Den goda samariern

(Matt 22:34-40; Mark 12:28-31)

²⁵ En dag kom en laglärd för att sätta dit Jesus genom en fråga. Han sa: ”Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?”

²⁶ Jesus svarade: ”Vad säger lagen? Vad kan du läsa där?”

²⁷ Mannen svarade: ” ’Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela din kraft och av hela ditt förstånd’, och: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’ ”^[a]

²⁸ ”Det är riktigt”, sa Jesus till honom. ”Gör det så ska du få leva!”

²⁹ Men mannen, som gärna ville visa sin rättfärdighet, frågade Jesus: ”Vem är då min medmänniska?”

³⁰ Jesus svarade: ”En man, som var på väg från Jerusalem till Jeriko, blev överfallen av banditer. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, gick därifrån och lämnade honom där halvdöd.

³¹ Då råkade en präst komma förbi. Men när han såg mannen ligga där gick han bara åt sidan och fortsatte att gå. ³² Så kom också en levit till platsen och såg mannen, och även han gick bara åt sidan och fortsatte att gå.

³³ Då kom en samarier, som också var på resa, och när han såg mannen fylldes han av medlidande. ³⁴ Samariern gick fram till honom, hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp mannen på sin åsna och förde honom till ett värdshus, där han skötte om honom. ³⁵ Nästa dag, när han måste resa vidare, betalade han värdshusvärden två denarer^[b] och sa: ’Var snäll och ta hand om mannen, och om räkningen går på mer än det här, så ska jag betala resten när jag kommer tillbaka.’

³⁶ Vilken av dessa tre tycker du var den misshandlade mannens medmänniska?”

³⁷ ”Den som visade barmhärtighet naturligtvis”, svarade den laglärde.

Då sa Jesus: ”Gå iväg och gör likadant, du också.”