Malaki 1
Svenska Folkbibeln
1 Denna profetia innehåller Herrens ord till Israel genom Malaki.
Herrens kärlek till Israel
2 Jag har älskat er, säger Herren.
Och ni frågar: "På vilket sätt har du älskat oss?"
Var inte Esau bror till Jakob? säger Herren.
Jakob älskade jag,
3 men Esau hatade jag.
Jag gjorde hans berg till en ödemark
och gav hans arvedel åt öknens schakaler.
4 Om Edom säger: "Vi är krossade,
men vi skall åter bygga upp ruinerna",
så säger Herren Sebaot:
De bygger upp, men jag skall riva ner.
De skall kallas
"ogudaktighetens land"
och "det folk som Herren är vred på för evigt".
5 Era ögon skall se det,
och ni skall säga: " Herren är upphöjd
utöver Israels gränser".
Förakt för Herren
6 En son hedrar sin far,
en tjänare sin herre.
Om nu jag är en far,
var är då den heder som borde visas mig?
Och om jag är en herre,
var är då fruktan för mig?
Detta säger Herren Sebaot
till er präster som föraktar mitt namn.
Och ni frågar: "På vilket sätt har vi föraktat ditt namn?"
7 Jo, genom att ni på mitt altare
offrar oren mat.
Och ni frågar: "På vilket sätt har vi kränkt din renhet?"
Genom att ni säger: " Herrens bord betyder ingenting."
8 Om ni bär fram ett blint djur som offer,
är inte det något ont?
Om ni bär fram det som är lamt och sjukt,
är inte det något ont?
Kom med sådant till din ståthållare!
Tror du han blir glad
och tar nådigt emot dig?
säger Herren Sebaot.
9 Men bönfall nu inför Gud
att han må vara nådig mot oss.
Genom er har detta skett.
Kan han då bli vänligt sinnad mot er?
säger Herren Sebaot.
10 Om ändå någon av er ville stänga tempeldörrarna,
så att ni inte förgäves tänder upp eld på mitt altare!
Jag har inte behag till er,
säger Herren Sebaot,
offergåvorna från er hand finner jag ingen glädje i.
11 Från solens uppgång till dess nedgång
skall mitt namn bli stort bland hednafolken,
på alla orter skall man bära fram rökoffer
och rena offergåvor åt mitt namn.
Ja, stort skall mitt namn bli bland hednafolken,
säger Herren Sebaot.
12 Men ni vanhelgar det när ni säger:
" Herrens bord är orent
och maten som ges är värdelös."
13 Ni säger: "Inte är det mödan värt!"
och så handhar ni det vanvördigt,
säger Herren Sebaot.
Som offer bär ni fram det som är stulet
och djur som är halta och sjuka.
Sådant offrar ni.
Och det skulle jag med glädje ta emot av er?
säger Herren.
14 Förbannad är den som handlar svekfullt,
den som i sin hjord har ett djur av hankön,
men ändå, när han gör ett löfte,
offrar åt Herren det som är vanställt.
Ty jag är en stor Konung,
säger Herren Sebaot,
och mitt namn är fruktat bland hednafolken.
Malaki 1
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Herren älskar sitt folk
1 Detta är det budskap som Herren gav till Israel genom profeten Malaki.
2-3 Jag har älskat er innerligt, säger Herren.Men ni svarar: Jaså? När var det? Och hur? Herren svarar: Jag visade min kärlek till er genom att älska er far, Jakob. Jag behövde inte det. Men jag till och med förkastade hans äldre bror Esau och förstörde dennes bergsland, och det som han fick i arv lät jag bli ett tillhåll för öknens schakaler.
4 Om hans ättlingar skulle komma på tanken att bygga upp ruinerna blir de varnade av Herren, härskarornas Gud, som säger: 'Ni kan ju försöka om ni vill, men jag kommer att riva ner det igen'. Deras land kallas 'Ogudaktighetens land
5 Israel, se med dina egna ögon vad Gud gör i världen. Då måste du säga: Herrens väldiga makt sträcker sig verkligen utanför våra gränser!
Herren kräver felfria offer
6 En son hedrar sin far och en tjänare sin herre. Jag är er far och er herre, men ändå ärar ni mig inte, ni präster, utan ni föraktar mitt namn.När skulle vi ha föraktat ditt namn? protesterar ni.
7 När ni bar fram orena offer på mitt altare.Orena offer? När har vi gjort något sådant? Varje gång ni vanärar Guds altare genom att
8 säga till folket: 'Det går bra att offra lama djur på Herrens altare, ja, till och med sjuka och blinda djur'. Och ni påstår att detta inte är synd! Försök komma med liknande 'gåvor' till er persiske härskare och se vad han tycker om det!
9 'Gud, var barmhärtig mot oss' ber ni. 'Gud, ge oss nåd!' Men när ni bär er åt på det sättet med era offer, varför skulle han då bry sig om er över huvud taget?
10 Tänk om det åtminstone fanns en enda präst bland er, som stängde tempeldörrarna och vägrade förolämpa Gud med sådana offer. Jag är inte nöjd med er, säger Herren, härskarornas Gud, och jag kan inte ta emot era offer.
11 Men mitt namn ska bli ärat bland hedningarna från tidiga morgonen till sena kvällen. Runt hela världen ska man tända rökelse och frambära rena offer för att hedra mitt namn, och mitt namn ska äras bland alla folk, säger Herren, härskarornas Gud.
12 Ni däremot vanhelgar det och säger att det inte är så noga med mitt altare, och ni uppmuntrar folket att komma med dåliga och sjuka djur och offra dem på altaret åt mig.
13 'Det är alldeles för svårt att tjäna Herren och göra det han vill
14 Förbannad är den som lovar att offra en bock från sin hjord och sedan ersätter den med ett djur som inte är friskt. Jag är en mäktig kung, säger Herren, härskarornas Gud, och mitt namn ska bli högt ärat bland hedningarna.
מלאכי 1
The Westminster Leningrad Codex
1 מַשָּׂ֥א דְבַר־יְהוָ֖ה אֶל־יִשְׂרָאֵ֑ל בְּיַ֖ד מַלְאָכִֽי׃
2 אָהַ֤בְתִּי אֶתְכֶם֙ אָמַ֣ר יְהוָ֔ה וַאֲמַרְתֶּ֖ם בַּמָּ֣ה אֲהַבְתָּ֑נוּ הֲלוֹא־אָ֨ח עֵשָׂ֤ו לְיַֽעֲקֹב֙ נְאֻם־יְהוָ֔ה וָאֹהַ֖ב אֶֽת־יַעֲקֹֽב׃
3 וְאֶת־עֵשָׂ֖ו שָׂנֵ֑אתִי וָאָשִׂ֤ים אֶת־הָרָיו֙ שְׁמָמָ֔ה וְאֶת־נַחֲלָת֖וֹ לְתַנּ֥וֹת מִדְבָּֽר׃
4 כִּֽי־תֹאמַ֨ר אֱד֜וֹם רֻשַּׁ֗שְׁנוּ וְנָשׁוּב֙ וְנִבְנֶ֣ה חֳרָב֔וֹת כֹּ֤ה אָמַר֙ יְהוָ֣ה צְבָא֔וֹת הֵ֥מָּה יִבְנ֖וּ וַאֲנִ֣י אֶהֱר֑וֹס וְקָרְא֤וּ לָהֶם֙ גְּב֣וּל רִשְׁעָ֔ה וְהָעָ֛ם אֲשֶׁר־זָעַ֥ם יְהוָ֖ה עַד־עוֹלָֽם׃
5 וְעֵינֵיכֶ֖ם תִּרְאֶ֑ינָה וְאַתֶּ֤ם תֹּֽאמְרוּ֙ יִגְדַּ֣ל יְהוָ֔ה מֵעַ֖ל לִגְב֥וּל יִשְׂרָאֵֽל׃
6 בֵּ֛ן יְכַבֵּ֥ד אָ֖ב וְעֶ֣בֶד אֲדֹנָ֑יו וְאִם־אָ֣ב אָ֣נִי אַיֵּ֣ה כְבוֹדִ֡י וְאִם־אֲדוֹנִ֣ים אָנִי֩ אַיֵּ֨ה מוֹרָאִ֜י אָמַ֣ר׀ יְהוָ֣ה צְבָא֗וֹת לָכֶם֙ הַכֹּֽהֲנִים֙ בּוֹזֵ֣י שְׁמִ֔י וַאֲמַרְתֶּ֕ם בַּמֶּ֥ה בָזִ֖ינוּ אֶת־שְׁמֶֽךָ׃
7 מַגִּישִׁ֤ים עַֽל־מִזְבְּחִי֙ לֶ֣חֶם מְגֹאָ֔ל וַאֲמַרְתֶּ֖ם בַּמֶּ֣ה גֵֽאַלְנ֑וּךָ בֶּאֱמָרְכֶ֕ם שֻׁלְחַ֥ן יְהוָ֖ה נִבְזֶ֥ה הֽוּא׃
8 וְכִֽי־תַגִּשׁ֨וּן עִוֵּ֤ר לִזְבֹּ֙חַ֙ אֵ֣ין רָ֔ע וְכִ֥י תַגִּ֛ישׁוּ פִּסֵּ֥חַ וְחֹלֶ֖ה אֵ֣ין רָ֑ע הַקְרִיבֵ֨הוּ נָ֜א לְפֶחָתֶ֗ךָ הֲיִרְצְךָ֙ א֚וֹ הֲיִשָּׂ֣א פָנֶ֔יךָ אָמַ֖ר יְהוָ֥ה צְבָאֽוֹת׃
9 וְעַתָּ֛ה חַלּוּ־נָ֥א פְנֵי־אֵ֖ל וִֽיחָנֵ֑נוּ מִיֶּדְכֶם֙ הָ֣יְתָה זֹּ֔את הֲיִשָּׂ֤א מִכֶּם֙ פָּנִ֔ים אָמַ֖ר יְהוָ֥ה צְבָאֽוֹת׃
10 מִ֤י גַם־בָּכֶם֙ וְיִסְגֹּ֣ר דְּלָתַ֔יִם וְלֹֽא־תָאִ֥ירוּ מִזְבְּחִ֖י חִנָּ֑ם אֵֽין־לִ֨י חֵ֜פֶץ בָּכֶ֗ם אָמַר֙ יְהוָ֣ה צְבָא֔וֹת וּמִנְחָ֖ה לֹֽא־אֶרְצֶ֥ה מִיֶּדְכֶֽם׃
11 כִּ֣י מִמִּזְרַח־שֶׁ֜מֶשׁ וְעַד־מְבוֹא֗וֹ גָּד֤וֹל שְׁמִי֙ בַּגּוֹיִ֔ם וּבְכָל־מָק֗וֹם מֻקְטָ֥ר מֻגָּ֛שׁ לִשְׁמִ֖י וּמִנְחָ֣ה טְהוֹרָ֑ה כִּֽי־גָד֤וֹל שְׁמִי֙ בַּגּוֹיִ֔ם אָמַ֖ר יְהוָ֥ה צְבָאֽוֹת׃
12 וְאַתֶּ֖ם מְחַלְּלִ֣ים אוֹת֑וֹ בֶּאֱמָרְכֶ֗ם שֻׁלְחַ֤ן אֲדֹנָי֙ מְגֹאָ֣ל ה֔וּא וְנִיב֖וֹ נִבְזֶ֥ה אָכְלֽוֹ׃
13 וַאֲמַרְתֶּם֩ הִנֵּ֨ה מַתְּלָאָ֜ה וְהִפַּחְתֶּ֣ם אוֹת֗וֹ אָמַר֙ יְהוָ֣ה צְבָא֔וֹת וַהֲבֵאתֶ֣ם גָּז֗וּל וְאֶת־הַפִּסֵּ֙חַ֙ וְאֶת־הַ֣חוֹלֶ֔ה וַהֲבֵאתֶ֖ם אֶת־הַמִּנְחָ֑ה הַאֶרְצֶ֥ה אוֹתָ֛הּ מִיֶּדְכֶ֖ם אָמַ֥ר יְהוָֽה׃ ס
14 וְאָר֣וּר נוֹכֵ֗ל וְיֵ֤שׁ בְּעֶדְרוֹ֙ זָכָ֔ר וְנֹדֵ֛ר וְזֹבֵ֥חַ מָשְׁחָ֖ת לַֽאדֹנָ֑י כִּי֩ מֶ֨לֶךְ גָּד֜וֹל אָ֗נִי אָמַר֙ יְהוָ֣ה צְבָא֔וֹת וּשְׁמִ֖י נוֹרָ֥א בַגּוֹיִֽם׃
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
2005 by Public Domain