Mark 7
Holman Christian Standard Bible
The Traditions of the Elders
7 The(A) Pharisees(B) and some of the scribes(C) who had come from Jerusalem(D) gathered around Him. 2 They observed that some of His disciples were eating their bread with unclean(E)—that is, unwashed—hands. 3 (For the Pharisees, in fact all the Jews, will not eat unless they wash their hands ritually, keeping the tradition of the elders. 4 When they come from the marketplace,(F) they do not eat unless they have washed.(G) And there are many other customs they have received and keep, like the washing of cups, jugs, copper utensils, and dining couches.[a](H)) 5 Then the Pharisees(I) and the scribes(J) asked Him, “Why don’t Your disciples live according to the tradition of the elders,(K) instead of eating bread with ritually unclean[b] hands?”
6 He answered them, “Isaiah(L) prophesied(M) correctly about you hypocrites,(N) as it is written:(O)
These people honor(P) Me with their lips,
but their heart is far from Me.
7 They worship Me in vain,
teaching(Q) as doctrines(R) the commands(S) of men.(T)[c]
8 Disregarding the command of God, you keep the tradition of men.”[d] 9 He also said to them, “You completely invalidate God’s command in order to maintain[e] your tradition! 10 For Moses(U) said:
Honor your father and your mother;(V)[f] and
Whoever speaks evil of father or mother
must be put to death.(W)[g]
11 But you say, ‘If a man tells his father or mother: Whatever benefit(X) you might have received from me is Corban’” (that is, a gift(Y) committed to the temple), 12 “you no longer let him do anything for his father or mother. 13 You revoke God’s word(Z) by your tradition that you have handed(AA) down. And you do many other similar things.” 14 Summoning(AB) the crowd again, He told them, “Listen to Me, all of you, and understand:(AC) 15 Nothing that goes into a person from outside can defile him, but the things that come out of a person are what defile him. [16 If anyone has ears to hear, he should listen!]”[h]
17 When He went into the house away from the crowd, the disciples asked Him about the parable. 18 And He said to them, “Are you also as lacking in understanding? Don’t you realize that nothing going into a man from the outside can defile him? 19 For it doesn’t go into his heart but into the stomach(AD) and is eliminated.”[i] (As a result, He made all foods clean.[j](AE)) 20 Then He said, “What comes out of a person—that defiles him. 21 For from within, out of people’s hearts, come evil thoughts, sexual immoralities,(AF) thefts, murders,(AG) 22 adulteries,(AH) greed,(AI) evil actions, deceit,(AJ) promiscuity,(AK) stinginess,[k] blasphemy,(AL) pride,(AM) and foolishness.(AN) 23 All these evil things come from within and defile a person.”
A Gentile Mother’s Faith
24 He got up and departed from(AO) there to the region of Tyre(AP) and Sidon.[l](AQ) He entered a house and did not want anyone to know it, but He could not escape notice. 25 Instead, immediately after hearing about Him, a woman whose little daughter had an unclean spirit(AR) came and fell at His feet.(AS) 26 Now the woman was Greek,(AT) a Syrophoenician by birth, and she kept asking Him to drive the demon(AU) out of her daughter. 27 He said to her, “Allow the children to be satisfied first, because it isn’t right to take the children’s bread and throw it to the dogs.”(AV)
28 But she replied to Him, “Lord,(AW) even the dogs under the table eat the children’s crumbs.”
29 Then He told her, “Because of this reply, you may go. The demon has gone out of your daughter.” 30 When she went back to her home, she found her child lying on the bed, and the demon was gone.
Jesus Does Everything Well
31 Again, leaving the region of Tyre,(AX) He went by way of Sidon to the Sea of Galilee,(AY) through[m] the region of the Decapolis.(AZ) 32 They brought to Him a deaf(BA) man who also had a speech difficulty,(BB) and begged Jesus to lay His hand on(BC) him. 33 So He took him away from the crowd privately. After putting His fingers in the man’s ears and spitting,(BD) He touched his tongue. 34 Then, looking up to heaven,(BE) He sighed deeply and said to him, “Ephphatha!”[n] (that is, “Be opened!”). 35 Immediately his ears were opened,(BF) his speech difficulty was removed,[o] and he began to speak clearly.(BG) 36 Then He ordered them to tell no one,(BH) but the more He would order them, the more they would proclaim(BI) it.
37 They were extremely astonished and said, “He has done everything well!(BJ) He even makes deaf(BK) people hear, and people unable to speak,(BL) talk!”
Footnotes
- Mark 7:4 Other mss omit and dining couches
- Mark 7:5 Other mss read with unwashed
- Mark 7:7 Is 29:13
- Mark 7:8 Other mss add The washing of jugs, and cups, and many other similar things you practice.
- Mark 7:9 Other mss read to establish
- Mark 7:10 Ex 20:12; Dt 5:16
- Mark 7:10 Ex 21:17; Lv 20:9
- Mark 7:16 Other mss omit bracketed text
- Mark 7:19 Lit goes out into the toilet
- Mark 7:19 Other mss read is eliminated, making all foods clean.”
- Mark 7:22 Lit evil eye
- Mark 7:24 Other mss omit and Sidon
- Mark 7:31 Or into
- Mark 7:34 An Aram expression
- Mark 7:35 Lit opened, the bond of his tongue was untied
Markus 7
Svenska 1917
7 Och fariséerna, så ock några skriftlärde som hade kommit från Jerusalem, församlade sig omkring honom;
2 och de fingo då se några av hans lärjungar äta med »orena», det är otvagna, händer.
3 Nu är det så med fariséerna och alla andra judar, att de icke äta något utan att förut, till åtlydnad av de äldstes stadgar, noga hava tvagit sina händer,
4 likasom de icke heller, när de komma från torget, äta något utan att förut hava tvagit sig; många andra stadgar finnas ock, som de av ålder pläga hålla, såsom att skölja bägare och träkannor och kopparskålar.
5 Därför frågade honom nu fariséerna och de skriftlärde: »Varför vandra icke dina lärjungar efter de äldstes stadgar, utan äta med orena händer?»
6 Men han svarade dem: »Rätt profeterade Esaias om eder, I skrymtare, såsom det är skrivet: 'Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån mig;
7 och fåfängt dyrka de mig, eftersom de läror de förkunna äro människobud.'
8 I sätten Guds bud å sido och hållen människors stadgar.»
9 Ytterligare sade han till dem: »Rätt så; I upphäven Guds bud för att hålla edra egna stadgar!
10 Moses har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och 'Den som smädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.'
11 Men I sägen: om en son säger till sin fader eller sin moder: 'Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag i stället såsom korban' (det betyder offergåva),
12 då kunnen I icke tillstädja honom att vidare göra något för sin fader eller sin moder.
13 På detta sätt gören I Guds budord om intet genom edra fäderneärvda stadgar. Och mycket annat sådant gören I.»
14 Därefter kallade han åter folket till sig och sade till dem: »Hören mig alla och förstån.
15 Intet som utifrån går in i människan kan orena henne, men vad som går ut ifrån människan, detta är det som orenar henne.»
16 17 När han sedan hade lämnat folket och kommit inomhus, frågade hans lärjungar honom om detta bildliga tal.
18 Han svarade dem: »Ären då också I så utan förstånd? Insen I icke att intet som utifrån går in i människan kan orena henne,
19 eftersom det icke går in i hennes hjärta, utan ned i buken, och har sin naturliga utgång?» Härmed förklarade han all mat för ren.
20 Och han tillade: »Vad som går ut ifrån människan, detta är det som orenar människan.
21 Ty inifrån, från människornas hjärtan, utgå deras onda tankar, otukt, tjuveri, mord,
22 äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, övermod, oförsynt väsende.
23 Allt detta onda går inifrån ut, och det orenar människan.»
24 Och han stod upp och begav sig bort därifrån till Tyrus' område. Där gick han in i ett hus och ville icke att någon skulle få veta det. Dock kunde han icke förbliva obemärkt,
25 utan en kvinna, vilkens dotter var besatt av en oren ande, kom, strax då hon hade fått höra om honom, och föll ned för hans fötter;
26 det var en grekisk kvinna av syrofenicisk härkomst. Och hon bad honom att han skulle driva ut den onde anden ur hennes dotter.
27 Men han sade till henne: »Låt barnen först bliva mättade; det är ju otillbörligt att taga brödet från barnen och kasta det åt hundarna.»
28 Hon svarade och sade till honom: »Ja, Herre; också äta hundarna under bordet allenast av barnens smulor.»
29 Då sade han till henne: »För det ordets skull säger jag dig: Gå; den onde anden har farit ut ur din dotter.»
30 Och när hon kom hem, fann hon flickan ligga på sängen och såg att den onde anden hade farit ut.
31 Sedan begav han sig åter bort ifrån Tyrus' område och tog vägen över Sidon och kom, genom Dekapolis' område, till Galileiska sjön.
32 Och man förde till honom en som var döv och nästan stum och bad honom att lägga handen på denne.
33 Då tog han honom avsides ifrån folket och satte sina fingrar i hans öron och spottade och rörde vid hans tunga
34 och såg upp till himmelen, suckade och sade till honom: »Effata» (det betyder: »Upplåt dig»).
35 Då öppnades hans öron, och hans tungas band löstes, och han talade redigt och klart.
36 Och Jesus förbjöd dem att omtala detta för någon; men ju mer han förbjöd dem, dess mer förkunnade de det.
37 Och folket häpnade övermåttan och sade: »Allt har han väl beställt: de döva låter han höra och de stumma tala.»
Copyright © 1999, 2000, 2002, 2003, 2009 by Holman Bible Publishers, Nashville Tennessee. All rights reserved.