland alla kryddväxter och får så stora grenar, att himmelens fåglar kunna bygga sina nästen i dess skugga.»
33 I många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, efter deras förmåga att fatta det;
34 och utan liknelse talade han icke till dem. Men för sina lärjungar uttydde han allt, när de voro allena.
35 Samma dag, om aftonen, sade han till dem: »Låt oss fara över till andra stranden.»
36 Så läto de folket gå och togo honom med i båten, där han redan förut var; och jämväl andra båtar följde med honom.
37 Då kom en häftig stormvind, och vågorna slogo in i båten, så att båten redan begynte fyllas.
38 Men han själv låg i bakstammen och sov, lutad mot huvudgärden. Då väckte de honom och sade till honom: »Mästare, frågar du icke efter att vi förgås?»
39 När han så hade vaknat, näpste han vinden och sade till sjön: »Tig, var stilla.» Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.
40 Därefter sade han till dem: »Varför rädens I? Haven I ännu ingen tro?»
41 Och de hade blivit mycket häpna och sade till varandra: »Vem är då denne, eftersom både vinden och sjön äro honom lydiga?»
Markus 4
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Markus 4
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Liknelsen om lantbrukaren som sådde säd
4 Återigen samlades en stor folkskara runt Jesus när han undervisade nere vid sjön. Han steg därför i en båt och satte sig ner och talade därifrån till människorna på stranden.
2 Han undervisade dem som vanligt och med hjälp av exempel förklarade han för människorna vad Gud ville säga dem:
3 Lyssna! En lantbrukare bestämde sig för att så. När han sådde
4 föll några av sädeskornen vid vägkanten, och fåglarna kom och åt upp dem.
5-6 Några korn föll där marken var stenig och där det fanns alltför lite jord. Säden växte snabbt upp, men snart vissnade den i den heta solen och dog. Rötterna fick nämligen inte någon näring i den grunda jorden.
7 Andra korn föll bland törnbuskarna som kvävde och hindrade säden från att växa upp och ge fullmogna ax.
8 Men några korn föll i god jord och gav igen trettio gånger så mycket som såtts, och en del sextio eller hundra gånger så mycket.
9 Hör noga på vad jag säger er!
Jesus förklarar liknelsen om sådden
10 När han senare var ensam med de tolv lärjungarna och med dem som följde honom frågade de: Vad betyder det som du berättade?
11-12 Han svarade: Ni har fått veta hemligheten om Guds rike, men för dem som lever utanför riket berättas den med hjälp av bilder. Det är som profeten Jesaja säger: 'Fastän de både ser och hör, förstår de ingenting och de vänder inte heller om till Gud och får sina synder förlåtna.'
13 Men om ni inte förstår den här berättelsen om sädeskornen, hur ska ni då kunna begripa allt annat jag tänker berätta?
14 Den som ger Guds ord vidare är som lantbrukaren som sådde sin säd.
15 Med den hårda vägkanten där några sädeskorn föll menas de hårdhjärtade människor som hör Guds ord, men där djävulen genast kommer och försöker få dem att glömma det.
16 Den steniga marken är exempel på människor som lätt blir entusiastiska och genast tar emot Guds ord.
17 Men de tillåter inte Ordet att tränga in i sina liv. När de för sin tros skull möter problem och svårigheter eller blir förföljda ger de upp.
18 Marken, som är täckt med törnbuskar, är lik människor som lyssnar till Guds budskap och tar emot det,
19 men som genast låter vardagliga bekymmer, nöjen och begär efter allt förkväva det, så att de inte bär någon frukt.
20 Men den goda jorden, den finns hos sådana människor som lyssnar till Guds ord och tar det till sig så att det bär frukt i deras liv, trettio, sextio och till och med hundra gånger mer än vad som såddes i deras hjärtan.
21 Sedan frågade han dem: När någon tänder en lampa, så ställer han väl inte en låda över den eller sätter den under sängen. Tvärtom! En lampa ställer man så att den kan lysa och vara till nytta.
22 Allt som nu är gömt kommer en dag att dras fram i ljuset, och det som fortfarande är hemligt ska var och en förstå.
23 Tänk noga över det jag säger er och
24 se till att de ord ni får höra leder till handling. Ju mer ni gör det, desto mer kommer ni att förstå vad jag säger till er.
25 För den som har han ska få ännu mer. Den som alltså förstår mycket av det jag säger, han ska en gång förstå allt, men den som förstår lite, han kommer till slut inte att förstå någonting av det jag säger.
Liknelsen om sådden som växer
26 Här följer en annan berättelse som förklarar Guds rike:En lantbrukare sådde säd på sin åker
27 och gick sedan därifrån. Allteftersom dagarna gick började säden gro, och den växte utan hans hjälp.
28 Jorden fick säden att gro, först trängde stråna fram, sedan formades axen och till slut mognade vetet.
29 Då kom lantbrukaren med sin lie och skördade det.
Liknelsen om senapsfröet
30 Sedan frågade Jesus: Hur ska jag beskriva Guds rike? Vilken bild ska jag använda för att visa er det?
31-32 Jo, det är som ett litet senapsfrö. Fastän senapsfröet är det minsta av alla frön, så växer det när det kommer i jorden och blir större än alla andra växter med långa grenar där fåglarna kan bygga bon och få skydd.
33 Jesus använde sig mycket ofta av bilder, så att folket bättre skulle förstå när han undervisade dem.
34 Det gjorde han alltid då han talade offentligt till dem, men när han senare var ensam med lärjungarna förklarade han innebörden i dessa bilder för dem.
Jesus visar att han är herre över vinden
35 När kvällen kom sa Jesus till lärjungarna: Kom, vi far över till andra sidan av sjön.
36 Då lämnade de folket och steg i båten där han redan satt. När de så lade ut följde några andra båtar med.
37 Men snart blåste en våldsam storm upp, och höga vågor slog in i båten så att den nästan blev full med vatten och började sjunka.
38 Jesus låg och sov i båtens akter med huvudet mot en kudde. De väckte honom och ropade förtvivlade: Märker du inte att vi håller på att drunkna?
39 Då reste han sig upp och befallde vinden och sjön att vara stilla. Då lade sig sjön, och det blev alldeles lugnt.
40 Sedan frågade han lärjungarna: Varför blev ni så rädda? Tror ni fortfarande inte på mig?
41 Förskräckta viskade de till varandra: Vem är han? Både vinden och sjön lyder honom.
Mark 4
New International Version
Mark 4
New International Version
The Parable of the Sower(A)(B)
4 Again Jesus began to teach by the lake.(C) The crowd that gathered around him was so large that he got into a boat and sat in it out on the lake, while all the people were along the shore at the water’s edge. 2 He taught them many things by parables,(D) and in his teaching said: 3 “Listen! A farmer went out to sow his seed.(E) 4 As he was scattering the seed, some fell along the path, and the birds came and ate it up. 5 Some fell on rocky places, where it did not have much soil. It sprang up quickly, because the soil was shallow. 6 But when the sun came up, the plants were scorched, and they withered because they had no root. 7 Other seed fell among thorns, which grew up and choked the plants, so that they did not bear grain. 8 Still other seed fell on good soil. It came up, grew and produced a crop, some multiplying thirty, some sixty, some a hundred times.”(F)
9 Then Jesus said, “Whoever has ears to hear, let them hear.”(G)
10 When he was alone, the Twelve and the others around him asked him about the parables. 11 He told them, “The secret of the kingdom of God(H) has been given to you. But to those on the outside(I) everything is said in parables 12 so that,
“‘they may be ever seeing but never perceiving,
and ever hearing but never understanding;
otherwise they might turn and be forgiven!’[a]”(J)
13 Then Jesus said to them, “Don’t you understand this parable? How then will you understand any parable? 14 The farmer sows the word.(K) 15 Some people are like seed along the path, where the word is sown. As soon as they hear it, Satan(L) comes and takes away the word that was sown in them. 16 Others, like seed sown on rocky places, hear the word and at once receive it with joy. 17 But since they have no root, they last only a short time. When trouble or persecution comes because of the word, they quickly fall away. 18 Still others, like seed sown among thorns, hear the word; 19 but the worries of this life, the deceitfulness of wealth(M) and the desires for other things come in and choke the word, making it unfruitful. 20 Others, like seed sown on good soil, hear the word, accept it, and produce a crop—some thirty, some sixty, some a hundred times what was sown.”
A Lamp on a Stand
21 He said to them, “Do you bring in a lamp to put it under a bowl or a bed? Instead, don’t you put it on its stand?(N) 22 For whatever is hidden is meant to be disclosed, and whatever is concealed is meant to be brought out into the open.(O) 23 If anyone has ears to hear, let them hear.”(P)
24 “Consider carefully what you hear,” he continued. “With the measure you use, it will be measured to you—and even more.(Q) 25 Whoever has will be given more; whoever does not have, even what they have will be taken from them.”(R)
The Parable of the Growing Seed
26 He also said, “This is what the kingdom of God is like.(S) A man scatters seed on the ground. 27 Night and day, whether he sleeps or gets up, the seed sprouts and grows, though he does not know how. 28 All by itself the soil produces grain—first the stalk, then the head, then the full kernel in the head. 29 As soon as the grain is ripe, he puts the sickle to it, because the harvest has come.”(T)
The Parable of the Mustard Seed(U)
30 Again he said, “What shall we say the kingdom of God is like,(V) or what parable shall we use to describe it? 31 It is like a mustard seed, which is the smallest of all seeds on earth. 32 Yet when planted, it grows and becomes the largest of all garden plants, with such big branches that the birds can perch in its shade.”
33 With many similar parables Jesus spoke the word to them, as much as they could understand.(W) 34 He did not say anything to them without using a parable.(X) But when he was alone with his own disciples, he explained everything.
Jesus Calms the Storm(Y)
35 That day when evening came, he said to his disciples, “Let us go over to the other side.” 36 Leaving the crowd behind, they took him along, just as he was, in the boat.(Z) There were also other boats with him. 37 A furious squall came up, and the waves broke over the boat, so that it was nearly swamped. 38 Jesus was in the stern, sleeping on a cushion. The disciples woke him and said to him, “Teacher, don’t you care if we drown?”
39 He got up, rebuked the wind and said to the waves, “Quiet! Be still!” Then the wind died down and it was completely calm.
40 He said to his disciples, “Why are you so afraid? Do you still have no faith?”(AA)
41 They were terrified and asked each other, “Who is this? Even the wind and the waves obey him!”
Footnotes
- Mark 4:12 Isaiah 6:9,10
Mark 4
21st Century King James Version
Mark 4
21st Century King James Version
4 And He began again to teach by the seaside. And there was gathered unto Him a great multitude, so that He entered into a boat and sat in it on the sea; and the whole multitude was by the sea on the land.
2 And He taught them many things by parables, and said unto them in His doctrine:
3 “Hearken! Behold, there went out a sower to sow.
4 And it came to pass as he sowed, some seed fell by the wayside; and the fowls of the air came and devoured it up.
5 And some fell on stony ground where it had not much earth; and immediately it sprang up, because it had no depth of earth.
6 But when the sun was up, it was scorched; and because it had no root, it withered away.
7 And some fell among thorns; and the thorns grew up and choked it, and it yielded no fruit.
8 And other fell on good ground; and it yielded fruit that sprang up and increased and brought forth: some thirty, and some sixty, and some a hundredfold.”
9 And He said unto them, “He that hath ears to hear, let him hear.”
10 And when He was alone, those who were about Him with the twelve asked Him about the parable.
11 And He said unto them, “Unto you it is given to know the mystery of the Kingdom of God; but unto them that are without, all these things are done in parables,
12 that, ‘seeing they may see, and not perceive, and hearing they may hear, and not understand; lest at any time they should be converted and their sins should be forgiven them.’”
13 And He said unto them, “Know you not this parable? And how then will ye know all parables?
14 The sower soweth the Word.
15 And these are they by the wayside, where the Word is sown; but when they have heard, Satan cometh immediately and taketh away the Word that was sown in their hearts.
16 And these are they likewise which are sown on stony ground who, when they have heard the Word, immediately receive it with gladness;
17 but they have no root in themselves, and so endure but for a time. Afterward, when affliction or persecution ariseth for the Word’s sake, immediately they are offended.
18 And these are they which are sown among thorns, such as hear the Word,
19 but the cares of this world, and the deceitfulness of riches, and the lusts of other things entering in, choke the Word, and it becometh unfruitful.
20 And these are they which are sown on good ground, such as hear the Word and receive it and bring forth fruit: some thirtyfold, some sixty, and some a hundred.”
21 And He said unto them, “Is a candle brought to be put under a basket or under a bed, and not to be set on a candlestick?
22 For there is nothing hid, which shall not be manifested; neither was anything kept secret, but that it should be revealed.
23 If any man have ears to hear, let him hear.”
24 And He said unto them, “Take heed what ye hear. With what measure ye mete it shall be measured to you; and unto you that hear shall more be given.
25 For he that hath, to him shall be given; and he that hath not, from him shall be taken even that which he hath.”
26 And He said, “So is the Kingdom of God as if a man should cast seed into the ground,
27 and should sleep, and rise night and day, and the seed should spring up and grow, he knoweth not how.
28 For the earth bringeth forth fruit of herself: first the blade, then the ear, after that the full corn in the ear.
29 But when the fruit is brought forth, immediately he putteth in the sickle, because the harvest is come.”
30 And He said, “To what shall we liken the Kingdom of God? Or with what comparison shall we compare it?
31 It is like a grain of mustard seed which, when it is sown in the earth, is less than all the seeds that are in the earth.
32 But when it is sown, it groweth up and becometh greater than all herbs, and shooteth out great branches, so that the fowls of the air may lodge under the shadow of it.”
33 And with many such parables He spoke the Word unto them, as they were able to hear it;
34 but without a parable spoke He not unto them. And when they were alone, He expounded all things to His disciples.
35 And that same day, when the evening had come, He said unto them, “Let us pass over unto the other side.”
36 And when they had sent away the multitude, they took Him even as He was in the boat; and there were also with Him other little boats.
37 And there arose a great storm of wind, and the waves beat into the boat, so that it was now full.
38 But He was in the hind part of the boat, asleep on a pillow; and they awoke Him and said unto Him, “Master, carest thou not that we perish?”
39 And He arose, and rebuked the wind and said unto the sea, “Peace, be still.” And the wind ceased, and there was a great calm.
40 And He said unto them, “Why are you so fearful? How is it that ye have no faith?”
41 And they feared exceedingly and said one to another, “What manner of man is this, that even the wind and the sea obey him?”
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Svenska 1917 (SV1917)
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) (SVL)
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
New International Version (NIV) 
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.
21st Century King James Version (KJ21)
Copyright © 1994 by Deuel Enterprises, Inc.