A A A A A
Bible Book List

Markusevangeliet 16Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Jesus uppstår ur graven

16  När sabbaten var över köpte Maria Magdalena och Maria, Jakobs mor, och Salome väldoftande oljor för att gå och smörja honom. Mycket tidigt den första veckodagen[a] kom de till graven när solen gick upp. De sade till varandra: "Vem ska rulla bort stenen från gravöppningen åt oss?"

Men när de lyfte blicken, fick de se att stenen var bortrullad. Den var mycket stor. De gick då in i graven och såg en ung man sitta på höger sida, klädd i en lång vit dräkt, och de blev förskräckta. Men han sade till dem: "Var inte förskräckta! Ni söker Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han har uppstått, han är inte här! Se, här är platsen där de lade honom. Men gå och säg till hans lärjungar och särskilt till Petrus: Han går före er till Galileen. Där ska ni få se honom, så som han har sagt er."

Då gick de ut och flydde från graven, fyllda av bävan och bestörtning. Och de sade ingenting till någon, eftersom de var rädda.[b]

Den Uppståndne visar sig

När Jesus hade uppstått på första veckodagens morgon visade han sig först för Maria Magdalena, som han hade befriat från sju onda andar. 10 Hon gick och berättade det för dem som hade varit med honom och som nu sörjde och grät. 11 Men när de fick höra att han levde och att hon hade sett honom, trodde de inte på det.

12 Sedan visade han sig i en annan gestalt för två av dem som var på väg ut på landet. 13 De gick också och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda.

14  Till slut visade han sig för de elva när de låg till bords, och han klandrade dem för deras otro och deras hårda hjärtan, eftersom de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden. 15  Och han sade till dem: "Gå ut i hela världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. 16  Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd. 17  Dessa tecken ska följa dem som tror: I mitt namn ska de driva ut onda andar. De ska tala nya tungomål. 18  De ska ta ormar med händerna, och dricker de något dödligt gift ska det inte skada dem. De ska lägga händerna på sjuka, och de ska bli friska."

19  När Herren Jesus hade talat till dem, togs han upp till himlen och satte sig på Guds högra sida.

20  Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.

Footnotes:

  1. 16:2 den första veckodagen   Det vanliga namnet på söndagen i judisk tideräkning.
  2. 16:8 De allra äldsta handskrifterna slutar med denna vers. Det abrupta slutet skulle kunna bero på att den ursprungliga sista sidan saknas. Avslutningen i 16:9-20 sammanfattar innehållet i de övriga evangelierna och har troligen inte skrivits av Markus själv. Några handskrifter har i stället en kortare avslutning: "Men de berättade kortfattat om allt de blivit tillsagda för dem som fanns runt Petrus. Genom dem sände Jesus sedan själv ut, från öster och ända till väster, den heliga och oförgängliga förkunnelsen om den eviga frälsningen. Amen."
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation

Lukasevangeliet 24Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Jesus uppstår ur graven

24  Den första veckodagen[a] kom de tidigt i gryningen till graven med de väldoftande oljorna som de hade gjort i ordning. Då fann de att stenen var bortrullad från graven. De gick in, men fann inte Herren Jesu kropp.

När de inte visste vad de skulle tro, då stod plötsligt två män i skinande kläder framför dem. Kvinnorna blev rädda och böjde ansiktet mot marken, men männen sade: "Varför söker ni den levande bland de döda? Han är inte här, han har uppstått! Kom ihåg vad han sade till er[b] medan han fortfarande var i Galileen: Människosonen måste utlämnas i syndares händer och bli korsfäst och uppstå på tredje dagen." Då kom de ihåg hans ord.

Och de återvände från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de andra. 10 Det var Maria Magdalena och Johanna och Maria, Jakobs mor. Även de andra kvinnorna som var med dem talade om det för apostlarna, 11 men de tyckte deras ord var tomt prat och trodde inte på dem.

12 Men Petrus reste sig och sprang till graven, och när han lutade sig in såg han bara linnebindlarna. Och han gick hem, full av förundran över det som hade hänt.

Jesus visar sig för Emmausvandrarna

13  Samma dag var två av dem på väg till en by som heter Emmaus och ligger drygt en mil[c] från Jerusalem. 14 De gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. 15 Medan de samtalade och diskuterade närmade sig Jesus själv och vandrade med dem. 16 Men deras ögon var slutna så att de inte kände igen honom. 17 Han frågade dem: "Vad är det ni går och samtalar med varandra om?"

Då stannade de och såg bedrövade ut. 18 Och den ene som hette Kleopas[d] sade till honom: "Är du den ende som har besökt Jerusalem och inte vet vad som hänt de här dagarna?" 19  Han frågade dem: "Vad då?" De svarade: "Detta med Jesus från Nasaret. Han var en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket. 20 Våra överstepräster och rådsherrar utlämnade honom till en dödsdom och korsfäste honom. 21  Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel.

Förutom allt detta är det nu den tredje dagen[e] sedan det hände, 22  och dessutom har några kvinnor bland oss gjort oss uppskakade. De gick till graven tidigt på morgonen 23 men fann inte hans kropp. De kom och berättade att de hade sett en syn med änglar som sade att han lever. 24  Då gick några av de våra till graven, och de fann att det var som kvinnorna hade sagt. Men honom själv såg de inte."

25 Då sade han till dem: "Så tröga ni är i tanke och hjärta till att tro på allt som profeterna har sagt! 26  Måste inte Messias lida det här för att sedan gå in i sin härlighet?" 27  Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad det stod om honom i alla Skrifterna.

28 De närmade sig byn dit de var på väg, och han verkade vilja gå vidare. 29 Men de bad honom ivrigt: "Stanna kvar hos oss! Det är snart kväll och dagen går mot sitt slut." Då gick han in och stannade hos dem. 30 Och när han låg till bords med dem tog han brödet, tackade Gud, bröt det och gav åt dem. 31 Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn[f].

32 De sade till varandra: "Brann inte våra hjärtan i oss när han talade med oss på vägen, när han öppnade Skrifterna för oss?" 33 De bröt upp i samma stund och återvände till Jerusalem, där de fann de elva och de andra lärjungarna samlade. 34  Dessa sade: "Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon!" 35 Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur han hade låtit dem känna igen honom vid brödsbrytelsen.

Jesus visar sig för lärjungarna

36  Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade till dem: "Frid vare med er!" 37 Uppskakade och rädda trodde de att det var en ande de såg. 38 Men han sade till dem: "Varför är ni så oroliga? Varför kommer det upp tvivel i era hjärtan? 39 Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se! En ande har inte kött och ben som ni ser att jag har." 40 När han hade sagt detta visade han dem sina händer och fötter. 41  När de i sin glädje och förundran fortfarande inte kunde tro, frågade han dem: "Har ni något ätbart[g] här?" 42 Då räckte de honom en bit stekt fisk[h], 43 och han tog den och åt inför deras ögon.

44  Och han sade till dem: "Detta är vad jag sade till er medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, profeterna och psalmerna." 45 Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna. 46 Och han sade till dem: "Det står skrivet att Messias ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda, 47  och att omvändelse och syndernas förlåtelse[i] ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. 48  Ni är vittnen om detta. 49  Och jag ska sända över er vad min Far har lovat. Men ni ska stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden."

Jesu himmelsfärd

50 Sedan förde han dem ut till Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem. 51  Och medan han välsignade dem, lämnade han dem och lyftes upp till himlen. 52  De tillbad honom och vände tillbaka till Jerusalem i stor glädje. 53 Och de var ständigt i templet och prisade Gud.

Footnotes:

  1. 24:1 den första veckodagen   Söndagen enligt judisk tideräkning.
  2. 24:6 vad han sade till er   Se Luk 9:22, 9:44, 18:31f.
  3. 24:13 Emmaus … drygt en mil   Byns exakta plats är okänd men traditionen utpekar flera byar på detta avstånd, ordagrant "sextio stadier", väster om Jerusalem. Några handskrifter har i stället "hundrasextio stadier" vilket motsvarar drygt tre mil.
  4. 24:18 Kleopas   Troligen identisk med Klopas, som enligt fornkyrkliga källor var bror till Josef, Jesu adoptivfar. Hans hustru Maria var med vid Jesu kors (Joh 19:25). Enligt traditionen efterträdde deras son Simon på 60-talet e Kr sin kusin Jakob som ledare för församlingen i Jerusalem (jfr not till Apg 21:18).
  5. 24:21 är det nu den tredje dagen   Annan översättning: "har han nu låtit den tredje dagen gå".
  6. 24:31 försvann ur deras åsyn   Annan översättning: "blev osynlig för dem".
  7. 24:41 något ätbart   Det ansågs allmänt att änglar och andevarelser inte åt människors mat (jfr Dom 13:16).
  8. 24:42 en bit stekt fisk   Senare handskrifter tillägger: "och en bit vaxkaka med honung".
  9. 24:47 och syndernas förlåtelse   Andra handskrifter: "till syndernas förlåtelse".
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation

Johannesevangeliet 20Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Den tomma graven

20  Tidigt den första veckodagen[a], medan det ännu var mörkt, kom Maria Magdalena ut till graven och fick se att stenen var borta från graven. Hon sprang därifrån och kom till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade, och sade till dem: "De har tagit bort Herren från graven, och vi vet inte var de har lagt honom!"

Då rusade Petrus och den andre lärjungen ut mot graven. Båda sprang på samma gång, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där, men han gick inte in. Strax efter honom kom Simon Petrus. Han gick in i graven och såg också linnebindlarna ligga där, och duken som hade täckt huvudet. Den låg inte tillsammans med bindlarna utan hopvikt på ett ställe för sig.

Då gick även den andre lärjungen in, han som hade kommit fram till graven först, och han såg och trodde. Tidigare hade de nämligen inte förstått Skriftens ord att han måste uppstå från de döda. 10 Därefter gick lärjungarna hem igen.

Jesus visar sig för Maria Magdalena

11 Men Maria stod utanför graven och grät. När hon gråtande lutade sig in i graven, 12 fick hon se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudändan och den andre vid fotändan. 13 De frågade henne: "Kvinna, varför gråter du?" Hon svarade: "De har tagit min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom."

14 När hon hade sagt det, vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. 15 Jesus frågade henne: "Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?" Hon trodde att det var trädgårdsmästaren och sade till honom: "Herre, om det är du som har burit bort honom, så säg var du har lagt honom så att jag kan hämta honom."

16 Jesus sade till henne: "Maria." Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: "Rabbuni!" – det betyder lärare. 17  Jesus sade till henne: "Rör mig inte[b], för jag har inte stigit upp till Fadern än. Men gå till mina bröder och säg till dem att jag stiger upp till min Far och er Far, till min Gud och er Gud." 18 Maria Magdalena gick då och berättade för lärjungarna att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.

Jesus visar sig för sina lärjungar

19  På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er!"[c] 20 När han hade sagt detta visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blev glada när de såg Herren.

21  Jesus sade än en gång till dem: "Frid vare med er! Som Fadern har sänt mig sänder jag er." 22 Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: "Ta emot den helige Ande! 23  Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden."

Den uppståndne och Tomas

24 Tomas, en av de tolv, han som kallades Tvillingen, hade inte varit med de andra när Jesus kom. 25 De andra lärjungarna sade nu till honom: "Vi har sett Herren!" Men han svarade dem: "Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka mitt finger i spikhålen och min hand i hans sida, så kan jag inte tro."

26 Åtta dagar senare[d] var hans lärjungar samlade igen där inne, och nu var Tomas med dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er!" 27 Sedan sade han till Tomas: "Kom med ditt finger och se mina händer, kom med din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte, utan tro!" 28 Tomas svarade honom: "Min Herre och min Gud!" 29  Jesus sade till honom: "Du tror därför att du har sett mig. Saliga är de som inte har sett men ändå tror."

30  Många andra tecken som inte är nerskrivna i denna bok gjorde Jesus inför sina lärjungar. 31  Men dessa har blivit nerskrivna för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron ska ha liv i hans namn.

Footnotes:

  1. 20:1 första veckodagen   efter sabbaten, alltså söndag.
  2. 20:17 Rör mig inte   Annan översättning: "Håll inte kvar mig".
  3. 20:19 Frid vare med er!   Den vanliga hälsningen på hebreiska och arameiska (jfr Matt 10:13, 1 Sam 25:6).
  4. 20:26 Åtta dagar senare   Troligen den åttonde dagen, den nästföljande söndagen (jfr 11:17, 39).
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes