De romerska soldaterna hånar Jesus

(Matt 27:27-31; Joh 19:2-3)

¹⁶ Soldaterna ledde först in Jesus på gården till landshövdingens residens, där hela vaktstyrkan kallades samman. ¹⁷ De klädde på honom en purpurröd^[a] mantel och vred ihop en krona av törnen som de satte på honom. ¹⁸ ”Leve judarnas kung!” ropade de. ¹⁹ De slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och föll på knä för att hylla honom.

²⁰ Efter att ha hånat honom tog de av honom den purpurröda manteln, satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästas.

Jesus korsfästs

(Matt 27:32-44; Luk 23:26-43; Joh 19:17-24)

²¹ En man, Simon från Kyrene^[b], far till Alexandros och Rufus, var på väg in från landsbygden, och honom tvingade de att bära Jesus kors.

²² De förde Jesus till den plats som kallas Golgota (vilket betyder Skalleplatsen). ²³ Där gav man honom vin blandat med myrra,^[c] men han ville inte ha det. ²⁴ Sedan korsfäste de honom och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem.

²⁵ Klockan var runt nio på morgonen^[d] när han korsfästes. ²⁶ Ovanför honom hade man satt upp en skylt med texten: Judarnas kung, för att visa vad han anklagades för.

²⁷ Samtidigt med Jesus blev också två brottslingar korsfästa, en på var sida om honom.^{[e] 29} Och de som gick förbi hånade Jesus och skakade på huvudet och sa: ”Se där ja! Var det inte du som skulle riva ner templet och bygga upp det igen på tre dagar? ³⁰ Rädda dig själv nu och kliv ner från korset!”

³¹ Även översteprästerna och de skriftlärda gjorde sig lustiga över honom och sa till varandra:

”Han var bra på att rädda andra, men han kan inte rädda sig själv! ³² Skulle han vara Messias, Israels kung? Ja, om vi får se honom kliva ner från korset, då ska vi tro på honom!”

Också de som var korsfästa tillsammans med honom hånade honom.

Jesus dör på korset

(Matt 27:45-56; Luk 23:44-49; Joh 19:28-30)

³³ När klockan var tolv blev det mörkt över hela jorden, och mörkret varade ända fram till klockan tre. ³⁴ Vid tretiden ropade Jesus med hög röst: ”Eloi, Eloi, lema sabachtani?” (det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”)^[f]

³⁵ Några av dem som stod där i närheten hörde det och sa: ”Hör, han ropar på Elia!” ³⁶ En av dem sprang bort och fyllde en svamp med surt vin, och satte den på en käpp och höll upp den så att han kunde dricka. ”Låt oss se om Elia kommer och tar ner honom!”, sa han.

³⁷ Men Jesus ropade högt och slutade att andas^[g]. ³⁸ Då brast förhänget i templet^[h] i två delar, uppifrån och ända ned.

³⁹ När den romerska officeren, som stod framför honom, såg på vilket sätt Jesus gav upp andan, ropade han: ”Den mannen var verkligen Guds Son!”

⁴⁰ Några kvinnor stod också en bit bort och såg på. Bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var mor till Jakob den yngre och Joses, och Salome. ⁴¹ De hade följt Jesus och hjälpt honom då han var i Galileen. Där fanns också många andra kvinnor som följt med Jesus till Jerusalem.

Jesus begravs

(Matt 27:57-61; Luk 23:50-56; Joh 19:38-42)

⁴² Detta hände på fredagen, förberedelsedagen, alltså dagen före sabbaten^[i]. Och när kvällen^[j] närmade sig ⁴³ var Josef från Arimataia, en respekterad medlem av rådet som väntade på Guds rike, modig nog att gå till Pilatus och be att få ta hand om Jesus kropp.

⁴⁴ Pilatus hade svårt att tro att Jesus redan var död, så han kallade till sig officeren för att fråga honom om Jesus verkligen redan hade dött. ⁴⁵ När officeren bekräftade det, lät han Josef ta kroppen.

⁴⁶ Josef köpte linnetyg, tog ner Jesus, lindade honom i tyget och lade honom i en grav som var uthuggen i berget. Sedan rullade han en sten framför ingången till graven. ⁴⁷ Både Maria från Magdala och Maria, Joses mor, såg var Jesus kropp lades.

² Soldaterna vred till en krona av törnen och satte den på hans huvud och klädde på honom en purpurröd^[a] mantel. ³ Sedan gick de fram till honom och sa: ”Leve judarnas kung!” och slog honom i ansiktet.

⁴ Efteråt gick Pilatus ut igen och sa till folket: ”Nu för jag ut honom till er, så att ni ska förstå att jag inte finner honom skyldig till något.” ⁵ Så kom Jesus ut med törnekronan och den purpurröda manteln på sig, och Pilatus sa: ”Här är mannen!”

⁶ Men när översteprästerna och deras tempelvakter fick se honom, började de ropa: ”Korsfäst honom!”

Då sa Pilatus: ”Ni får ta honom och korsfästa honom själva. Jag finner honom inte skyldig till något.” ⁷ Men judarna svarade: ”Enligt vår lag^[b] måste han dö, för han har gjort sig till Guds Son.”

⁸ När Pilatus hörde detta blev han ännu mer rädd. ⁹ Han gick in i residenset igen och frågade Jesus: ”Varifrån kommer du?” Men Jesus svarade honom inte.

¹⁰ ”Tänker du inte svara mig?” frågade Pilatus. ”Vet du inte att jag har makt både att ge dig fri och att låta dig korsfästas?”

¹¹ Men Jesus sa: ”Du skulle inte ha någon makt över mig alls om du inte hade fått den från ovan. Därför har den som överlämnade mig åt dig gjort sig skyldig till en större synd.”

¹² Då försökte Pilatus hitta ett sätt att kunna frige Jesus men judarna ropade: ”Om du friger honom är du inte kejsarens vän! Den som gör sig till kung sätter sig upp mot kejsaren.”

¹³ När Pilatus hörde vad de sa, förde han ut Jesus till dem igen och satte sig på domstolen på den plats som kallas Stengården (på hebreiska^[c] ”Gabbata”). ¹⁴ Det var nu mitt på dagen^[d], förberedelsedagen innan påskhögtiden. Pilatus sa till judarna: ”Här har ni er kung!”

¹⁵ Men de skrek: ”Bort med honom! Korsfäst honom!”

Då frågade Pilatus: ”Ska jag korsfästa er kung?”

Men översteprästerna svarade: ”Vi har ingen annan kung än kejsaren.”

¹⁶ Då gav Pilatus efter och överlämnade Jesus till att korsfästas.

Jesus korsfästs

(Matt 27:33-44; Mark 15:24-32; Luk 23:33-43)

Soldaterna tog honom alltså med sig ¹⁷ och Jesus bar själv sitt kors till den plats som kallas Skalleplatsen (på hebreiska Golgota).

¹⁸ Där korsfäste de honom och två andra män på var sitt kors med Jesus i mitten. ¹⁹ Pilatus hade låtit skriva en skylt som sattes upp på korset och där stod det: Jesus från Nasaret, judarnas kung. ²⁰ Texten var skriven på hebreiska, latin och grekiska och eftersom platsen där Jesus korsfästes låg nära staden var det många judar som läste den.

²¹ Judarnas överstepräster gick då till Pilatus och krävde: ”Ändra texten från ’Judarnas kung’ till vad han själv har sagt: ’Jag är judarnas kung.’ ”

²² Men Pilatus svarade: ”Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.”

²³ När soldaterna hade korsfäst Jesus, tog de hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en för var och en av dem. Men när de kom till skjortan som var vävd i ett enda stycke utan söm, ²⁴ sa de: ”Vi bör inte skära sönder den. Vi kastar lott om vem som ska få den.” Så gick det i uppfyllelse som står skrivet:

Det var vad soldaterna gjorde.

²⁵ Intill Jesus kors stod hans mor, hans moster, Klopas hustru Maria och Maria från Magdala. ²⁶ När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade,^[f] sa han till henne: ”Kvinna, låt honom vara din son!” ²⁷ Sedan sa han till sin lärjunge: ”Låt henne vara din mor!” Från den stunden lät lärjungen henne bo hemma hos sig.

Jesus dör på korset

(Matt 27:48-50; Mark 15:36-37; Luk 23:36)

²⁸ Jesus visste nu att allt var fullbordat och för att det som står skrivet skulle uppfyllas, sa han: ”Jag är törstig!”^{[g] 29} Någon doppade då en svamp i en kruka fylld med surt vin som stod där och fäste den på en isopstjälk^[h] och förde den till hans mun.^{[i] 30} Och när Jesus hade fått vinet, sa han: ”Det är fullbordat!” Sedan böjde han ner huvudet och gav upp andan.

³¹ Judarna ville inte att kropparna skulle hänga kvar på korsen till nästa dag som var en sabbat och dessutom en speciell sådan. De bad därför Pilatus ge order om att man skulle slå sönder benen på de korsfästa och ta ner kropparna.^{[j] 32} Soldaterna kom då och slog sönder benen på de båda män som hade korsfästs samtidigt som Jesus, först den ena mannens ben och sedan den andres. ³³ Men när de kom fram till Jesus, såg de att han redan var död och därför slog de inte sönder hans ben. ³⁴ En av soldaterna stack upp ett spjut i hans sida och då rann det ut blod och vatten. ³⁵ Det finns en som kan vittna om detta^[k] och hans vittnesbörd är sant. Han vet att det han säger är sant och han vittnar för att ni ska tro.

³⁶ Detta hände för att Skriften skulle gå i uppfyllelse: ”Inget av hans ben ska krossas.”^{[l] 37} På ett annat ställe står det: ”De ska se upp till honom som de har genomborrat”^[m].

Jesus begravs

(Matt 27:57-61; Mark 15:42-47; Luk 23:50-56)

³⁸ Josef från Arimataia som av rädsla för judarna var en hemlig lärjunge till Jesus, bad sedan Pilatus att få ta Jesus kropp. Pilatus lät honom få det och Josef gick då och tog kroppen. ³⁹ Nikodemos, mannen som först hade kommit till Jesus på natten var också med. Han hade med sig en blandning av myrra och aloe som vägde omkring trettio kilo. ⁴⁰ De båda männen lindade sedan in Jesus kropp i en svepning av linne tillsammans med de välluktande oljorna så som man brukade göra vid judiska begravningar. ⁴¹ Platsen där Jesus korsfästes låg nära en trädgård där det fanns en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. ⁴² Eftersom det var förberedelsedag^[n] och graven låg nära, lade man Jesus i den.