Markus 4
Svenska 1917
4 Och han begynte åter undervisa vid sjön. Och där församlade sig en stor hop folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den ute på sjön, under det att allt folket stod på land utmed sjön.
2 Och han undervisade dem mycket i liknelser och sade till dem i sin undervisning:
3 »Hören! En såningsman gick ut för att så.
4 Då hände sig, när han sådde, att somt föll vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det.
5 Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;
6 men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort.
7 Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det, så att det icke gav någon frukt.
8 Men somt föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav frukt och bar trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.»
9 Och han tillade: »Den som har öron till att höra, han höre.»
10 När han sedan hade dragit sig undan ifrån folket, frågade honom de tolv, och med dem de andra som följde honom, om liknelserna.
11 Då sade han till dem: »Åt eder är Guds rikes hemlighet given, men åt dem som stå utanför meddelas alltsammans i liknelser,
12 för att de 'med seende ögon skola se, och dock intet förnimma, och med hörande öron höra, och dock intet förstå, så att de icke omvända sig och undfå förlåtelse'.»
13 Sedan sade han till dem: »Förstån I icke denna liknelse, huru skolen I då kunna fatta alla de andra liknelserna? --
14 Vad såningsmannen sår är ordet.
15 Och att säden såddes vid vägen, det är sagt om dem i vilka ordet väl bliver sått, men när de hava hört det, kommer strax Satan ock tager bort ordet som såddes i dem.
16 Sammalunda förhåller det sig med det som sås på stengrunden: det är sagt om dem, som när de få höra ordet, väl strax taga emot det med glädje,
17 men icke hava någon rot i sig, utan bliva beståndande allenast till en tid; när sedan bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då komma de strax på fall.
18 Annorlunda förhåller det sig med det som sås bland törnena: det är sagt om dem som väl höra ordet,
19 men låta tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse, och begärelser efter andra ting, komma därin och förkväva ordet, så att det bliver utan frukt.
20 Men att det såddes i den goda jorden, det är sagt om dem som både höra ordet och taga emot det, och som bära frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.»
21 Och han sade till dem: »Icke tager man väl fram ett ljus, för att det skall sättas under skäppan eller under bänken; man gör det ju, för att det skall sättas på ljusstaken.
22 Ty intet är fördolt, utom för att det skall bliva uppenbarat; ej heller har något blivit undangömt, utom för att det skall komma i dagen.
23 Om någon har öron till att höra, så höre han.»
24 Och han sade till dem: »Akten på vad I hören. Med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder, och ännu mer skall bliva eder tilldelat.
25 Ty den som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.»
26 Och han sade: »Så är det med Guds rike, som när en man sår säd i jorden;
27 och han sover, och han vaknar, och nätter och dagar gå, och säden skjuter upp och växer i höjden, han vet själv icke huru.
28 Av sig själv bär jorden frukt, först strå och sedan ax, och omsider finnes fullbildat vete i axet.
29 När så frukten är mogen, låter han strax lien gå, ty skördetiden är då inne.»
30 Och han sade: »Vad skola vi likna Guds rike vid, eller med vilken liknelse skola vi framställa det?
31 Det är såsom ett senapskorn, som när det lägges ned i jorden, är minst av alla frön på jorden;
32 men sedan det är nedlagt, skjuter det upp och bliver störst bland alla kryddväxter och får så stora grenar, att himmelens fåglar kunna bygga sina nästen i dess skugga.»
33 I många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, efter deras förmåga att fatta det;
34 och utan liknelse talade han icke till dem. Men för sina lärjungar uttydde han allt, när de voro allena.
35 Samma dag, om aftonen, sade han till dem: »Låt oss fara över till andra stranden.»
36 Så läto de folket gå och togo honom med i båten, där han redan förut var; och jämväl andra båtar följde med honom.
37 Då kom en häftig stormvind, och vågorna slogo in i båten, så att båten redan begynte fyllas.
38 Men han själv låg i bakstammen och sov, lutad mot huvudgärden. Då väckte de honom och sade till honom: »Mästare, frågar du icke efter att vi förgås?»
39 När han så hade vaknat, näpste han vinden och sade till sjön: »Tig, var stilla.» Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.
40 Därefter sade han till dem: »Varför rädens I? Haven I ännu ingen tro?»
41 Och de hade blivit mycket häpna och sade till varandra: »Vem är då denne, eftersom både vinden och sjön äro honom lydiga?»
马可福音 4
Chinese Contemporary Bible (Simplified)
撒种的比喻
4 耶稣又到湖边讲道，周围聚集了许多人，耶稣只好上到湖边的船上坐下，众人都站在岸上。 2 耶稣用比喻教导他们许多事，在教导中祂说： 3 “听着！有一个农夫出去撒种。 4 撒种的时候，有些种子落在路旁，被飞鸟吃掉了； 5 有些落在石头地上，因为泥土不深，种子很快就发芽了， 6 然而因为没有根，被太阳一晒就枯萎了； 7 有些落在荆棘丛中，荆棘长起来便把嫩苗挤住了，以致不能结实； 8 有些落在沃土里，就发芽生长，结出果实，收成多达三十倍、六十倍、一百倍！” 9 然后祂说：“有耳可听的，都应当听。”
10 当耶稣独自一人的时候，十二使徒和追随祂的人来请教比喻的意思。 11 耶稣说：“上帝国的奥秘只让你们知道，对于外人，我只用比喻， 12 使他们‘看了又看，却不领悟；听了又听，却不明白，免得他们回心转意，得到赦免。’”
13 耶稣又对他们说：“你们不明白这个比喻，又怎能明白其他比喻呢？ 14 农夫撒的是上帝的道。 15 种子落在路旁，是指人听了道，撒旦立刻过来夺去了撒在他们心里的道。 16 种子落在石头地上，是指人听了道后，立刻欢喜地接受了， 17 但他们心里没有根基，不过是暂时接受，一旦为道遭受患难和迫害，就立刻放弃了。 18 种子落在荆棘丛中，是指人虽然听过道， 19 但生活的忧虑、钱财的迷惑和其他欲望把道挤住了，以致不能结出果实。 20 种子落在沃土里，是指人听了道，领受了，又结出果实，收成多达三十倍、六十倍、甚至一百倍。”
灯的比喻
21 耶稣继续说：“人会把灯拿来放在篮子底下或床底下吗？当然不会，他一定会把它放在灯台上。 22 隐藏的事是不能掩盖的，终会显露出来。 23 有耳可听的，就应当听。” 24 耶稣又说：“要好好思想你们所听到的，你们用什么量器量给人，就用什么量器量给你们，甚至要多给你们。 25 因为凡有的，还要给他更多；凡没有的，连他仅有的也要夺去！”
种子生长的比喻
26 祂又说：“上帝的国就像一个人在地上撒种。 27 他天天日出而作，日落而息。种子就在他不知不觉中渐渐发芽长大。 28 大地会使种子生长，先发苗后吐穗，最终结出饱满的籽粒。 29 庄稼成熟后，他就拿起镰刀来收割，因为收成的时候到了。”
芥菜种的比喻
30 耶稣说：“我们拿什么比作上帝的国呢？用什么比喻来解释呢？ 31 上帝的国就像一粒芥菜种。它是种子中最小的， 32 但种在地里，却能长得比各样蔬菜都大，有粗大的枝条，可以让飞鸟在它的树荫中筑巢。”
33 耶稣用了许多类似的比喻，按照众人所能领悟的，把上帝的道讲给他们听。 34 祂总是用比喻对他们讲论，只有单独和门徒在一起的时候，才把一切解释清楚。
平息风浪
35 那天晚上，耶稣对门徒说：“我们渡到对面去吧。” 36 他们就离开众人，上了耶稣乘坐的船，一起渡到湖的对岸，还有其他船只跟着去。 37 忽然，湖面上狂风大作，波浪撞击船身，船内几乎灌满了水。 38 耶稣却还在船尾枕着枕头睡觉。门徒叫醒了祂，说：“老师，我们快淹死了，你怎么不管呢？”
39 耶稣起来斥责狂风，对着湖面说：“静下来！停下来！”于是就风平浪静了。 40 祂对门徒说：“你们为什么这样害怕呢？你们还是没有信心吗？”
41 他们极其害怕，彼此议论说：“祂到底是谁？连风浪都听祂的！”
Marcos 4
Nova Versão Transformadora
A parábola do semeador
4 Mais uma vez, Jesus começou a ensinar à beira-mar. Em pouco tempo, uma grande multidão se juntou ao seu redor. Então ele entrou num barco e sentou-se, enquanto o povo ficou na praia. 2 Ele os ensinou contando várias histórias na forma de parábolas, como esta:
3 “Ouçam! Um lavrador saiu para semear. 4 Enquanto espalhava as sementes pelo campo, algumas caíram à beira do caminho, e as aves vieram e as comeram. 5 Outras sementes caíram em solo rochoso e, não havendo muita terra, germinaram rapidamente, 6 mas as plantas logo murcharam sob o calor do sol e secaram, pois não tinham raízes profundas. 7 Outras sementes caíram entre espinhos, que cresceram e sufocaram os brotos, sem nada produzirem. 8 Ainda outras caíram em solo fértil e germinaram, cresceram e produziram uma colheita trinta, sessenta e até cem vezes maior que a quantidade semeada”. 9 Então ele disse: “Quem tem ouvidos para ouvir, ouça com atenção!”.
10 Mais tarde, quando Jesus estava sozinho com os Doze e os outros que estavam reunidos ao seu redor, perguntaram-lhe qual era o significado das parábolas.
11 Ele respondeu: “A vocês é permitido entender o segredo[a] do reino de Deus, mas uso parábolas para falar aos de fora, 12 de modo que:
‘Mesmo que vejam o que faço,
não perceberão,
e ainda que ouçam o que digo,
não compreenderão.
Do contrário, poderiam voltar-se para mim,
e ser perdoados’”.[b]
13 Então Jesus disse: “Se vocês não entendem o significado desta parábola, como entenderão as demais? 14 O lavrador lança sementes ao anunciar a mensagem. 15 As sementes que caíram à beira do caminho representam os que ouvem a mensagem, mas Satanás logo vem e a toma deles. 16 As que caíram no solo rochoso representam aqueles que ouvem a mensagem e, sem demora, a recebem com alegria. 17 Contudo, uma vez que não têm raízes profundas, não duram muito. Assim que enfrentam problemas ou são perseguidos por causa da mensagem, cedo desanimam. 18 As que caíram entre os espinhos representam outros que ouvem a mensagem, 19 mas logo ela é sufocada pelas preocupações desta vida, pela sedução da riqueza e pelo desejo por outras coisas, não produzindo fruto. 20 E as que caíram em solo fértil representam os que ouvem e aceitam a mensagem e produzem uma colheita trinta, sessenta ou até cem vezes maior que a quantidade semeada”.
A parábola da lâmpada
21 Em seguida, Jesus lhes perguntou: “Alguém acenderia uma lâmpada e a colocaria sob um cesto ou uma cama? Claro que não! A lâmpada é colocada num pedestal, de onde sua luz brilhará. 22 Da mesma forma, tudo que está escondido será revelado, e tudo que está oculto virá à luz. 23 Quem tem ouvidos para ouvir, ouça com atenção!”.
24 Então acrescentou: “Prestem muita atenção ao que vão ouvir. Com o mesmo padrão de medida que adotarem, vocês serão medidos, e mais ainda lhes será acrescentado. 25 Pois ao que tem, mais lhe será dado; mas do que não tem, até o que tem lhe será tirado”.
A parábola da semente que cresce
26 Jesus também disse: “O reino de Deus é como um lavrador que lança sementes sobre a terra. 27 Noite e dia, esteja ele dormindo ou acordado, as sementes germinam e crescem, mas ele não sabe como isso acontece. 28 A terra produz as colheitas por si própria. Primeiro aparece uma folha, depois se formam as espigas de trigo e, por fim, o cereal amadurece. 29 E, assim que o cereal está maduro, o lavrador vem e o corta com a foice, pois chegou o tempo da colheita”.
A parábola da semente de mostarda
30 Jesus disse ainda: “Como posso descrever o reino de Deus? Que comparação devo usar para ilustrá-lo? 31 É como uma semente de mostarda plantada na terra. É a menor das sementes, 32 mas se torna a maior de todas as hortaliças, com ramos tão grandes que as aves fazem ninhos à sua sombra”.
33 Jesus usou muitas histórias e ilustrações semelhantes para ensinar o povo, conforme tinham condições de entender. 34 Na verdade, só usava parábolas para ensinar em público. Depois, quando estava sozinho com seus discípulos, explicava tudo para eles.
Jesus acalma a tempestade
35 Ao anoitecer, Jesus disse a seus discípulos: “Vamos atravessar para o outro lado do mar”. 36 Com ele a bordo, partiram e deixaram a multidão para trás, embora outros barcos os seguissem. 37 Logo uma forte tempestade se levantou. As ondas arrebentavam sobre o barco, que começou a encher-se de água.
38 Jesus dormia na parte de trás do barco, com a cabeça numa almofada. Os discípulos o acordaram, clamando: “Mestre, vamos morrer! O senhor não se importa?”.
39 Jesus despertou, repreendeu o vento e disse ao mar: “Silêncio! Aquiete-se!”. De repente, o vento parou, e houve grande calmaria. 40 Então Jesus lhes perguntou: “Por que estão com medo? Ainda não têm fé?”.
41 Apavorados, os discípulos diziam uns aos outros: “Quem é este homem? Até o vento e o mar lhe obedecem!”.
Chinese Contemporary Bible Copyright © 1979, 2005, 2007, 2011 by Biblica® Used by permission. All rights reserved worldwide.
BÍBLIA SAGRADA, NOVA VERSÃO TRANSFORMADORA copyright © 2016 by Mundo Cristão. Used by permission of Associação Religiosa Editora Mundo Cristão, Todos os direitos reservados.
