Marcos 12
Palabra de Dios para Todos
Historia de los labradores perversos
(Mt 21:33-46; Lc 20:9-19)
12 Entonces Jesús les contó la siguiente historia: «Un hombre plantó un viñedo y construyó un muro alrededor. Cavó un lugar para hacer el vino y construyó una torre de vigilancia. Después alquiló el viñedo a unos labradores y se fue de viaje. 2 Y a su debido tiempo, el dueño mandó a un siervo a hablar con los labradores para cobrar las ganancias del viñedo. 3 Pero los labradores agarraron al siervo, lo golpearon y lo enviaron a su amo con las manos vacías. 4 Después, el hombre les mandó a otro siervo, pero ellos lo golpearon en la cabeza 5 y lo insultaron. El hombre mandó entonces a otro siervo, y los labradores lo mataron. El hombre siguió mandando a otros siervos pero ellos golpearon a unos y mataron a otros.
6 »Ya el hombre no tenía a quién más enviar, sino a su hijo amado. El hombre lo envió por último y pensó: “A mi hijo sí lo respetarán”. 7 Pero los labradores se dijeron unos a otros: “Este es el heredero, ¡vamos a matarlo para quedarnos con la herencia!” 8 Así que lo agarraron, lo mataron y luego lo tiraron fuera del viñedo. 9 ¿Qué hará después el dueño del viñedo? Irá al viñedo, matará a los labradores y lo dará a otros. 10 Seguramente habrán leído las Escrituras que dicen:
»“La piedra que los constructores rechazaron
se ha convertido en la piedra principal.
11 (A)Esto fue lo que hizo el Señor
y es maravilloso verlo”[a]».
12 Querían arrestarlo porque sabían que la historia que había contado se trataba de ellos. Pero como tenían miedo de la gente, entonces lo dejaron y se alejaron de Jesús.
El pago de impuestos
(Mt 22:15-22; Lc 20:20-26)
13 Después le enviaron a Jesús algunos de los fariseos y algunos herodianos, para atraparlo en algo que él dijera. 14 Ellos fueron y le dijeron:
—Maestro, sabemos que eres un hombre honesto. No te dejas llevar por lo que piensen los demás pues para ti todos son iguales. Enseñas con sinceridad el camino de Dios. Dinos, ¿está bien que paguemos impuestos al emperador? ¿Debemos pagarlos o no?
15 Pero él vio su hipocresía y les dijo:
—¿Por qué tratan de ponerme una trampa? Denme una moneda de plata. Déjenme verla.
16 Ellos le dieron una moneda y Jesús preguntó:
—¿De quién es la imagen que está en la moneda y el nombre que está escrito en ella?
Ellos dijeron:
—Del emperador.
17 Entonces Jesús les dijo:
—Den al emperador lo que es del emperador y a Dios lo que es de Dios.
Se asombraron de lo que Jesús dijo.
La pregunta sobre la resurrección
(Mt 22:23-33; Lc 20:27-40)
18 Entonces unos saduceos, los que dicen que no hay resurrección, se acercaron a Jesús y le preguntaron:
19 —Maestro, Moisés nos escribió que si un hombre casado moría sin haber tenido hijos, su hermano debía casarse con la viuda. De esa manera los hijos que tuvieran serían considerados hijos del hermano fallecido.[b] 20 Una vez hubo siete hermanos. El primero murió sin dejar hijos, 21 así que el segundo se casó con la viuda. Pero él también murió sin dejar hijos. Lo mismo pasó con el tercer hermano. 22 Todos los siete hermanos se casaron con la viuda y murieron sin que ninguno dejara hijos. Después la mujer también murió. 23 Como todos los siete hermanos se habían casado con ella, el día en que la gente resucite, ¿de quién será esposa la viuda?
24 Jesús les contestó:
—¿Por qué cometen ese error? ¿Acaso no saben lo que dicen las Escrituras ni conocen el poder de Dios? 25 Cuando la gente resucite de la muerte, no se casará, sino que todos serán como los ángeles del cielo. 26 (B)Pero en cuanto a que los muertos resucitan, ¿no han leído en el libro de Moisés como Dios le habló en el arbusto[c] ardiente y le dijo: “Yo soy el Dios de Abraham, el Dios de Isaac y el Dios de Jacob”[d]? 27 Él no es Dios de muertos, sino de vivos. Ustedes están muy equivocados.
El mandamiento más importante
(Mt 22:34-40; Lc 10:25-28)
28 Se acercó uno de los maestros de la ley que los había oído discutir. Se había fijado en lo bien que Jesús les había contestado, y le preguntó:
—¿Cuál es el mandamiento más importante?
29 Jesús contestó:
—El mandamiento más importante es este: “¡Oye, Israel! El Señor nuestro Dios es el único Señor. 30 (C)Ama al Señor tu Dios con todo tu corazón, con todo tu ser, con toda tu mente y con todas tus fuerzas”.[e] 31 (D)Y el segundo es: “Ama a tu semejante como te amas a ti mismo”.[f] No hay otro mandamiento más importante que estos.
32 Entonces el maestro de la ley contestó:
—Esa fue una buena respuesta, Maestro. Tienes razón, el Señor es el único Dios y no hay otro aparte de él. 33 Uno debe amar a Dios con todo su corazón, con todo su entendimiento y con todas sus fuerzas, y al semejante como a sí mismo. Estos mandamientos son más importantes que todos los sacrificios que se queman completamente y otros sacrificios que ofrecemos a Dios.
34 Al ver Jesús que el hombre había contestado sabiamente, le dijo:
—No estás lejos del reino de Dios.
Después de aquel momento nadie tuvo el valor de hacerle más preguntas.
¿De quién es hijo el Mesías?
(Mt 22:41-46; Lc 20:41-44)
35 Jesús estaba enseñando en el área del templo y preguntó:
—¿Por qué los maestros de la ley dicen que el Mesías es Hijo de David? 36 (E)Inspirado por el Espíritu Santo, David mismo dice:
“El Señor Dios le dijo a mi Señor:
Siéntate a mi derecha,
hasta que ponga a tus enemigos
bajo tu poder[g]”.[h]
37 David mismo llama al Mesías “Señor”, ¿cómo entonces puede él ser su hijo?
Mucha gente oía a Jesús con gusto.
Jesús critica a los maestros de la ley
(Mt 23:1-36; Lc 11:37-54; 20:45-47)
38 Jesús continuó enseñando: «Tengan cuidado de los maestros de la ley. A ellos les gusta pasearse vistiendo ropa que muestre su autoridad y que la gente los salude con respeto en las plazas de mercado. 39 También les gusta mucho sentarse en los lugares de honor de las sinagogas y tener los mejores lugares en los banquetes. 40 Ellos se roban los bienes de las viudas y para disimularlo hacen largas oraciones. Por eso Dios los castigará con más severidad».
Una viuda da todo lo que tiene
(Lc 21:1-4)
41 Jesús estaba sentado cerca de la caja del dinero del templo y veía cómo la gente daba sus ofrendas. Muchos ricos daban bastante dinero. 42 Luego vino una viuda y dio dos pequeñas monedas de cobre que valían muy poco.
43 Jesús llamó a sus seguidores y les dijo:
—Les digo la verdad: esa pobre viuda echó más que todos demás a la caja del tesoro del templo. 44 Porque los demás dieron de lo que les sobraba, pero ella, a pesar de su pobreza, entregó todo lo que tenía para vivir.
Markus 12
Svenska Folkbibeln
Liknelsen om de onda vingårdsarbetarna
12 Sedan började Jesus tala till dem i liknelser: "En man planterade en vingård. Han satte stängsel kring den, högg ut en vinpress[a] och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den till vingårdsarbetare och reste bort. 2 När tiden var inne, skickade han en tjänare till vingårdsarbetarna för att få sin del av vingårdens avkastning. 3 Men de tog fast honom, slog honom och skickade i väg honom tomhänt. 4 Då skickade han en annan tjänare till dem. Honom slog de i huvudet och hånade. 5 Sedan skickade han ännu en och honom dödade de. Han skickade också många andra. En del slog de, andra dödade de.
6 Ännu en hade han, en älskad son. Honom sände han till slut till dem. Han tänkte: De kommer att ha respekt för min son. 7 Men vingårdsarbetarna sade till varandra: Här har vi arvtagaren! Kom, låt oss döda honom, så blir arvet vårt. 8 Och de tog fast honom, dödade honom och kastade ut honom ur vingården. 9 Vad skall nu vingårdens herre göra? Han skall komma och döda vingårdsarbetarna och lämna vingården till andra.
10 Har ni inte läst det här stället i Skriften: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten. [b] 11 Herren har gjort detta, och underbar är den i våra ögon." 12 De hade nu velat gripa honom men vågade inte för folket. De förstod att det var med tanke på dem som han hade berättat liknelsen. Och de lämnade honom och gick sin väg.
Skatt till kejsaren
13 Sedan sände de till honom några fariseer och herodianer för att snärja honom genom något ord. 14 De kom till honom och sade: "Mästare, vi vet att du är trovärdig och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Du ger en rätt undervisning om Guds väg.[c] Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller är det inte tillåtet? Skall vi betala eller inte?" 15 Men Jesus förstod att de hycklade och sade till dem: "Varför försöker ni snärja mig? Ge mig ett mynt[d] och låt mig se på det." 16 De räckte fram ett, och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?" De svarade: "Kejsarens." 17 Då sade Jesus till dem: "Ge då kejsaren vad som tillhör kejsaren, och Gud vad som tillhör Gud." Och de förundrade sig över honom.
De dödas uppståndelse
18 Till Jesus kom också sadduceer - dessa påstår att det inte finns någon uppståndelse - och de frågade honom: 19 "Mästare, Mose har gett oss denna föreskrift: Om någon har en bror som dör och efterlämnar hustru men inga barn, då skall hans bror gifta sig med henne och skaffa barn åt sin bror. [e] 20 Nu fanns där sju bröder. Den förste gifte sig. Han dog utan att ha lämnat efter sig några barn. 21 Den andre gifte sig med henne, men också han dog barnlös. På samma sätt gick det med den tredje. 22 Ingen av de sju lämnade barn efter sig. Sist av alla dog kvinnan. 23 Vid uppståndelsen, när de uppstår, vem av dessa skall hon då vara hustru till? Alla sju var ju gifta med henne."
24 Jesus sade till dem: "Tar ni inte fel, just därför att ni inte förstår Skrifterna och inte heller Guds makt? 25 När de döda uppstår gifter de sig inte och blir inte bortgifta, utan de är som änglarna i himlen. 26 Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni då inte i Moses bok läst stället om törnbusken, hur Gud sade till Mose: Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud? [f] 27 Han är inte de dödas utan de levandes Gud. Ni misstar er fullständigt."
Det viktigaste budet
28 En av de skriftlärda som hörde dem diskutera fann att Jesus hade gett dem ett bra svar. Han kom fram till honom och frågade: "Vilket är det största av alla buden?" 29 Jesus svarade: "Det största är detta: Hör Israel! Herren, vår Gud, Herren är en,[g] 30 och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. 31 Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. [h] Inget annat bud är större än dessa." 32 Den skriftlärde sade: "Du har rätt, Mästare, det är sant som du säger. Han är en, och det finns ingen annan än han. 33 Och att älska honom av hela sitt hjärta och av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer." 34 När Jesus hörde att mannen hade svarat förståndigt, sade han till honom: "Du är inte långt från Guds rike." Sedan vågade ingen fråga honom längre.
Är Messias Davids son?
35 Då Jesus undervisade i templet frågade han: "Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Davids son? 36 David har själv sagt genom den helige Ande: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter. [i] 37 David kallar honom Herre. Hur kan Messias då vara Davids son?"[j] Den stora folkskaran lyssnade gärna på honom.
Jesus varnar för de skriftlärda
38 När Jesus undervisade sade han också: "Akta er för de skriftlärda, som tycker om att gå omkring i långa mantlar och bli hälsade på torgen 39 och sitta på de främsta platserna i synagogorna och få hedersplatserna vid festmåltiderna. 40 De äter änkorna ur husen och ursäktar sig med sina långa böner. De skall få en så mycket strängare dom."
Änkans offergåva
41 Jesus satte sig mitt emot offerkistan och såg hur folket lade pengar i den. Många rika gav mycket. 42 Där kom också en fattig änka och lade ner två små kopparmynt, några ören. 43 Då kallade han till sig sina lärjungar och sade till dem: "Amen säger jag er: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra som lade något i offerkistan. 44 Ty alla gav de av sitt överflöd, men hon gav av sin fattigdom, allt vad hon hade att leva på."
Footnotes
- Markus 12:1 vinpress Se not till Matt 21:33.
- Markus 12:10 Ps 118:22f.
- Markus 12:14 Guds väg Se not till Matt 22:16.
- Markus 12:15 mynt Grek. "denar". Se Sakupplysning.
- Markus 12:19 5 Mos 25:5f.
- Markus 12:26 2 Mos 3:6.
- Markus 12:29 5 Mos 6:4f.
- Markus 12:31 3 Mos 19:18.
- Markus 12:36 Ps 110:1.
- Markus 12:37 Davids son Se not till Matt 22:45.
© 2005, 2015 Bible League International
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln