Luke 16
New King James Version
The Parable of the Unjust Steward
16 He also said to His disciples: “There was a certain rich man who had a steward, and an accusation was brought to him that this man was [a]wasting his goods. 2 So he called him and said to him, ‘What is this I hear about you? Give an (A)account of your stewardship, for you can no longer be steward.’
3 “Then the steward said within himself, ‘What shall I do? For my master is taking the stewardship away from me. I cannot dig; I am ashamed to beg. 4 I have resolved what to do, that when I am put out of the stewardship, they may receive me into their houses.’
5 “So he called every one of his master’s debtors to him, and said to the first, ‘How much do you owe my master?’ 6 And he said, ‘A hundred [b]measures of oil.’ So he said to him, ‘Take your bill, and sit down quickly and write fifty.’ 7 Then he said to another, ‘And how much do you owe?’ So he said, ‘A hundred [c]measures of wheat.’ And he said to him, ‘Take your bill, and write eighty.’ 8 So the master commended the unjust steward because he had dealt shrewdly. For the sons of this world are more shrewd in their generation than (B)the sons of light.
9 “And I say to you, (C)make friends for yourselves by unrighteous [d]mammon, that when [e]you fail, they may receive you into an everlasting home. 10 (D)He who is faithful in what is least is faithful also in much; and he who is unjust in what is least is unjust also in much. 11 Therefore if you have not been faithful in the unrighteous mammon, who will commit to your trust the true riches? 12 And if you have not been faithful in what is another man’s, who will give you what is your (E)own?
13 (F)“No servant can serve two masters; for either he will hate the one and love the other, or else he will be loyal to the one and despise the other. You cannot serve God and mammon.”
The Law, the Prophets, and the Kingdom
14 Now the Pharisees, (G)who were lovers of money, also heard all these things, and they [f]derided Him. 15 And He said to them, “You are those who (H)justify yourselves (I)before men, but (J)God knows your hearts. For (K)what is highly esteemed among men is an abomination in the sight of God.
16 (L)“The law and the prophets were until John. Since that time the kingdom of God has been preached, and everyone is pressing into it. 17 (M)And it is easier for heaven and earth to pass away than for one [g]tittle of the law to fail.
18 (N)“Whoever divorces his wife and marries another commits adultery; and whoever marries her who is divorced from her husband commits adultery.
The Rich Man and Lazarus
19 “There was a certain rich man who was clothed in purple and fine linen and [h]fared sumptuously every day. 20 But there was a certain beggar named Lazarus, full of sores, who was laid at his gate, 21 desiring to be fed with [i]the crumbs which fell from the rich man’s table. Moreover the dogs came and licked his sores. 22 So it was that the beggar died, and was carried by the angels to (O)Abraham’s bosom. The rich man also died and was buried. 23 And being in torments in Hades, he lifted up his eyes and saw Abraham afar off, and Lazarus in his bosom.
24 “Then he cried and said, ‘Father Abraham, have mercy on me, and send Lazarus that he may dip the tip of his finger in water and (P)cool my tongue; for I (Q)am tormented in this flame.’ 25 But Abraham said, ‘Son, (R)remember that in your lifetime you received your good things, and likewise Lazarus evil things; but now he is comforted and you are tormented. 26 And besides all this, between us and you there is a great gulf fixed, so that those who want to pass from here to you cannot, nor can those from there pass to us.’
27 “Then he said, ‘I beg you therefore, father, that you would send him to my father’s house, 28 for I have five brothers, that he may testify to them, lest they also come to this place of torment.’ 29 Abraham said to him, (S)‘They have Moses and the prophets; let them hear them.’ 30 And he said, ‘No, father Abraham; but if one goes to them from the dead, they will repent.’ 31 But he said to him, (T)‘If they do not hear Moses and the prophets, (U)neither will they be persuaded though one rise from the dead.’ ”
Footnotes
- Luke 16:1 squandering
- Luke 16:6 Gr. batos, same as Heb. bath; 8 or 9 gallons each
- Luke 16:7 Gr. koros, same as Heb. kor; 10 or 12 bushels each
- Luke 16:9 Lit., in Aram., wealth
- Luke 16:9 NU it fails
- Luke 16:14 Lit. turned up their nose at
- Luke 16:17 The smallest stroke in a Heb. letter
- Luke 16:19 lived in luxury
- Luke 16:21 NU what fell
Lukas 16
Svenska 1917
16 Han sade också till sina lärjungar: »En rik man hade en förvaltare som hos honom blev angiven för förskingring av hans ägodelar.
2 Då kallade han honom till sig och sade till honom: 'Vad är det jag hör om dig? Gör räkenskap för din förvaltning; ty du kan icke längre få vara förvaltare.'
3 Men förvaltaren sade vid sig själv: 'Vad skall jag göra, då min herre nu tager ifrån mig förvaltningen? Gräva orkar jag icke; att tigga blyges jag för.
4 Dock, nu vet jag vad jag skall göra, för att man må upptaga mig i sina hus, när jag bliver avsatt ifrån förvaltningen.'
5 Och han kallade till sig sin herres gäldenärer, var och en särskilt. Och han frågade den förste: 'Huru mycket är du skyldig min herre?'
6 Han svarade: 'Hundra fat olja.' Då sade han till honom: 'Tag här ditt skuldebrev, och sätt dig nu strax ned och skriv femtio.'
7 Sedan frågade han en annan: 'och du, huru mycket är du skyldig?' Denne svarade: 'hundra tunnor vete.' Då sade han till honom: 'Tag här ditt skuldebrev och skriv åttio.'
8 Och husbonden prisade den orättrådige förvaltaren för det att han hade handlat klokt. Ty denna tidsålders barn skicka sig klokare mot sitt släkte än ljusets barn.
9 Och jag säger eder: Skaffen eder vänner medelst den orättrådige Mamons goda, för att de, när detta har tagit slut, må taga emot eder i de eviga hyddorna.
10 Den som är trogen i det minsta, han är ock trogen i vad mer är, och den som är orättrådig i det minsta, han är ock orättrådig i vad mer är.
11 Haven I nu icke varit trogna, när det gällde den orättrådige Mamons goda, vem vill då betro eder det sannskyldiga goda?
12 Och haven I icke varit trogna, när det gällde vad som tillhörde en annan, vem vill då giva eder det som hör eder till?
13 Ingen som tjänar kan tjäna två herrar; ty antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den förre och förakta den senare. I kunnen icke tjäna både Gud och Mamon.»
14 Allt detta hörde nu fariséerna, som voro penningkära, och de drevo då gäck med honom.
15 Men han sade till dem: »I hören till dem som göra sig rättfärdiga inför människorna. Men Gud känner edra hjärtan; ty det som bland människor är högt är en styggelse inför Gud.
16 Lagen och profeterna hava haft sin tid intill Johannes. Sedan dess förkunnas evangelium om Guds rike, och var man vill storma ditin.
17 Men snarare kunna himmel och jord förgås, än en enda prick av lagen kan falla bort.
18 Var och en som skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott. Och den som tager till hustru en kvinna som är skild från sin man, han begår äktenskapsbrott.
19 Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde var dag i glädje och prakt.
20 Men en fattig man, vid namn Lasarus, låg vid hans port, full av sår,
21 och åstundade att få stilla sin hunger med vad som kunde falla ifrån den rike mannens bord. Ja, det gick så långt att hundarna kommo och slickade hans sår.
22 Så hände sig att den fattige dog och blev förd av änglarna till Abrahams sköte. Också den rike dog och blev begraven.
23 När han nu låg i dödsriket och plågades, lyfte han upp sina ögon och fick se Abraham långt borta och Lasarus i hans sköte.
24 Då ropade han och sade: 'Fader Abraham, förbarma dig över mig, och sänd Lasarus att doppa det yttersta av sitt finger i vatten och svalka min tunga, ty jag pinas svårt i dessa lågor.'
25 Men Abraham svarade: 'Min son kom ihåg att du, medan du levde, fick ut ditt goda och Lasarus däremot vad ont var; nu åter får han här hugnad, under det att du pinas.
26 Och till allt detta kommer, att ett stort svalg är satt mellan oss och eder, för att de som vilja begiva sig över härifrån till eder icke skola kunna det, och för att ej heller någon därifrån skall kunna komma över till oss.»
27 Då sade han: 'Så beder jag dig då, fader, att du sänder honom till min faders hus,
28 där jag har fem bröder, och låter honom varna dem, så att icke också de komma till detta pinorum.'
29 Men Abraham sade: 'De hava Moses och profeterna; dem må de lyssna till.'
30 Han svarade: 'Nej, fader Abraham; men om någon kommer till dem från de döda, så skola de göra bättring.'
31 Då sade han till honom: 'Lyssna de icke till Moses och profeterna, så skola de icke heller låta övertyga sig, om någon uppstår från de döda.'»
Scripture taken from the New King James Version®. Copyright © 1982 by Thomas Nelson. Used by permission. All rights reserved.
