Add parallel Print Page Options

Guds bud och människors regler

(Matt 15:1-20)

Fariseer och en del skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades kring Jesus. De lade märke till att en del av hans lärjungar åt bröd med orena händer, utan att först ha tvättat händerna. (Varken fariseerna eller några andra judar äter utan att först ha tvättat händerna; de håller fast vid förfädernas tradition. När de kommer hem från marknadsplatsen genomför de en tvagning innan de äter. Det finns också många andra traditioner som de är noga med att följa, som att skölja bägare, kannor och kopparkärl.)

Fariseerna och de skriftlärda frågade därför Jesus: ”Varför håller sig inte dina lärjungar till förfädernas tradition? De äter ju med orena händer.”

Jesus svarade: ”Ni hycklare! Profeten Jesaja profeterade rätt om er, som det står skrivet:

’Det här folket ärar mig med sina ord,
    men deras hjärtan är långt ifrån mig.
Deras tillbedjan är värdelös,
    för de lär bara ut människobud.’[a]

Ni struntar i Guds bud och håller fast vid mänskliga traditioner.”

Han sa också till dem: ”Så väl struntar ni i Guds bud och håller fast vid er tradition! 10 Mose sa: ’Visa respekt för dina föräldrar’, och: ’Den som talar illa om sina föräldrar ska dömas till döden.’[b] 11 Men ni menar att om någon säger till sin far eller mor: ’Det du kunde ha fått av mig är korban’ (det vill säga tempelgåva), 12 låter ni därmed inte den personen göra något för sina föräldrar. 13 Så ogiltigförklarar ni Guds ord genom era egna traditioner. Och mycket annat liknande gör ni.”

14 Sedan kallade Jesus till sig folket på nytt och sa: ”Hör på allihop och försök att förstå. 15 Det är inte det som kommer in i människan utifrån som gör henne oren,[c] utan det är det som kommer ut från människan som gör henne oren.”[d]

17 När Jesus sedan hade lämnat folkhopen och kommit hem igen, frågade hans lärjungar honom om liknelsen.

18 ”Förstår inte ni heller?” frågade han. ”Inser ni inte att det som kommer in i en människa utifrån aldrig kan göra henne oren? 19 Det går ju inte in i hennes hjärta, utan passerar bara genom magen och kommer ut på avträdet.” Med detta förklarade Jesus all mat ren.[e]

20 Sedan tillade han: ”Det som kommer ut ur människan gör henne oren. 21 Inifrån, ifrån människohjärtan, kommer ju onda tankar, sexuell omoral, stöld, mord, 22 otrohet i äktenskapet, egoism, ondska, bedrägeri, liderlighet, avund, förtal, högfärd och allt annat oförstånd. 23 Allt detta onda kommer inifrån, och det är det som gör människan oren.”

En icke-judisk kvinnas tro

(Matt 15:21-28)

24 Sedan gick han därifrån och kom till trakten av Tyros[f], där han tog in i ett hus. Han ville inte att det skulle bli känt, men det gick inte att hemlighålla. 25 En kvinna, som hade en dotter som var besatt av en oren ande, fick höra om honom och kom genast dit och kastade sig ner för Jesus fötter. 26 Det var en grekisk[g] kvinna, av syrisk-fenikisk härkomst. Hon bad att han skulle driva ut den onda anden ur hennes dotter.

27 Jesus sa till henne: ”Låt först barnen bli mättade, för det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.” [h]

28 Hon svarade: ”Det är sant, Herre, men till och med hundarna under bordet får äta av de smulor som barnen lämnar.”

29 ”Eftersom du säger så”, sa han, ”gå hem igen, för den onda anden har lämnat din dotter.”

30 När hon kom hem, låg flickan i sängen, och den onda anden var borta.

Jesus botar en döv man med talsvårigheter

(Matt 15:29-31)

31 Från Tyros område gick Jesus vidare till Sidon och sedan till Galileiska sjön via Tiostadsområdet. 32 Där kom man till honom med en döv man, som också hade talsvårigheter, och man bad att Jesus skulle lägga sin hand på honom.

33 Jesus ledde honom då undan från folket och satte fingrarna i hans öron och spottade och rörde vid hans tunga. 34 Sedan såg han upp mot himlen, suckade djupt och sa: ”Effata![i]” (det betyder: Öppna dig!) 35 Och genast kunde mannen höra perfekt, och han talade klart och tydligt.

36 Jesus förbjöd folket att berätta vad som hade hänt. Men ju mer han förbjöd dem, desto mer spred de nyheten. 37 De var fulla av förvåning och sa: ”Allt han gör är fantastiskt! Han får till och med de döva att höra och de stumma att tala.”

Footnotes

  1. 7:7 Se Jes 29:13.
  2. 7:10 Se 2 Mos 20:12; 21:17.
  3. 7:15 Lagen har en mängd regler om vad man får och inte får äta, jfr 3 Mos 11. Här är det dock frågan om att äta med otvättade händer, inte maten i sig.
  4. 7:15 En del handskrifter har med en extra vers: …gör er orena. 16 Lyssna noga och försök att förstå!
  5. 7:19 Eller: avträdet, och detta gör all mat ren.
  6. 7:24 Tyros låg i Fenikien, cirka åtta mil från Kafarnaum.
  7. 7:26 Enligt Matt 15:22 också kanaaneisk.
  8. 7:27 Jesus verkade främst bland judarna, som efter hans död och uppståndelse skulle sprida budskapet om honom till jordens alla folk. Men då och då gjorde Jesus ett undantag. Jfr Matt 8:5-13, där han botar en romersk soldats tjänare.
  9. 7:34 Effata är arameiska, ett av de språk som talades i Israel på den här tiden.

Guds bud eller människors stadgar

Fariseerna och några skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades kring honom. De hade sett att några av hans lärjungar åt med orena händer, det vill säga utan att tvätta händerna. - Fariseerna liksom alla andra judar äter inte utan att ha tvättat händerna med en handfull[a] vatten. De håller fast vid de äldstes stadgar. Och när de kommer från torget[b] äter de inte utan att först ha tvättat sig. Mycket annat har de också lärt sig att iaktta, som att skölja bägare, kannor och kopparkärl. - Fariseerna och de skriftlärda frågade honom: "Varför följer inte dina lärjungar de äldstes stadgar[c] utan äter med orena händer?" Han svarade dem: "Rätt profeterade Jesaja om er, ni hycklare. Hos honom står det skrivet: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. [d] Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människobud. Ni upphäver Guds bud och håller er till människors stadgar."

Han sade också till dem: "Ni upphäver fullkomligt Guds bud för att hålla fast vid era egna stadgar. 10 Mose har sagt: Hedra din far och din mor [e] och: Den som förbannar sin far eller sin mor skall straffas med döden. 11 Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig ger jag i stället som 'korban', som offergåva,[f] 12 då tillåter ni honom inte längre att göra något för sin far eller mor. 13 Ni upphäver Guds ord genom de stadgar som ni följer och för vidare. Och mycket annat sådant gör ni."

14 Jesus kallade till sig folket på nytt och sade: "Hör på mig allesammans och förstå: 15 Ingenting som utifrån går in i människan kan göra henne oren, men det som går ut ur människan, det orenar henne."[g] 17 När han hade lämnat folket och kommit hem, frågade hans lärjungar vad han menade med denna liknelse. 18 Han svarade dem: "Är ni också oförståndiga? Inser ni inte att det som utifrån går in i människan inte kan göra henne oren, 19 eftersom det inte går in i hennes hjärta utan ner i magen och ut på avträdet?" Därmed förklarade han all mat för ren. 20 Och han tillade: "Det som går ut ur människan, det gör henne oren. 21 Ty inifrån, från människans hjärta, utgår onda tankar, otukt, stöld, mord, 22 äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, högmod och dårskap. 23 Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren."

En hednisk kvinnas tro

24 Sedan begav han sig därifrån och kom till Tyrus område. Där gick han in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta det, men det kunde inte hållas hemligt. 25 En kvinna, vars dotter hade en oren ande, fick höra talas om honom, och hon kom genast och föll ner för hans fötter. 26 Det var en grekisk kvinna av syrisk-fenicisk härkomst. Hon bad att Jesus skulle driva ut den onde anden ur hennes dotter. 27 Jesus sade till henne: "Låt barnen först[h] få äta sig mätta. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." 28 Hon svarade honom: "Herre, hundarna under bordet äter också av barnens smulor." 29 Då sade han till henne: "För de ordens skull säger jag dig: Gå! Den onde anden har farit ut ur din dotter." 30 Och hon gick hem och fann barnet ligga på bädden. Den onde anden hade farit ut.

Jesus botar en dövstum

31 Därefter lämnade han Tyrus område och tog vägen över Sidon och gick sedan genom Dekapolis område till Galileiska sjön. 32 Och man förde till honom en som var döv och nästan stum och bad att han skulle lägga handen på honom. 33 Då tog han honom åt sidan, bort från folkskaran, stoppade fingrarna i hans öron, spottade och rörde vid hans tunga 34 och såg upp mot himlen, suckade och sade: "Effata!" - det betyder: Öppna dig! 35 Genast öppnades hans öron och hans tunga löstes, och han talade tydligt och klart. 36 Jesus förbjöd dem att tala om detta för någon, men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare var de att göra det känt. 37 Och folk blev utom sig av häpnad och sade: "Allt han har gjort är gott. De döva får han att höra och de stumma att tala."

Footnotes

  1. Markus 7:3 en handfull Det grekiska ordets innebörd är mycket osäker. Klart är dock att det här är fråga om rituell rening.
  2. Markus 7:4 när de kommer från torget På torget kom judarna i beröring med hedningar. När en jude kom från torget, måste han därför "rena sig", innan han åt. Vid grövre föroreningar måste man bada hela kroppen (3 Mos 14:8f). Även sängar och bänkar kunde höra till sådant som måste renas (3 Mos 15:5f).
  3. Markus 7:5 de äldstes stadgar Se not till Matt 15:2.
  4. Markus 7:6 Jes 29:13.
  5. Markus 7:10 2 Mos 20:12, 21:17.
  6. Markus 7:11 offergåva Se not till Matt 15:5.
  7. Markus 7:15 En del handskrifter tillägger (v. 16): "Hör, du som har öron att höra med!"
  8. Markus 7:27 först Evangeliets välsignelser skulle först erbjudas barnen, dvs judarna.

Guds bud eller människors stadgar

(A) Fariseerna och några skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades runt honom. (B) De hade sett att några av hans lärjungar åt[a] med orena händer, alltså utan att ha tvättat dem. Fariseerna och alla andra judar äter nämligen inte utan att först tvätta händerna med en handfull vatten[b]. De håller fast vid de äldstes stadgar[c]. Och när de kommer från torget äter de inte utan att först ha tvättat sig[d]. Det finns många andra traditioner som de håller fast vid, som att skölja bägare, kannor och kopparkärl[e].

Fariseerna och de skriftlärda frågade honom: "Varför följer inte dina lärjungar de äldstes stadgar utan äter med orena händer?" (C) Han svarade dem: "Jesaja profeterade rätt om er, ni hycklare[f]. Det står skrivet: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Deras vördnad för mig är meningslös, för lärorna de lär ut är människobud.[g] Ni överger Guds bud och håller er till människors stadgar."

Han sade också till dem: "Ni upphäver skickligt Guds bud för att upprätthålla era egna stadgar. 10 (D) Mose har sagt: Hedra din far och din mor, och: Den som förbannar sin far eller sin mor ska straffas med döden.[h] 11 Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: Det du kunde fått som hjälp av mig låter jag i stället bli ’korban’, alltså en tempelgåva[i], 12 då tillåter ni inte längre att han gör något för sin far eller mor. 13 Ni upphäver Guds ord genom era stadgar som ni för vidare. Och ni gör många andra liknande saker."

14 (E) Jesus kallade till sig folket igen och sade: "Lyssna på mig allihop och förstå: 15 (F) Inget som går in i människan utifrån kan göra henne oren. Det är det som kommer ut ur människan som gör henne oren.[j]"

17 (G) När han hade lämnat folket och kommit inomhus, frågade hans lärjungar honom om liknelsen. 18 Han svarade dem: "Så ni förstår inte heller? Inser ni inte att inget som går in i människan utifrån kan göra henne oren, 19 (H) eftersom det inte går in i hennes hjärta utan ner i magen och ut på avträdet?" Därmed förklarade han all mat ren.[k] 20 Och han fortsatte: "Det är det som kommer ut ur människan som gör henne oren. 21 (I) Inifrån, från människornas hjärtan, kommer de onda tankarna: sexuell omoral, stöld, mord, 22 äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, orgier, avund[l], hädelse, högmod och dårskap. 23 Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren."

En hednisk kvinnas tro

24 (J) Sedan gick han därifrån och kom till trakten runt Tyrus. Där gick han in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta det, men det gick inte att hålla hemligt. 25 En kvinna vars dotter hade en oren ande fick höra om honom, och hon kom genast och föll ner för hans fötter. 26 Det var en grekisktalande kvinna av syrisk-fenicisk[m] härkomst. Hon bad att Jesus skulle driva ut den onda anden ur hennes dotter.

27 Jesus sade till henne: "Låt först[n] barnen få äta sig mätta. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." 28 Hon svarade honom: "Herre, även hundarna under bordet äter av barnens smulor." 29 Då sade han till henne: "För det svarets skull säger jag dig: Gå hem, den onda anden har lämnat din dotter." 30 Och hon gick hem och fann barnet liggande på sängen. Den onda anden var borta.

Jesus botar en dövstum

31 (K) Därefter lämnade han trakten runt Tyrus och gick över Sidon och sedan genom Dekapolisområdet till Galileiska sjön. 32 Man kom till honom med en som var döv och knappt kunde tala och bad att han skulle lägga handen på honom.

33 Då tog han honom åt sidan, bort från folket. Han stoppade fingrarna i hans öron, spottade och rörde vid hans tunga. 34 Sedan såg han upp mot himlen, suckade och sade: "Effata!" – det betyder: Öppna dig! 35 Genast öppnades hans öron och hans tunga löstes, och han talade tydligt och klart.

36 (L) Jesus förbjöd dem att tala om det för någon. Men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare berättade de. 37 (M) Och folk blev helt utom sig av häpnad och sade: "Allt han har gjort är gott[o]! Han får till och med de döva att höra och de stumma att tala."

Footnotes

  1. 7:2 åt   Ordagrant: "åt brödet" (även i vers 5), ett vanligt hebreiskt uttryck för en hel måltid (jfr t ex 1 Mos 31:54, 43:25).
  2. 7:3 med en handfull vatten   Ordagrant: "med en näve" (en symbolisk mängd vatten). Andra handskrifter: "ofta".
  3. 7:3 de äldstes stadgar   Tolkning och tillämpning av Mose lag som hade växt fram bland de skriftlärda efter den babyloniska fångenskapen. Fariseerna betraktade dem som lika bindande som Guds lag i Skriften, medan Jesus liksom saddukeerna såg dem som enbart människors bud.
  4. 7:4 tvättat sig   Annan översättning: "badat" (grek. baptísontai). Jfr 3 Mos 15. En samvetsgrann farisé som kom i beröring med någon som inte följde renhetsreglerna, t ex en hedning på torget, skulle rena sig innan han åt.
  5. 7:4 kopparkärl   Andra handskrifter tillägger: "och bänkar" (jfr 3 Mos 15:4).
  6. 7:6 hycklare   Annan översättning: "skådespelare".
  7. 7:6f Jes 29:13.
  8. 7:10 2 Mos 20:12, 21:17.
  9. 7:11 tempelgåva   Egendom kunde förklaras invigd åt Gud (hebr. korbán, se t ex 4 Mos 7:3). Därmed hade man enligt de äldstes stadgar löst sig från förpliktelsen att hjälpa sina föräldrar.
  10. 7:15 En del handskrifter tillägger (vers 16): "Hör, du som har öron att höra med!"
  11. 7:19 förklarade han all mat ren   Annan översättning: "blir all mat ren".
  12. 7:22 avund   Ordagrant: "det onda ögat".
  13. 7:26 syrisk-fenicisk   Fenicien motsvarade dagens Libanon, kustdelen av den romerska provinsen Syrien.
  14. 7:27 först   Evangeliets välsignelser skulle först erbjudas barnen, dvs judarna (jfr Matt 15:24). Fenicien nåddes av evangeliet genom apostlarna några år senare (se Apg 11:19-20, 21:3-4).
  15. 7:37 Allt han har gjort är gott   Annan översättning: "Allt har han gjort väl".

Then the Pharisees and some of the scribes came to Him from Jerusalem.

And when they saw some of His disciples eat with common hands (that is to say, unwashed), they complained.

(For the Pharisees, and all the Jews, do not eat unless they have washed their hands, holding to the traditions of the elders.

And when they come from the market, they do not eat until they have washed. And there are many other things there which they have taken upon themselves to observe - such as the washing of cups and pots and of metal vessels and of meal mats).

Then the Pharisees and Scribes asked Jesus, “Why do not Your disciples walk according to the tradition of the elders, but eat with unwashed hands?”

Then He answered and said to them, “Surely Isaiah has prophesied well of you, hypocrites. As it is written, ‘This people honors Me with lips, but their heart is far away from Me.

‘But they worship Me in vain, teaching for doctrines the commandments of men.’

For you lay the Commandments of God aside, and observe the tradition of men, such as the washing of pots, and of cups. And there are many other such things that you do.”

And He said to them, “You reject the Commandment of God, that you may observe your own tradition.

10 “For Moses said, ‘Honor your father and your Mother. And whoever shall speak evil of father or mother, let him die the death.’

11 “But you say, ‘If a man says to father or mother, ‘Corban’(that is, ‘By the gift that is offered by me, you may have profit), he shall be free.’

12 “So you don’t require him to do anything for his father or his mother,

13 “making the Word of God of no authority by your tradition which you have ordained. And you do many such things.”

14 Then He called the whole multitude to Him, and said to them, “Hear me, all of you, and understand!

15 “There is nothing outside of a man that can defile him when it enters into him. But the things which proceed out of him are those which defile the man.

16 “If any have ears to hear, let him hear.”

17 And when He came into a house, away from the people, his disciples asked Him about the parable.

18 And He said to them, “What? Are you without understanding also? Do you not know that whatever thing enters a man from outside cannot defile him,

19 “because it did not enter into his heart, but into the belly. And it goes out into the draught, which is the purging of all food?”

20 Then He said, “That which comes out of man, that defiles man.

21 “For from within, even out of the heart of man, proceeds evil thoughts, adulteries, fornications, murders,

22 “thefts, covetousness, wickedness, deceit, uncleanness, a wicked eye, backbiting, pride, foolishness.

23 “All these evil things come from within and defile a man.”

24 And from there, He rose and went into Tyre and Sidon, and entered into a house. And He would have preferred that no one should have known. But He could not be hidden.

25 For a certain woman, whose little daughter had an unclean spirit, heard of Him and came and fell at His feet

26 And the woman was a Greek, a Syro-Phoenician by nationality. And she begged Him to cast out the demon from her daughter.

27 But Jesus said to her, “Let the children first be fed. For it is not good to take the children’s bread and cast it to the dogs.

28 Then she answered, and said to Him, “True, Lord. Indeed, even the dogs under the table eat of the children’s crumbs.”

29 Then He said to her, “Because you have said this, go your way. The demon has gone out of your daughter.”

30 And when she had come home to her house, she found the demon departed, and her daughter lying on the bed.

31 And He left the coasts of Tyre and Sidon and came to the Sea of Galilee, through the midst of the coasts of Decapolis.

32 And they brought to Him one who was deaf and stammered in his speech and asked him to put His hand upon Him.

33 Then He took him aside from the crowd, and put His fingers on his ears, and spat, and touched his tongue.

34 And looking up to Heaven, He sighed, and said to him, “Ephphatha.” That is, “Be opened.”

35 And immediately his ears were opened. And his vocal chords were released. And he spoke plainly.

36 And He commanded them that they should tell no one. But as much as He forbade them, the more they proclaimed it.

37 And they were astonished beyond measure, saying, “He has done all things well! He makes both the deaf to hear and the dumb to speak!”