Lukas 9
Svenska Folkbibeln
Jesus sänder ut de tolv
9 Jesus kallade till sig de tolv och gav dem makt över alla onda andar och kraft att bota sjukdomar. 2 Och han sände ut dem att predika Guds rike och bota sjuka. 3 Han sade till dem: "Ta ingenting med er på vägen, varken stav eller lädersäck, varken bröd eller pengar, inte heller två livklädnader. 4 När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni drar vidare. 5 Men om man inte tar emot er, lämna då den staden och skaka dammet av era fötter. Det skall vittna mot dem." 6 De gick ut och vandrade från by till by och predikade överallt evangeliet och botade sjuka.
7 När landsfursten[a] Herodes fick höra om allt som hände, visste han inte vad han skulle tro. Några påstod nämligen att Johannes hade uppstått från de döda, 8 andra att Elia hade trätt fram och andra att någon av de gamla profeterna hade uppstått. 9 Herodes sade: "Johannes har jag halshuggit. Vem är han som jag hör sådant om?" Och Herodes ville gärna träffa Jesus.
Jesus mättar fem tusen män
10 Apostlarna kom tillbaka och berättade för Jesus allt de hade gjort. Då tog han dem med sig och drog sig undan mot en stad som heter Betsaida. 11 Men folket fick veta det och följde efter honom. Han tog då emot dem och talade till dem om Guds rike, och han botade dem som behövde hjälp.
12 Vid dagens slut kom de tolv fram och sade till honom: "Låt folket skiljas åt, så att de kan gå till byarna och gårdarna häromkring och skaffa mat och husrum. Vi är ju här på en öde plats." 13 Han sade till dem: "Ge ni dem att äta." De svarade: "Vi har bara fem bröd och två fiskar, om vi nu inte skall gå och köpa mat åt allt det här folket." 14 Det var ungefär fem tusen män. Då sade han till sina lärjungar: "Låt folket slå sig ner i matlag, omkring femtio i varje." 15 De gjorde så och lät alla slå sig ner. 16 Sedan tog han de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, välsignade dem och bröt bröden och gav åt lärjungarna för att de skulle sätta fram åt folket. 17 Alla åt och blev mätta. Och de stycken som blev över efter dem plockades upp, tolv korgar.
Petrus bekännelse
18 En gång när Jesus hade dragit sig undan för att be och lärjungarna var hos honom, frågade han dem: "Vem säger folket att jag är?" 19 De svarade: "Johannes Döparen, andra säger Elia och andra att någon av de gamla profeterna har uppstått." 20 Han sade till dem: "Och ni, vem säger ni att jag är?" Petrus svarade: "Du är Guds Messias." 21 Då förbjöd han dem strängt att tala om detta för någon 22 och sade: "Människosonen måste lida mycket och förkastas av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda. Han måste dödas och på tredje dagen uppväckas."
I Jesu efterföljd
23 Sedan sade han till alla: "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig. 24 Ty den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det. 25 Vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men förlorar sitt liv eller själv går förlorad? 26 Den som skäms för mig och mina ord, honom skall Människosonen skämmas för, när han kommer i sin och sin Faders och de heliga änglarnas härlighet.
Jesu härlighet uppenbaras
27 Jag säger er sanningen: Bland dem som står här finns några som inte skall smaka döden, förrän de får se Guds rike." 28 Omkring åtta dagar efter det att Jesus hade sagt detta, tog han med sig Petrus, Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be. 29 Medan han bad förvandlades hans ansikte och hans kläder blev skinande vita. 30 Och se, två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia 31 och de visade sig i härlighet och talade om hans bortgång, som han skulle fullborda i Jerusalem. 32 Petrus och de som var med honom sov tungt, men när de vaknade såg de Jesu härlighet och de båda männen som stod där tillsammans med honom. 33 När dessa skulle skiljas från honom, sade Petrus till Jesus: "Mästare, det är gott för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." Han visste inte vad han sade. 34 Medan han talade, kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och lärjungarna blev förskräckta, när dessa trädde in i molnet. 35 Och ur molnet kom en röst: "Denne är min Son, den Utvalde, lyssna till honom!" 36 Och när rösten ljöd, visade det sig att Jesus var ensam. Lärjungarna teg och berättade inte vid den tiden för någon vad de hade sett.
Jesus botar en besatt pojke
37 När de dagen därefter kom ner från berget, möttes han av en stor skara människor. 38 Då ropade en man ur folkhopen: "Mästare, jag ber dig, hjälp min son! Han är mitt enda barn. 39 En ande sliter i pojken, och så skriker han plötsligt till. Den sliter i honom och fradgan står kring munnen på honom, och den vill knappast lämna honom och sluta misshandla honom. 40 Jag bad dina lärjungar att de skulle driva ut anden, men de kunde inte." 41 Jesus svarade: "Du fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge skall jag vara hos er och stå ut med er? För hit din son!" 42 Medan pojken ännu var på väg, kastade anden honom till marken och slet och ryckte i honom. Men Jesus talade strängt till den orene anden och botade pojken och gav honom tillbaka till hans far. 43 Och alla häpnade över Guds väldiga makt.
Människosonen skall utlämnas
Medan alla förundrade sig över allt som han gjorde, sade han till sina lärjungar: 44 "Lyssna noga till det jag nu säger: Människosonen kommer att utlämnas i människors händer." 45 Men de förstod inte vad han sade. Det var fördolt för dem, och de kunde inte fatta det. Och de vågade inte fråga honom om det han hade sagt.
Vem är störst?
46 Bland lärjungarna kom frågan upp, vem som kunde vara störst bland dem. 47 Jesus visste vad de tänkte i sina hjärtan och tog ett barn och ställde det bredvid sig 48 och sade till dem: "Den som tar emot det här barnet i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig. Ty den som är minst bland er alla, han är den störste."
49 Johannes sade: "Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte följde med oss." 50 Jesus sade till Johannes: "Hindra honom inte. Den som inte är emot er, han är för er."
Jesus på väg upp till Jerusalem
51 När tiden för hans bortgång[b] var inne, vände han sitt ansikte mot Jerusalem fast besluten att gå dit upp. 52 Han sände budbärare framför sig, och de gav sig i väg och gick in i en samaritisk by för att förbereda hans ankomst. 53 Men folket tog inte emot honom, eftersom han var på väg till Jerusalem. 54 När hans lärjungar Jakob och Johannes såg det, sade de: "Herre, vill du att vi skall kalla ner eld från himlen som förtär dem?" 55 Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem. 56 Och de gick vidare till en annan by.
57 Medan de vandrade vägen fram, sade någon till honom: "Jag vill följa dig vart du än går." 58 Jesus svarade honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot." 59 Till en annan sade han: "Följ mig!" Mannen svarade: "Herre, låt mig först gå och begrava min far." 60 Jesus sade till honom: "Låt de döda begrava sina döda, men gå du och predika Guds rike!" 61 En annan sade: "Jag vill följa dig, Herre, men låt mig först ta farväl av min familj." 62 Jesus svarade: "Ingen som ser sig om sedan han har satt handen till plogen passar för Guds rike."
Footnotes
- Lukas 9:7 landsfursten Se not till Matt 14:1.
- Lukas 9:51 bortgång Ordagrant: "upphöjelse". Ordet finns endast här i NT. Lukas har Jesu korsfästelse, uppståndelse och himmelsfärd i tankarna. Men först i denna följd står korset.
Luke 9
Jubilee Bible 2000
9 ¶ Then he called his twelve disciples together and gave them power and authority over all the demons and to cure diseases.
2 And he sent them to preach the kingdom of God and to heal the sick.
3 And he said unto them, Take nothing for your journey: neither staves nor provision bag, neither bread, neither money, neither have two coats apiece.
4 And whatever house ye enter into, abide there and depart from there.
5 And whosoever will not receive you, when ye go out of that city, shake off the very dust from your feet for a testimony against them.
6 And they departed and went through the towns, preaching the gospel and healing every where.
7 Now Herod the tetrarch heard of all that was done by him, and he was perplexed because it was said of some that John was risen from the dead,
8 and of some, that Elijah had appeared, and of others, that one of the old prophets was risen again.
9 And Herod said, I have beheaded John, but who is this of whom I hear such things? And he desired to see him.
10 ¶ And the apostles, when they were returned, told him all that they had done. And he took them and went aside privately into a desert place belonging to the city called Bethsaida.
11 And the people, when they knew it, followed him, and he received them and spoke unto them of the kingdom of God and healed those that had need of healing.
12 And when the day began to wear away, then came the twelve and said unto him, Send the multitude away that they may go into the towns and country round about and lodge and get victuals, for we are here in a desert place.
13 But he said unto them, Give ye them to eat. And they said, We have no more than five loaves and two fishes, unless we should go and buy food for all these people.
14 For they were about five thousand men. And he said to his disciples, Make them sit down in companies of fifty.
15 And they did so and made them all sit down.
16 Then he took the five loaves and the two fishes, and looking up to heaven, he blessed them and broke and gave to the disciples to set before the multitude.
17 And they ate and were all filled, and there was taken up of fragments that remained to them twelve baskets.
18 ¶ And it came to pass as he was alone praying, his disciples were with him, and he asked them, saying, Who do the people say that I am?
19 They answering said, John the Baptist; but some say, Elijah; and others say that one of the old prophets is risen again.
20 He said unto them, But who do ye say that I am? Peter answering said, The Christ of God.
21 And he straitly charged them and commanded them not to tell anyone this,
22 saying, The Son of man must suffer many things and be rejected of the elders and of the princes of the priests and scribes and be slain and be raised the third day.
23 And he said to them all, If anyone will come after me, let them deny themself and take up their cross {Gr. stauros – stake} daily and follow me.
24 For whosoever desires to save his soul shall lose it, but whosoever will lose his soul for my sake, the same shall save it.
25 For what is a man advantaged if he gains the whole world, having destroyed himself or having suffered the loss of himself?
26 For whosoever shall be ashamed of me and of my words, of him shall the Son of man be ashamed when he shall come in his own glory and in his Father’s and of the holy angels.
27 But I tell you in truth, there are some standing here who shall not taste of death until they see the kingdom of God.
28 ¶ And it came to pass about eight days after these words, he took Peter and John and James and went up into the mountain to pray.
29 And as he prayed, the fashion of his countenance was altered, and his raiment was white and glistering.
30 And, behold, two men talked with him, who were Moses and Elijah,
31 who appeared in majesty and spoke of his decease which he should accomplish at Jerusalem.
32 But Peter and those that were with him were heavy with sleep, and when they awoke, they saw his glory and the two men that stood with him.
33 And it came to pass as they departed from him, Peter said unto Jesus, Master, it is good for us to remain here; and let us make three tabernacles: one for thee and one for Moses and one for Elijah, not knowing what he said.
34 While he was speaking this, a cloud came and overshadowed them; and they feared as they entered into the cloud.
35 And a voice came out of the cloud, saying, This is my beloved Son; hear him.
36 And when the voice was past, Jesus was found alone. And they kept silent and told no one in those days any of those things which they had seen.
37 ¶ And it came to pass, that on the next day, when they were come down from the mountain, many people met him.
38 And, behold, a man of the multitude cried out, saying, Master, I beseech thee, look upon my son, for he is my only child.
39 And, behold, a spirit takes him, and he suddenly cries out; and it throws him into convulsions with foaming, and with difficulty it departs from him, bruising him.
40 And I besought thy disciples to cast him out, and they could not.
41 And Jesus answering said, O faithless and perverse generation, how long shall I be with you and suffer you? Bring thy son here.
42 And as he was yet a coming, the demon threw him down into convulsions; but Jesus rebuked the unclean spirit and healed the child and delivered him again to his father.
43 ¶ And they were all amazed at the mighty power of God. But while they all wondered at all the things which Jesus did, he said unto his disciples,
44 Let these words sink down into your ears, for the Son of man shall be delivered into the hands of men.
45 But they did not understand this word, and it was hid from them that they should not understand, and they feared to ask him regarding this.
46 Then there arose a dispute among them, which of them should be the greatest.
47 But Jesus, seeing the thoughts of their heart, took a child and set him by him,
48 and said unto them, Whosoever shall receive this child in my name receives me, and whosoever shall receive me receives him that sent me; for he that is least among you all, the same shall be great.
49 And John answered and said, Master, we saw one casting out demons in thy name; and we forbade him, because he does not follow with us.
50 And Jesus said unto him, Forbid him not, for he that is not against us is for us.
51 ¶ And it came to pass when the time was come that he should be received up, he steadfastly set his face to go to Jerusalem
52 and sent messengers before his face; and they went and entered into a village of the Samaritans to make ready for him.
53 And they did not receive him because his face was as though he would go to Jerusalem.
54 And when his disciples James and John saw this, they said, Lord, wilt thou that we command fire to come down from heaven and consume them, even as Elijah did?
55 But he turned and rebuked them and said, Ye know not what manner of spirit ye are of.
56 For the Son of man is not come to lose men’s souls, but to save them. And they went to another village.
57 ¶ And it came to pass that as they went in the way, a certain man said unto him, Lord, I will follow thee whithersoever thou goest.
58 And Jesus said unto him, Foxes have holes, and birds of the heaven have nests, but the Son of man has not where to lay his head.
59 And he said unto another, Follow me. But he said, Lord, allow me first to go and bury my father.
60 Jesus said unto him, Let the dead bury their dead, but go thou and declare the kingdom of God.
61 And another also said, Lord, I will follow thee, but let me first go bid farewell those who are at home at my house.
62 And Jesus said unto him, No one having put his hand to the plough and looking back is fit for the kingdom of God.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 2013, 2020 by Ransom Press International