Markus 7
Svenska Folkbibeln
Guds bud eller människors stadgar
7 Fariseerna och några skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades kring honom. 2 De hade sett att några av hans lärjungar åt med orena händer, det vill säga utan att tvätta händerna. - 3 Fariseerna liksom alla andra judar äter inte utan att ha tvättat händerna med en handfull[a] vatten. De håller fast vid de äldstes stadgar. 4 Och när de kommer från torget[b] äter de inte utan att först ha tvättat sig. Mycket annat har de också lärt sig att iaktta, som att skölja bägare, kannor och kopparkärl. - 5 Fariseerna och de skriftlärda frågade honom: "Varför följer inte dina lärjungar de äldstes stadgar[c] utan äter med orena händer?" 6 Han svarade dem: "Rätt profeterade Jesaja om er, ni hycklare. Hos honom står det skrivet: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. [d] 7 Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människobud. 8 Ni upphäver Guds bud och håller er till människors stadgar."
9 Han sade också till dem: "Ni upphäver fullkomligt Guds bud för att hålla fast vid era egna stadgar. 10 Mose har sagt: Hedra din far och din mor [e] och: Den som förbannar sin far eller sin mor skall straffas med döden. 11 Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig ger jag i stället som 'korban', som offergåva,[f] 12 då tillåter ni honom inte längre att göra något för sin far eller mor. 13 Ni upphäver Guds ord genom de stadgar som ni följer och för vidare. Och mycket annat sådant gör ni."
14 Jesus kallade till sig folket på nytt och sade: "Hör på mig allesammans och förstå: 15 Ingenting som utifrån går in i människan kan göra henne oren, men det som går ut ur människan, det orenar henne."[g] 17 När han hade lämnat folket och kommit hem, frågade hans lärjungar vad han menade med denna liknelse. 18 Han svarade dem: "Är ni också oförståndiga? Inser ni inte att det som utifrån går in i människan inte kan göra henne oren, 19 eftersom det inte går in i hennes hjärta utan ner i magen och ut på avträdet?" Därmed förklarade han all mat för ren. 20 Och han tillade: "Det som går ut ur människan, det gör henne oren. 21 Ty inifrån, från människans hjärta, utgår onda tankar, otukt, stöld, mord, 22 äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, högmod och dårskap. 23 Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren."
En hednisk kvinnas tro
24 Sedan begav han sig därifrån och kom till Tyrus område. Där gick han in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta det, men det kunde inte hållas hemligt. 25 En kvinna, vars dotter hade en oren ande, fick höra talas om honom, och hon kom genast och föll ner för hans fötter. 26 Det var en grekisk kvinna av syrisk-fenicisk härkomst. Hon bad att Jesus skulle driva ut den onde anden ur hennes dotter. 27 Jesus sade till henne: "Låt barnen först[h] få äta sig mätta. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." 28 Hon svarade honom: "Herre, hundarna under bordet äter också av barnens smulor." 29 Då sade han till henne: "För de ordens skull säger jag dig: Gå! Den onde anden har farit ut ur din dotter." 30 Och hon gick hem och fann barnet ligga på bädden. Den onde anden hade farit ut.
Jesus botar en dövstum
31 Därefter lämnade han Tyrus område och tog vägen över Sidon och gick sedan genom Dekapolis område till Galileiska sjön. 32 Och man förde till honom en som var döv och nästan stum och bad att han skulle lägga handen på honom. 33 Då tog han honom åt sidan, bort från folkskaran, stoppade fingrarna i hans öron, spottade och rörde vid hans tunga 34 och såg upp mot himlen, suckade och sade: "Effata!" - det betyder: Öppna dig! 35 Genast öppnades hans öron och hans tunga löstes, och han talade tydligt och klart. 36 Jesus förbjöd dem att tala om detta för någon, men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare var de att göra det känt. 37 Och folk blev utom sig av häpnad och sade: "Allt han har gjort är gott. De döva får han att höra och de stumma att tala."
Footnotes
- Markus 7:3 en handfull Det grekiska ordets innebörd är mycket osäker. Klart är dock att det här är fråga om rituell rening.
- Markus 7:4 när de kommer från torget På torget kom judarna i beröring med hedningar. När en jude kom från torget, måste han därför "rena sig", innan han åt. Vid grövre föroreningar måste man bada hela kroppen (3 Mos 14:8f). Även sängar och bänkar kunde höra till sådant som måste renas (3 Mos 15:5f).
- Markus 7:5 de äldstes stadgar Se not till Matt 15:2.
- Markus 7:6 Jes 29:13.
- Markus 7:10 2 Mos 20:12, 21:17.
- Markus 7:11 offergåva Se not till Matt 15:5.
- Markus 7:15 En del handskrifter tillägger (v. 16): "Hör, du som har öron att höra med!"
- Markus 7:27 först Evangeliets välsignelser skulle först erbjudas barnen, dvs judarna.
Markusevangeliet 7
Svenska Folkbibeln 2015
Guds bud eller människors stadgar
7 (A) Fariseerna och några skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades runt honom. 2 (B) De hade sett att några av hans lärjungar åt[a] med orena händer, alltså utan att ha tvättat dem. 3 Fariseerna och alla andra judar äter nämligen inte utan att först tvätta händerna med en handfull vatten[b]. De håller fast vid de äldstes stadgar[c]. 4 Och när de kommer från torget äter de inte utan att först ha tvättat sig[d]. Det finns många andra traditioner som de håller fast vid, som att skölja bägare, kannor och kopparkärl[e].
5 Fariseerna och de skriftlärda frågade honom: "Varför följer inte dina lärjungar de äldstes stadgar utan äter med orena händer?" 6 (C) Han svarade dem: "Jesaja profeterade rätt om er, ni hycklare[f]. Det står skrivet: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. 7 Deras vördnad för mig är meningslös, för lärorna de lär ut är människobud.[g] 8 Ni överger Guds bud och håller er till människors stadgar."
9 Han sade också till dem: "Ni upphäver skickligt Guds bud för att upprätthålla era egna stadgar. 10 (D) Mose har sagt: Hedra din far och din mor, och: Den som förbannar sin far eller sin mor ska straffas med döden.[h] 11 Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: Det du kunde fått som hjälp av mig låter jag i stället bli ’korban’, alltså en tempelgåva[i], 12 då tillåter ni inte längre att han gör något för sin far eller mor. 13 Ni upphäver Guds ord genom era stadgar som ni för vidare. Och ni gör många andra liknande saker."
14 (E) Jesus kallade till sig folket igen och sade: "Lyssna på mig allihop och förstå: 15 (F) Inget som går in i människan utifrån kan göra henne oren. Det är det som kommer ut ur människan som gör henne oren.[j]"
17 (G) När han hade lämnat folket och kommit inomhus, frågade hans lärjungar honom om liknelsen. 18 Han svarade dem: "Så ni förstår inte heller? Inser ni inte att inget som går in i människan utifrån kan göra henne oren, 19 (H) eftersom det inte går in i hennes hjärta utan ner i magen och ut på avträdet?" Därmed förklarade han all mat ren.[k] 20 Och han fortsatte: "Det är det som kommer ut ur människan som gör henne oren. 21 (I) Inifrån, från människornas hjärtan, kommer de onda tankarna: sexuell omoral, stöld, mord, 22 äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, orgier, avund[l], hädelse, högmod och dårskap. 23 Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren."
En hednisk kvinnas tro
24 (J) Sedan gick han därifrån och kom till trakten runt Tyrus. Där gick han in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta det, men det gick inte att hålla hemligt. 25 En kvinna vars dotter hade en oren ande fick höra om honom, och hon kom genast och föll ner för hans fötter. 26 Det var en grekisktalande kvinna av syrisk-fenicisk[m] härkomst. Hon bad att Jesus skulle driva ut den onda anden ur hennes dotter.
27 Jesus sade till henne: "Låt först[n] barnen få äta sig mätta. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." 28 Hon svarade honom: "Herre, även hundarna under bordet äter av barnens smulor." 29 Då sade han till henne: "För det svarets skull säger jag dig: Gå hem, den onda anden har lämnat din dotter." 30 Och hon gick hem och fann barnet liggande på sängen. Den onda anden var borta.
Jesus botar en dövstum
31 (K) Därefter lämnade han trakten runt Tyrus och gick över Sidon och sedan genom Dekapolisområdet till Galileiska sjön. 32 Man kom till honom med en som var döv och knappt kunde tala och bad att han skulle lägga handen på honom.
33 Då tog han honom åt sidan, bort från folket. Han stoppade fingrarna i hans öron, spottade och rörde vid hans tunga. 34 Sedan såg han upp mot himlen, suckade och sade: "Effata!" – det betyder: Öppna dig! 35 Genast öppnades hans öron och hans tunga löstes, och han talade tydligt och klart.
36 (L) Jesus förbjöd dem att tala om det för någon. Men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare berättade de. 37 (M) Och folk blev helt utom sig av häpnad och sade: "Allt han har gjort är gott[o]! Han får till och med de döva att höra och de stumma att tala."
Footnotes
- 7:2 åt Ordagrant: "åt brödet" (även i vers 5), ett vanligt hebreiskt uttryck för en hel måltid (jfr t ex 1 Mos 31:54, 43:25).
- 7:3 med en handfull vatten Ordagrant: "med en näve" (en symbolisk mängd vatten). Andra handskrifter: "ofta".
- 7:3 de äldstes stadgar Tolkning och tillämpning av Mose lag som hade växt fram bland de skriftlärda efter den babyloniska fångenskapen. Fariseerna betraktade dem som lika bindande som Guds lag i Skriften, medan Jesus liksom saddukeerna såg dem som enbart människors bud.
- 7:4 tvättat sig Annan översättning: "badat" (grek. baptísontai). Jfr 3 Mos 15. En samvetsgrann farisé som kom i beröring med någon som inte följde renhetsreglerna, t ex en hedning på torget, skulle rena sig innan han åt.
- 7:4 kopparkärl Andra handskrifter tillägger: "och bänkar" (jfr 3 Mos 15:4).
- 7:6 hycklare Annan översättning: "skådespelare".
- 7:6f Jes 29:13.
- 7:10 2 Mos 20:12, 21:17.
- 7:11 tempelgåva Egendom kunde förklaras invigd åt Gud (hebr. korbán, se t ex 4 Mos 7:3). Därmed hade man enligt de äldstes stadgar löst sig från förpliktelsen att hjälpa sina föräldrar.
- 7:15 En del handskrifter tillägger (vers 16): "Hör, du som har öron att höra med!"
- 7:19 förklarade han all mat ren Annan översättning: "blir all mat ren".
- 7:22 avund Ordagrant: "det onda ögat".
- 7:26 syrisk-fenicisk Fenicien motsvarade dagens Libanon, kustdelen av den romerska provinsen Syrien.
- 7:27 först Evangeliets välsignelser skulle först erbjudas barnen, dvs judarna (jfr Matt 15:24). Fenicien nåddes av evangeliet genom apostlarna några år senare (se Apg 11:19-20, 21:3-4).
- 7:37 Allt han har gjort är gott Annan översättning: "Allt har han gjort väl".
Mark 7
Revised Geneva Translation
7 Then the Pharisees and some of the scribes came to Him from Jerusalem.
2 And when they saw some of His disciples eat with common hands (that is to say, unwashed), they complained.
3 (For the Pharisees, and all the Jews, do not eat unless they have washed their hands, holding to the traditions of the elders.
4 And when they come from the market, they do not eat until they have washed. And there are many other things there which they have taken upon themselves to observe - such as the washing of cups and pots and of metal vessels and of meal mats).
5 Then the Pharisees and Scribes asked Jesus, “Why do not Your disciples walk according to the tradition of the elders, but eat with unwashed hands?”
6 Then He answered and said to them, “Surely Isaiah has prophesied well of you, hypocrites. As it is written, ‘This people honors Me with lips, but their heart is far away from Me.
7 ‘But they worship Me in vain, teaching for doctrines the commandments of men.’
8 For you lay the Commandments of God aside, and observe the tradition of men, such as the washing of pots, and of cups. And there are many other such things that you do.”
9 And He said to them, “You reject the Commandment of God, that you may observe your own tradition.
10 “For Moses said, ‘Honor your father and your Mother. And whoever shall speak evil of father or mother, let him die the death.’
11 “But you say, ‘If a man says to father or mother, ‘Corban’(that is, ‘By the gift that is offered by me, you may have profit), he shall be free.’
12 “So you don’t require him to do anything for his father or his mother,
13 “making the Word of God of no authority by your tradition which you have ordained. And you do many such things.”
14 Then He called the whole multitude to Him, and said to them, “Hear me, all of you, and understand!
15 “There is nothing outside of a man that can defile him when it enters into him. But the things which proceed out of him are those which defile the man.
16 “If any have ears to hear, let him hear.”
17 And when He came into a house, away from the people, his disciples asked Him about the parable.
18 And He said to them, “What? Are you without understanding also? Do you not know that whatever thing enters a man from outside cannot defile him,
19 “because it did not enter into his heart, but into the belly. And it goes out into the draught, which is the purging of all food?”
20 Then He said, “That which comes out of man, that defiles man.
21 “For from within, even out of the heart of man, proceeds evil thoughts, adulteries, fornications, murders,
22 “thefts, covetousness, wickedness, deceit, uncleanness, a wicked eye, backbiting, pride, foolishness.
23 “All these evil things come from within and defile a man.”
24 And from there, He rose and went into Tyre and Sidon, and entered into a house. And He would have preferred that no one should have known. But He could not be hidden.
25 For a certain woman, whose little daughter had an unclean spirit, heard of Him and came and fell at His feet
26 And the woman was a Greek, a Syro-Phoenician by nationality. And she begged Him to cast out the demon from her daughter.
27 But Jesus said to her, “Let the children first be fed. For it is not good to take the children’s bread and cast it to the dogs.
28 Then she answered, and said to Him, “True, Lord. Indeed, even the dogs under the table eat of the children’s crumbs.”
29 Then He said to her, “Because you have said this, go your way. The demon has gone out of your daughter.”
30 And when she had come home to her house, she found the demon departed, and her daughter lying on the bed.
31 And He left the coasts of Tyre and Sidon and came to the Sea of Galilee, through the midst of the coasts of Decapolis.
32 And they brought to Him one who was deaf and stammered in his speech and asked him to put His hand upon Him.
33 Then He took him aside from the crowd, and put His fingers on his ears, and spat, and touched his tongue.
34 And looking up to Heaven, He sighed, and said to him, “Ephphatha.” That is, “Be opened.”
35 And immediately his ears were opened. And his vocal chords were released. And he spoke plainly.
36 And He commanded them that they should tell no one. But as much as He forbade them, the more they proclaimed it.
37 And they were astonished beyond measure, saying, “He has done all things well! He makes both the deaf to hear and the dumb to speak!”
Marcos 7
Biblia del Jubileo
7 ¶ Y se juntaron a él fariseos, y algunos de los escribas, que habían venido de Jerusalén;
2 los cuales, viendo a algunos de sus discípulos comer pan con manos comunes, es a decir, no lavadas, los condenaban.
3 (Porque los fariseos y todos los judíos, teniendo la tradición de los ancianos, si muchas veces no se lavan las manos, no comen.
4 Y volviendo de la plaza, si no se lavaren, no comen. Y muchas otras cosas hay, que tomaron para guardar, como las lavaduras de los vasos de beber, y de los jarros, y de los vasos de metal, y de los lechos.)
5 Y le preguntaron los fariseos y los escribas: ¿Por qué tus discípulos no andan conforme a la tradición de los ancianos, sino que comen pan con manos sin lavar?
6 Y respondiendo él, les dijo: Hipócritas, bien profetizó de vosotros Isaías, como está escrito: Este pueblo con los labios me honra, mas su corazón lejos está de mí.
7 Y en vano me honran, enseñando como doctrinas, mandamientos de hombres.
8 Porque dejando el mandamiento de Dios, tenéis la tradición de los hombres: las lavaduras de los jarros y de los vasos de beber; y hacéis muchas cosas semejantes a éstas.
9 Les decía también: Bien; invalidáis el mandamiento de Dios para guardar vuestra tradición.
10 Porque Moisés dijo: Honra a tu padre y a tu madre, y: El que maldijera al padre o a la madre, morirá irremisiblemente.
11 Y vosotros decís: Basta si dijere un hombre al padre o a la madre: Todo Corbán (quiere decir, don mío a Dios) todo aquello con que pudiera valerte;
12 y no le dejáis hacer más por su padre o por su madre,
13 invalidando la palabra de Dios con vuestra tradición que disteis; y muchas cosas hacéis semejantes a éstas.
14 Y llamando a toda la multitud, les dijo: Oídme todos, y entended.
15 Nada hay fuera del hombre que entre en él, que le pueda contaminar; mas lo que sale de él, aquello es lo que contamina al hombre.
16 Si alguno tiene oídos para oír, oiga.
17 Y dejando la multitud y entrándose en casa, le preguntaron sus discípulos sobre la parábola.
18 Y les dijo: ¿También vosotros estáis así sin entendimiento? ¿No entendéis que todo lo de fuera que entra en el hombre, no le puede contaminar?
19 Porque no entra en su corazón, sino en el vientre, y sale el hombre a la letrina, y purga todas las viandas.
20 Pero decía, que lo que del hombre sale, aquello contamina al hombre.
21 Porque de dentro, del corazón de los hombres, salen los malos pensamientos, los adulterios, las fornicaciones, los homicidios,
22 los hurtos, las avaricias, las maldades, el engaño, las desvergüenzas, el ojo maligno, las injurias, la soberbia, la insensatez.
23 Todas estas maldades de dentro salen, y contaminan al hombre.
24 ¶ Y levantándose de allí, se fue a los términos de Tiro y de Sidón; y entrando en casa, quiso que nadie lo supiera; mas no pudo ser escondido.
25 Porque una mujer, cuya hija tenía un espíritu inmundo, luego que oyó de él, vino y se echó a sus pies.
26 Y la mujer era griega, sirofenicia de nación; y le rogaba que echara fuera de su hija al demonio.
27 Más Jesús le dijo: Deja primero saciarse los hijos, porque no es bien tomar el pan de los hijos y echarlo a los perrillos.
28 Y respondió ella, y le dijo: Sí, Señor; pero aun los perrillos debajo de la mesa, comen de las migajas de los hijos.
29 Entonces le dice: Por esta palabra, ve; el demonio ha salido de tu hija.
30 Cuando fue a su casa, halló que el demonio había salido, y a la hija echada sobre la cama.
31 ¶ Volviendo a salir de los términos de Tiro, vino por Sidón al mar de Galilea, por mitad de los términos de Decápolis.
32 Y le traen un sordo y tartamudo, y le ruegan que le ponga la mano encima.
33 Tomándole aparte de la multitud, metió sus dedos en las orejas de él, y escupiendo, tocó su lengua (con la saliva);
34 y mirando al cielo, gimió, y dijo: Efata: que es decir: Sé abierto.
35 Luego fueron abiertos sus oídos, y fue desatada la ligadura de su lengua, y hablaba bien.
36 Y les mandó que no lo dijeran a nadie; pero cuanto más les mandaba, tanto más y más lo divulgaban.
37 Y en gran manera se maravillaban, diciendo: Bien lo ha hecho todo; hace a los sordos oír, y a los mudos hablar.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
© 2019, 2024 by Five Talents Audio. All rights reserved.
Biblia del Jubileo 2000 (JUS) © 2000, 2001, 2010, 2014, 2017, 2020 by Ransom Press International