马可福音 14
Chinese New Version (Simplified)
商议怎样杀害耶稣(A)
14 过两天，就是逾越节和除酵节了，祭司长和经学家设法怎样用诡计逮捕耶稣，把他杀害。 2 不过他们说：“不可在节期下手，免得引起民众暴动。”
伯大尼妇人用香膏膏主(B)
3 耶稣在伯大尼，在患痲风的西门家里吃饭的时候，有一个女人来了，拿着一瓶珍贵的纯哪哒香膏。她打破了瓶，把香膏浇在耶稣的头上。 4 有几个人很生气，彼此说：“为甚么这样浪费香膏呢？ 5 这香膏可以卖三百多个银币，用来赒济穷人。”他们就向她发怒。 6 但耶稣说：“由她吧！为甚么难为她呢？她在我身上作的是一件美事。 7 你们常常有穷人跟你们在一起，只要你们愿意，随时都可以向他们行善，然而你们却不常有我。 8 她已经尽她所能的作了。她预先用香膏膏了我的身体，是为了我的安葬。 9 我实在告诉你们，福音无论传到世界上甚么地方，都要传讲这女人所作的来记念她。”
犹大出卖耶稣(C)
10 十二门徒中的一个，就是加略人犹大，去见祭司长，要把耶稣交给他们。 11 他们听见了就很欢喜，答应给他银子。于是犹大就找机会出卖耶稣。
最后的晚餐(D)
12 除酵节的第一天，就是宰杀逾越节羊羔的那一天，门徒问耶稣：“你要我们到哪里去，为你预备逾越节的晚餐呢？” 13 他就差派两个门徒，对他们说：“你们到城里去，必有一个拿着水瓶的人，向你们迎面而来，你们就跟着他， 14 无论他进入哪一家，你们要对那家主说，老师说：‘我的客厅在哪里？我和门徒好在那里吃逾越节的晚餐。’ 15 他必指给你们楼上一间布置整齐、预备妥当的大房间，你们就在那里为我们预备。” 16 门徒出去，进了城，所遇见的正如耶稣所说的，就预备好了逾越节的晚餐。
17 到了晚上，耶稣和十二门徒来了。 18 他们坐着吃饭的时候，耶稣说：“我实在告诉你们，你们中间有一个跟我一起吃饭的人要出卖我。” 19 他们就很忧愁，一个一个地问他：“是我吗？” 20 耶稣对他们说：“他是十二门徒里的一个，和我一同把手蘸在盘子里的。 21 正如经上指着人子所说的，他固然要离世，但出卖人子的那人有祸了！他没有生下来还好。”
22 他们吃的时候，耶稣拿起饼来，祝谢了，就擘开，递给门徒，说：“你们拿去吃吧，这是我的身体。” 23 又拿起杯来，祝谢了就递给门徒，他们都喝了。 24 耶稣说：“这是我的血，是为立约的，为许多人流出来的。 25 我实在告诉你们，我决不再喝这葡萄酒，直到我在 神的国里喝新酒的那一天。”
26 他们唱完了诗，就出来，往橄榄山去。
预言彼得不认主(E)
27 耶稣对他们说：“你们都要后退，因为经上记着：
‘我要击打牧人，
羊群就分散了。’
28 但我复活以后，要比你们先到加利利去。” 29 彼得对他说：“就算所有的人都后退，我却不会。” 30 耶稣对他说：“我实在告诉你，就在今天晚上，鸡叫两遍以前，你会三次不认我。” 31 彼得更坚决地说：“就算必须与你一同死，我也决不会不认你！”众人也都这样说。
在客西马尼祷告(F)
32 他们来到一个地方，名叫客西马尼；耶稣对门徒说：“你们坐在这里，我去祷告。” 33 他带了彼得、雅各、约翰一起去，就惊惧起来，非常难过。 34 于是对他们说：“我的心灵痛苦得快要死了；你们要留在这里，也要警醒。” 35 耶稣稍往前走，俯伏在地上祷告：如果可能的话，使那时刻不要临到他。 36 他说：“阿爸、父啊，你凡事都能作，求你叫这杯离开我。但不要照我的意思，只要照你的旨意。” 37 耶稣回来，看见门徒睡着了，就对彼得说：“西门，你睡觉吗？你连一个小时也不能警醒吗？ 38 应当警醒、祷告，免得陷入试探；你们心灵虽然愿意，肉体却是软弱的。” 39 耶稣又去祷告，说的也是同样的话。 40 他再回来的时候，看见门徒睡着了；因为他们十分疲倦，不知道该怎样回答他。 41 耶稣第三次回来，对他们说：“你们还在睡觉休息吗？够了，时候到了，看哪，人子要被交在罪人手里了。 42 起来，我们走吧！出卖我的人来了。”
耶稣被捕(G)
43 耶稣还在说话的时候，十二门徒中的犹大和一群拿着刀棒的人来到了；他们是祭司长、经学家和长老派来的。 44 出卖耶稣的人给他们一个暗号，说：“我跟谁亲吻，谁就是他。你们把他逮捕，小心带去。” 45 犹大来到，立刻上前对耶稣说：“拉比！”就跟他亲吻。 46 他们就动手拿住耶稣，逮捕了他。 47 站在旁边的人中有一个拔出刀来，砍了大祭司的仆人一刀，削掉了他的一只耳朵。 48 耶稣对他们说：“你们带着刀棒出来，把我当作强盗捉拿吗？ 49 我天天在殿里教导人，跟你们在一起，你们却没有捉拿我；但这是为了要应验经上的话。” 50 门徒都离开他逃跑了。
51 有一个青年，赤身披着一块麻布，跟着耶稣。众人捉住他的时候， 52 他就丢掉麻布，赤身逃跑了。
大祭司审问耶稣(H)
53 他们把耶稣押到大祭司那里，所有的祭司长、长老和经学家都聚集在一起。 54 彼得远远地跟着耶稣，直到大祭司的官邸，和差役一同坐着烤火。 55 祭司长和公议会全体都寻找证据控告耶稣，要把他处死，却没有找着。 56 有许多人作假证供控告他，但他们的证供各不相符。 57 有几个人站起来，作假证供控告他说： 58 “我们听他说过：‘我要拆毁这座人手所造的圣所，三日之内要另建一座不是人手所造的圣所。’” 59 就是这样的见证，他们也不一致。 60 大祭司站起来，走到中间，问耶稣：“这些人作证控告你的是甚么呢？你怎么不回答呢？” 61 耶稣却不作声，甚么也不回答。大祭司又问他：“你是那受称颂者的儿子基督吗？” 62 耶稣说：“我是。你们要看见人子，坐在权能者的右边，驾着天上的云降临。” 63 大祭司就撕开自己的衣服，说：“我们还要甚么证人呢？ 64 你们都听见这亵渎的话了。你们认为怎么样？”众人都定他该死的罪。 65 于是有些人就向他吐唾沫，蒙住他的脸。用拳头打他，对他说：“你说预言吧！”差役把他拉去，用手掌打他。
彼得三次不认主(I)
66 彼得在下边院子的时候，大祭司的一个婢女来了， 67 看见彼得烤火，就瞪着他说：“你也是和拿撒勒人耶稣一伙的！” 68 彼得却否认说：“我不知道，也不明白你在说甚么！”他就走出去，到了前院，鸡就叫了（有些抄本无“鸡就叫了”一句）。 69 那婢女看见他，又对站在旁边的人说：“这个人也是他们一伙的。” 70 彼得还是不承认。过了一会，站在旁边的人也对彼得说：“你真是他们一伙的，因为你也是加利利人。” 71 彼得就发咒起誓说：“我不认得你们说的这个人！” 72 立刻鸡就叫了第二遍。彼得想起耶稣对他说过的话：“鸡叫两遍以前，你要三次不认我。”他一想起来，就哭了（“他一想起来，就哭了”或译：“他就夺步而出，痛哭起来”）。
Markus 14
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Planer på att döda Jesus
(Matt 26:2-5; Luk 22:1-2; Joh 11:45-53)
14 Det var nu två dagar kvar till påsken och det osyrade brödets högtid[a]. Översteprästerna och de skriftlärda sökte fortfarande efter ett sätt att arrestera Jesus och döda honom. 2 ”Men”, sa de till varandra, ”inte under själva påskhögtiden, för det kan leda till upplopp.”
En kvinna smörjer Jesus med dyrbar olja
(Matt 26:6-13; Luk 7:37-38; Joh 12:1-8)
3 När Jesus var i Betania och låg till bords hos Simon, den spetälske, kom en kvinna fram med en alabasterflaska välluktande, dyrbar äkta nardusolja. Hon bröt sönder flaskan och hällde innehållet över Jesus huvud, 4 vilket retade några av gästerna. ”Vilket slöseri med olja!” sa de till varandra. 5 ”Den där oljan var ju värd över trehundra denarer[b], man kunde ha sålt den och gett pengarna åt de fattiga.” Och så började de skälla på henne.
6 Men Jesus sa: ”Lämna henne ifred! Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. 7 De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, och ni kan göra gott mot dem hur mycket ni vill, men mig kommer ni inte alltid att ha hos er. 8 Den här kvinnan har gjort vad hon kunde. Hon har i förväg smort min kropp inför begravningen. 9 Sannerligen säger jag er: överallt i världen där man förkunnar evangeliet, ska man också berätta om det hon nyss gjorde och komma ihåg henne.”
Judas beslutar att förråda Jesus
(Matt 26:14-16; Luk 22:3-6)
10 Judas Iskariot, en av de tolv, gick till översteprästerna för att förråda Jesus. 11 De blev mycket glada och lovade honom pengar. Sedan sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.
Jesus lärjungar förbereder påskmåltiden
(Matt 26:17-19; Luk 22:7-13)
12 På första dagen av det osyrade brödets högtid[c], den dag då påsklammet slaktades, frågade lärjungarna honom: ”Vart vill du att vi ska gå och ordna så att du kan äta påskmåltiden?”
13 Jesus skickade då iväg två av dem och sa åt dem:
”Gå in i staden. Där kommer ni att möta en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom. 14 Säg sedan till den man som äger huset där han går in: ’Vår Mästare säger: Var är salen där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar?’ 15 Han kommer då att ta med er en trappa upp till ett stort rum som redan är förberett. Gör i ordning vår måltid där.”
16 Då gick de två lärjungarna iväg till staden och fann att allt var precis som Jesus hade sagt, och de ordnade med påskmåltiden.
Jesus och hans lärjungar äter den sista måltiden
(Matt 26:20-29; Luk 22:17-23; 1 Kor 11:23-25)
17 På kvällen kom sedan Jesus dit med de tolv. 18 Och medan de låg till bords och åt sa Jesus till dem: ”Sannerligen säger jag er: en av er kommer att förråda mig, en av er som äter här med mig.[d]”
19 Då blev de bedrövade, och en efter en frågade de Jesus: ”Det är väl inte jag?”
20 Han svarade: ”Det är en av er tolv, han som doppar sitt bröd i fatet tillsammans med mig.[e] 21 För Människosonen går bort, som det står skrivet om honom. Men ve den människa som förråder Människosonen! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född.”
22 Medan de åt tog Jesus ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det och gav det till dem och sa: ”Ta detta, för det är min kropp.” 23 Sedan tog han en bägare och tackade Gud och gav den till dem, och alla drack ur den. 24 Han sa till dem: ”Detta är mitt blod, förbundsblodet, som utgjuts för många. 25 Sannerligen säger jag er: från och med nu ska jag inte dricka av det som vinstocken ger, förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike.”
Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom
(Matt 26:30-35; Luk 22:31-34; Joh 13:37-38)
26 När de till sist hade sjungit lovsången[f] tillsammans, gick de ut till Olivberget.
27 Där sa Jesus till dem: ”Ni kommer alla på fall, för det står skrivet:
’Jag ska slå herden,
så att fåren skingras.’[g]
28 Men när jag har uppstått från de döda, ska jag gå före er till Galileen.”
29 Då sa Petrus: ”Även om alla andra kommer på fall, så ska inte jag göra det!”
30 Jesus sa till honom: ”Sannerligen säger jag dig, att redan i natt, innan tuppen hinner gala två gånger, ska du tre gånger ha förnekat mig.”
31 Men Petrus gav sig inte utan sa: ”Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig!” Och alla de andra sa samma sak.
Jesus ber i Getsemane
(Matt 26:36-46; Luk 22:39-46)
32 De kom så till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa Jesus till sina lärjungar: ”Sätt er här medan jag ber”, 33 men han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes.
Han greps nu av bävan och ångest, 34 och han sa till dem: ”Jag är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka.”
35 Sedan gick han lite längre bort och föll ner på marken, och han bad till sin Fader att få slippa denna stund, om det var möjligt. 36 ”Abba, Fader”[h], sa han, ”allt är möjligt för dig. Låt mig slippa denna bägare[i]. Men låt det inte bli som jag vill utan som du vill.”
37 Sedan kom han tillbaka och hittade dem sovande. Han sa till Petrus[j]: ”Simon, sover du? Klarade du inte att hålla dig vaken en enda timma? 38 Vaka och be så att ni inte faller för frestelsen. Anden är villig, men kroppen är svag.”
39 Så gick han bort och bad med samma ord. 40 Men när han kom tillbaka, fann han dem åter sovande. De kunde inte hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle säga.
41 När han kom tillbaka till dem för tredje gången sa han: ”Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu räcker det! Nu är stunden inne, och Människosonen ska överlämnas i syndarnas händer. 42 Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig.”
Jesus blir förrådd och arresterad
(Matt 26:47-56; Luk 22:47-50; Joh 18:3-11)
43 Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av de tolv, tillsammans med en folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och de skriftlärda och folkets ledare. 44 Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: ”Den man som jag hälsar med en kyss är det. Grip honom och för bort honom under bevakning.”
45 Judas gick direkt till Jesus och sa: ”Rabbi[k]”, och kysste honom. 46 Då grep de Jesus och höll fast honom. 47 Men en av dem som stod där drog sitt svärd och högg örat av översteprästens tjänare.
48 Jesus frågade dem: ”Som mot en farlig brottsling har ni kommit med svärd och klubbor för att gripa mig! 49 Varje dag har jag varit tillsammans med er i templet och undervisat utan att ni har gripit mig. Men Skriften måste gå i uppfyllelse.”
50 Då övergav alla honom och flydde. 51 Men en ung man, som bara hade ett linneskynke på sig, följde efter Jesus. Och när man försökte gripa honom, 52 lämnade han skynket och sprang därifrån naken.
Jesus förhörs av det judiska rådet
(Matt 26:57-68; Luk 22:54-55; 22:63-71; Joh 18:12-13; 18:19-24)
53 De förde nu Jesus till översteprästen, där alla översteprästerna och folkets ledare och de skriftlärda hade samlats. 54 Petrus följde efter på avstånd, ända in på översteprästens gård. Där slog han sig sedan ner bland tjänarna och värmde sig vid elden.
55 Översteprästerna och hela det judiska rådet[l] försökte hitta vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden. Men de hittade inga. 56 Många vittnade falskt, men vittnena sa hela tiden emot varandra. 57 Till sist kom några med detta falska vittnesmål mot honom: 58 ”Vi har hört honom säga: ’Jag ska riva ner det här templet, som är byggt av människor, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är byggt av människor.’ ” 59 Men inte heller på den punkten stämde deras vittnesbörd överens.
60 Då reste sig översteprästen upp inför rådet och sa till Jesus: ”Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?” 61 Men Jesus teg och svarade ingenting.
Då ställde översteprästen ännu en fråga: ”Är du Messias, den Välsignades Son?”
62 ”Ja, det är jag”, svarade Jesus, ”och ni ska få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.[m]”
63 Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: ”Vi behöver väl inga fler vittnen! 64 Ni har själva hört hädelsen. Vad anser ni?” Alla ansåg att han förtjänade döden.
65 Sedan började några att spotta på honom, och de band för hans ögon och slog honom med knytnävarna och sa: ”Visa att du är en profet![n]” Och tjänarna gav honom örfilar.
Petrus förnekar att han känner Jesus
(Matt 26:69-75; Luk 22:54-62; Joh 18:15-18; 18:5-27)
66 Under tiden väntade Petrus nere på gårdsplanen. En av översteprästens tjänsteflickor kom då dit 67 och fick syn på Petrus som satt och värmde sig vid elden. Hon stirrade på honom och sa sedan: ”Du var också tillsammans med den där Jesus från Nasaret.” 68 Men Petrus nekade: ”Jag vet inte ens vad du pratar om!” Sedan gick han ut till den yttre gården. Och just då gol tuppen.[o]
69 Efter en stund fick tjänsteflickan syn på honom där och sa än en gång till dem som stod runt omkring: ”Han är också en av dem!” 70 Men Petrus nekade igen.
Lite senare sa de som stod där till Petrus: ”Visst är du en av dem. Du kommer ju också från Galileen.” 71 Men Petrus svor, och lovade dyrt och heligt: ”Jag känner inte den där mannen som ni talar om!” 72 Och i samma stund gol tuppen för andra gången.
Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal två gånger ska du förneka mig tre gånger.” Och han brast i gråt.
Footnotes
- 14:1 Påsk, som kallades det osyrade brödets högtid därför att ingenting med jäst i då var tillåtet. Se not till Matt 26:2.
- 14:5 En denar motsvarade en dagslön.
- 14:12 Se not till 14:1.
- 14:18 Jfr Ps 41:10.
- 14:20 Jfr Ps 41:10.
- 14:26 Vid slutet av påskmåltiden sjöng man alltid Psaltaren 115-118.
- 14:27 Se Sak 13:7.
- 14:36 Abba var en familjär tilltalsform, motsvarande vår pappa i arameiskan, som troligen var Jesus modersmål.
- 14:36 Jfr Matt 26:39 med not.
- 14:37 Petrus hette från början Simon, men Jesus gav honom namnet Petrus, som betyder klippa.
- 14:45 Se not till 9:5.
- 14:55 Se not till Matt 26:59.
- 14:62 Se Ps 110:1 och Dan 7:13.
- 14:65 Enligt Matt 26:68 och Luk 22:64 ville soldaterna att Jesus skulle avslöja vem som slog honom.
- 14:68 En del handskrifter saknar: Och just då gol tuppen.
Markus 14
Svenska 1917
14 Två dagar därefter var det påsk och det osyrade brödets högtid. Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle att gripa honom med list och döda honom.
2 De sade nämligen: »Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola uppstå bland folket.»
3 Men när han var i Betania, i Simon den spetälskes hus, och där låg till bords, kom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med smörjelse av dyrbar äkta nardus. Och hon bröt sönder flaskan och göt ut smörjelsen över hans huvud.
4 Några som voro där blevo då misslynta och sade till varandra: »Varför skulle denna smörjelse förspillas?
5 Man hade ju kunnat sälja den för mer än tre hundra silverpenningar och giva dessa åt de fattiga.» Och de talade hårda ord till henne.
6 Men Jesus sade: »Låten henne vara. Varför oroen I henne? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig.
7 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, och närhelst I viljen kunnen I göra dem gott, men mig haven I icke alltid.
8 Vad hon kunde, det gjorde hon. Hon har i förväg smort min kropp såsom en tillredelse till min begravning.
9 Och sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.»
10 Och Judas Iskariot, han som var en av de tolv, gick bort till översteprästerna och ville förråda honom åt dem.
11 När de hörde detta, blevo de glada och lovade att giva honom en summa penningar. Sedan sökte han efter tillfälle att förråda honom, då lägligt var.
12 På första dagen i det osyrade brödets högtid, när man slaktade påskalammet, sade hans lärjungar till honom: »Vart vill du att vi skola gå och reda till, så att du kan äta påskalammet?»
13 Då sände han åstad två av sina lärjungar och sade till dem: »Gån in i staden; där skolen I möta en man som bär en kruka vatten. Följen honom.
14 Och sägen till husbonden i det hus där han går in: 'Mästaren frågar: Var finnes härbärget där jag skall äta påskalammet med mina lärjungar?'
15 Då skall han visa eder en stor sal i övre våningen, tillredd och ordnad för måltid; reden till åt oss där.»
16 Och lärjungarna begåvo sig i väg och kommo in i staden och funno det så som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet.
17 När det sedan hade blivit afton, kom han dit med de tolv.
18 Och medan de lågo till bords och åto, sade Jesus: »Sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig, 'den som äter med mig'.»
19 Då begynte de bedrövas och fråga honom, den ene efter den andre: »Icke är det väl jag?»
20 Och han sade till dem: »Det är en av de tolv, den som jämte mig doppar i fatet.
21 Ja, Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit född.»
22 Medan de nu åto, tog han ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt dem och sade: »Tagen detta; detta är min lekamen.»
23 Och han tog en kalk och tackade Gud ock gav åt dem; och de drucko alla därav.
24 Och han sade till dem: »Detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många.
25 Sannerligen säger jag eder: Jag skall icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt i Guds rike.»
26 När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till Oljeberget.
27 Då sade Jesus till dem: »I skolen alla komma på fall; ty det är skrivet: 'Jag skall slå herden, och fåren skola förskingras.'
28 Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå till Galileen.»
29 Då svarade Petrus honom: »Om än alla andra komma på fall, så skall dock jag det icke.»
30 Jesus sade till honom: »Sannerligen säger jag dig: Redan i denna natt, förrän hanen har galit två gånger, skall du tre gånger förneka mig.»
31 Då försäkrade han ännu ivrigare: »Om jag än måste dö med dig, så skall jag dock icke förneka dig.» Sammalunda sade ock alla de andra. Och de kommo till ett ställe som kallades Getsemane.
32 Då sade han till sina lärjungar: »Bliven kvar här, medan jag beder.»
33 Och han tog med sig Petrus och Jakob och Johannes; och han begynte bäva och ängslas.
34 Och han sade till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stannen kvar här och vaken.»
35 Därefter gick han litet längre bort och föll ned på jorden och bad, att om möjligt vore, den stunden skulle bliva honom besparad.
36 Och han sade: »Abba, Fader, allt är möjligt för dig. Tag denna kalk ifrån mig. Dock icke vad jag vill, utan vad du vill!»
37 Sedan kom han tillbaka och fann dem sovande. Då sade han till Petrus: »Simon, sover du? Förmådde du då icke vaka en kort stund?
38 Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.»
39 Och han gick åter bort och bad och sade samma ord.
40 När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon voro förtyngda. Och de visste icke vad de skulle svara honom.
41 För tredje gången kom han tillbaka och sade då till dem: »Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder! Det är nog. Stunden är kommen. Människosonen skall nu bliva överlämnad i syndarnas händer.
42 Stån upp, låt oss gå; se, den som förråder mig är nära.»
43 Och i detsamma, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv, och jämte honom en folkskara med svärd och stavar, utsänd från översteprästerna och de skriftlärde och de äldste.
44 Men förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: »Den som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa och föra bort under säker bevakning.»
45 Och när han nu kom dit, trädde han strax fram till honom och sade: »Rabbi!» och kysste honom häftigt.
46 Då grepo de Jesus och togo honom fången.
47 Men en av dem som stodo där bredvid drog sitt svärd och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.
48 Och Jesus talade till dem och sade: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig.
49 Var dag har jag varit ibland eder i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig. Men skrifterna skulle ju fullbordas.»
50 Då övergåvo de honom alla och flydde.
51 Och bland dem som hade följt med honom var en ung man, höljd i ett linnekläde, som var kastat över blotta kroppen; honom grepo de.
52 Men han lämnade linneklädet kvar och flydde undan naken.
53 Så förde de nu Jesus bort till översteprästen, och där församlade sig alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärde.
54 Och Petrus följde honom på avstånd ända in på översteprästens gård; där satt han sedan tillsammans med tjänarna och värmde sig vid elden.
55 Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom; men de funno intet.
56 Ty väl vittnade många falskt mot honom, men vittnesbörden stämde icke överens.
57 Och några stodo upp och vittnade falskt mot honom och sade:
58 »Vi hava själva hört honom säga: 'Jag skall bryta ned detta tempel, som är gjort med händer, och skall sedan på tre dagar bygga upp ett annat, som icke är gjort med händer.'»
59 Men icke ens i det stycket stämde deras vittnesbörd överens.
60 Då stod översteprästen upp ibland dem och frågade Jesus och sade: »Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?»
61 Men han teg och svarade intet. Åter frågade översteprästen honom och sade till honom: »Är du Messias, den Högtlovades Son?»
62 Jesus svarade: »Jag är det. Och I skolen få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma med himmelens skyar.»
63 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: »Vad behöva vi mer några vittnen?
64 I hörden hädelsen. Vad synes eder?» Då dömde de alla honom skyldig till döden.
65 Och några begynte spotta på honom; och sedan de hade höljt över hans ansikte, slogo de honom på kinderna med knytnävarna och sade till honom: »Profetera.» Också rättstjänarna slogo honom på kinderna.
66 Medan nu Petrus befann sig därnere på gården, kom en av översteprästens tjänstekvinnor dit.
67 Och när hon fick se Petrus, där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: »Också du var med nasaréen, denne Jesus.»
68 Men han nekade och sade: »Jag varken vet eller förstår vad du menar.» Sedan gick han ut på den yttre gården.
69 När tjänstekvinnan då fick se honom där, begynte hon åter säga till dem som stodo bredvid: »Denne är en av dem.»
70 Då nekade han åter. Litet därefter sade återigen de som stodo där bredvid till Petrus: »Förvisso är du en av dem; du är ju också en galilé.»
71 Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke den man som I talen om.»
72 Och i detsamma gol hanen för andra gången. Då kom Petrus ihåg Jesu ord, huru han hade sagt till honom: »Förrän hanen har galit två gånger, skall du tre gånger förneka mig.» Och han brast ut i gråt.
Chinese New Version (CNV). Copyright © 1976, 1992, 1999, 2001, 2005 by Worldwide Bible Society.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.