Markus 14
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
De religiösa ledarna planerar att döda Jesus
14 Två dagar senare började påskfirandet - en årlig festvecka då judarna helt avstår från att äta bröd som bakats med jäst. Översteprästerna och de andra judiska ledarna sökte fortfarande efter ett tillfälle att i hemlighet arrestera Jesus och döda honom.
2 Men vi kan inte göra det under festdagarna, sa de, för då kommer det att bli oroligheter.
En kvinna smörjer Jesus med dyrbar olja
3 Under tiden var Jesus i Betania, i Simon den leprasjukes hus. Under kvällsmåltiden kom en kvinna dit med en flaska fylld med välluktande och dyrbar olja. Hon bröt sönder flaskan och hällde oljan över hans huvud.
4-5 Några av gästerna vid bordet förargade sig över detta 'slöseri
6 Men Jesus sa: Lämna henne i fred! Varför kritiserar ni henne? Det hon har gjort mot mig är rätt och riktigt.
7 Fattiga, som verkligen behöver er hjälp, kommer det alltid att finnas ibland er. Dem kan ni hjälpa när ni vill. Men jag däremot kommer inte att vara här länge till.
8 Denna kvinna har gjort vad hon kunde. Hon har i förväg smort min kropp med olja inför min begravning.
9 Och jag kan försäkra er att överallt i världen där de goda nyheterna förkunnas, där kommer man också att tala om denna kvinna och vad hon gjorde.
Judas går med på att förråda Jesus
10 Då gick Judas Iskariot, en av hans lärjungar, till översteprästerna för att förråda Jesus.
11 När översteprästerna hörde varför han hade kommit blev de ivriga och glada och lovade honom pengar. Och han började från och med nu att söka efter lämplig tid och plats för att förråda Jesus.
Lärjungarna gör i ordning påskmåltiden
12 På första dagen i påskfirandet, den dag då lammen slaktades, frågade lärjungarna Jesus var han hade tänkt sig att de skulle äta den traditionella påskmåltiden.
13 Han sände då två av dem till Jerusalem för att ordna med måltiden.När ni kommer dit, sa han till dem, kommer ni att möta en man som bär en vattenkruka. Följ efter honom.
14 Säg sedan till den man som äger huset där han går in: 'Vår Mästare skickade hit oss för att se på det rum, som du har gjort i ordning åt oss och där vi ska äta påskmåltiden i kväll.'
15 Han kommer att visa er till ett stort rum en trappa upp där det är dukat. Laga till vår måltid där.
16 De två lärjungarna gick då i förväg till staden och fann allt vara som Jesus hade sagt, och de gjorde i ordning påskmåltiden.
Jesus och hans lärjungar äter den sista måltiden
17 På kvällen kom Jesus dit med de andra lärjungarna.
18 Medan de åt sa Jesus till dem: Jag har något allvarligt att säga er. En av er kommer att förråda mig, en av er som nu äter här vid bordet.
19 Alla blev bestörta och såg på varandra, och en efter en frågade de Jesus: Är det jag?
20 Han svarade: Det är en av er tolv, en som doppar sitt brödstycke i samma skål som jag.
21 Människosonen måste nämligen dö, precis som profeterna för länge sedan sagt, men stackars den som förråder mig! Det hade varit bättre om han aldrig hade blivit född!
22 Medan de åt tog Jesus en bit bröd och bad Gud välsigna det. Sedan bröt han det i bitar och gav åt dem och sa: Ät detta. Det är min kropp.
23 Sedan tog han en bägare vin och tackade Gud för den och gav den till lärjungarna, och alla drack ur den.
24 Och han sa till dem: Detta är mitt blod, som ges ut för många och bekräftar det nya förbundet mellan Gud och människor.
25 Jag försäkrar er att jag från och med nu inte kommer att dricka vin förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike.
Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom
26 Sedan de sjungit en lovsång tillsammans gick de ut till Oljeberget.
27 Ni kommer att svika mig allesammans, sa Jesus till dem, för genom profeterna har Gud sagt: 'Jag ska döda herden och fåren kommer att skingras åt alla håll.'
28 Men sedan jag uppstått till livet igen kommer jag att gå före er till Galileen och möta er där.
29 Då sa Petrus: Även om alla de andra sviker dig kommer inte jag att göra det!
30 Petrus, sa Jesus, innan tuppen har galit två gånger i morgon bitti, kommer du att ha förnekat mig tre gånger.
31 Nej! utropade Petrus. Inte ens om jag måste dö med dig! Jag kommer aldrig att förneka dig! Och alla de andra sa detsamma.
Jesus ber i Getsemane
32 De kom så till en olivlund, som kallades Getsemane, och Jesus sa till lärjungarna: Sätt er här medan jag går bort och ber.
33 Han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes, och han greps av fasa och djup ångest.
34 Och han sa till dem: Jag är nära att bryta samman under den börda jag måste bära. Stanna kvar hos mig och lämna mig inte ensam.
35 Han gick lite längre bort och föll på knä, och han bad att den fruktansvärda stund som väntade honom om möjligt aldrig skulle behöva komma.
36 Far, bad han, allt är möjligt för dig. Bevara mig från detta lidande. Men jag vill att din vilja ska ske och inte min.
37 Sedan kom han tillbaka till de tre lärjungarna och fann att de sov.Simon, sa han till Petrus, sover du? Kunde du inte hålla dig vaken en enda timme?
38 Vaka och be, annars kan Frestaren övermanna er. Ni vill gärna göra ert bästa, men i er själva är ni svaga.
39 Så gick han bort igen och bad till Gud med samma ord.
40 När han sedan kom tillbaka till de tre lärjungarna fann han att de sov igen. De kunde inte ens hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle säga.
41 När han kom tillbaka till dem för tredje gången sa han: Sover ni fortfarande och vilar er? Men nu är det dags! Tiden är inne! Nu ska jag överlämnas i onda människors händer.
42 Res er upp! Vi måste gå. Här kommer den som förråder mig!
Jesus blir förrådd och arresterad
43 Just när han sa detta kom Judas (en av hans lärjungar) med en folkhop beväpnad med svärd och klubbor och utsänd av översteprästerna och andra judiska ledare.
44 Judas hade kommit överens med dem och sagt: Mannen som jag ger en hälsningskyss ska ni gripa. Han är det.
45 Så snart de hade kommit dit gick han fram till Jesus. Mästare, ropade han och omfamnade honom och gav honom en hälsningskyss.
46 Då grep folkhopen Jesus och höll fast honom.
47 Men en av lärjungarna drog ett svärd och högg av örat på en av översteprästernas tjänare.
48 Jesus frågade dem: Jag måste vara en farlig brottsling eftersom ni kommer på det här viset, beväpnade till tänderna för att gripa mig?
49 Varför arresterade ni mig inte i templet? Dag efter dag har jag undervisat där utan att ni har rört mig. Men detta sker för att profetiorna om mig ska uppfyllas.
50 Livrädda övergav nu alla lärjungarna honom och flydde.
51-52 Men en ung man som följt med Jesus stod lite på avstånd. Han var klädd i bara ett linneskynke, och när man försökte att gripa honom tappade han skynket och sprang därifrån fullständigt naken.
Jesus förhörs av översteprästen Kajafas
53 De förde nu Jesus till översteprästens hus, där översteprästerna och många andra judiska ledare snart samlades.
54 Petrus följde efter på avstånd och kom in på gården till översteprästens palats. Där satte han sig ner vid elden bland tjänarna.
55 Inne i huset försökte översteprästerna och hela den judiska högsta domstolen hitta en anklagelse som skulle vara tillräcklig för att döma Jesus till döden. Men de fann ingen.
56 Många vittnade falskt, men de motsa varandra hela tiden.
57 Till sist förklarade några män:
58 Vi har hört denne Jesus påstå: 'Jag ska riva ner detta tempel, som byggts av människor, och på tre dagar ska jag bygga upp ett annat utan någon hjälp av människor!'
59 Men inte heller på denna punkt stämde deras berättelser överens!
60 Då reste sig översteprästen upp inför domstolen och sa till Jesus: Vad svarar du på det? Har du sagt det eller inte?
61 Men Jesus teg.Då frågade översteprästen honom: Är du Messias, Guds Son?
62 Ja, det är jag, svarade Jesus, och du ska få se Människosonen sitta på Guds högra sida och återvända till jorden på himlens skyar.
63-64 Då rev översteprästen sönder sina kläder och skrek: Det räcker. Vi behöver inga fler vittnen. Ni har själva hört hans hädelse. Vad röstar ni för? Då röstade alla för att han skulle dömas till döden.
65 Sedan började några som stod där att spotta på honom, och de band för hans ögon så att han inte kunde se och började slå honom i ansiktet med knytnävarna.Profetera nu och säg vem det var som slog dig den här gången, hånade de honom. Till och med vakterna använde knytnävarna mot honom när de ledde bort honom.
Petrus förnekar att han känner Jesus
66-67 Under tiden väntade Petrus på gårdsplanen. En av tjänsteflickorna, som arbetade hos översteprästen, lade märke till Petrus, som satt och värmde sig vid elden. Hon stirrade ett ögonblick på honom och sa sedan: Du var också tillsammans med Jesus, nasarén!
68 Petrus nekade till det: Jag vet inte vad du talar om! utbrast han och gick bort till andra sidan av gårdsplanen. Just då gol tuppen.
69 Flickan såg honom stå där och sa då högt till de andra: Där är han! Han är en lärjunge till Jesus!
70 Men Petrus nekade ännu en gång.Lite senare sa några andra, som stod runt elden, till Petrus: Visst är du en av hans vänner? Man hör på dig att du kommer från Galileen.
71 Då började han svära och förbanna: Jag känner inte den där karln, som ni talar om! skrek han.
72 Just då gol tuppen för andra gången, och i samma ögonblick for Jesu ord genom Petrus hjärna: Innan tuppen gal två gånger ska du förneka mig tre gånger. Och han började gråta.
Markus 14
Svenska Folkbibeln
Onda anslag mot Jesus
14 Det var nu två dagar kvar till påsken[a] och det osyrade brödets högtid. Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att gripa Jesus med list och döda honom. 2 De sade: "Inte under högtiden, för att det inte skall uppstå oro bland folket."
En kvinna smörjer Jesus
3 När Jesus var i Betania och låg till bords i Simon den spetälskes hus, kom en kvinna som hade en alabasterflaska med dyrbar äkta nardusolja. Hon bröt upp flaskan och hällde ut oljan över hans huvud. 4 Några blev upprörda och sade: "Varför detta slöseri med oljan! 5 Den hade man kunnat sälja för mer än tre hundra denarer och ge åt de fattiga." Och de grälade på henne. 6 Men Jesus sade: "Låt henne vara! Varför oroar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. 7 De fattiga har ni alltid hos er, och när ni vill kan ni göra gott mot dem, men mig har ni inte alltid. 8 Hon har fullgjort sin uppgift. I förväg har hon smort min kropp till begravningen. 9 Amen säger jag er: Överallt i världen där evangeliet predikas, skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."
Judas förråder Jesus
10 Men Judas Iskariot, en av de tolv, gick till översteprästerna för att utlämna Jesus åt dem. 11 När de hörde det blev de glada och lovade honom en summa pengar. Sedan sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda honom.
Den sista påskalammsmåltiden
12 På första dagen av det osyrade brödets högtid, när man slaktade påskalammet, frågade hans lärjungar honom: "Vart vill du att vi skall gå och ställa i ordning, så att du kan äta påskalammet?" 13 Då sände han två av sina lärjungar och sade till dem: "Gå in i staden. Där kommer en man som bär en kruka vatten att möta er. Följ honom. 14 Och där han går in skall ni säga till husets ägare: Mästaren frågar: Var är rummet där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar? 15 Då skall han visa er ett stort rum i övre våningen. Det är iordningställt och färdigt. Red till åt oss där." 16 Lärjungarna gick och kom in i staden, och de fann att det var som Jesus hade sagt dem. Och de redde till påskalammet.
17 När det blev kväll, kom Jesus med de tolv. 18 Medan de låg till bords och åt, sade Jesus: "Amen säger jag er: En av er kommer att utlämna mig - och han äter med mig." 19 Då blev de bedrövade och frågade honom, den ene efter den andre: "Inte är det väl jag?" 20 Jesus svarade dem: "Det är en av er tolv, den som nu tillsammans med mig doppar i skålen. 21 Ty Människosonen går bort, så som det står skrivet om honom. Men ve den människa som förråder Människosonen! Det hade varit bättre för den människan om hon aldrig hade blivit född."
Den första nattvarden
22 Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Tag, detta är min kropp." 23 Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. 24 Och han sade till dem: "Detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många. 25 Amen säger jag er: Jag skall inte dricka av det som vinstocken ger, förrän den dag då jag dricker det nytt i Guds rike." 26 När de sedan hade sjungit lovsången,[b] gick de ut till Oljeberget.
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
27 Jesus sade till dem: "Ni skall alla komma på fall. Det står skrivet: Jag skall slå herden, och fåren skall skingras. [c] 28 Men när jag har uppstått, skall jag gå före er till Galileen." 29 Då sade Petrus till honom: "Även om alla andra överger dig, skall jag inte göra det." 30 Jesus svarade: "Amen säger jag dig: Just denna natt, innan tuppen har galt två gånger, skall du tre gånger förneka mig." 31 Men Petrus försäkrade ännu ivrigare: "Om jag än måste dö med dig skall jag aldrig förneka dig." Så sade även alla andra.
Jesus i Getsemane
32 De kom därefter till ett ställe som heter Getsemane. Jesus sade till sina lärjungar: "Stanna här, medan jag ber." 33 Och han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Han greps av ängslan och ångest 34 och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka." 35 Han gick lite längre fram och föll ner på jorden och bad att han om möjligt skulle bli förskonad från denna stund. 36 Han sade: "Abba,[d] Fader! Allt är möjligt för dig. Tag denna kalk ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill." 37 När Jesus kom tillbaka fann han att de sov. Då sade han till Petrus: "Simon, sover du? Kunde du inte hålla dig vaken en kort stund? 38 Vaka och bed att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." 39 Han gick bort igen och bad samma bön. 40 Då han kom tillbaka fann han att de sov. Deras ögon var tunga av sömn, och de visste inte vad de skulle svara honom. 41 Han kom tillbaka för tredje gången och sade till dem: "Ni sover nu och vilar er. Det är nog. Stunden har kommit. Se, Människosonen skall utlämnas i syndarnas händer. 42 Stig upp, låt oss gå! Han som förråder mig är här."
Jesus fängslas
43 Och se, medan Jesus ännu talade kom Judas, en av de tolv, och efter honom en folkhop med svärd och påkar. De kom från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste. 44 Förrädaren hade avtalat med dem om ett tecken och sagt: "Den som jag kysser den är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning!" 45 När Judas kom, gick han genast fram till Jesus och sade: "Rabbi", och kysste honom. 46 Och de grep Jesus och fängslade honom. 47 Men en av dem som stod bredvid drog sitt svärd och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.
48 Och Jesus sade till dem: "Som mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. 49 Fastän jag varje dag har varit hos er i templet och undervisat, har ni inte gripit mig. Men Skrifterna skulle uppfyllas." 50 Då övergav alla honom och flydde. 51 Och en ung man, klädd i en linneskjorta på bara kroppen, följde efter Jesus. Honom grep de tag i. 52 Men han lämnade linneskjortan kvar och flydde undan naken.
Jesus inför Stora rådet
53 De förde Jesus till översteprästen, och där samlades alla översteprästerna[e] och de äldste och de skriftlärda. 54 Petrus följde Jesus på avstånd ända in på översteprästens gård. Där satt han bland rättstjänarna och värmde sig vid elden. 55 Översteprästerna och hela Stora rådet försökte finna något vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de fann inget. 56 Många vittnade falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens. 57 Då steg några fram och avlade detta falska vittnesmål mot honom: 58 "Vi har hört att han har sagt: Jag skall bryta ner detta tempel som är byggt med händer, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort med händer." 59 Men inte heller i detta fall stämde deras vittnesmål överens. 60 Då reste sig översteprästen och steg fram och frågade Jesus: "Svarar du inte på vad dessa vittnar mot dig?" 61 Men Jesus teg och svarade inte. Översteprästen frågade honom vidare: "Är du Messias, den Välsignades son?" 62 Jesus svarade: " Jag Är.[f] Och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln." 63 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Behöver vi några fler vittnen? 64 Ni har hört hädelsen. Vad anser ni?" Alla fann de honom skyldig till döden. 65 Några började spotta på honom, band för hans ögon och slog honom med knytnävarna och sade: "Profetera!" Och rättstjänarna tog emot honom med hugg och slag.
Petrus förnekar Jesus
66 Medan Petrus befann sig nere på gården, kom en av översteprästens tjänsteflickor dit. 67 När hon fick se Petrus där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: "Du var också med den där Jesus från Nasaret." 68 Men han nekade: "Jag vet inte vad du talar om och begriper det inte." Sedan gick han ut på den yttre gården. Då gol tuppen.[g] 69 Tjänsteflickan såg honom, och hon sade också till dem som stod i närheten: "Han är en av dem." 70 Men Petrus nekade igen. Efter en kort stund sade också de som stod där till Petrus: "Visst är du en av dem. Du är ju galilé." 71 Men han förbannade och svor: "Jag känner inte den där mannen som ni talar om." 72 Strax gol tuppen för andra gången. Då kom Petrus ihåg det som Jesus hade sagt till honom: "Innan tuppen hinner gala två gånger, skall du tre gånger förneka mig." Och han brast i gråt.
Footnotes
- Markus 14:1 påsken Se not till Matt 26:2.
- Markus 14:26 lovsången Ps 115-118.
- Markus 14:27 Sak 13:7.
- Markus 14:36 Abba Ett arameiskt ord. Det betyder fader och används som ett förtroligt tilltalsord.
- Markus 14:53 översteprästerna Se not till Matt 2:4.
- Markus 14:62 Jag Är Se not till Joh 8:24.
- Markus 14:68 Då gol tuppen Vissa handskrifter saknar dessa ord.
Markus 14
Svenska 1917
14 Två dagar därefter var det påsk och det osyrade brödets högtid. Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle att gripa honom med list och döda honom.
2 De sade nämligen: »Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola uppstå bland folket.»
3 Men när han var i Betania, i Simon den spetälskes hus, och där låg till bords, kom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med smörjelse av dyrbar äkta nardus. Och hon bröt sönder flaskan och göt ut smörjelsen över hans huvud.
4 Några som voro där blevo då misslynta och sade till varandra: »Varför skulle denna smörjelse förspillas?
5 Man hade ju kunnat sälja den för mer än tre hundra silverpenningar och giva dessa åt de fattiga.» Och de talade hårda ord till henne.
6 Men Jesus sade: »Låten henne vara. Varför oroen I henne? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig.
7 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, och närhelst I viljen kunnen I göra dem gott, men mig haven I icke alltid.
8 Vad hon kunde, det gjorde hon. Hon har i förväg smort min kropp såsom en tillredelse till min begravning.
9 Och sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.»
10 Och Judas Iskariot, han som var en av de tolv, gick bort till översteprästerna och ville förråda honom åt dem.
11 När de hörde detta, blevo de glada och lovade att giva honom en summa penningar. Sedan sökte han efter tillfälle att förråda honom, då lägligt var.
12 På första dagen i det osyrade brödets högtid, när man slaktade påskalammet, sade hans lärjungar till honom: »Vart vill du att vi skola gå och reda till, så att du kan äta påskalammet?»
13 Då sände han åstad två av sina lärjungar och sade till dem: »Gån in i staden; där skolen I möta en man som bär en kruka vatten. Följen honom.
14 Och sägen till husbonden i det hus där han går in: 'Mästaren frågar: Var finnes härbärget där jag skall äta påskalammet med mina lärjungar?'
15 Då skall han visa eder en stor sal i övre våningen, tillredd och ordnad för måltid; reden till åt oss där.»
16 Och lärjungarna begåvo sig i väg och kommo in i staden och funno det så som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet.
17 När det sedan hade blivit afton, kom han dit med de tolv.
18 Och medan de lågo till bords och åto, sade Jesus: »Sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig, 'den som äter med mig'.»
19 Då begynte de bedrövas och fråga honom, den ene efter den andre: »Icke är det väl jag?»
20 Och han sade till dem: »Det är en av de tolv, den som jämte mig doppar i fatet.
21 Ja, Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit född.»
22 Medan de nu åto, tog han ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt dem och sade: »Tagen detta; detta är min lekamen.»
23 Och han tog en kalk och tackade Gud ock gav åt dem; och de drucko alla därav.
24 Och han sade till dem: »Detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många.
25 Sannerligen säger jag eder: Jag skall icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt i Guds rike.»
26 När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till Oljeberget.
27 Då sade Jesus till dem: »I skolen alla komma på fall; ty det är skrivet: 'Jag skall slå herden, och fåren skola förskingras.'
28 Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå till Galileen.»
29 Då svarade Petrus honom: »Om än alla andra komma på fall, så skall dock jag det icke.»
30 Jesus sade till honom: »Sannerligen säger jag dig: Redan i denna natt, förrän hanen har galit två gånger, skall du tre gånger förneka mig.»
31 Då försäkrade han ännu ivrigare: »Om jag än måste dö med dig, så skall jag dock icke förneka dig.» Sammalunda sade ock alla de andra. Och de kommo till ett ställe som kallades Getsemane.
32 Då sade han till sina lärjungar: »Bliven kvar här, medan jag beder.»
33 Och han tog med sig Petrus och Jakob och Johannes; och han begynte bäva och ängslas.
34 Och han sade till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stannen kvar här och vaken.»
35 Därefter gick han litet längre bort och föll ned på jorden och bad, att om möjligt vore, den stunden skulle bliva honom besparad.
36 Och han sade: »Abba, Fader, allt är möjligt för dig. Tag denna kalk ifrån mig. Dock icke vad jag vill, utan vad du vill!»
37 Sedan kom han tillbaka och fann dem sovande. Då sade han till Petrus: »Simon, sover du? Förmådde du då icke vaka en kort stund?
38 Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.»
39 Och han gick åter bort och bad och sade samma ord.
40 När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon voro förtyngda. Och de visste icke vad de skulle svara honom.
41 För tredje gången kom han tillbaka och sade då till dem: »Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder! Det är nog. Stunden är kommen. Människosonen skall nu bliva överlämnad i syndarnas händer.
42 Stån upp, låt oss gå; se, den som förråder mig är nära.»
43 Och i detsamma, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv, och jämte honom en folkskara med svärd och stavar, utsänd från översteprästerna och de skriftlärde och de äldste.
44 Men förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: »Den som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa och föra bort under säker bevakning.»
45 Och när han nu kom dit, trädde han strax fram till honom och sade: »Rabbi!» och kysste honom häftigt.
46 Då grepo de Jesus och togo honom fången.
47 Men en av dem som stodo där bredvid drog sitt svärd och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.
48 Och Jesus talade till dem och sade: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig.
49 Var dag har jag varit ibland eder i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig. Men skrifterna skulle ju fullbordas.»
50 Då övergåvo de honom alla och flydde.
51 Och bland dem som hade följt med honom var en ung man, höljd i ett linnekläde, som var kastat över blotta kroppen; honom grepo de.
52 Men han lämnade linneklädet kvar och flydde undan naken.
53 Så förde de nu Jesus bort till översteprästen, och där församlade sig alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärde.
54 Och Petrus följde honom på avstånd ända in på översteprästens gård; där satt han sedan tillsammans med tjänarna och värmde sig vid elden.
55 Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom; men de funno intet.
56 Ty väl vittnade många falskt mot honom, men vittnesbörden stämde icke överens.
57 Och några stodo upp och vittnade falskt mot honom och sade:
58 »Vi hava själva hört honom säga: 'Jag skall bryta ned detta tempel, som är gjort med händer, och skall sedan på tre dagar bygga upp ett annat, som icke är gjort med händer.'»
59 Men icke ens i det stycket stämde deras vittnesbörd överens.
60 Då stod översteprästen upp ibland dem och frågade Jesus och sade: »Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?»
61 Men han teg och svarade intet. Åter frågade översteprästen honom och sade till honom: »Är du Messias, den Högtlovades Son?»
62 Jesus svarade: »Jag är det. Och I skolen få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma med himmelens skyar.»
63 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: »Vad behöva vi mer några vittnen?
64 I hörden hädelsen. Vad synes eder?» Då dömde de alla honom skyldig till döden.
65 Och några begynte spotta på honom; och sedan de hade höljt över hans ansikte, slogo de honom på kinderna med knytnävarna och sade till honom: »Profetera.» Också rättstjänarna slogo honom på kinderna.
66 Medan nu Petrus befann sig därnere på gården, kom en av översteprästens tjänstekvinnor dit.
67 Och när hon fick se Petrus, där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: »Också du var med nasaréen, denne Jesus.»
68 Men han nekade och sade: »Jag varken vet eller förstår vad du menar.» Sedan gick han ut på den yttre gården.
69 När tjänstekvinnan då fick se honom där, begynte hon åter säga till dem som stodo bredvid: »Denne är en av dem.»
70 Då nekade han åter. Litet därefter sade återigen de som stodo där bredvid till Petrus: »Förvisso är du en av dem; du är ju också en galilé.»
71 Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke den man som I talen om.»
72 Och i detsamma gol hanen för andra gången. Då kom Petrus ihåg Jesu ord, huru han hade sagt till honom: »Förrän hanen har galit två gånger, skall du tre gånger förneka mig.» Och han brast ut i gråt.
Markusevangeliet 14
Svenska Folkbibeln 2015
Onda planer mot Jesus
14 (A) Det var nu två dagar kvar till påsken[a] och det osyrade brödets högtid. Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att gripa Jesus med list och döda honom. 2 Men de sade: "Inte under högtiden, då kan det bli upplopp bland folket."
En kvinna smörjer Jesus
3 (B) När Jesus var i Betania[b] och låg till bords i Simon den spetälskes hus, kom det en kvinna som hade en alabasterflaska med dyrbar äkta nardusolja[c]. Hon bröt upp flaskan och hällde ut oljan över hans huvud. 4 Några blev upprörda och sade till varandra: "Varför detta slöseri med oljan? 5 Den kunde man ha sålt för mer än tre hundra denarer och gett till de fattiga." Och de grälade på henne.
6 Men Jesus sade: "Låt henne vara! Varför besvärar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. 7 De fattiga har ni alltid hos er, och ni kan göra gott mot dem när ni vill. Men mig har ni inte alltid. 8 Hon har gjort vad hon kunde, hon har i förväg smort min kropp för begravningen[d]. 9 Jag säger er sanningen: Överallt i hela världen där evangeliet förkunnas ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."
Judas förråder Jesus
10 (C) Men Judas Iskariot, en av de tolv, gick bort till översteprästerna för att utlämna Jesus åt dem. 11 När de hörde det, blev de glada och lovade att ge honom pengar. Sedan sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda honom.
Den sista påskmåltiden
12 (D) På första dagen i det osyrade brödets högtid, när man slaktade påskalammet, frågade hans lärjungar honom: "Vart vill du att vi ska gå och göra i ordning så att du kan äta påskalammet?" 13 Då sände han i väg två av sina lärjungar och sade till dem: "Gå in i staden. Där ska ni mötas av en man som bär en vattenkruka[e]. Följ honom. 14 Där han går in ska ni säga till husets ägare: Mästaren frågar: Var är mitt gästrum där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar? 15 Då ska han visa er en stor sal på övervåningen som står inredd[f] och färdig. Gör i ordning för oss där." 16 Lärjungarna gick och kom in i staden, och de fann att det var som Jesus hade sagt. Och de gjorde i ordning påskalammet.
17 (E) När det blev kväll kom Jesus dit med de tolv. 18 (F) Medan de låg till bords och åt, sade Jesus: "Jag säger er sanningen: En av er kommer att förråda mig, en som äter med mig." 19 Då blev de bedrövade och frågade honom en efter en: "Det är väl inte jag?" 20 Jesus svarade dem: "Det är en av de tolv, den som doppar i skålen tillsammans med mig. 21 Människosonen går bort som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född."
Den första nattvarden
22 (G) Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Ta detta, det är min kropp." 23 Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. 24 Och han sade till dem: "Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många. 25 Jag säger er sanningen: Jag ska inte dricka av vinstockens frukt förrän den dag då jag dricker det nytt i Guds rike."
26 (H) När de sedan hade sjungit lovsången, gick de ut till Olivberget.[g]
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
27 (I) Jesus sade till dem: "Ni kommer alla att överge mig. Det står skrivet: Jag ska slå herden, och fåren ska skingras.[h] 28 (J) Men när jag har uppstått, ska jag gå före er till Galileen."
29 (K) Då sade Petrus till honom: "Även om alla andra överger dig, så ska jag inte göra det." 30 (L) Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: Just denna natt, innan tuppen gal två gånger, kommer du att tre gånger förneka mig." 31 Men Petrus försäkrade ännu ivrigare: "Även om jag måste dö med dig kommer jag aldrig att förneka dig!" Samma sak sade alla de andra också.
Jesus i Getsemane
32 (M) De kom till en plats som kallas Getsemane[i]. Jesus sade till sina lärjungar: "Sätt er här medan jag ber." 33 Han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes, och han greps av bävan och ångest 34 (N) och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka."
35 Han gick lite längre fram och föll ner på marken och bad att om möjligt få bli förskonad från denna stund. 36 (O) Han sade: "Abba[j], Far! Allt är möjligt för dig. Ta den här bägaren ifrån mig. Men inte som jag vill, utan som du vill."
37 När Jesus kom tillbaka fann han att de sov. Då sade han till Petrus: "Simon, sover du? Kunde du inte vaka en enda timme? 38 (P) Vaka och be att[k] ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." 39 Han gick bort igen och bad med samma ord.
40 När han kom tillbaka fann han återigen att de sov. Deras ögon var tunga av sömn, och de visste inte vad de skulle svara honom.
41 Sedan kom han tillbaka för tredje gången och sade till dem: "Sover ni än och vilar er?[l] Det räcker, stunden har kommit. Nu överlämnas Människosonen i syndarnas händer. 42 Res på er, nu går vi. Han som förråder mig är här."
Jesus fängslas
43 (Q) Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en folkhop med svärd och påkar från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste. 44 Förrädaren hade avtalat ett tecken med dem och sagt: "Den jag kysser är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning." 45 När Judas kom, gick han genast fram till Jesus och sade: "Rabbi!" och kysste honom. 46 Då grep de Jesus och höll fast honom.
47 (R) Men en av dem som stod bredvid drog sitt svärd och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. 48 (S) Och Jesus sade till dem: "Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. 49 Jag har varit hos er i templet varje dag och undervisat utan att ni grep mig. Men Skrifterna skulle uppfyllas." 50 (T) Då övergav alla honom och flydde.
51 En ung man, klädd i ett linneskynke[m] över bara kroppen, följde efter Jesus. Honom grep de tag i, 52 men han lämnade linneskynket kvar och flydde därifrån naken.
Jesus inför Stora rådet
53 (U) De förde Jesus till översteprästen, och där samlades alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda.[n] 54 Petrus följde efter Jesus på avstånd ända in på översteprästens gård. Där satt han sedan bland rättstjänarna och värmde sig vid elden.
55 (V) Översteprästerna och hela Stora rådet försökte få fram ett vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de fann inget. 56 Många vittnade falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens[o]. 57 Då trädde några fram och vittnade falskt mot honom och sade: 58 (W) "Vi har hört honom säga: Jag ska riva ner det här templet som är gjort av människohand, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort av människohand." 59 Men inte heller denna gång stämde deras vittnesmål överens.
60 Då reste sig översteprästen och steg fram och frågade Jesus: "Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?" 61 (X) Men Jesus var tyst och svarade inte. Återigen frågade översteprästen honom: "Är du Messias, den Välsignades son?" 62 (Y) Jesus svarade: "Jag Är[p]. Och ni ska få se[q] Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln."
63 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Behöver vi några fler vittnen?[r] 64 (Z) Ni har hört hädelsen! Vad anser ni?" Alla dömde honom skyldig till döden. 65 (AA) Några började spotta på honom, täckte över hans ansikte och slog honom med knytnävarna och sade: "Profetera!" Och rättstjänarna tog emot honom med slag i ansiktet.
Petrus förnekar Jesus
66 (AB) Medan Petrus var nere på gården kom en av översteprästens tjänsteflickor dit. 67 När hon fick se Petrus där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: "Du var också med den där Jesus från Nasaret." 68 Men han nekade: "Jag vet inte vad du pratar om, jag förstår inte." Han gick ut på yttergården. Då gol tuppen.[s]
69 Tjänsteflickan såg honom och sade igen till dem som stod där: "Han är en av dem." 70 Men Petrus nekade igen. Strax därefter sade de som stod där återigen till Petrus: "Visst är du en av dem. Du är ju galilé!" 71 Men han började förbanna och svära: "Jag känner inte den där mannen som ni talar om!" 72 Och strax gol tuppen för andra gången.
Då kom Petrus ihåg orden som Jesus hade sagt till honom: "Innan tuppen gal två gånger ska du tre gånger förneka mig." Och han brast i gråt.
Footnotes
- 14:1 påsken Hebr. pésachbetyder "passera", "skona" (2 Mos 12:13), och firas till minne av Israels räddning ur Egypten. I fullmånens sken den 14:e Nisan (mars-april) åt man det offrade påskalammet och firade sedan "det osyrade brödets högtid" i sju dagar (2 Mos 12:17).
- 14:3 Betania kan översättas "fattighuset" (jfr vers 5 och 7).
- 14:3 dyrbar äkta nardusolja Den väldoftande nardusoljan importerades ända från Himalayas sluttningar och var därför mycket dyr. 300 denarer (vers 5) motsvarade en hel årslön för arbetaren.
- 14:8 smort min kropp för begravningen Jesus knyter an till seden att behandla den som dött med väldoftande ämnen före begravningen (jfr Joh 19:39f).
- 14:13 en man som bär en vattenkruka Normalt en kvinnlig uppgift (jfr 1 Mos 24:11, Joh 4:7). Kanske tillhörde mannen esseerna, en from munkliknande grupp inom judendomen.
- 14:15 inredd med textilier och liggmöbler för måltiden. Vid finare måltider, som vid påsk, åt man på grekiskt manér halvliggande på divaner, stödd på vänster armbåge.
- 14:26 lovsången Ps 115-118 som sjungs vid slutet av varje judisk påskmåltid.
- 14:27 Sak 13:7.
- 14:32 Getsemane Olivlund strax öster om Jerusalem. Hebr. gat shémen betyder "oljepress".
- 14:36 Abba Arameiska för "far", ett förtroligt tilltalsord (jfr Rom 8:15, Gal 4:6).
- 14:38 be att Annan översättning: "be så att".
- 14:41 Sover ni än och vilar er? Annan översättning: "Sov ni vidare och vila er!".
- 14:51 linneskynke Ett löst sittande sovplagg.
- 14:53 alla översteprästerna Se not till Matt 2:4, Luk 3:2.
- 14:56 deras vittnesmål stämde inte överens Det krävdes två samstämmiga vittnesmål för att dödsstraff skulle kunna utdömas (5 Mos 17:6, 19:15). För rättssäkerhetens skull förhördes vittnena vanligtvis separat.
- 14:62 Jag Är Anspelning på det högsta gudsnamnet Jhvh, "Jag Är" (jfr 2 Mos 3:14, Joh 8:24 med not).
- 14:62 se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln Med dessa ord identifierar sig Jesus, den jordiske Människosonen (Matt 26:45 etc), med den gudomliga Messiasgestalten i Dan 7:13 och Ps 110:1.
- 14:63 rev … sönder sina kläder Ett uttryck för fasa och sorg (jfr t ex 1 Mos 37:29). Enligt lagen var översteprästen förbjuden att göra så (3 Mos 21:10).
- 14:68 Då gol tuppen Vissa handskrifter saknar dessa ord.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation