Markus 11
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Jesus rider in i Jerusalem på en åsna
(Matt 21:1-9; Luk 19:28-38; Joh 12:12-15)
11 När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage och Betania, som låg vid Olivberget, skickade Jesus iväg två av sina lärjungar 2 och sa till dem: ”Gå till byn som ligger framför er. Där inne kommer ni genast att hitta en ungåsna stå bunden, en som ingen har ridit på ännu. Ta den och led hit den. 3 Och om någon frågar vad ni håller på med så säg bara: ’Herren behöver den, men han kommer snart att lämna den tillbaka.’ ”
4 De gav sig då iväg och hittade en ungåsna som stod bunden vid en port på bygatan. Och medan de höll på att lösgöra den, 5 sa några som stod där: ”Vad gör ni? Tar ni åsnan?” 6 Men de svarade som Jesus hade sagt, och då lät man dem gå.
7 De ledde sedan åsnan till Jesus, lade sina mantlar på den, och Jesus satte sig på den. 8 Många bredde ut sina mantlar på vägen, och andra strödde ut gröna kvistar från träden runt omkring.[a] 9 Och både de som gick framför Jesus och de som gick efter ropade:
”Hosianna!
Välsignad är han som kommer i Herrens namn![b]
10 Välsignat är vår fader Davids kommande rike!
Hosianna i höjden!”
11 Så red han in i Jerusalem och gick till templet. Där såg han på allt, men eftersom det redan var sent gick han därifrån till Betania med de tolv.
Jesus rensar templet
(Matt 21:18-22)
12 Nästa morgon, när de var på väg från Betania, blev Jesus hungrig. 13 Då fick han se att det lite längre bort fanns ett fikonträd med gröna blad, och han gick dit för att se om det fanns någon frukt på det. Men när han kom dit fann han bara blad. Fikonens tid var nämligen inte inne.[c] 14 Då sa Jesus till trädet: ”Aldrig mer i evighet ska någon äta frukt från dig!” Och hans lärjungar hörde det.
Templet rensas
(Matt 21:12-16; Luk 19:45-47; Joh 2:13-16)
15 När de kom fram till Jerusalem gick han in i templet och drev ut köpmännen och deras kunder. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stånden för dem som sålde duvor, 16 och han stoppade alla som försökte bära varor över tempelplatsen.[d]
17 Sedan undervisade han dem och sa: ”Står det inte skrivet: ’Mitt hus ska kallas ett bönehus för alla folk?’ Men ni har gjort det till ett rövarnäste.”[e]
18 När översteprästerna och de skriftlärda fick höra detta, började de göra upp planer på hur de skulle bli av med honom. Men de var rädda för honom, eftersom alla människor var så imponerade av hans undervisning.
19 På kvällen lämnade sedan Jesus och hans lärjungar staden.
Jesus förklarar att hans lärjungar kan be om stora ting
(Matt 21:20-22; 6:14)
20 När de nästa morgon gick förbi fikonträdet igen, såg de att det hade vissnat ända från roten. 21 Då kom Petrus ihåg det och sa: ”Rabbi[f], har du sett? Fikonträdet som du förbannade har vissnat!”
22 Då sa Jesus till dem: ”Ni måste tro på Gud. 23 Sannerligen säger jag er: om någon säger till det här berget: ’Upp med dig och kasta dig i havet!’ och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det ska ske som han säger, då kommer det att bli så. 24 Jag säger er därför att vad ni än ber om i er bön i tron att ni får det, så ska ni få det. 25 Men när ni står och ber till Gud ska ni först förlåta dem ni har något emot. Då ska också er Fader i himlen förlåta er era överträdelser.[g]”
De judiska ledarna ifrågasätter Jesus fullmakt
(Matt 21:23-27; Luk 20:1-8)
27 Så kom de tillbaka till Jerusalem, och medan Jesus gick omkring i templet kom översteprästerna och de skriftlärda och folkets ledare fram till honom. 28 De frågade honom: ”Vad har du för fullmakt att göra detta? Vem har gett dig den fullmakten att göra det?”
29 Jesus sa: ”Jag vill också ställa en fråga till er. Om ni svarar på den ska jag tala om för er vad jag har för fullmakt att göra detta. 30 Var Johannes dop från himlen eller från människorna? Svara mig!”
31 De började genast diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger att det var från himlen, så kommer han att fråga varför vi inte trodde på honom. 32 Men kan vi säga att det var från människor?” Det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes faktiskt var en profet. 33 Därför svarade de till slut: ”Vi vet inte.”
Då sa Jesus till dem: ”I så fall säger inte jag heller vad jag har för fullmakt att göra detta.”
Footnotes
- 11:8 Åsnan var en symbol för att Jesus tillhörde kung Davids ätt, och genom att han red på en åsna gick det i uppfyllelse som förutsagts i Sak 9:9. Mantlarna var en kunglig hyllning.
- 11:9 Hosianna är ett hebreiskt hyllningsord som betyder Herre, fräls oss! Se vidare not till Matt 21:9.
- 11:13 Jfr Matt 21:19 med not.
- 11:16 Köpmännen sålde djur som skulle användas till offer i templet.
- 11:17 Se Jes 56:7 och Jer 7:11.
- 11:21 Se not till 9:5.
- 11:25 En del handskrifter har med en extra vers 26 Men om ni inte förlåter, kommer er Fader i himlen inte att förlåta er era överträdelser. Jfr Matt 6:15.
Mark 11
Expanded Bible
Jesus Enters Jerusalem as a King(A)
11 As Jesus and his ·followers [disciples] were coming closer to Jerusalem, they came to the towns of Bethphage and Bethany near the Mount of Olives. From there Jesus sent two of his ·followers [disciples] 2 and said to them, “Go to the town ·you can see there [ahead of you; or opposite you C either Bethphage, Bethany, or another village]. When you enter it, you will ·quickly [immediately] find a ·colt [young donkey] tied, which no one has ever ridden. Untie it and bring it here to me. 3 If anyone asks you why you are doing this, tell him ·its Master [the Lord; or its Owner] needs the colt and ·he will send it at once [or he will return it soon; C “he” could be either Jesus or the colt’s owner].”
4 They went into the town, found a colt tied in the street near the door of a house, and untied it. 5 Some people were standing there and asked, “What are you doing? Why are you untying that colt?” 6 They answered the way Jesus told them to answer, and the people let them take the colt.
7 They brought the colt to Jesus and put their coats on it, and Jesus sat on it [Zech. 9:9]. 8 Many people spread their coats on the road. Others cut [leafy] branches in the fields and spread them on the road. 9 The people were walking ahead of Jesus and behind him, shouting,
“·Praise God! [L Hosanna! C A Hebrew word originally used in praying for help, but by this time a joyful shout of praise to God.]
·God bless [Blessed is] the One who comes in the name of the Lord [Ps. 118:26]!
10 ·God bless [Blessed is] the coming kingdom of our father David!
·Praise to God in heaven [L Hosanna in the highest]!”
11 Jesus entered Jerusalem and went into the Temple. After he had looked [around] at everything, since it was already late, he went out to Bethany with ·the twelve apostles [the Twelve].
12 The next day as Jesus was leaving Bethany, he became hungry. 13 Seeing a fig tree in leaf from far away, he went to see if it had any figs on it. But he found no figs, only leaves, because it was not the right season for figs. 14 So Jesus said to the tree, “May no one ever eat fruit from you again.” And Jesus’ ·followers [disciples] heard him say this.
Jesus Goes to the Temple(B)
15 When Jesus ·returned [came] to Jerusalem, he went into the ·Temple [temple complex; C the large temple area, not the inner building where only the priests could go] and began to ·throw [drive] out those who were buying and selling there. He turned over the tables of ·those who were exchanging different kinds of money [L the moneychangers], and he upset the benches of those who were selling doves [or pigeons; C moneychangers provided particular coins for the temple tax; doves or pigeons were sold for sacrifices; Lev. 5:7]. 16 Jesus refused to allow anyone to carry goods through the Temple courts. 17 Then he taught the people, saying, “It is written in the Scriptures, ‘My ·Temple [L House] will be called a house for prayer for people from all nations’ [Is. 56:7]. But you ·are changing God’s house [L have made it] into a ·‘hideout for robbers’ [T den of thieves’; Jer. 7:11].”
18 The ·leading [T chief] priests and the ·teachers of the law [scribes] heard all this and began trying to find a way to kill Jesus. They were afraid of him, because all the people were amazed at his teaching. 19 That evening, Jesus and his ·followers[a] [disciples] left the city.
The Power of Faith(C)
20 The next morning as Jesus was passing by with his ·followers [disciples], they saw the fig tree ·dry and dead [withered], even to the roots. 21 Peter ·remembered the tree and said to Jesus, “·Teacher [L Rabbi], look! The fig tree you cursed is ·dry and dead [withered]!”
22 Jesus answered, “Have faith in God. 23 I tell you the truth, you can say to this mountain, ‘·Go [Be lifted up], fall into the sea.’ And if you have no doubts in your ·mind [heart] and believe that what you say will happen, ·God will do it for you [it will be done for you]. 24 So I tell you to believe that you have received ·the things [everything] you ask for in prayer, and ·God will give them to you [you will receive them]. 25 When you ·are praying [L stand praying], if you ·are angry with [have anything against] someone, forgive him so that your Father in heaven will also forgive your ·sins [transgressions; trespasses]. |26 But if you don’t forgive other people, then your Father in heaven will not forgive your ·sins [transgressions; trespasses].|”[b]
Leaders Doubt Jesus’ Authority(D)
27 Jesus and his ·followers [disciples] went again to Jerusalem. As Jesus was walking in the Temple [complex; area; courts; see 11:15], the ·leading [T chief] priests, the ·teachers of the law [scribes], and the elders came to him. 28 They said to him, “What authority do you have to do these things? Who gave you this authority?”
29 Jesus answered, “I will ask you one question. If you answer me, I will tell you what authority I have to do these things. 30 Tell me: When John baptized people, was that authority from ·God [L heaven; C a reverential Jewish way of referring to God] or just from ·other people [human beings]?”
31 They argued about Jesus’ question, saying, “If we answer, ‘John’s baptism was from ·God [L heaven],’ Jesus will say, ‘Then why didn’t you believe him?’ 32 But if we say, ‘It was from ·other people [human beings],’ the crowd will be against us.” (These leaders were afraid of the people, because all the people believed that John was a prophet.)
33 So they answered Jesus, “We don’t know.”
Jesus said to them, “Then I won’t tell you what authority I have to do these things.”
Footnotes
- Mark 11:19 his followers Some Greek copies mention only Jesus here.
- Mark 11:26 But … sins. Some Greek copies do not contain the bracketed text.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
The Expanded Bible, Copyright © 2011 Thomas Nelson Inc. All rights reserved.