Markus 9
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
9 Jesus sa sedan till dem: ”Sannerligen säger jag er: några av er som står här kommer inte att dö förrän de har sett Guds rike komma med makt.[a]”
Jesus förvandlas på berget
(Matt 17:1-13; Luk 9:28-36)
2 Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes till ett högt berg, där de kunde vara för sig själva. Där förvandlades han inför dem. 3 Hans kläder blev bländande vita, vitare än något blekningsmedel i världen kan göra kläder. 4 Och de fick se Elia och Mose stå och tala med Jesus.[b] 5 Då sa Petrus till Jesus: ”Rabbi[c], det är gott att få vara här! Låt oss bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia.” 6 Han visste inte vad han skulle säga, för de var helt skräckslagna.
7 Sedan kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och en röst från molnet sa: ”Detta är min älskade Son. Lyssna på honom!”
8 Men då de plötsligt såg sig omkring, såg de ingen där mer, förutom Jesus.
9 På väg ner från berget befallde Jesus dem att inte berätta för någon vad de sett, förrän Människosonen hade uppstått från de döda. 10 Därför höll de det för sig själva men talade med varandra om vad som menades med att ”uppstå från de döda”.
11 Lärjungarna frågade honom nu: ”Varför säger de skriftlärda att Elia först måste komma?” 12 Jesus svarade: ”Elia ska komma först och ställa allt till rätta.[d] Men varför står det i Skriften att Människosonen måste lida och bli föraktad? 13 Jag säger er, att Elia redan har kommit och de behandlade honom som de ville, precis som det står skrivet om honom.[e]”
Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande
(Matt 17:14-19; Luk 9:37-42)
14 När de hade kommit tillbaka till de övriga lärjungarna, fick de se mycket folk som hade samlats runt dem, och några skriftlärda som höll på att diskutera med dem. 15 Men när folket fick se Jesus blev de överväldigade och sprang fram till honom för att hälsa på honom. 16 Och han frågade dem: ”Vad är det ni diskuterar med dem?”
17 En man i folkhopen sa då: ”Mästare, jag har tagit med min son hit som är besatt av en ond ande som gör honom stum. 18 Varje gång anden går till attack, slår den honom till marken och får honom att tugga fradga och gnissla tänder, och han blir alldeles stel. Jag bad dina lärjungar att driva ut den onda anden, men de klarade det inte.”
19 ”Detta trolösa släkte!” svarade Jesus. ”Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? Ta hit honom till mig.”
20 Då kom de fram med honom. Men när han fick se Jesus började anden rycka och slita i honom, så att han föll till marken och vältrade sig med fradga runt munnen. 21 ”Hur länge har han varit sådan här?” frågade Jesus hans far. Han svarade: ”Ända sedan han var liten. 22 Och den har ofta kastat honom i elden eller i vattnet för att döda honom. Ha medlidande med oss och hjälp oss, om du kan!”
23 ”Om jag kan?” svarade Jesus. ”Allt är möjligt för den som tror.”
24 ”Jag tror”, utropade pojkens far. ”Hjälp min otro!”
25 Men nu såg Jesus att folk kom springande från alla håll, och därför talade han strängt till den orena anden och sa: ”Du stumma och döva ande, jag befaller dig att fara ut ur honom och aldrig mer komma tillbaka!” 26 Anden skrek och ryckte och slet i pojken men for till sist ut ur honom. Pojken låg där alldeles livlös, och många sa: ”Han är död.” 27 Men Jesus tog honom i handen och drog upp honom, och då reste han sig upp.
28 När Jesus sedan kom hem och blev ensam med sina lärjungar, frågade de honom: ”Varför kunde inte vi driva ut den?”
29 Jesus svarade: ”Den sorten kan bara drivas ut genom bön.[f]”
Jesus förutsäger för andra gången att han ska dö
(Matt 17:22-23; Luk 9:43-45)
30 Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Han försökte undvika att det skulle bli känt, 31 eftersom han undervisade sina lärjungar.
Han sa: ”Människosonen ska överlämnas till människorna, och de kommer att döda honom, men efter tre[g] dagar ska han uppstå från de döda.”
32 Men de förstod inte vad han talade om, och de vågade inte fråga heller.
Jesus förklarar vem som är störst
(Matt 18:1-5; Luk 9:46-48)
33 Så kom de till Kafarnaum, och när de var hemma, frågade han dem: ”Vad pratade ni om på vägen?” 34 Men de teg, för de hade diskuterat vem av dem som var störst.
35 Då satte han sig ner och bad de tolv att komma till honom, och han sa till dem: ”Den som vill vara den främste måste göra sig minst och bli allas tjänare.”
36 Sedan tog han ett barn och ställde det mitt ibland dem, lade armen om barnet och sa: 37 ”Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte emot mig utan den som har sänt mig.”
Lärjungarna förbjuder en man att göra under i Jesus namn
(Matt 10:42; Luk 9:49-50)
38 Johannes sa till Jesus: ”Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, men eftersom han inte var en av oss försökte vi stoppa honom.”
39 Då sa Jesus: ”Låt honom hållas. Ingen som gör under i mitt namn kan plötsligt efteråt börja tala illa om mig. 40 Den som inte är mot oss, han är för oss. 41 Sannerligen säger jag er: om någon bara ger er ett glas vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus, så ska han inte gå miste om sin lön.
Jesus varnar för förförelser
(Matt 18:8-9; Luk 17:1-2)
42 Om någon förför en av dessa små som tror på mig, så skulle det vara bättre för den personen att kastas i havet med en kvarnsten runt halsen. 43 Om din hand förför dig, så hugg av den. Det är bättre att gå in i livet stympad, än att ha båda händerna i behåll och hamna i Gehenna[h], i den eld som aldrig slocknar.[i] 45 Och om din fot förför dig, så hugg av den. Det är bättre att gå in i livet handikappad, än att ha båda fötterna i behåll och kastas i Gehenna.[j]
47 Om ditt öga förför dig, så riv ut det. Det är bättre att gå in i Guds rike enögd, än att ha båda ögonen i behåll och kastas i Gehenna, 48 där
’deras maskar aldrig ska dö
och deras eld aldrig släckas.’ [k]
49 Alla måste saltas genom eld.[l] 50 Salt är bra, men till vilken nytta är saltet om det har förlorat sin kraft? Kan man få det salt igen? Bevara er sälta och lev i fred med varandra!”[m]
Footnotes
- 9:1 Detta syftar antagligen på det som Petrus, Jakob och Johannes fick vara med om i de följande verserna.
- 9:4 Se not till Matt 17:3.
- 9:5 Rabbi är hebreiska. Grundbetydelsen är mästare, lärare, liknande läromästare.
- 9:12 Jfr Mal 4:5.
- 9:13 Jesus talar om Johannes döparen. Elia var en förebild på Johannes, och Elia fick lida (jfr 1 Kung 19:1-10) liksom Johannes (jfr Matt 17:11-13). Nu skulle Jesus få lida på samma sätt.
- 9:29 En del handskrifter lägger till och fasta.
- 9:31 Se not till 8:31.
- 9:43 Se not till Matt 5:21.
- 9:43 Istället för den sista frasen har en del handskrifter med v. 44, som är identisk med v. 48.
- 9:45 En del handskrifter har med v. 46 som är identisk med v. 48.
- 9:48 Se Jes 66:24.
- 9:49 En del handskrifter tillägger: och varje offer måste först saltas. Jfr 3 Mos 2:13, där man saltar det kött som skulle offras i eld till Gud. Elden användes också för att rena metaller, och var en bild på lidande.
- 9:50 Saltet var, förutom smaksättning och sina konserverande egenskaper och sin förmåga att hindra förruttnelse, också förknippat med gemenskap. De som åt salt tillsammans vid en måltid, levde i fred med varandra.
Mark 9
Amplified Bible, Classic Edition
9 And Jesus said to them, Truly and solemnly I say to you, there are some standing here who will in no way taste death before they see the kingdom of God come in [its] power.
2 Six days after this, Jesus took with Him Peter and James and John and led them up on a high mountain apart by themselves. And He was transfigured before them and became resplendent with divine brightness.
3 And His garments became glistening, intensely white, as no fuller (cloth dresser, launderer) on earth could bleach them.
4 And Elijah appeared [there] to them, accompanied by Moses, and they were [a]holding [a protracted] conversation with Jesus.
5 And [b]Peter took up the conversation, saying, Master, it is good and suitable and beautiful for us to be here. Let us make three booths (tents)—one for You and one for Moses and one for Elijah.
6 For he did not [really] know what to say, for they were in a violent fright ([c]aghast with dread).
7 And a cloud threw a shadow upon them, and a voice came out of the cloud, saying, This is My Son, the [[d]most dearworthy] Beloved One. Be [e]constantly listening to and obeying Him!
8 And looking around, they suddenly no longer saw anyone with them except Jesus only.
9 And as they were coming back down the mountain, He admonished and [f]expressly ordered them to tell no one what they had seen until the Son of Man should rise from among the dead.
10 So they carefully and faithfully kept the matter to themselves, questioning and disputing with one another about what rising from among the dead meant.
11 And they asked Him, Why do the scribes say that it is necessary for Elijah to come first?(A)
12 And He said to them, Elijah, it is true, does come first to restore all things and [g]set them to rights. And how is it written of the Son of Man that He will suffer many things and be utterly despised and be treated with contempt and rejected?(B)
13 But I tell you that Elijah has already come, and [people] did to him whatever they desired, as it is written of him.
14 And when they came to the [nine] disciples, they saw a great crowd around them and scribes questioning and disputing with them.
15 And immediately all the crowd, when they saw Jesus [[h]returning from the holy mount, His face and person yet glistening], they were greatly amazed and ran up to Him [and] greeted Him.
16 And He asked them, About what are you questioning and discussing with them?
17 And one of the throng replied to Him, Teacher, I brought my son to You, for he has a dumb spirit.
18 And wherever it lays hold of him [so as to make him its own], it dashes him down and convulses him, and he foams [at the mouth] and grinds his teeth, and he [[i]falls into a motionless stupor and] is wasting away. And I asked Your disciples to drive it out, and they were not able [to do it].
19 And He answered them, O unbelieving generation [without any faith]! How long [j]shall I [have to do] with you? How long am I to bear with you? Bring him to Me.
20 So they brought [the boy] to Him, and when the spirit saw Him, at once it completely convulsed the boy, and he fell to the ground and kept rolling about, foaming [at the mouth].
21 And [Jesus] asked his father, How long has he had this? And he answered, From the time he was a little boy.
22 And it has often thrown him both into fire and into water, intending to kill him. But if You can do anything, do have pity on us and help us.
23 And Jesus said, [You say to Me], If You can do anything? [Why,] all things can be (are possible) to him who believes!
24 At once the father of the boy gave [an [k]eager, [l]piercing, inarticulate] cry with tears, and he said, Lord, I believe! [Constantly] help my [m]weakness of faith!
25 But when Jesus noticed that a crowd [of people] came running together, He rebuked the unclean spirit, saying to it, You dumb and deaf spirit, I charge you to come out of him and never go into him again.
26 And after giving a [hoarse, clamoring, fear-stricken] shriek of anguish and convulsing him terribly, it came out; and the boy lay [pale and motionless] like a corpse, so that many of them said, He is dead.
27 But Jesus took [[n]a strong grip of] his hand and began lifting him up, and he stood.
28 And when He had gone indoors, His disciples asked Him privately, Why could not we drive it out?
29 And He replied to them, This kind cannot be driven out by anything but prayer [o]and fasting.
30 They went on from there and passed along through Galilee. And He did not wish to have anyone know it,
31 For He was [engaged for the time being in] teaching His disciples. He said to them, The Son of Man is being delivered into the hands of men, and they will put Him to death; and when He has been killed, after three days He will rise [[p]from death].
32 But they did not comprehend what He was saying, and they were afraid to ask Him [what this statement meant].
33 And they arrived at Capernaum; and when [they were] in the house, He asked them, What were you discussing and arguing about on the road?
34 But they kept still, for on the road they had discussed and disputed with one another as to who was the greatest.
35 And He sat down and called the Twelve [apostles], and He said to them, If anyone desires to be first, he must be last of all, and servant of all.
36 And He took a little child and put him in the center of their group; and taking him in [His] arms, He said to them,
37 Whoever in My name and for My sake accepts and receives and welcomes one such child also accepts and receives and welcomes Me; and whoever so receives Me receives not only Me but Him Who sent Me.
38 John said to Him, Teacher, we saw a man who does not follow along with us driving out demons in Your name, and we forbade him to do it, because he [q]is not one of our band [of Your disciples].
39 But Jesus said, Do not restrain or hinder or forbid him; for no one who does a mighty work in My name will soon afterward be able to speak evil of Me.
40 For he who is not against us is for us.(C)
41 For I tell you truly, whoever gives you a cup of water to drink because you belong to and bear the name of Christ will by no means fail to get his reward.
42 And whoever causes one of these little ones (these believers) who [r]acknowledge and cleave to Me to stumble and sin, it would be better (more profitable and wholesome) for him if a [huge] millstone were hung about his neck, and he were thrown into the sea.
43 And if your hand puts a stumbling block before you and causes you to sin, cut it off! It is more profitable and wholesome for you to go into life [[s]that is really worthwhile] maimed than with two hands to go to hell (Gehenna), into the fire that cannot be put out.[t]
45 And if your foot is a cause of stumbling and sin to you, cut it off! It is more profitable and wholesome for you to enter into life [that is really worthwhile] crippled than, having two feet, to be cast into hell (Gehenna)[u].
47 And if your eye causes you to stumble and sin, pluck it out! It is more profitable and wholesome for you to enter the kingdom of God with one eye than with two eyes to be thrown into hell (Gehenna),
48 Where their worm [[v]which preys on the inhabitants and is a symbol of the wounds inflicted on the man himself by his sins] does not die, and the fire is not put out.(D)
49 For everyone shall be salted with fire.
50 Salt is good (beneficial), but if salt has lost its saltness, how will you restore [the saltness to] it? Have salt within yourselves, and be at peace and live in harmony with one another.
Footnotes
- Mark 9:4 Kenneth Wuest, Word Studies.
- Mark 9:5 H.A.A. Kennedy, Sources of New Testament Greek.
- Mark 9:6 John Wycliffe, The Wycliffe Bible.
- Mark 9:7 John Wycliffe, The Wycliffe Bible.
- Mark 9:7 Kenneth Wuest, Word Studies.
- Mark 9:9 G. Abbott-Smith, Manual Greek Lexicon.
- Mark 9:12 Matthew Henry, Commentary on the Holy Bible.
- Mark 9:15 Richard Trench, Notes on the Miracles.
- Mark 9:18 Kenneth Wuest, Word Studies.
- Mark 9:19 Kenneth Wuest, Word Studies.
- Mark 9:24 W. Robertson Nicoll, ed., The Expositor’s Greek New Testament.
- Mark 9:24 Henry Swete, The Gospel According to Saint Mark.
- Mark 9:24 Joseph Thayer, A Greek-English Lexicon.
- Mark 9:27 Kenneth Wuest, Word Studies.
- Mark 9:29 Some manuscripts add “and fasting.”
- Mark 9:31 Hermann Cremer, Biblico-Theological Lexicon.
- Mark 9:38 Joseph Thayer, A Greek-English Lexicon.
- Mark 9:42 Hermann Cremer, Biblico-Theological Lexicon.
- Mark 9:43 Kenneth Wuest, Word Studies.
- Mark 9:43 Verses 44 and 46, which are identical with verse 48, are not found in the best ancient manuscripts.
- Mark 9:45 See footnote on Mark 9:43.
- Mark 9:48 Ezra Palmer Gould, cited by A.T. Robertson, Word Pictures and Henry Swete, The Gospel According to Saint Mark.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Copyright © 1954, 1958, 1962, 1964, 1965, 1987 by The Lockman Foundation
