Jesus uppstår från de döda

(Matt 28:1-8; Luk 24:1-12; Joh 20:1-18)

16 När sabbaten var över, köpte Maria från Magdala, Salome och Maria, Jakobs mor, välluktande oljor för att gå och smörja Jesus kropp.

² Tidigt på morgonen efter sabbaten, vid soluppgången, gick de sedan ut till graven ³ och frågade varandra: ”Vem ska rulla undan stenen från ingången åt oss?”

⁴ Men när de kom fram såg de att stenen, som var mycket stor, redan var bortrullad. ⁵ De gick in i graven och såg där på den högra sidan en ung man sitta klädd i en lång vit dräkt.

Kvinnorna blev förskräckta. ⁶ Men han sa: ”Var inte förskräckta! Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått. Han är inte här. Titta, här är platsen där de lade honom. ⁷ Gå nu och säg till hans lärjungar, och till Petrus, att han ska gå före dem till Galileen. Där ska de få se honom, så som han sa till dem.”

⁸ Då lämnade kvinnorna graven och sprang därifrån, darrande och utom sig. De var så chockade att de inte sa något till någon.^[a]

[Kortare avslutning på Markusevangeliet]

Efteråt berättade de helt kort allt de fått befallning om för Petrus och de andra som var med honom. Sedan sände Jesus genom dem ut det heliga och odödliga budskapet om den eviga räddningen, från öster till väster. Amen.

[Längre avslutning på Markusevangeliet]

Jesus visar sig för Maria från Magdala

⁹ På morgonen, dagen efter sabbaten, när Jesus hade uppstått från de döda, visade han sig först för Maria från Magdala, som han hade drivit sju onda andar ur. ¹⁰ Hon gick och berättade det för dem som hade varit med honom och som nu sörjde och grät. ¹¹ Men när de fick höra att han levde och hade visat sig för henne, trodde de inte på det.

Jesus visar sig för två av sina lärjungar

¹² Senare visade sig Jesus i en annan form för två av dem när de var på väg ut på landsbygden. ¹³ De gick och berättade det för de andra. Men ingen trodde på dem heller.

Jesus visar sig för sina elva lärjungar och befaller dem att sprida budskapet om honom

¹⁴ Lite senare visade han sig för de elva när de åt tillsammans. Han tillrättavisade dem för deras otro och envisa vägran att tro dem som hade sett honom sedan han uppstått från de döda. ¹⁵ Och han sa till dem: ”Gå ut i hela världen och förkunna evangelium för hela skapelsen. ¹⁶ Den som tror och blir döpt ska räddas, men den som inte tror ska bli dömd.

¹⁷ Dessa tecken ska följa dem som tror: de ska driva ut onda andar i mitt namn, de ska tala nya språk, ¹⁸ de ska utan risk kunna handskas med ormar, de ska inte bli skadade om de dricker något gift och de ska lägga händerna på de sjuka och göra dem friska.”

Jesus far upp till himlen

¹⁹ När Herren Jesus hade sagt detta till dem, togs han upp till himlen och satte sig på Guds högra sida.

²⁰ Men de gick ut överallt och förkunnade, och Herren var med dem och bekräftade ordet genom de tecken som följde.

Jesus uppstår från de döda

(Matt 28:1-8; Mark 16:1-8; Joh 20:1-18)

24 Mycket tidigt på morgonen efter sabbaten, i gryningen, gick kvinnorna till graven med oljorna som de hade gjort i ordning. ² Där fick de se att stenen var bortrullad från gravöppningen, ³ och när de gick in i graven kunde de inte hitta Herren Jesus kropp.

⁴ De visste inte vad de skulle tro. Då stod där plötsligt två män i skinande vita kläder. ⁵ Kvinnorna blev förskräckta och bugade sig djupt, men männen frågade dem: ”Varför letar ni efter den levande bland de döda? ⁶ Han är inte här. Han har uppstått. Kommer ni inte ihåg vad han sa till er då han fortfarande var i Galileen: ⁷ att Människosonen måste överlämnas till syndiga människor och korsfästas och uppstå på den tredje dagen?”

⁸ Då kom de ihåg att Jesus hade sagt detta, ⁹ och när de kom tillbaka från graven berättade de allt detta för de elva och för alla de andra. ¹⁰ Det var Maria från Magdala, och Johanna och Maria, Jakobs mor, och flera andra, som tillsammans berättade detta för apostlarna. ¹¹ Men de tyckte att det lät som tomt prat och trodde inte på det.

¹² Men Petrus sprang iväg till graven, och när han böjde sig ner och tittade in såg han linnesvepningen ligga där. Han gick därifrån förundrad över det som hade hänt.

Två lärjungar på väg till Emmaus

¹³ Samma dag var två lärjungar på väg till en by som heter Emmaus och som ligger drygt en mil från Jerusalem. ¹⁴ De gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. ¹⁵ Och plötsligt, medan de pratade och diskuterade, kom Jesus själv och började gå bredvid dem. ¹⁶ Men fast de såg honom var det något som hindrade dem från att känna igen honom.

¹⁷ ”Vad är det ni går här och diskuterar med varandra?” undrade han.

Då stannade de, och med sorg i blicken ¹⁸ svarade en av dem, som hette Kleopas: ”Är du bara en besökare som har varit i Jerusalem och inte vet vad som hänt där de senaste dagarna?”

¹⁹ ”Vad är det som har hänt?” frågade han.

”Det här med Jesus från Nasaret”, sa de. ”Han var en profet, som var mäktig i ord och gärning inför både Gud och människor. ²⁰ Men översteprästerna och medlemmarna i rådet överlämnade honom till att dömas till döden och korsfästas. ²¹ Och vi som hoppades att han var den som skulle befria Israel!

Idag är det dessutom tredje dagen sedan allt detta hände, ²² och nu har några kvinnor bland oss gjort oss helt uppskakade. De gick nämligen ut till graven tidigt i morse ²³ men fann inte hans kropp. När de kom tillbaka berättade de att de i en syn hade sett änglar, som sa att han lever. ²⁴ Några av de våra gick därför till graven, och de fann att det stämde som kvinnorna hade sagt. Men honom såg de inte.”

²⁵ Då sa Jesus till dem: ”Tänk vad lite ni förstår! Och hur svårt era hjärtan har för att tro på det som profeterna har sagt! ²⁶ Skulle inte Messias lida detta och efter det gå in i sin härlighet?” ²⁷ Sedan förklarade han för dem, med början hos Mose och alla profeterna, vad som stod om honom i alla Skrifterna.

²⁸ Vid det laget var de nästan framme i byn dit de var på väg, och det såg ut som om Jesus tänkte gå vidare. ²⁹ Men de hejdade honom och bad ivrigt: ”Stanna här hos oss. Det börjar ju redan bli kväll, och dagen har gått.” Jesus följde då med dem in och stannade. ³⁰ När de sedan slagit sig ner för att äta, tog han brödet och tackade Gud för det, bröt det och räckte det till dem. ³¹ Då öppnades deras ögon och de kände igen honom. Men då var han försvunnen ur deras åsyn.

³² De sa till varandra: ”Visst kändes det som en eld som brann i våra hjärtan när han talade med oss på vägen och förklarade Skriften för oss?” ³³ Och utan att förlora någon tid skyndade de tillbaka till Jerusalem, där de fann de elva och de andra församlade. ³⁴ Dessa tog emot dem med orden: ”Herren har verkligen uppstått! Han har visat sig för Simon!”

³⁵ Då berättade de två vad som hade hänt på vägen, och hur de hade känt igen honom då han bröt brödet.

Jesus visar sig för sina lärjungar

(Joh 20:19-23)

³⁶ Medan de fortfarande höll på att berätta stod Jesus plötsligt där mitt ibland dem och sa till dem: ”Frid åt er alla!” ³⁷ Men de blev fruktansvärt rädda allihop, och trodde att det var en ande.

³⁸ ”Varför är ni rädda?” frågade Jesus. ”Varför stiger det upp tvivel i era hjärtan? ³⁹ Se på mina händer och mina fötter! Det är jag själv. Känn på mig och se! En ande har inte kött och ben, som ni kan se att jag har.” ⁴⁰ När han sagt det visade han dem sina händer och fötter. ⁴¹ Men fortfarande kunde de inte tro, så fyllda av både glädje och förvåning var de. Då frågade han dem: ”Har ni något att äta?” ⁴² Och de gav honom en bit stekt fisk, ⁴³ som han åt medan de såg på.

⁴⁴ Sedan sa han till dem: ”Det här är vad jag sa till er medan jag fortfarande var hos er, att allt som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna, måste gå i uppfyllelse.” ⁴⁵ Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna. ⁴⁶ Han sa till dem: ”Detta är vad som står skrivet, att Messias ska lida och uppstå igen på den tredje dagen. ⁴⁷ Och omvändelse och syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. ⁴⁸ Ni ska vittna om allt detta. ⁴⁹ Och jag ska sända er vad min Fader har lovat. Men stanna här i staden tills ni utrustas med kraft från höjden.”

Jesus far upp till himlen

⁵⁰ Sedan tog Jesus dem med sig ut ur staden och bort mot Betania, och där lyfte han sina händer och välsignade dem. ⁵¹ Medan han välsignade dem, lämnade han dem och togs upp till himlen. ⁵² De föll då ner och tillbad honom och återvände sedan till Jerusalem fyllda av en stor glädje. ⁵³ Och de var ständigt i templet och hyllade Gud.

Jesus uppstår från de döda

(Matt 28:1-8; Mark 16:1-8; Luk 24:1-12)

20 Tidigt på morgonen efter sabbaten medan det fortfarande var mörkt, kom Maria från Magdala till graven och upptäckte att stenen var borta från ingången. ² Hon sprang då genast därifrån och sa till Simon Petrus och den lärjunge som Jesus älskade^[a]: ”De har flyttat bort Herren från graven och vi vet inte var de har lagt honom!”

³ Petrus och den andre lärjungen gav sig då iväg till graven. ⁴ Båda sprang men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom dit först. ⁵ Han böjde sig ner och tittade in och såg linnesvepningen ligga där men han gick inte in. ⁶ Sedan kom Simon Petrus och han gick in i graven. Han såg också linnesvepningen som låg där ⁷ och dessutom den duk som hade täckt Jesus huvud. Den låg inte tillsammans med svepningen utan var hoprullad och låg för sig. ⁸ Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde ⁹ för ännu hade de inte förstått av Skriften att Jesus måste uppstå från de döda.

Jesus visar sig för Maria från Magdala

(Matt 28:9-10; Mark 16:9-11)

¹⁰ Lärjungarna gick sedan hem till sig. ¹¹ Men Maria stod och grät utanför graven och medan hon grät, lutade hon sig in. ¹² Då fick hon se två vitklädda änglar sitta där Jesus kropp hade legat, en vid huvudändan och en vid fotändan.

¹³ Änglarna frågade henne: ”Varför gråter du, kvinna?”

Hon svarade: ”De har flyttat bort min Herre och nu vet jag inte var de har lagt honom.”

¹⁴ När hon hade sagt detta, vände hon sig om och fick se Jesus stå där men förstod inte att det var han.

¹⁵ Jesus frågade henne: ”Varför gråter du, kvinna? Vem letar du efter?” Men hon trodde att det var trädgårdsmästaren och därför svarade hon: ”Om det är du som har burit bort honom, så tala om för mig var du har lagt honom så att jag kan hämta honom!”

¹⁶ Då sa Jesus till henne: ”Maria!” Och genast vände hon sig mot honom och sa: ”Rabbouni!” (det är hebreiska och betyder ”Mästare”)^[b].

¹⁷ Men Jesus sa: ”Håll inte fast mig^[c], för jag har ännu inte återvänt till min Fader! Men gå till mina bröder och säg till dem att jag ska återvända till min Fader och er Fader, min Gud och er Gud!”

¹⁸ Maria från Magdala gick då till lärjungarna och talade om för dem att hon hade sett Herren och hon berättade vad han hade sagt.

Jesus visar sig för sina lärjungar

(Matt 28:16-20; Mark 16:14-18; Luk 24:36-49)

¹⁹ Samma dag, den första dagen i veckan, samlades lärjungarna på kvällen bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då stod plötsligt Jesus mitt ibland dem och sa till dem: ”Frid åt er alla!” ²⁰ Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna gladde sig när de fick se Herren.

²¹ Jesus sa till dem igen: ”Frid åt er alla! Så som Fadern har sänt mig, sänder jag nu er.” ²² Sedan andades han på dem och sa: ”Ta emot den heliga Anden!^{[d] 23} Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, men om ni binder någon i hans synder så är han bunden.^[e]”

Jesus visar sig för Tomas

²⁴ En av de tolv, Tomas som kallades Tvillingen, hade inte varit med de andra när Jesus kom. ²⁵ De andra lärjungarna sa till honom: ”Vi har sett Herren!” Men Tomas svarade: ”Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och får ta på såren med mina fingrar och om jag inte får röra vid såret i hans sida med mina händer så kan jag inte tro.”

²⁶ En vecka senare^[f] var hans lärjungar samlade igen och då var Tomas tillsammans med dem. Och trots att dörrarna var låsta, stod då Jesus plötsligt mitt ibland dem och sa: ”Frid åt er alla!” ²⁷ Sedan sa han till Tomas: ”Ta på mina händer här med ditt finger! Rör vid min sida med din hand! Tvivla inte utan tro!”

²⁸ Tomas sa till honom: ”Min Herre och min Gud!”

²⁹ Men Jesus sa till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Lyckliga är de som inte har sett men ändå tror.”

Bokens syfte

³⁰ Jesus lärjungar såg honom göra många andra tecken förutom dem som är nedtecknade i den här boken. ³¹ Men dessa är nedskrivna för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds Son och för att ni ska få liv i hans namn genom att tro på honom.