Markus 5
Svenska 1917
5 Så kommo de över till gerasenernas land, på andra sidan sjön.
2 Och strax då han hade stigit ur båten, kom en man, som var besatt av en oren ande, emot honom från gravarna där;
3 han hade nämligen sitt tillhåll bland gravarna. Och icke ens med kedjor kunde man numera fängsla honom;
4 ty väl hade han många gånger blivit fängslad med fotbojor och kedjor, men han hade slitit itu kedjorna och brutit sönder fotbojorna, och ingen kunde få makt med honom.
5 Och han vistades alltid, dag och natt, bland gravarna och på bergen och skriade och sargade sig själv med stenar.
6 När denne nu fick se Jesus på avstånd, skyndade han fram och föll ned för honom
7 och ropade med hög röst och sade: »Vad har du med mig att göra, Jesus, du Guds, den Högstes, Son? Jag besvär dig vid Gud, plåga mig icke.»
8 Jesus skulle nämligen just säga till honom: »Far ut ur mannen, du orena ande.»
9 Då frågade han honom: »Vad är ditt namn?» Han svarade honom: »Legion är mitt namn, ty vi äro många.»
10 Och han bad honom enträget att icke driva dem bort ifrån den trakten.
11 Nu gick där vid berget en stor svinhjord i bet.
12 Och de bådo honom och sade: »Sänd oss åstad in i svinen; låt oss få fara in i dem.»
13 Och han tillstadde dem det. Då gåvo sig de orena andarna åstad och foro in i svinen. Och hjorden, vid pass två tusen svin, störtade sig utför branten ned i sjön och drunknade i sjön.
14 Men de som vaktade dem flydde och berättade härom i staden och på landsbygden; och folket gick åstad för att se vad det var som hade skett.
15 När de då kommo till Jesus, fingo de se den som hade varit besatt, mannen som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen; och de betogos av häpnad.
16 Och de som hade åsett händelsen förtäljde för dem vad som hade vederfarits den besatte, och vad som hade skett med svinen.
17 Då begynte folket bedja honom att han skulle gå bort ifrån deras område.
18 När han sedan steg i båten, bad honom mannen som hade varit besatt, att han skulle få följa honom.
19 Men han tillstadde honom det icke, utan sade till honom: »Gå hem till de dina, och berätta för dem huru stora ting Herren har gjort med dig, och huru han har förbarmat sig över dig.»
20 Då gick han åstad och begynte förkunna i Dekapolis huru stora ting Jesus hade gjort med honom; och alla förundrade sig.
21 Och när Jesus hade farit över i båten, tillbaka till andra stranden, församlade sig mycket folk omkring honom, där han stod vid sjön.
22 Då kom en synagogföreståndare, vid namn Jairus, dit; och när denne fick se honom, föll han ned för hans fötter
23 och bad honom enträget och sade: »Min dotter ligger på sitt yttersta. Kom och lägg händerna på henne, så att hon bliver hulpen och får leva.»
24 Då gick han med mannen; och honom följde mycket folk, som trängde sig inpå honom.
25 Nu var där en kvinna som hade haft blodgång i tolv år,
26 och som hade lidit mycket hos många läkare och kostat på sig allt vad hon ägde, utan att det hade varit henne till något gagn; snarare hade det blivit värre med henne.
27 Hon hade fått höra om Jesus och kom nu i folkhopen, bakom honom, och rörde vid hans mantel.
28 Ty hon tänkte: »Om jag åtminstone får röra vid hans kläder, så bliver jag hulpen.»
29 Och strax uttorkade hennes blods källa, och hon kände i sin kropp att hon var botad från sin plåga.
30 Men strax då Jesus inom sig förnam vilken kraft som hade gått ut ifrån honom, vände han sig om i folkhopen och frågade: »Vem rörde vid mina kläder?»
31 Hans lärjungar sade till honom: »Du ser huru folket tränger på, och ändå frågar du: 'Vem rörde vid mig?'»
32 Då såg han sig omkring för att få se den som hade gjort detta.
33 Men kvinnan fruktade och bävade, ty hon visste vad som hade skett med henne; och hon kom fram och föll ned för honom och sade honom hela sanningen.
34 Då sade han till henne: »Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid, och var botad från din plåga.»
35 Medan han ännu talade, kommo några från synagogföreståndarens hus och sade: »Din dotter är död; du må icke vidare göra mästaren omak.»
36 Men när Jesus märkte vad som talades, sade han till synagogföreståndaren: »Frukta icke, tro allenast.»
37 Och han tillstadde ingen att följa med, utom Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder.
38 Så kommo de till synagogföreståndarens hus, och han fick där se en hop människor som höjde klagolåt och gräto och jämrade sig högt.
39 Och han gick in och sade till dem: »Varför klagen I och gråten? Flickan är icke död, hon sover.»
40 Då hånlogo de åt honom. Men han visade ut dem allasammans; och han tog med sig allenast flickans fader och moder och dem som hade fått följa med honom, och gick in dit där flickan låg.
41 Och han tog flickan vid handen och sade till henne: »Talita, kum» (det betyder: »Flicka, jag säger dig, stå upp»).
42 Och strax stod flickan upp och begynte gå omkring (hon var nämligen tolv år gammal); och de blevo strax uppfyllda av stor häpnad.
43 Men han förbjöd dem strängeligen att låta någon få veta vad som hade skett. Därefter tillsade han att man skulle giva henne något att äta.
Markus 5
Svenska Folkbibeln
Jesus botar en besatt
5 Så kom de över till gerasenernas område på andra sidan sjön. 2 När Jesus steg ur båten, kom en man emot honom från gravarna. Han hade en oren ande 3 och höll till bland gravarna. Ingen kunde binda honom längre, inte ens med kedjor. 4 Många gånger hade han bundits med fotbojor och kedjor, men han hade slitit av kedjorna och brutit sönder bojorna. Ingen var stark nog att rå på honom. 5 Ständigt, natt och dag, höll han till bland gravarna och uppe i bergen, och han ropade och slog sig själv med stenar. 6 När han nu på långt håll fick se Jesus, sprang han fram och föll ner för honom 7 och skrek: "Vad har jag med dig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte!" 8 Jesus hade just befallt honom: "Far ut ur mannen, du orene ande!" 9 Nu frågade han honom: "Vad är ditt namn?" Mannen svarade: "Mitt namn är Legion,[a] för vi är många." 10 Och han bad gång på gång att Jesus inte skulle driva bort dem från området.
11 Där gick då en stor svinhjord och betade vid berget. 12 De orena andarna bad honom: "Skicka i väg oss till svinen, så att vi kan fara in i dem." 13 Det tillät han, och då for andarna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade sig utför branten ner i sjön. Det var omkring två tusen svin som drunknade. 14 De som vaktade dem flydde och berättade detta i staden och ute på landsbygden, och man gick för att se vad som hade hänt. 15 Och när de kom till Jesus och såg den besatte som haft legionen sitta där, klädd och vid sina sinnen, blev de förskräckta. 16 De som var ögonvittnen berättade för folket vad som hade hänt med den besatte och hur det hade gått med svinen. 17 Då bad man att Jesus skulle lämna deras område.
18 När han steg i båten, bad mannen som hade varit besatt att han skulle få följa med honom. 19 Men Jesus tillät det inte utan sade: "Gå hem till de dina och berätta för dem allt vad Herren har gjort med dig och hur han förbarmade sig över dig." 20 Mannen gick då och ropade ut över hela Dekapolis[b] allt vad Jesus hade gjort med honom. Och alla förundrade sig.
Jesus uppväcker Jairus dotter och botar en sjuk kvinna
21 När Jesus hade farit tillbaka med båten till andra sidan sjön, samlades en stor folkskara hos honom, där han var vid sjön. 22 En synagogföreståndare som hette Jairus kom dit, och då han fick se Jesus, föll han ner för hans fötter 23 och bad honom enträget: "Min dotter ligger för döden. Kom och lägg händerna på henne, så blir hon frisk och får leva." 24 Då gick Jesus med honom.
Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom. 25 Där var en kvinna som hade haft blödningar i tolv år. 26 Fast hon hade lidit mycket hos många läkare och lagt ut allt hon ägde, hade hon inte fått någon hjälp. Det hade bara blivit sämre med henne. 27 Hon hade hört talas om Jesus, och nu kom hon bakifrån i folkmassan och rörde vid hans mantel. 28 Hon tänkte: "Om jag så bara rör vid hans kläder blir jag frisk." 29 På en gång upphörde hennes blödningar, och hon kände i kroppen att hon var botad från sin plåga. 30 När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från honom, vände han sig om i folkskaran och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?" 31 Hans lärjungar sade till honom: "Du ser hur folket tränger sig inpå dig, och du frågar: Vem rörde vid mig?" 32 Han fortsatte att se sig omkring efter kvinnan som hade gjort detta. 33 Hon visste vad som hade skett med henne och kom förskräckt och darrande och föll ner för honom och talade om hela sanningen för honom. 34 Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid och var frisk och fri från din plåga!"
35 Medan han ännu talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Varför besvärar du Mästaren längre?" 36 Men Jesus fäste sig inte vid deras ord utan sade till föreståndaren: "Var inte rädd. Tro endast." 37 Och han lät ingen följa med utom Petrus, Jakob och hans bror Johannes, 38 och de kom till föreståndarens hus. Där såg han en orolig skara människor som grät och klagade högt. 39 Han gick in och sade till dem: "Varför skriker ni och gråter? Flickan är inte död. Hon sover." 40 Då hånskrattade de åt honom. Men han drev ut allesammans, tog med sig barnets far och mor och sina egna lärjungar och gick in där barnet låg. 41 Och han tog barnets hand och sade till henne: "Talita koum!" Det betyder: "Lilla flicka, jag säger dig, stig upp!" 42 Genast steg flickan upp och började gå omkring - hon var tolv år - och de blev utom sig av häpnad. 43 Men han förbjöd dem strängt att låta någon få veta detta. Sedan sade han åt dem att ge henne något att äta.
Footnotes
- Markus 5:9 Legion Ett latinskt låneord (legio) för en häravdelning på omkring 6000 man.
- Markus 5:20 Dekapolis Se not till Matt 4:25.
Mark 5
English Standard Version
Jesus Heals a Man with a Demon
5 (A)They came to the other side of the sea, to the country of the Gerasenes.[a] 2 And when Jesus[b] had stepped out of the boat, immediately there met him out of the tombs a man with an unclean spirit. 3 (B)He lived among the tombs. And no one could bind him anymore, not even with a chain, 4 for he had often been bound with shackles and chains, but he wrenched the chains apart, and he broke the shackles in pieces. No one had the strength to subdue him. 5 Night and day among the tombs and on the mountains he was always crying out and cutting himself with stones. 6 And when he saw Jesus from afar, he ran and (C)fell down before him. 7 And (D)crying out with a loud voice, he said, “What have you to do with me, Jesus, (E)Son of (F)the Most High God? (G)I adjure you by God, do not torment me.” 8 For he was saying to him, “Come out of the man, you unclean spirit!” 9 And Jesus asked him, “What is your name?” He replied, “My name is (H)Legion, for we are many.” 10 And he begged him earnestly not to send them out of the country. 11 Now a great herd of pigs was feeding there on the hillside, 12 and they begged him, saying, “Send us to the pigs; let us enter them.” 13 So he gave them permission. And the unclean spirits came out and entered the pigs; and the herd, numbering about two thousand, rushed down the steep bank into the sea and drowned in the sea.
14 The herdsmen fled and told it in the city and in the country. And people came to see what it was that had happened. 15 And they came to Jesus and saw the demon-possessed[c] man, the one who had had (I)the legion, sitting there, (J)clothed and in his right mind, and they were afraid. 16 And those who had seen it described to them what had happened to the demon-possessed man and to the pigs. 17 And (K)they began to beg Jesus[d] to depart from their region. 18 As he was getting into the boat, the man who had been possessed with demons begged him that he might be with him. 19 And he did not permit him but said to him, “Go home to your friends and (L)tell them how much the Lord has done for you, and how he has had mercy on you.” 20 And he went away and began to proclaim in (M)the Decapolis how much Jesus had done for him, and everyone marveled.
Jesus Heals a Woman and Jairus's Daughter
21 And when Jesus had crossed again in the boat to the other side, a great crowd gathered about him, and he was beside the sea. 22 (N)Then came one of (O)the rulers of the synagogue, Jairus by name, and seeing him, he fell at his feet 23 and implored him earnestly, saying, “My little daughter is at the point of death. Come and (P)lay your hands on her, so that she may be made well and live.” 24 And he went with him.
And a great crowd followed him and (Q)thronged about him. 25 And there was a woman (R)who had had a discharge of blood for twelve years, 26 and who had suffered much under many physicians, and had spent all that she had, and was no better but rather grew worse. 27 She had heard the reports about Jesus and came up behind him in the crowd and touched his garment. 28 For she said, “If I touch even his garments, I will be made well.” 29 (S)And immediately the flow of blood dried up, and she felt in her body that she was healed of her (T)disease. 30 And Jesus, perceiving in himself that (U)power had gone out from him, immediately turned about in the crowd and said, “Who touched my garments?” 31 And his disciples said to him, “You see the crowd pressing around you, and yet you say, ‘Who touched me?’” 32 And he looked around to see who had done it. 33 But the woman, knowing what had happened to her, came in fear and trembling and fell down before him and told him the whole truth. 34 And he said to her, “Daughter, (V)your faith has made you well; (W)go in peace, and be healed of your (X)disease.”
35 While he was still speaking, there came from (Y)the ruler's house some who said, “Your daughter is dead. Why (Z)trouble (AA)the Teacher any further?” 36 But overhearing[e] what they said, Jesus said to (AB)the ruler of the synagogue, “Do not fear, only believe.” 37 And he allowed no one to follow him except (AC)Peter and James and (AD)John the brother of James. 38 They came to the house of the ruler of the synagogue, and Jesus[f] saw a commotion, people weeping and wailing loudly. 39 And when he had entered, he said to them, (AE)“Why are you making a commotion and weeping? The child is not dead but (AF)sleeping.” 40 And they laughed at him. But he (AG)put them all outside and took the child's father and mother and those who were with him and went in where the child was. 41 (AH)Taking her by the hand he said to her, “Talitha cumi,” which means, “Little girl, I say to you, (AI)arise.” 42 And immediately the girl got up and began walking (for she was twelve years of age), and they were immediately overcome with amazement. 43 And (AJ)he strictly charged them that no one should know this, and told them to give her something to eat.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
The ESV® Bible (The Holy Bible, English Standard Version®), © 2001 by Crossway, a publishing ministry of Good News Publishers. ESV Text Edition: 2025.
