Add parallel Print Page Options

Yeshua and his talmidim arrived at the other side of the lake, in the Gerasenes’ territory. As soon as he disembarked, a man with an unclean spirit came out of the burial caves to meet him. He lived in the burial caves; and no one could keep him tied up, not even with a chain. He had often been chained hand and foot, but he would snap the chains and break the irons off his feet, and no one was strong enough to control him. Night and day he wandered among the graves and through the hills, howling and gashing himself with stones.

Seeing Yeshua from a distance, he ran and fell on his knees in front of him and screamed at the top of his voice, “What do you want with me, Yeshua, Son of God Ha‘Elyon? I implore you in God’s name! Don’t torture me!” For Yeshua had already begun saying to him, “Unclean spirit, come out of this man!” Yeshua asked him, “What’s your name?” “My name is Legion,” he answered, “there are so many of us”; 10 and he kept begging Yeshua not to send them out of that region.

11 Now there was a large herd of pigs feeding near the hill, 12 and the unclean spirits begged him, “Send us to the pigs, so we can go into them.” 13 Yeshua gave them permission. They came out and entered the pigs; and the herd, numbering around two thousand, rushed down the hillside into the lake and were drowned. 14 The swineherds fled and told it in the town and in the surrounding country, and the people went to see what had happened. 15 They came to Yeshua and saw the man who had had the legion of demons, sitting there, dressed and in his right mind; and they were frightened. 16 Those who had seen it told what had happened to the man controlled by demons and to the pigs; 17 and the people began begging Yeshua to leave their district.

18 As he was getting into the boat, the man who had been demonized begged him to be allowed to go with him. 19 But Yeshua would not permit it. Instead, he said to him, “Go home to your people, and tell them how much Adonai in his mercy has done for you.” 20 He went off and began proclaiming in the Ten Towns how much Yeshua had done for him, and everyone was amazed.

21 Yeshua crossed in the boat to the other side of the lake, and a great crowd gathered around him. 22 There came to him a synagogue official, Ya’ir by name, who fell at his feet 23 and pleaded desperately with him, “My little daughter is at the point of death. Please! Come and lay your hands on her, so that she will get well and live!”

24 He went with him; and a large crowd followed, pressing all around him. 25 Among them was a woman who had had a hemorrhage for twelve years 26 and had suffered a great deal under many physicians. She had spent her life savings; yet instead of improving, she had grown worse. 27 She had heard about Yeshua, so she came up behind him in the crowd and touched his robe; 28 for she said, “If I touch even his clothes, I will be healed.” 29 Instantly the hemorrhaging stopped, and she felt in her body that she had been healed from the disease. 30 At the same time, Yeshua, aware that power had gone out from him, turned around in the crowd and asked, “Who touched my clothes?” 31 His talmidim responded, “You see the people pressing in on you; and still you ask, ‘Who touched me?’” 32 But he kept looking around to see who had done it. 33 The woman, frightened and trembling, because she knew what had happened to her, came and fell down in front of him and told him the whole truth. 34 “Daughter,” he said to her, “your trust has healed you. Go in peace, and be healed of your disease.”

35 While he was still speaking, people from the synagogue official’s house came, saying, “Your daughter has died. Why bother the rabbi any longer?” 36 Ignoring what they had said, Yeshua told the synagogue official, “Don’t be afraid, just keep trusting.” 37 He let no one follow him except Kefa, Ya‘akov and Yochanan, Ya‘akov’s brother. 38 When they came to the synagogue official’s house, he found a great commotion, with people weeping and wailing loudly. 39 On entering, he said to them, “Why all this commotion and weeping? The child isn’t dead, she’s just asleep!” 40 And they jeered at him. But he put them all outside, took the child’s father and mother and those with him, and went in where the child was. 41 Taking her by the hand, he said to her, “Talita, kumi!” (which means, “Little girl, I say to you, get up!”). 42 At once the girl got up and began walking around; she was twelve years old. Everybody was utterly amazed. 43 He gave them strict orders to say nothing about this to anyone, and told them to give her something to eat.

Jesus befriar en man som är besatt av onda andar

(Matt 8:28-34; Luk 8:26-37)

Så kom de över till andra sidan sjön, till området kring Gerasa[a]. När Jesus steg ur båten kom en man emot honom från gravplatsen. Han var besatt av en oren ande och levde bland gravarna. Numera gick det inte att binda honom ens med kedjor. Man hade flera gånger försökt binda både hans händer och fötter, men varje gång hade han slitit sönder kedjorna och fotbojorna. Ingen kunde rå på honom. Dag och natt höll han till bland gravarna eller uppe bland bergen och skrek och skar sönder sig själv med stenar.

Mannen hade fått syn på Jesus redan då han var långt borta och kom nu rusande och föll ner för honom. ”Lämna mig ifred, Jesus, du den högste Gudens Son! Svär inför Gud att inte plåga mig!” skrek han, för Jesus hade just befallt: ”Far ut ur mannen, du orena ande.”

Jesus frågade nu: ”Vad heter du?” Han svarade: ”Jag heter legion[b], för vi är många.” 10 Och gång på gång bad han att Jesus inte skulle köra bort dem ifrån området.

11 Där gick en stor svinhjord och betade på berget. 12 Andarna tiggde därför och bad: ”Skicka iväg oss till svinen, så att vi kan fara in i dem”, 13 och Jesus lät dem få som de ville. Då lämnade de orena andarna mannen och for in i svinen, och hela hjorden på omkring 2 000 svin störtade utför bergssluttningen och drunknade i sjön.

14 Herdarna som vaktat svinen sprang till staden och till landsbygden och berättade alltihop, och folket gick då ut för att ta reda på vad som hade hänt. 15 När de kom fram till Jesus fick de se mannen som varit besatt av legionen sitta där, påklädd och fullständigt normal, och de blev förskräckta. 16 Ögonvittnena berättade vad som hade hänt med den besatta mannen och hur det hade gått för svinen. 17 Men då bad folket Jesus att lämna deras område.

18 När han steg i båten, bad mannen som varit besatt att han skulle få följa med Jesus. 19 Men Jesus ville inte ta med honom. ”Gå hem till de dina”, sa han, ”och berätta för dem vad Herren har gjort med dig, och hur han förbarmade sig över dig.”

20 Då gick mannen iväg och berättade i hela Tiostadsområdet[c] vad Jesus hade gjort med honom. Alla häpnade.

Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka

(Matt 9:18-26; Luk 8:41-56)

21 När Jesus hade åkt tillbaka till andra sidan sjön, samlades mycket folk omkring honom. Och medan han var där på stranden, 22 kom en synagogföreståndare som hette Jairos dit. Så fort han fick syn på Jesus, föll han ner framför honom 23 och vädjade: ”Min lilla dotter håller på att dö. Jag ber dig, kom och lägg händerna på henne så att hennes liv kan räddas.” 24 Jesus gick genast med honom, följd av mycket folk som trängde på från alla håll.

25 Där fanns också en kvinna, som under tolv års tid lidit av blödningar. 26 Hon hade plågats mycket och behandlats av många läkare, men trots att hon gjort slut på allt hon ägde, hade hon inte blivit bättre, utan snarare sämre. 27 Nu hade hon hört om Jesus och trängde sig fram bakom honom i folksamlingen och rörde vid hans mantel, 28 för hon sa: ”Om jag bara får röra vid hans kläder så kommer jag att bli frisk.” 29 Och så snart hon rört vid honom, stannade blödningen och hon kände att hon var befriad från sitt lidande.

30 Jesus märkte genast att det hade gått ut kraft från honom, och han vände sig om och frågade: ”Vem rörde vid mina kläder?”

31 Hans lärjungar sa till honom: ”Folk tränger ju på från alla håll, självklart måste någon ha rört vid dig!” 32 Men Jesus såg sig omkring för att få reda på vem som hade gjort det.

33 Kvinnan blev förskräckt,[d] eftersom hon visste vad som hade hänt med henne, men hon kom darrande fram och föll ner för Jesus och berättade hur allt hade gått till. 34 Då sa Jesus till henne: ”Min dotter, din tro har gjort dig frisk[e]. Gå i frid! Bli helad från ditt lidande!”

35 Medan Jesus fortfarande talade, kom det en budbärare från synagogföreståndarens hus och meddelade: ”Din dotter har dött. Det är ingen idé att du stör Mästaren längre.” 36 Men Jesus brydde sig inte om deras ord, utan sa till synagogföreståndaren: ”Var inte rädd! Tro bara.” 37 Sedan lät han bara Petrus, Jakob och Johannes, Jakobs bror, följa med.

38 När de kom fram till synagogföreståndarens hem, såg Jesus en upprörd skara som grät och klagade högljutt. 39 Och han gick in till dem och sa till dem: ”Varför gråter ni och är så upprörda? Flickan är inte död, hon sover.” 40 Då hånskrattade de åt honom, men han körde ut dem allihop och tog med sig flickans föräldrar och lärjungarna och gick in i rummet där flickan låg. 41 Så tog han flickan i handen och sa till henne: ”Talita koum![f]” (det betyder: Lilla flicka, jag säger dig, ställ dig upp!) 42 Och flickan, som var tolv år gammal, reste sig genast upp och började gå omkring. De blev mycket häpna, 43 men Jesus förbjöd dem att berätta för någon vad som hade hänt. Sedan sa han åt dem att ge flickan något att äta.

Footnotes

  1. 5:1 Andra handskrifter: Gedara eller Gergesa. Jfr Matt 8:28. Området var icke-judiskt.
  2. 5:9 Legion var en romersk arméavdelning på 6 000 man.
  3. 5:20 Tiostadsområdet, eller Dekapolis som det hette på grekiska, var ett stadsförbund mellan tio städer, som alla utom en låg öster om floden Jordan.
  4. 5:33 Jfr Matt 9:22 med not.
  5. 5:34 Den grekiska verbformen kommer från samma ord som rädda, frälsa.
  6. 5:41 Talita koum är arameiska, ett av de språk som talades i Israel på den här tiden, och antagligen Jesus och lärjungarnas modersmål. Sannolikt kunde de flesta av dem dessutom hebreiska och grekiska och möjligen latin.