Jesus botar en man med en vanställd hand på sabbatsdagen

3 Medan Jesus var i Kafarnaum gick han som vanligt till synagogan. Där lade han märke till en man som hade en vanställd hand.

² Eftersom det var sabbatsdag höll Jesu fiender noga ögonen på honom. Skulle han våga bota mannens hand? I så fall fick de något att anklaga honom för.

³ Jesus bad mannen att resa sig så att alla kunde se honom.

⁴ Sedan vände han sig till de närvarande och frågade: Är sabbatsdagen en dag då man får göra gott eller inte? Eller är det en dag då man ska rädda människoliv eller förgöra människoliv? Men ingen ville svara honom.

⁵ Då såg han förargat på dem för han var djupt bedrövad över deras likgiltighet för människornas nöd, och han sa till mannen: Sträck ut din hand! Mannen gjorde det, och han blev genast frisk i sin hand.

⁶ Fariseerna lämnade då synagogan och började smida planer tillsammans med kung Herodes vänner och anhängare om hur man på enklaste sätt skulle röja Jesus ur vägen.

Stora skaror följer Jesus

^7-8 Under tiden drog sig Jesus och hans lärjungar tillbaka till stranden, och en stor skara människor från Galileen, Judeen, Jerusalem och Idumeen, men också från andra sidan Jordan och ända bortifrån Tyros och Sidon, följde honom. Nyheterna om hans under hade nämligen spritt sig vida omkring, och folk strömmade till för att se vad som försiggick.

⁹ Jesus bad då sina lärjungar att skaffa fram en båt och ha den i beredskap för att rädda honom undan om folket på stranden skulle tränga på alltför mycket.

¹⁰ Många hade nämligen blivit botade den dagen, och därför trängde sig massor av sjuka människor på från alla håll för att röra vid honom.

¹¹ När de som var besatta av onda andar fick syn på honom, föll de ner vid hans fötter och ropade: Du är Guds Son!

¹² Men Jesus förbjöd dem att tala om vem han var.

Jesus väljer ut de tolv apostlarna

¹³ Därefter gick Jesus upp bland bergen och han tog med sig några män som han valt ut.

^14-15 Då de var samlade runt honom utsåg han bland dem tolv som alltid skulle vara hos honom. Senare skulle han sända ut dem till att predika och driva ut onda andar.

^16-17 ,

^18-19 Här är namnen på de tolv: Simon, som Jesus gav det nya namnet Petrus, Jakob och Johannes (Sebedaios söner, som han kallade åsksönerna). Vidare Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Jakob (Alfaios son), Taddaios, Simon (medlem av seloternas revolutionära parti, som ville bekämpa den romerska övermakten med våld) och Judas Iskariot (som senare förrådde honom).

Jesus beskylls för att vara besatt av Satan

²⁰ När han återvände till det hus där han bodde började folk på nytt att samlas, och snart var huset så fullt av folk så att varken han eller lärjungarna ens fick tid att äta.

²¹ När hans anhöriga hörde det kom de för att försöka ta hand om honom. Han är galen! sa de.

²² Men de judiska lagexperterna, som hade kommit från Jerusalem, sa: Han är besatt av Satan, de onda andarnas kung. Det är därför som de onda andarna lyder honom.

²³ Jesus kallade då till sig dessa män och med hjälp av exempel som de alla förstod frågade han: Hur kan Satan driva ut Satan?

²⁴ Ett rike som strider med sig självt kommer att gå under.

²⁵ Och en familj, där man ständigt och jämt grälar och strider med varandra, kan inte bestå.

²⁶ Om djävulen strider med sig själv, så har han inte längre någon makt och det är ute med honom.

²⁷ Han måste bindas innan hans onda andar kan kastas ut, på samma sätt som en stark man måste bindas innan man kan bryta sig in i hans hus och stjäla hans tillhörigheter.

²⁸ Därför vill jag till varje pris göra klart för er att vilken synd som helst kan förlåtas, till och med hädelse mot min Far.

²⁹ Men den som hädar den helige Ande kan aldrig förlåtas. Det är en oförlåtlig synd.

³⁰ Han sa detta till dem därför att de påstod att han gjorde sina under genom djävulens kraft och inte genom den helige Andes kraft.

Jesus berättar om sin verkliga familj

^31-32 Nu kom hans mor och hans bröder till det överfulla huset där han undervisade människorna. Eftersom de själva inte kunde komma in, skickade de bud till honom och bad honom komma ut. Din mor och dina bröder är här utanför och vill träffa dig, sa man till honom.

³³ Men han svarade: Min mor och mina bröder! Vilka är det?

³⁴ Sedan såg han på dem som stod runt omkring och sa: De här är min mor och mina bröder!

³⁵ Var och en som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.