Liknelsen om de onda vinodlarna

12 (A) Sedan började Jesus tala till dem i liknelser: "En man planterade en vingård. Han satte stängsel runt den, högg ut en vinpress[a] och byggde ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut den till vinodlare och reste bort.

När tiden var inne sände han en tjänare till vinodlarna för att få sin del av vingårdens frukt. Men de tog fast honom, slog honom och skickade i väg honom tomhänt. Då sände han en annan tjänare till dem. Honom slog de i huvudet och förnedrade. Sedan sände han ännu en, och honom dödade de. Han sände också många andra: några slog de, andra dödade de.

Nu hade han en enda kvar, sin älskade son. Till sist sände han honom till dem och tänkte: De kommer att ha respekt för min son. Men vinodlarna sade till varandra: Här är arvtagaren! Kom, vi dödar honom, så blir arvet vårt. Och de tog fast honom, dödade honom och kastade ut honom ur vingården.

Vad ska nu vingårdens herre göra? Han ska komma och döda vinodlarna och ge vingården till andra. 10 (B) Har ni inte läst det här stället i Skriften:[b]

Stenen som husbyggarna förkastade
    har blivit en hörnsten.
11 Herren har gjort den till detta,
    underbart är det i våra ögon."[c]

12 Då ville de gripa honom, men vågade inte för folket. De förstod att det var med tanke på dem som han hade berättat liknelsen. Och de lämnade honom och gick sin väg.

Skatt till kejsaren

13 (C) Sedan sände de några fariseer och herodianer till honom för att snärja honom genom något som han sade. 14 De kom till honom och sade: "Mästare, vi vet att du är ärlig och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Du lär oss sanningen om Guds väg[d]. Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren[e] eller inte? Ska vi betala eller inte betala?"

15 Men Jesus förstod deras hyckleri och sade till dem: "Varför prövar ni mig? Ge mig en denar[f] och låt mig se på den." 16 De räckte fram en, och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?" De svarade: "Kejsarens." 17 Då sade Jesus till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." Och de var förundrade över honom.

De dödas uppståndelse

18 Till Jesus kom också några saddukeer[g], de som påstår att det inte finns någon uppståndelse. De frågade honom: 19 "Mästare, Mose har gett oss föreskriften att om någon har en bror som dör och efterlämnar hustru men inga barn, då ska han gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror.[h] 20 Nu fanns det sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men han dog och efterlämnade inga barn. 21 Den andre gifte sig med henne, men också han dog barnlös. På samma sätt gick det med den tredje. 22 Ingen av de sju efterlämnade några barn. Sist av alla dog kvinnan. 23 Vid uppståndelsen, när de uppstår, vems hustru blir hon då? Alla sju var ju gifta med henne."

24 Jesus sade till dem: "Tar ni inte fel, just för att ni inte förstår Skrifterna och inte heller Guds makt? 25 När de döda uppstår gifter de sig inte och blir inte bortgifta, utan de är som änglarna i himlen.

26 (D) Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst i Moses bok vid stället om törnbusken hur Gud sade till Mose: Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud?[i] 27 Han är inte de dödas Gud, utan de levandes. Ni misstar er grundligt."

Det viktigaste budet

28 (E) En av de skriftlärda[j] som hade hört dem diskutera insåg att Jesus hade gett dem ett bra svar. Han kom fram och frågade honom: "Vilket är det främsta av alla buden?" 29 Jesus svarade: "Det främsta är detta: Hör Israel! Herren vår Gud, Herren är en.[k] 30 Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. 31 (F) Sedan kommer detta: Du ska älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa."[l]

32 (G) Den skriftlärde sade: "Du har rätt, Mästare, det är sant som du säger. Han är en, och det finns ingen annan än han. 33 (H) Och att älska honom av hela sitt hjärta och av hela sitt förnuft och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer." 34 När Jesus hörde att mannen hade svarat klokt, sade han till honom: "Du är inte långt från Guds rike." Sedan vågade ingen fråga honom något mer.

Är Messias Davids son?

35 (I) Medan Jesus undervisade i templet frågade han: "Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Davids son? 36 (J) David har själv sagt genom den helige Ande: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida tills jag lagt dina fiender under dina fötter[m].[n] 37 David själv kallar honom Herre[o]. Hur kan han då vara Davids son?"

Jesus varnar för de skriftlärda

Den stora folkmassan lyssnade gärna på Jesus, 38 (K) och i sin undervisning sade han: "Akta er för de skriftlärda, som njuter av att gå runt i långa mantlar och bli hälsade på torgen 39 och få de främsta platserna i synagogorna och hedersplatserna vid festmåltiderna. 40 De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De ska få en så mycket strängare dom."

Änkans offergåva

41 (L) Jesus satte sig mitt emot offerkistan[p] och såg hur folket lade pengar i den. Många rika gav mycket. 42 Där kom också en fattig änka och lade i två små kopparmynt[q], ett par ören.

43 (M) Då kallade han till sig sina lärjungar och sade till dem: "Jag säger er sanningen: Den här fattiga änkan gav mer än alla de andra som lade något i offerkistan. 44 Alla andra gav av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt som hon hade att leva på."

Footnotes

  1. 12:1 vinpress   Vinpressen bestod av två små bassänger uthuggna i klippan. I den övre trampades druvorna (Amos 9:13) så att druvsaften rann ner i den nedre (Hagg 2:17).
  2. 12:10f Ps 118:22f. Annan översättning: "… underbar är den i våra ögon".
  3. 12:10f Ps 118:22f. Annan översättning: "… underbar är den i våra ögon".
  4. 12:14 Guds väg   Se not till Matt 22:16.
  5. 12:14 att betala skatt till kejsaren   En tvistefråga, eftersom skatten innebar att erkänna Roms överhöghet. Detta såg de nationalistiska seloterna som ett svek mot Israels Gud, medan fariseerna och saddukeerna accepterade situationen.
  6. 12:15 denar   Ett litet romerskt silvermynt, värt en hel dagslön för den enkle arbetaren (Matt 20:2).
  7. 12:18 saddukeer   Aristokratiska präster som samarbetade med romarna och vakade över ordningen i templet (Apg 4:1f).
  8. 12:19 5 Mos 25:5f.
  9. 12:26 2 Mos 3:6.
  10. 12:28 de skriftlärda   var oense med saddukeerna i frågan om uppståndelsen (jfr Apg 23:6f).
  11. 12:29f 5 Mos 6:4f.
  12. 12:31 3 Mos 19:18.
  13. 12:36 Ps 110:1. I psalmen talar Gud Fadern till Messias, Guds Son (jfr Apg 2:34f, 1 Kor 15:25).
  14. 12:36 under dina fötter   Ett uttryck för triumf (jfr Jos 10:24).
  15. 12:37 David själv kallar honom Herre   Profeten David erkänner den kommande Frälsaren som sin Herre (jfr 1 Petr 1:10f) trots att denne är hans ättling (Rom 1:3).
  16. 12:41 offerkistan   Skattkammaren vid kvinnornas förgård hade enligt Mishna tretton trumpetformade hål för folkets tempelskatt och frivilliga gåvor till omkostnader för offer.
  17. 12:42 kopparmynt   Grek. leptón, det minsta myntet. 128 leptá motsvarade en denar eller dagslön.

Mannen som hyrde ut sin vingård

12 Sedan började Jesus tala till folket med hjälp av bilder och sa bland annat: En man planterade en vingård. Han byggde en mur runt omkring den och grävde en grop där han kunde pressa druvorna. Han byggde också ett vakttorn. Sedan hyrde han ut vingården till några vinodlare och reste utomlands.

När det blev dags att skörda skickade han en av sina män för att hämta den del av skörden som var hans.

Men vinodlarna tog fast mannen och slog honom och skickade honom tomhänt tillbaka.

Ägaren sände då en annan av sina män, men de gjorde likadant med honom. De misshandlade honom och slog honom i huvudet.

Den näste som han sände dödade de. Ja, alla som ägaren sände för att få ut sin del av skörden, misshandlade de eller slog ihjäl.

Till slut fanns det bara en kvar att sända, ägarens ende och mycket älskade son. Han bestämde sig då för att sända iväg denne. Honom vågar de inte göra något ont, tänkte han.

Men när vinodlarna såg sonen komma sa de: 'Det är han som ska ta över vingården när hans far dör. Vi dödar honom, och sedan blir vingården vår!'

Därför grep de honom och slog ihjäl honom och slängde ut kroppen utanför muren.

Vad tror ni att ägaren kommer att göra när han får veta vad som har hänt? Jo, han kommer själv för att döda dem allesammans och sedan hyra ut vingården till andra.

10 Har ni inte läst den här versen i Psaltaren: 'Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna har nu blivit en hörnsten, den mest betydelsefulla stenen i hela huset!

11 Detta är Herrens verk, och man tror inte det är sant när man ser det'?

12 De judiska ledarna ville genast arrestera honom för de förstod mycket väl att det var dem han syftade på. De var de onda vinodlarna i berättelsen. Men de var samtidigt så rädda för folket att de inte vågade ge sig på honom. Därför lämnade de honom och gick därifrån.

Frågan om att betala skatt

13 I stället skickade de dit några fariseer och anhängare till kung Herodes för att diskutera med honom och hoppades att han skulle säga något som de kunde arrestera honom för.

14 Mästare!, sa de inställsamt. Vi vet att du inte är rädd för att hålla dig till sanningen. Du frågar inte efter vad folk tycker och tänker, utan säger oss rakt på sak hur vi ska leva efter Guds vilja. Kan du inte säga oss, om det är Guds vilja att vi ska betala skatt till den romerska staten. Ska vi göra det eller inte?

15 Jesus genomskådade deras knep och sa: Visa mig ett mynt så ska jag säga er det.

16 De gav honom ett romerskt mynt och han frågade dem: Vems bild och namn är det här? De svarade: Kejsarens.

17 Då så, sa han, ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud. Och de förundrade sig över vad han sa.

Frågan om uppståndelsen

18 Sedan kom några saddukeer till Jesus. Dessa människor tror inte på uppståndelsen från de döda, och de sa:

19 Herre, Mose gav oss en lag som säger att när en man dör barnlös, ska mannens bror gifta sig med änkan och skaffa söner i sin brors namn.

20-22 Det var en gång sju bröder. Den äldste gifte sig men dog, utan att lämna några barn efter sig. Den andre brodern gifte sig därför med änkan, men snart dog också han och lämnade inte heller några barn efter sig. Då gifte sig näste bror med henne och han dog också. Så pågick det tills denna kvinna hade varit gift med alla sju, utan att ha fått några barn. Till sist dog också hon.

23 Nu vill vi veta en sak: Vems fru kommer hon att bli efter uppståndelsen? Alla sju bröderna hade ju varit gifta med henne?

24 Jesus svarade: Ert problem beror på att ni inte känner Skriften och inte heller Guds kraft.

25 När de döda uppstår kommer de inte att vara gifta eller gifta sig, utan leva som änglarna i himlen.

26 Men nu till frågan om det kommer att bli någon uppståndelse: Har ni aldrig läst om Mose och hur Gud i den brinnande busken sa till honom: 'Jag är Abrahams Gud och jag är Isaks Gud och jag är Jakobs Gud.'

27 Det betyder alltså att Gud talar om dessa som levande, fastän de varit döda i hundratals år. Han skulle inte ha sagt: 'Jag är deras Gud' om sådana som inte existerar! Ni har fullständigt kommit på villovägar när det gäller uppståndelsen från de döda.

Frågan om det viktigaste budet

28 En av lagexperterna som stod där och lyssnade till diskussionen var imponerad av det svar Jesus hade gett, och därför frågade han: Vilket är det viktigaste av alla buden?

29 Jesus svarade: Det som säger: 'Hör, Israel, Herren vår Gud är den ende, sanne Guden.

30 Du ska använda all din kraft till att älska honom, och du ska tjäna honom av hela ditt hjärta och med ditt liv och alla dina tankar.'

31 Lika viktigt är det andra budet: 'Älska dina medmänniskor lika mycket som dig själv!' Inga andra bud är mer livsviktiga än dessa två.

32 Lagexperten svarade: Herre, du har sagt ett sant ord när du säger att det bara finns en Gud och ingen annan.

33 Och jag förstår att detta att älska Gud av hela sitt hjärta och av all sin kraft och av hela sitt förstånd, och att älska sina medmänniskor som sig själv, det är större och viktigare än alla slags offer på altaret i templet.

34 När Jesus hörde mannens kloka svar sa han: Du är inte långt borta från Guds rike. Och efter detta vågade ingen annan komma med några fler frågor.

Folkets religiösa ledare kan inte svara Jesus

35 När Jesus senare undervisade folket inne på tempelområdet, frågade han dem:Varför påstår era religiösa ledare att Messias måste vara en ättling till kung David?

36 David har ju själv sagt, ledd av den helige Ande: 'Gud sa till min herre: Sätt dig på min högra sida tills jag har lagt alla dina fiender under dina fötter.'

37 Eftersom David kallar honom sin herre, hur kan han då vara hans son?

Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral

Hans sätt att argumentera tilltalade folk, och de lyssnade därför ivrigt till honom,38 och han fortsatte sin undervisning:Akta er för lagexperterna! De älskar att gå klädda som förnäma och lärda män och väntar sig att alla ska buga sig för dem när de går över torgen.

39 Vid gudstjänsterna i synagogorna sitter de på de främsta platserna, och vid festmiddagarna slår de sig gärna ner på hedersplatserna.

40 Men fulla av habegär lurar de av hjälplösa änkor deras hus. För att sedan skyla över vilka samvetslösa människor de är, låtsas de vara gudfruktiga genom att be långa böner offentligt. Därför kommer också Gud att straffa dem desto hårdare.

En fattig änka ger allt hon har

41 Sedan gick han fram till kollektkistorna i templet och satte sig ner och tittade på när folk kom och lade sina pengar i dem. Några som var rika lade dit stora summor.

42 Men så kom en fattig änka och lade dit två femöringar.

43 Då kallade han på lärjungarna och sa: Den här fattiga änkan gav mer än alla rika män tillsammans,

44 för de gav bara en liten del av sitt överflöd, medan hon gav sin sista femöring.

Liknelsen om mannen som arrenderade ut sin vingård

(Matt 21:33-46; Luk 20:9-19)

12 Sedan började Jesus tala till dem i liknelser: ”En man planterade en vingård. Han byggde en mur runt omkring den och grävde en grop där han kunde pressa druvorna. Han byggde också ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut vingården till några lantbrukare medan han själv reste bort. När det blev dags att skörda, sände han en av sina tjänare till lantbrukarna för att hämta en del av vingårdens skörd. Men de tog fast tjänaren, misshandlade honom och skickade honom tillbaka tomhänt.

Ägaren sände då en annan av sina tjänare, men de slog honom i huvudet och förolämpade honom. Nästa tjänare som han sände dödade de. Han sände flera andra, men en del misshandlade de, andra slog de ihjäl. Till slut fanns det bara en kvar att sända, ägarens egen älskade son. Honom sände han iväg som den siste, för han tänkte: ’Honom ska de väl ändå visa respekt för.’

Men lantbrukarna sa till varandra: ’Här kommer arvtagaren. Kom så dödar vi honom, och då blir arvet vårt!’ Så tog de fast sonen och dödade honom och slängde kroppen utanför vingården.

Vad ska nu vingårdsägaren göra? Jo, han kommer själv dit och dödar lantbrukarna och ger sedan vingården till andra. 10 Har ni inte läst det här stället i Skriften:

’Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna
    har blivit en hörnsten.
11 Detta är Herrens verk
    och förunderligt i våra ögon.’ ”[a]

12 De ville arrestera Jesus genast, eftersom de förstod att det var dem han syftade på i liknelsen, men de var rädda för folket. Därför lämnade de honom och gick därifrån.

Ska man betala skatt till kejsaren?

(Matt 22:15-22; Luk 20:20-26)

13 De skickade nu några fariseer och anhängare till Herodes[b] för att lura Jesus att säga något som de kunde sätta dit honom för. 14 Och de kom och sa till honom: ”Mästare, vi vet att du är uppriktig. Du låter dig inte påverkas av människor och ser inte till personen, utan lär oss i sanning Guds väg. Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren. Ska vi göra det eller inte?”

15 Men Jesus förstod att de hycklade och sa: ”Varför försöker ni sätta mig på prov? Ta hit en denar så får jag titta på den.” 16 Då gav de honom ett mynt, och han frågade dem: ”Vems bild är det här, och vems underskrift?”

”Kejsarens”, svarade de.

17 ”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans och Gud det som är Guds.” Och de blev förvånade över hans svar.

Ska de döda uppstå?

(Matt 22:23-33; Luk 20:27-40)

18 Sedan kom några saddukeer[c] till Jesus. De påstår att det inte finns någon uppståndelse, och därför frågade de:

19 ”Mästare, Mose skrev att om en man dör och lämnar efter sig hustru men inga barn, ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa en arvtagare åt sin bror.[d] 20 Nu fanns det sju bröder. Den äldste gifte sig, men dog utan att lämna några barn efter sig. 21 Därför gifte sig bror nummer två med änkan, men dog utan att lämna några barn efter sig, likadant den tredje 22 och alla sju; inga lämnade efter sig några barn. Sedan dog också kvinnan. 23 När de nu uppstår från de döda, vems hustru blir hon då? Alla sju har ju varit gifta med henne.”

24 Jesus svarade: ”Är det inte därför ni tar så fel eftersom ni förstår varken Skriften eller Guds kraft? 25 När de döda uppstår ska de inte gifta sig eller bli bortgifta, utan vara som änglarna i himlen.

26 Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni då aldrig läst i Moseböckerna om törnbusken, där Gud säger till Mose: ’Jag är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.’[e] 27 Gud är inte en gud för döda, utan för levande.[f] Ni tar fullständigt fel.”

Vilket bud är viktigast?

(Matt 22:34-40; Luk 10:25-28)

28 En av de skriftlärda som stod där och lyssnade till diskussionen var mycket imponerad av det svar Jesus gett, och frågade därför: ”Vilket är det viktigaste av alla buden?”

29 Jesus svarade: ”Det viktigaste budet är: ’Lyssna, Israel, Herren är vår Gud. Herren är en. 30 Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.’[g]

31 Det näst viktigaste budet är: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’[h] Inget bud är viktigare än dessa.”

32 Den skriftlärda svarade: ”Mästare, du har rätt. Det är sant att Gud är en, och det finns ingen annan. 33 Och att älska honom av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och sin medmänniska som sig själv, är viktigare än alla brännoffer och andra offer.”

34 När Jesus hörde hur klokt mannen svarade, sa han: ”Du är inte långt från Guds rike.” Och efter det vågade ingen ställa några fler frågor till honom.

Är Messias ättling till David?

(Matt 22:41-46; Luk 20:41-44)

35 När Jesus senare undervisade folket på tempelplatsen, frågade han:

”Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Davids Son? 36 David har ju själv sagt, ledd av Anden:

’Herren sa till min Herre:
    Sätt dig på min högra sida
tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.’[i]

37 David kallar honom för Herre, hur skulle han då kunna vara hans Son?”

Folkskarorna lyssnade gärna till honom.

Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral

(Matt 23:1-7; Luk 11:43-46; 20:45-47)

38 Han fortsatte sin undervisning:

”Akta er för de skriftlärda, som gillar att gå omkring i långa dräkter och bli hälsade på torgen, 39 ta plats på främsta raden i synagogan och sitta vid honnörsborden under festerna. 40 De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De kommer att straffas desto hårdare.”

En fattig änka ger allt hon har

(Luk 21:1-4)

41 Sedan gick Jesus och satte sig mittemot kammaren, där offerkistorna stod, och såg hur folk kom och lade sina pengar i dem. Många som var rika lade dit stora summor. 42 Men så kom en fattig änka och lade dit två kopparslantar, alltså ett öre.

43 Då kallade han till sig sina lärjungar och sa till dem: ”Sannerligen säger jag er: den där fattiga änkan gav mer i offerkistan än alla de andra, 44 för de gav bara en liten del av sitt överflöd. Men hon, som är så fattig, lade dit allt hon ägde, allt vad hon hade att leva på.”

Footnotes

  1. 12:11 Se Ps 118:22-23. Jesus förklarar här att profetiorna om Messias handlar om honom.
  2. 12:13 Se not till 3:6.
  3. 12:18 Se not till Matt 3:7.
  4. 12:19 Se 5 Mos 25:5-6; arvtagare syftar på en förstfödd son som skulle ärva den avlidne.
  5. 12:26 Se 2 Mos 3:6.
  6. 12:27 Gud talar om Abraham, Isak och Jakob som levande, trots att de varit döda i hundratals år.
  7. 12:30 Se 5 Mos 6:4-5.
  8. 12:31 Se 3 Mos 19:18.
  9. 12:36 Se Ps 110:1.