Jesus visar sig för lärjungarna

36 (A) Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade till dem: "Frid vare med er!" 37 Uppskakade och rädda trodde de att det var en ande de såg. 38 Men han sade till dem: "Varför är ni så oroliga? Varför kommer det upp tvivel i era hjärtan? 39 Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se! En ande har inte kött och ben som ni ser att jag har." 40 När han hade sagt detta visade han dem sina händer och fötter. 41 (B) När de i sin glädje och förundran fortfarande inte kunde tro, frågade han dem: "Har ni något ätbart[a] här?" 42 Då räckte de honom en bit stekt fisk[b], 43 och han tog den och åt inför deras ögon.

44 (C) Och han sade till dem: "Detta är vad jag sade till er medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, profeterna och psalmerna." 45 Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna. 46 Och han sade till dem: "Det står skrivet att Messias ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda, 47 (D) och att omvändelse och syndernas förlåtelse[c] ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. 48 (E) Ni är vittnen om detta. 49 (F) Och jag ska sända över er vad min Far har lovat. Men ni ska stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden."

Jesu himmelsfärd

50 Sedan förde han dem ut till Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem. 51 (G) Och medan han välsignade dem, lämnade han dem och lyftes upp till himlen. 52 (H) De tillbad honom och vände tillbaka till Jerusalem i stor glädje. 53 Och de var ständigt i templet och prisade Gud.

Read full chapter

Footnotes

  1. 24:41 något ätbart   Det ansågs allmänt att änglar och andevarelser inte åt människors mat (jfr Dom 13:16).
  2. 24:42 en bit stekt fisk   Senare handskrifter tillägger: "och en bit vaxkaka med honung".
  3. 24:47 och syndernas förlåtelse   Andra handskrifter: "till syndernas förlåtelse".

Jesus visar sig för sina lärjungar

19 (A) På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er!"[a] 20 När han hade sagt detta visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blev glada när de såg Herren.

21 (B) Jesus sade än en gång till dem: "Frid vare med er! Som Fadern har sänt mig sänder jag er." 22 Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: "Ta emot den helige Ande! 23 (C) Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden."

Den uppståndne och Tomas

24 Tomas, en av de tolv, han som kallades Tvillingen, hade inte varit med de andra när Jesus kom. 25 De andra lärjungarna sade nu till honom: "Vi har sett Herren!" Men han svarade dem: "Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka mitt finger i spikhålen och min hand i hans sida, så kan jag inte tro."

26 Åtta dagar senare[b] var hans lärjungar samlade igen där inne, och nu var Tomas med dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er!" 27 Sedan sade han till Tomas: "Kom med ditt finger och se mina händer, kom med din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte, utan tro!" 28 Tomas svarade honom: "Min Herre och min Gud!" 29 (D) Jesus sade till honom: "Du tror därför att du har sett mig. Saliga är de som inte har sett men ändå tror."

30 (E) Många andra tecken som inte är nerskrivna i denna bok gjorde Jesus inför sina lärjungar. 31 (F) Men dessa har blivit nerskrivna för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron ska ha liv i hans namn.

Read full chapter

Footnotes

  1. 20:19 Frid vare med er!   Den vanliga hälsningen på hebreiska och arameiska (jfr Matt 10:13, 1 Sam 25:6).
  2. 20:26 Åtta dagar senare   Troligen den åttonde dagen, den nästföljande söndagen (jfr 11:17, 39).

(A) och att han visade sig för Kefas[a] och sedan för de tolv[b]. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder[c] på samma gång. De flesta av dem lever än, även om några har insomnat. Sedan visade han sig för Jakob[d] och därefter för alla apostlarna[e]. (B) Allra sist visade han sig också för mig[f], som för ett ofullgånget foster.

(C) Jag är ju den minste av apostlarna, inte värd att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling. 10 (D) Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förgäves, utan jag har arbetat mer än alla de andra – fast inte jag själv, utan Guds nåd som varit med mig. 11 Och vare sig det nu var jag eller de andra, så är det detta vi förkunnar och detta ni har kommit till tro på.

De dödas uppståndelse

12 (E) Men om det nu predikas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er säga att det inte finns någon uppståndelse från de döda? 13 Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, har inte heller Kristus uppstått. 14 Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och även er tro meningslös. 15 (F) Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat om Gud att han uppväckt Kristus, som han ju inte har uppväckt ifall det verkligen är så att döda inte uppstår. 16 För om döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. 17 Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är fortfarande kvar i era synder. 18 Och i så fall är de som insomnat i Kristus förlorade. 19 Om det bara är för detta livet vi har vårt hopp till Kristus, då är vi de ömkligaste av alla människor.

20 (G) Men nu har Kristus verkligen uppstått från de döda, som förstlingen[g] av de insomnade. 21 (H) Eftersom döden kom genom en människa, kom också de dödas uppståndelse genom en människa. 22 Liksom alla dör i Adam, så ska också alla göras levande i Kristus. 23 (I) Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och därefter, när han kommer, de som tillhör honom. 24 (J) Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud Fadern sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft.

25 (K) Han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. 26 Som den sista fienden berövas döden sin makt, 27 (L) för allt har han lagt under hans fötter. Men när det sägs att allt är lagt under honom gäller det självklart inte Gud som har lagt allt under Kristus.[h] 28 (M) Och när allt blivit lagt under honom, då ska Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt i alla.

29 Vad uppnår annars de som döper sig för de döda[i]? Om döda alls inte uppstår, varför döper de sig då för deras skull? 30 (N) Och vi, varför utsätter vi oss för faror jämt och ständigt? 31 (O) Jag dör varje dag, så sant som jag i vår Herre Kristus Jesus är stolt över er, bröder. 32 (P) Om jag hade tänkt som människor i allmänhet[j] när jag kämpade mot vilddjuren i Efesos[k], vad hade jag haft för nytta av det? Om döda inte uppstår kan vi äta och dricka, för i morgon dör vi.[l] 33 Låt inte bedra er. Dåligt sällskap fördärvar goda vanor[m]. 34 (Q) Nyktra till på allvar och synda inte! Några av er känner inte Gud. Till er skam säger jag det.

Uppståndelsekroppen

35 Nu kanske någon frågar: Hur uppstår de döda? Vad har de för kropp när de kommer? 36 (R) Du oförståndige, det du sår får inte liv om det inte dör. 37 Och det du sår har inte den form det ska få utan är ett naket korn, kanske av vete eller något annat slag. 38 (S) Men Gud ger det den form som han har bestämt, och åt varje frö dess egen form. 39 Alla kroppar[n] är inte av samma slag. Det är skillnad mellan människors, boskapdjurs, fåglars och fiskars kroppar. 40 Det finns både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas glans är av ett slag och de jordiska kropparnas glans av ett annat slag. 41 Solen har sin glans, månen en annan glans och stjärnorna en annan, och stjärna skiljer sig från stjärna i glans.

42 Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt. 43 (T) Det som blir sått i ringhet uppstår i härlighet. Det som blir sått i svaghet uppstår i kraft. 44 Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. Finns det en jordisk kropp, finns det också en andlig kropp. 45 (U) Så står det också skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande varelse. Den siste Adam[o] blev en livgivande ande.[p]

46 Men det första var inte det andliga, utan det jordiska. Därefter kom det andliga. 47 (V) Den första människan kom från jorden, av jord. Den andra människan kom från himlen. 48 Så som den jordiska människan var, så är också de jordiska. Och så som den himmelska människan är, så är också de himmelska. 49 (W) Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, ska vi också bära den himmelska människans bild.

50 (X) Men det säger jag, bröder: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte ärva det oförgängliga. 51 (Y) Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, 52 (Z) i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. 53 (AA) Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. 54 Men när det förgängliga är klätt i oförgänglighet och det dödliga klätts i odödlighet, då uppfylls det ord som står skrivet: Döden är uppslukad i seger.[q] 55 Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?[r] 56 (AB) Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. 57 (AC) Men Gud vare tack som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!

58 Stå därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren. Ni vet ju att er möda i Herren inte är förgäves.

Read full chapter

Footnotes

  1. 15:5 han visade sig för Kefas   Petrus enskilda möte med Jesus nämns också i Luk 24:34.
  2. 15:5 sedan för de tolv   Detta möte beskrivs i Luk 24:36f, Joh 20:19f.
  3. 15:6 visade han sig för mer än femhundra bröder   Troligen i Galileen där Jesu huvudsakliga verksamhet ägde rum (Matt 28:10).
  4. 15:7 Jakob   Halvbror till Herren Jesus, omvänd först efter uppståndelsen (Joh 7:5) och sedan ledare för Jerusalemförsamlingen (Apg 21:18).
  5. 15:7 därefter för alla apostlarna   Kanske det möte som beskrivs i Matt 28:16f.
  6. 15:8 Allra sist visade han sig också för mig   Se Apg 9:3f.
  7. 15:20 förstlingen   Den första kärven av skörden som helgades till Gud. Se 3 Mos 23:10f.
  8. 15:27 Ps 8:7.
  9. 15:29 döper sig för de döda   Bland gnostiska grupper fanns en sedvänja där man lät döpa sig i döda släktingars ställe, något som avvisades av fornkyrkan. Paulus använder sedvänjan för sin argumentation för de dödas uppståndelse utan att specifikt bejaka den ("de … 30Och vi").
  10. 15:32 tänkt som människor i allmänhet   Dvs att de döda inte uppstår.
  11. 15:32 vilddjuren i Efesos   Troligen syftar det på händelsen i Apg 19:24f, silversmedernas uppror.
  12. 15:32 Jes 22:13.
  13. 15:33 Dåligt sällskap fördärvar goda vanor   Detta ordspråk återfinns hos den grekiske skalden Menander (342-290 f Kr).
  14. 15:39 kroppar   Ordagrant: "kött" (endast i denna vers).
  15. 15:45 1 Mos 2:7.
  16. 15:45 Den siste Adam   Kristus (jfr Rom 5:14).
  17. 15:54 döden är uppslukad i segerJes 25:8. Det sista ordet, hebr. nésach, kan översättas antingen "seger" eller "evighet".
  18. 15:55 Hos 13:14.