Malachi 1
New King James Version
Polluted Offerings to God
1 The [a]burden of the word of the Lord to Israel [b]by Malachi.
Israel Beloved of God
2 “I(A) have loved you,” says the Lord.
“Yet you say, ‘In what way have You loved us?’
Was not Esau Jacob’s brother?”
Says the Lord.
“Yet (B)Jacob I have loved;
3 But Esau I have hated,
And (C)laid waste his mountains and his heritage
For the jackals of the wilderness.”
4 Even though Edom has said,
“We have been impoverished,
But we will return and build the desolate places,”
Thus says the Lord of hosts:
“They may build, but I will (D)throw down;
They shall be called the Territory of Wickedness,
And the people against whom the Lord will have indignation forever.
5 Your eyes shall see,
And you shall say,
(E)‘The Lord is magnified beyond the border of Israel.’
Polluted Offerings
6 “A son (F)honors his father,
And a servant his master.
(G)If then I am the Father,
Where is My honor?
And if I am a Master,
Where is My reverence?
Says the Lord of hosts
To you priests who despise My name.
(H)Yet you say, ‘In what way have we despised Your name?’
7 “You offer (I)defiled food on My altar,
But say,
‘In what way have we defiled You?’
By saying,
(J)‘The table of the Lord is [c]contemptible.’
8 And (K)when you offer the blind as a sacrifice,
Is it not evil?
And when you offer the lame and sick,
Is it not evil?
Offer it then to your governor!
Would he be pleased with you?
Would he (L)accept[d] you favorably?”
Says the Lord of hosts.
9 “But now entreat God’s favor,
That He may be gracious to us.
(M)While this is being done by your hands,
Will He accept you favorably?”
Says the Lord of hosts.
10 “Who is there even among you who would shut the doors,
(N)So that you would not kindle fire on My altar in vain?
I have no pleasure in you,”
Says the Lord of hosts,
(O)“Nor will I accept an offering from your hands.
11 For (P)from the rising of the sun, even to its going down,
My name shall be great (Q)among the Gentiles;
(R)In every place (S)incense shall be offered to My name,
And a pure offering;
(T)For My name shall be great among the nations,”
Says the Lord of hosts.
12 “But you profane it,
In that you say,
(U)‘The table of the [e]Lord is defiled;
And its fruit, its food, is contemptible.’
13 You also say,
‘Oh, what a (V)weariness!’
And you sneer at it,”
Says the Lord of hosts.
“And you bring the stolen, the lame, and the sick;
Thus you bring an offering!
(W)Should I accept this from your hand?”
Says the Lord.
14 “But cursed be (X)the deceiver
Who has in his flock a male,
And takes a vow,
But sacrifices to the Lord (Y)what is blemished—
For (Z)I am a great King,”
Says the Lord of hosts,
“And My name is to be feared among the nations.
Footnotes
- Malachi 1:1 oracle, prophecy
- Malachi 1:1 Lit. by the hand of
- Malachi 1:7 Or to be despised
- Malachi 1:8 Lit. lift up your face
- Malachi 1:12 So with Bg.; MT Lord
Malaki 1
Svenska 1917
1 Detta är en utsaga som innehåller HERRENS ord till Israel genom Malaki.
2 Jag har bevisat eder kärlek, säger HERREN. Nu frågen I: »Varmed har du då bevisat oss kärlek?» Esau var ju en broder till Jakob, säger HERREN, och jag älskade Jakob,
3 men Esau hatade jag; därför gjorde jag hans berg till en ödemark och hans arvedel till ett hemvist för öknens schakaler.
4 Om nu Edom säger: »Ja, vi äro förstörda, men vi skola åter bygga upp det ödelagda», så svarar HERREN Sebaot: Väl må de bygga upp, men jag skall åter riva det ned, och så skall man få kalla det 'ogudaktighetens land' och 'det folk på vilket HERREN evinnerligen vredgas'.
5 I skolen få se det med egna ögon, och då skolen I säga: 'HERREN är stor utöver Israels gränser.'
6 En son skall hedra sin fader och en tjänare sin herre. Om nu jag är fader, var är då den heder, som skulle visas mig? Och om jag är en herre, var är då den fruktan som man skulle hava för mig? -- så säger HERREN Sebaot till eder, I präster, som förakten mitt namn. Nu frågen I: »Varmed hava vi då visat förakt för ditt namn?»
7 Jo, därmed att I bären fram ovärdig spis på mitt altare. Åter frågen I: »På vad sätt hava vi betett oss ovärdigt mot dig?» Jo, i det att I tänken: »HERRENS bord behöver man icke mycket akta.»
8 När i fören fram ett offerdjur som är blint, då räknen I sådant icke för ont; när I fören fram ett som är lytt eller svagt, då räknen I ej heller sådant för ont. Kom med något sådant till din ståthållare, så får du se om han tager gunstigt emot dig och bliver dig bevågen, säger HERREN Sebaot.
9 Bönfallen alltså nu inför Gud, att han må bliva oss nådig. Kan han väl vara eder bevågen, då I haven begått sådant? säger HERREN Sebaot.
10 Ack att bland eder funnes någon som ville stänga tempeldörrarna, så att I icke längre förgäves upptänden eder eld på mitt altare! Jag har icke behag till eder, säger HERREN Sebaot, och till offergåvor av eder hand har jag icke lust.
11 Från solens uppgång ända till dess nedgång är ju mitt namn stort bland folken, och överallt frambäras rökoffer och rena offergåvor åt mitt namn; ja, mitt namn är stort bland folken, säger HERREN Sebaot.
12 Men I ohelgen det, i det att I sägen: »Herrens bord kan man gärna försumma, och den spis, som gives därtill, behöver man icke mycket akta.»
13 Ja, I sägen: »Icke är det mödan värt!», och så handhaven I det vanvördigt, säger HERREN Sebaot. När I alltså frambären eder offergåva, då fören I fram, vad som är rövat och vad som är lytt och svagt. Skulle jag hava behag till sådana gåvor av eder hand? säger HERREN.
14 Nej, förbannad vare den bedragare, som i sin hjord har ett djur av hankön, men ändå, när han har gjort ett löfte, offrar åt Herren ett djur, som icke duger. Ty jag är en stor konung, säger HERREN Sebaot, och mitt namn är fruktansvärt bland folken.
Scripture taken from the New King James Version®. Copyright © 1982 by Thomas Nelson. Used by permission. All rights reserved.
