De första lärjungarna

(Matt 4:18-22; Luk 5:2-11)

¹⁶ En dag när Jesus vandrade längs Galileiska sjön, fick han se Simon och hans bror Andreas stå och kasta ut nät i sjön, för de var fiskare.

¹⁷ Jesus sa till dem: ”Kom och följ mig, så ska jag göra er till människofiskare.” ¹⁸ De lämnade genast sina nät och följde honom.

¹⁹ När han gick lite längre bort fick han se Sebedaios söner, Jakob och Johannes, sitta i en båt och göra i ordning sina nät. ²⁰ Han kallade genast på dem också, och de lämnade då sin far Sebedaios och hans arbetare för att följa Jesus.

Jesus undervisar med makt

(Luk 4:31-37)

²¹ De kom nu till Kafarnaum, och när det blev sabbat^[a] gick de till synagogan, där Jesus undervisade. ²² De var mycket häpna över hans undervisning, för han talade med makt, och inte som de skriftlärda.

²³ I synagogan fanns den här dagen en man som var besatt av en oren ande, och han började ropa: ²⁴ ”Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att ta död på oss? Jag vet vem du är, du Guds helige!”

²⁵ Men Jesus sa strängt till honom: ”Tig! Far ut ur honom!” ²⁶ Då började den orena anden rycka och slita i mannen och for ut ur honom med ett våldsamt skrik.

²⁷ De blev alldeles förskräckta och började diskutera med varandra och fråga: ”Vad är det här för en ny lära? Vilken makt! Till och med de orena andarna lyder hans order!”

²⁸ Och ryktet om honom spred sig snabbt genom hela Galileen.

Jesus botar Simons svärmor och många andra

(Matt 8:14-16; Luk 4:38-41)

²⁹ När de hade lämnat synagogan, gick de hem till Simon och Andreas, tillsammans med Jakob och Johannes. ³⁰ Där låg Simons svärmor sjuk i feber, och det berättade de genast för Jesus. ³¹ Han gick då fram till henne och tog henne i handen och reste henne upp. Febern lämnade henne, och hon betjänade dem.

³² På kvällen, efter solnedgången, kom man till honom med alla sjuka och besatta. ³³ Hela staden hade samlats utanför dörren. ³⁴ Jesus botade många sjuka som led av olika slags sjukdomar, och han drev ut många onda andar. Men han förbjöd andarna att tala eftersom de visste vem han var.

Jesus talar till folket i Galileen

(Luk 4:42-44)

³⁵ Nästa morgon, långt före gryningen, gick Jesus bort därifrån till en enslig plats för att be.

³⁶ Simon och de andra skyndade snart ut för att leta reda på honom, ³⁷ och när de hade hittat honom sa de: ”Alla frågar efter dig.”

³⁸ Men han svarade: ”Vi måste gå till de andra städerna häromkring, så att jag kan förkunna där också. Det var därför jag kom hit.”

³⁹ Han vandrade sedan genom hela Galileen och predikade i synagogorna och drev ut onda andar.

Jesus botar en spetälsk man

(Matt 8:2-4; Luk 5:12-16)

⁴⁰ En gång kom en spetälsk^[b] man och föll ner på knä framför honom och bad: ”Om du vill, så kan du göra mig ren.”

⁴¹ Då greps Jesus av medlidande, sträckte ut handen och rörde vid honom och sa: ”Det vill jag. Du är ren!” ⁴² Och genast försvann spetälskan, och mannen var ren. ⁴³ Jesus skickade sedan bort honom och sa strängt till honom: ⁴⁴ ”Berätta inte detta för någon, utan gå och visa upp dig för prästen. Ta också med dig det offer för din rening som Mose har bestämt,^[c] till ett vittnesbörd för dem.” ⁴⁵ Men mannen gick genast iväg och berättade detta öppet för alla. Jesus kunde därför inte visa sig öppet längre i någon stad, utan måste hålla till ute i ödemarken. Men folk kom ändå till honom från alla håll.

Den stora fiskfångsten. De första lärjungarna

(Matt 4:18-22; Mark 1:16-20)

5 En dag när Jesus stod vid sjön Gennesaret, trängde folket på för att höra Guds ord. ² Han fick då se två tomma båtar som några fiskare lämnat vid stranden medan de sköljde sina nät. ³ Han steg i en av båtarna och bad Simon, som ägde den, att ro ut en bit från land. Sedan satte han sig i båten och undervisade folket.

⁴ När han hade slutat tala, sa han till Simon: ”Ro nu ut på djupt vatten och lägg ut näten!”

⁵ ”Herre”, sa Simon, ”vi har arbetat hårt hela natten och har ändå inte fått något. Men eftersom du säger det, så ska vi lägga ut näten igen.” ⁶ Och när de gjorde det, fick de en sådan mängd fisk att näten höll på att gå sönder. ⁷ Då vinkade de till sig sina kamrater i den andra båten, för att de skulle hjälpa till. De kom, och snart var båda båtarna så fulla med fisk att de var nära att sjunka.

⁸ När Simon såg detta, föll han på knä inför Jesus och sa: ”Herre, lämna mig! Jag är en syndare!” ⁹ Både han och de andra i båten hade blivit helt förskräckta när de såg hur mycket fisk de hade fått, ¹⁰ och likadant hans kompanjoner, Jakob och Johannes, Sebedaios söner.

Men Jesus sa till Simon: ”Var inte rädd! Från och med nu ska du fånga människor.”

¹¹ När de hade rott båtarna i land, lämnade de allt för att följa Jesus.

Jesus botar en spetälsk man

(Matt 8:2-4; Mark 1:40-44)

¹² En annan gång, när Jesus besökte en stad, träffade han en man som var svårt angripen av spetälska^[a]. När mannen fick se Jesus, kastade han sig till marken framför honom och bad: ”Herre, om du vill, så kan du göra mig ren.”

¹³ Då sträckte Jesus ut handen och rörde vid honom och sa: ”Det vill jag. Du är ren!” Och genast försvann spetälskan. ¹⁴ Sedan förbjöd Jesus mannen att berätta om det för någon och sa: ”Gå och visa upp dig för prästen. Ta också med dig det offer för din rening som Mose har bestämt,^[b] till ett vittnesbörd för dem.”

¹⁵ Men ryktet om Jesus spred sig allt snabbare, och mängder med människor kom för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar. ¹⁶ Han drog sig därför ofta undan till öde trakter för att be.

Jesus botar en förlamad man

(Matt 9:2-8; Mark 2:3-12)

¹⁷ En dag när Jesus undervisade satt där några av fariseerna och laglärarna. De hade kommit från alla byar i Galileen och Judeen, och också från Jerusalem. Herrens kraft var över Jesus så att han kunde bota människor.

¹⁸ Då kom några män bärande på en bår med en förlamad man. De försökte tränga sig fram för att sätta ner honom framför Jesus, ¹⁹ men lyckades inte ta sig fram genom folkmassan. De gick därför upp på taket och tog bort några takplattor och firade sedan ner den förlamade på båren mitt framför Jesus.

²⁰ När Jesus såg deras tro, sa han: ”Min vän, dina synder är förlåtna.”

²¹ ”Vad är det här för en, som hädar?” tänkte de skriftlärda och fariseerna. ”Vem utom Gud kan förlåta synder?”

²² Men Jesus förstod vad de tänkte och frågade: ”Varför tänker ni så i era hjärtan? ²³ Vilket är lättare att säga: ’Dina synder är förlåtna’, eller: ’Res dig upp och gå’? ²⁴ Men för att ni ska veta att Människosonen^[c] har makt att förlåta synder här på jorden, säger jag till dig” – nu talade han till den förlamade: ”Res dig upp, ta din bår och gå hem!” ²⁵ Och genast reste sig mannen upp, mitt framför ögonen på dem. Sedan tog han sin bår där han hade legat och gick hem, och hela tiden prisade han Gud. ²⁶ Alla som såg det var förbluffade och prisade Gud. Fyllda av fruktan sa de: ”Det vi har sett idag är helt otroligt!”

Jesus kallar en tullindrivare att följa honom

(Matt 9:9-13; Mark 2:14-17)

²⁷ När Jesus gick därifrån fick han se en tullindrivare som hette Levi sitta utanför tullhuset. ”Kom och följ mig”, sa Jesus till honom. ²⁸ Levi lämnade allt och reste sig och följde Jesus.

²⁹ Levi ordnade sedan med en fest för Jesus i sitt hus, och där var en mängd tullindrivare och andra som åt tillsammans med dem.

³⁰ Fariseerna, och särskilt de skriftlärda bland dem, blev då mycket arga och sa till Jesus lärjungar. ”Hur kan ni äta tillsammans med tullindrivare och syndare?” ³¹ Men Jesus svarade: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. ³² Jag har nämligen inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare till omvändelse.”

Jesus svarar på en fråga om fasta

(Matt 9:14-17; Mark 2:18-22)

³³ De sa till honom: ”Johannes lärjungar fastar ofta och ber, och det gör fariseernas också. Men dina, de äter och dricker!”

³⁴ Då svarade Jesus: ”Ni vill väl inte försöka få bröllopsgästerna att fasta medan brudgummen är hos dem? ³⁵ Men en dag ska han tas ifrån dem, och då kommer de att fasta.” ³⁶ Sedan berättade han för dem en liknelse: ”Ingen river en lapp från ett nytt, okrympt plagg, och sätter den på ett gammalt plagg. Då blir ju det nya plagget förstört, och dessutom passar inte lappen från det nya på det gamla plagget. ³⁷ Och ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för när vinet jäser sprängs säckarna och blir förstörda, och vinet rinner ut. ³⁸ Nej, nytt vin måste hällas i nya säckar. ³⁹ Ingen som har druckit av det gamla vinet vill ha det nya. Det gamla är bäst, säger man.”^[d]

⁴² Och han tog med sig honom till Jesus. Jesus såg då på honom och sa: ”Du är Simon, Johannes son. Men du ska kallas Kefas (det betyder Petrus).^[a]”