Luke 9
Complete Jewish Bible
9 Calling together the Twelve, Yeshua gave them power and authority to expel all the demons and to cure diseases; 2 and he sent them out to proclaim the Kingdom of God and to heal. 3 He said to them, “Take nothing for your trip — neither a walking stick nor a pack, neither bread nor money; and don’t have two shirts. 4 Whatever house you enter, stay there and go out from there. 5 Wherever they don’t welcome you, shake the dust from your feet when you leave that town as a warning to them.” 6 They set out and went through village after village, healing and announcing the Good News everywhere.
7 Herod the governor heard about all that was going on and was perplexed, because it was said by some that Yochanan had been raised from the dead, 8 by others that Eliyahu had appeared, and by others that one of the prophets of long ago had come back to life. 9 Herod said, “I had Yochanan beheaded, so who is this about whom I keep hearing such things?” And he began trying to see him.
10 On their return, the emissaries detailed to Yeshua what they had done. Then, taking them with him, he withdrew by himself to a town called Beit-Tzaidah. 11 But the crowds found out and followed him. Welcoming them, he went on to speak to them about the Kingdom of God and to heal those who needed to be healed.
12 The day began to draw to a close. The Twelve came to him and said, “Send the crowd away, so that they can go and get lodging and food in the towns and farms around here, because where we are is a remote place.” 13 But he said to them, “Give them something to eat, yourselves!” They said, “We have no more than five loaves of bread and two fish — unless we ourselves are supposed to go and buy food for all these people!” 14 (For there were about five thousand men.) He said to his talmidim, “Make them sit down in groups of about fifty each.” 15 They did what he told them and had them all sit down. 16 Then he took the five loaves and the two fish and, looking up toward heaven, made a b’rakhah, broke the loaves and began giving them to the talmidim to distribute to the crowd. 17 Everyone ate as much as he wanted; and they took up what was left over, twelve baskets full of broken pieces.
18 Once when Yeshua was praying in private, his talmidim were with him; and he asked them, “Who are the crowds saying I am?” 19 They answered, “Yochanan the Immerser; but others say Eliyahu, and others that some prophet of long ago has risen.” 20 “But you,” he said to them, “who do you say I am?” Kefa answered, “The Mashiach of God!” 21 However, he, warning them, ordered them to tell this to no one, 22 adding, “The Son of Man has to endure much suffering and be rejected by the elders, the head cohanim and the Torah-teachers; and he has to be put to death; but on the third day, he has to be raised to life.”
23 Then to everyone he said, “If anyone wants to come after me, let him say ‘No’ to himself, take up his execution-stake daily and keep following me. 24 For whoever tries to save his own life will destroy it, but whoever destroys his life on my account will save it. 25 What will it benefit a person if he gains the whole world but destroys or forfeits his own life? 26 For if someone is ashamed of me and of what I say, the Son of Man will be ashamed of him when he comes in his glory and that of the Father and of the holy angels. 27 I tell you the truth, there are some people standing here who will not experience death until they see the Kingdom of God.”
28 About a week after Yeshua said these things, he took Kefa, Yochanan and Ya‘akov with him and went up to the hill country to pray. 29 As he was praying, the appearance of his face changed; and his clothing became gleaming white. 30 Suddenly there were two men talking with him — Moshe and Eliyahu! 31 They appeared in glorious splendor and spoke of his exodus, which he was soon to accomplish in Yerushalayim. 32 Kefa and those with him had been sound asleep; but on becoming fully awake, they saw his glory and the two men standing with him. 33 As the men were leaving Yeshua, Kefa said to him, not knowing what he was saying, “It’s good that we’re here, Rabbi! Let’s put up three shelters — one for you, one for Moshe and one for Eliyahu.” 34 As he spoke, a cloud came and enveloped them. They were frightened as they entered the cloud; 35 and a voice came out of the cloud, saying, “This is my Son, whom I have chosen. Listen to him!” 36 When the voice spoke, Yeshua was alone once more. They kept quiet — at that time they told no one anything of what they had seen.
37 The next day, as they were coming down out of the hill country, a large crowd met him. 38 Suddenly a man in the crowd shouted, “Rabbi! Look at my son, I beg you, because he’s my only child! 39 What happens is this: a spirit seizes him, and suddenly it lets out a shriek and throws him into convulsions with foaming at the mouth; and only with difficulty will it leave him. It’s destroying him! 40 I asked your talmidim to drive the spirit out, but they couldn’t.” 41 “Perverted people, without any trust!” Yeshua answered, “How long do I have to be with you and put up with you? Bring your son here.” 42 Even as the boy was coming, the demon dashed him to the ground and threw him into a fit. But Yeshua rebuked the unclean spirit, healed the boy and gave him back to his father. 43 All were struck with amazement at the greatness of God. While they were all marvelling at everything Yeshua was doing, he said to his talmidim, 44 “Listen very carefully to what I’m going to say. The Son of Man is about to be betrayed into the hands of men.” 45 But they didn’t understand what he meant by this. It had been concealed from them so that they would not grasp its meaning, and they were afraid to ask him about it.
46 An argument arose among the talmidim as to which of them might be the greatest. 47 But Yeshua, knowing the thoughts of their hearts, took a child, stood him beside himself, 48 and said to them, “Whoever welcomes this child in my name welcomes me, and whoever welcomes me welcomes the One who sent me. In other words, the one who is least among you all — this is the one who is great.” 49 Yochanan responded, “Rabbi, we saw someone expelling demons in your name; and we stopped him because he doesn’t follow you along with us.” 50 Yeshua said to him, “Don’t stop such people, because whoever isn’t against you is for you.”
51 As the time approached for him to be taken up into heaven, he made his decision to set out for Yerushalayim. 52 He sent messengers ahead of him, who went and entered a village in Shomron to make preparations for him. 53 However, the people there would not let him stay, because his destination was Yerushalayim. 54 When the talmidim Ya‘akov and Yochanan saw this, they said, “Sir, do you want us to call down fire from heaven to destroy them?”[a] 55 But he turned and rebuked them.[b] 56 And they went on to another village.
57 As they were traveling on the road, a man said to him, “I will follow you wherever you go.” 58 Yeshua answered him, “The foxes have holes, and the birds flying about have nests, but the Son of Man has no home of his own.” 59 To another he said, “Follow me!” but the man replied, “Sir, first let me go away and bury my father.” 60 Yeshua said, “Let the dead bury their own dead; you, go and proclaim the Kingdom of God!” 61 Yet another said, “I will follow you, sir, but first let me say good-by to the people at home.” 62 To him Yeshua said, “No one who puts his hand to the plow and keeps looking back is fit to serve in the Kingdom of God.”
Lukas 9
Svenska Folkbibeln
Jesus sänder ut de tolv
9 Jesus kallade till sig de tolv och gav dem makt över alla onda andar och kraft att bota sjukdomar. 2 Och han sände ut dem att predika Guds rike och bota sjuka. 3 Han sade till dem: "Ta ingenting med er på vägen, varken stav eller lädersäck, varken bröd eller pengar, inte heller två livklädnader. 4 När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni drar vidare. 5 Men om man inte tar emot er, lämna då den staden och skaka dammet av era fötter. Det skall vittna mot dem." 6 De gick ut och vandrade från by till by och predikade överallt evangeliet och botade sjuka.
7 När landsfursten[a] Herodes fick höra om allt som hände, visste han inte vad han skulle tro. Några påstod nämligen att Johannes hade uppstått från de döda, 8 andra att Elia hade trätt fram och andra att någon av de gamla profeterna hade uppstått. 9 Herodes sade: "Johannes har jag halshuggit. Vem är han som jag hör sådant om?" Och Herodes ville gärna träffa Jesus.
Jesus mättar fem tusen män
10 Apostlarna kom tillbaka och berättade för Jesus allt de hade gjort. Då tog han dem med sig och drog sig undan mot en stad som heter Betsaida. 11 Men folket fick veta det och följde efter honom. Han tog då emot dem och talade till dem om Guds rike, och han botade dem som behövde hjälp.
12 Vid dagens slut kom de tolv fram och sade till honom: "Låt folket skiljas åt, så att de kan gå till byarna och gårdarna häromkring och skaffa mat och husrum. Vi är ju här på en öde plats." 13 Han sade till dem: "Ge ni dem att äta." De svarade: "Vi har bara fem bröd och två fiskar, om vi nu inte skall gå och köpa mat åt allt det här folket." 14 Det var ungefär fem tusen män. Då sade han till sina lärjungar: "Låt folket slå sig ner i matlag, omkring femtio i varje." 15 De gjorde så och lät alla slå sig ner. 16 Sedan tog han de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, välsignade dem och bröt bröden och gav åt lärjungarna för att de skulle sätta fram åt folket. 17 Alla åt och blev mätta. Och de stycken som blev över efter dem plockades upp, tolv korgar.
Petrus bekännelse
18 En gång när Jesus hade dragit sig undan för att be och lärjungarna var hos honom, frågade han dem: "Vem säger folket att jag är?" 19 De svarade: "Johannes Döparen, andra säger Elia och andra att någon av de gamla profeterna har uppstått." 20 Han sade till dem: "Och ni, vem säger ni att jag är?" Petrus svarade: "Du är Guds Messias." 21 Då förbjöd han dem strängt att tala om detta för någon 22 och sade: "Människosonen måste lida mycket och förkastas av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda. Han måste dödas och på tredje dagen uppväckas."
I Jesu efterföljd
23 Sedan sade han till alla: "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig. 24 Ty den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det. 25 Vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men förlorar sitt liv eller själv går förlorad? 26 Den som skäms för mig och mina ord, honom skall Människosonen skämmas för, när han kommer i sin och sin Faders och de heliga änglarnas härlighet.
Jesu härlighet uppenbaras
27 Jag säger er sanningen: Bland dem som står här finns några som inte skall smaka döden, förrän de får se Guds rike." 28 Omkring åtta dagar efter det att Jesus hade sagt detta, tog han med sig Petrus, Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be. 29 Medan han bad förvandlades hans ansikte och hans kläder blev skinande vita. 30 Och se, två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia 31 och de visade sig i härlighet och talade om hans bortgång, som han skulle fullborda i Jerusalem. 32 Petrus och de som var med honom sov tungt, men när de vaknade såg de Jesu härlighet och de båda männen som stod där tillsammans med honom. 33 När dessa skulle skiljas från honom, sade Petrus till Jesus: "Mästare, det är gott för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." Han visste inte vad han sade. 34 Medan han talade, kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och lärjungarna blev förskräckta, när dessa trädde in i molnet. 35 Och ur molnet kom en röst: "Denne är min Son, den Utvalde, lyssna till honom!" 36 Och när rösten ljöd, visade det sig att Jesus var ensam. Lärjungarna teg och berättade inte vid den tiden för någon vad de hade sett.
Jesus botar en besatt pojke
37 När de dagen därefter kom ner från berget, möttes han av en stor skara människor. 38 Då ropade en man ur folkhopen: "Mästare, jag ber dig, hjälp min son! Han är mitt enda barn. 39 En ande sliter i pojken, och så skriker han plötsligt till. Den sliter i honom och fradgan står kring munnen på honom, och den vill knappast lämna honom och sluta misshandla honom. 40 Jag bad dina lärjungar att de skulle driva ut anden, men de kunde inte." 41 Jesus svarade: "Du fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge skall jag vara hos er och stå ut med er? För hit din son!" 42 Medan pojken ännu var på väg, kastade anden honom till marken och slet och ryckte i honom. Men Jesus talade strängt till den orene anden och botade pojken och gav honom tillbaka till hans far. 43 Och alla häpnade över Guds väldiga makt.
Människosonen skall utlämnas
Medan alla förundrade sig över allt som han gjorde, sade han till sina lärjungar: 44 "Lyssna noga till det jag nu säger: Människosonen kommer att utlämnas i människors händer." 45 Men de förstod inte vad han sade. Det var fördolt för dem, och de kunde inte fatta det. Och de vågade inte fråga honom om det han hade sagt.
Vem är störst?
46 Bland lärjungarna kom frågan upp, vem som kunde vara störst bland dem. 47 Jesus visste vad de tänkte i sina hjärtan och tog ett barn och ställde det bredvid sig 48 och sade till dem: "Den som tar emot det här barnet i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig. Ty den som är minst bland er alla, han är den störste."
49 Johannes sade: "Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte följde med oss." 50 Jesus sade till Johannes: "Hindra honom inte. Den som inte är emot er, han är för er."
Jesus på väg upp till Jerusalem
51 När tiden för hans bortgång[b] var inne, vände han sitt ansikte mot Jerusalem fast besluten att gå dit upp. 52 Han sände budbärare framför sig, och de gav sig i väg och gick in i en samaritisk by för att förbereda hans ankomst. 53 Men folket tog inte emot honom, eftersom han var på väg till Jerusalem. 54 När hans lärjungar Jakob och Johannes såg det, sade de: "Herre, vill du att vi skall kalla ner eld från himlen som förtär dem?" 55 Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem. 56 Och de gick vidare till en annan by.
57 Medan de vandrade vägen fram, sade någon till honom: "Jag vill följa dig vart du än går." 58 Jesus svarade honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot." 59 Till en annan sade han: "Följ mig!" Mannen svarade: "Herre, låt mig först gå och begrava min far." 60 Jesus sade till honom: "Låt de döda begrava sina döda, men gå du och predika Guds rike!" 61 En annan sade: "Jag vill följa dig, Herre, men låt mig först ta farväl av min familj." 62 Jesus svarade: "Ingen som ser sig om sedan han har satt handen till plogen passar för Guds rike."
Footnotes
- Lukas 9:7 landsfursten Se not till Matt 14:1.
- Lukas 9:51 bortgång Ordagrant: "upphöjelse". Ordet finns endast här i NT. Lukas har Jesu korsfästelse, uppståndelse och himmelsfärd i tankarna. Men först i denna följd står korset.
Copyright © 1998 by David H. Stern. All rights reserved.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln