Lukas 9
Svenska Folkbibeln
Jesus sänder ut de tolv
9 Jesus kallade till sig de tolv och gav dem makt över alla onda andar och kraft att bota sjukdomar. 2 Och han sände ut dem att predika Guds rike och bota sjuka. 3 Han sade till dem: "Ta ingenting med er på vägen, varken stav eller lädersäck, varken bröd eller pengar, inte heller två livklädnader. 4 När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni drar vidare. 5 Men om man inte tar emot er, lämna då den staden och skaka dammet av era fötter. Det skall vittna mot dem." 6 De gick ut och vandrade från by till by och predikade överallt evangeliet och botade sjuka.
7 När landsfursten[a] Herodes fick höra om allt som hände, visste han inte vad han skulle tro. Några påstod nämligen att Johannes hade uppstått från de döda, 8 andra att Elia hade trätt fram och andra att någon av de gamla profeterna hade uppstått. 9 Herodes sade: "Johannes har jag halshuggit. Vem är han som jag hör sådant om?" Och Herodes ville gärna träffa Jesus.
Jesus mättar fem tusen män
10 Apostlarna kom tillbaka och berättade för Jesus allt de hade gjort. Då tog han dem med sig och drog sig undan mot en stad som heter Betsaida. 11 Men folket fick veta det och följde efter honom. Han tog då emot dem och talade till dem om Guds rike, och han botade dem som behövde hjälp.
12 Vid dagens slut kom de tolv fram och sade till honom: "Låt folket skiljas åt, så att de kan gå till byarna och gårdarna häromkring och skaffa mat och husrum. Vi är ju här på en öde plats." 13 Han sade till dem: "Ge ni dem att äta." De svarade: "Vi har bara fem bröd och två fiskar, om vi nu inte skall gå och köpa mat åt allt det här folket." 14 Det var ungefär fem tusen män. Då sade han till sina lärjungar: "Låt folket slå sig ner i matlag, omkring femtio i varje." 15 De gjorde så och lät alla slå sig ner. 16 Sedan tog han de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, välsignade dem och bröt bröden och gav åt lärjungarna för att de skulle sätta fram åt folket. 17 Alla åt och blev mätta. Och de stycken som blev över efter dem plockades upp, tolv korgar.
Petrus bekännelse
18 En gång när Jesus hade dragit sig undan för att be och lärjungarna var hos honom, frågade han dem: "Vem säger folket att jag är?" 19 De svarade: "Johannes Döparen, andra säger Elia och andra att någon av de gamla profeterna har uppstått." 20 Han sade till dem: "Och ni, vem säger ni att jag är?" Petrus svarade: "Du är Guds Messias." 21 Då förbjöd han dem strängt att tala om detta för någon 22 och sade: "Människosonen måste lida mycket och förkastas av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda. Han måste dödas och på tredje dagen uppväckas."
I Jesu efterföljd
23 Sedan sade han till alla: "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig. 24 Ty den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det. 25 Vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men förlorar sitt liv eller själv går förlorad? 26 Den som skäms för mig och mina ord, honom skall Människosonen skämmas för, när han kommer i sin och sin Faders och de heliga änglarnas härlighet.
Jesu härlighet uppenbaras
27 Jag säger er sanningen: Bland dem som står här finns några som inte skall smaka döden, förrän de får se Guds rike." 28 Omkring åtta dagar efter det att Jesus hade sagt detta, tog han med sig Petrus, Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be. 29 Medan han bad förvandlades hans ansikte och hans kläder blev skinande vita. 30 Och se, två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia 31 och de visade sig i härlighet och talade om hans bortgång, som han skulle fullborda i Jerusalem. 32 Petrus och de som var med honom sov tungt, men när de vaknade såg de Jesu härlighet och de båda männen som stod där tillsammans med honom. 33 När dessa skulle skiljas från honom, sade Petrus till Jesus: "Mästare, det är gott för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." Han visste inte vad han sade. 34 Medan han talade, kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och lärjungarna blev förskräckta, när dessa trädde in i molnet. 35 Och ur molnet kom en röst: "Denne är min Son, den Utvalde, lyssna till honom!" 36 Och när rösten ljöd, visade det sig att Jesus var ensam. Lärjungarna teg och berättade inte vid den tiden för någon vad de hade sett.
Jesus botar en besatt pojke
37 När de dagen därefter kom ner från berget, möttes han av en stor skara människor. 38 Då ropade en man ur folkhopen: "Mästare, jag ber dig, hjälp min son! Han är mitt enda barn. 39 En ande sliter i pojken, och så skriker han plötsligt till. Den sliter i honom och fradgan står kring munnen på honom, och den vill knappast lämna honom och sluta misshandla honom. 40 Jag bad dina lärjungar att de skulle driva ut anden, men de kunde inte." 41 Jesus svarade: "Du fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge skall jag vara hos er och stå ut med er? För hit din son!" 42 Medan pojken ännu var på väg, kastade anden honom till marken och slet och ryckte i honom. Men Jesus talade strängt till den orene anden och botade pojken och gav honom tillbaka till hans far. 43 Och alla häpnade över Guds väldiga makt.
Människosonen skall utlämnas
Medan alla förundrade sig över allt som han gjorde, sade han till sina lärjungar: 44 "Lyssna noga till det jag nu säger: Människosonen kommer att utlämnas i människors händer." 45 Men de förstod inte vad han sade. Det var fördolt för dem, och de kunde inte fatta det. Och de vågade inte fråga honom om det han hade sagt.
Vem är störst?
46 Bland lärjungarna kom frågan upp, vem som kunde vara störst bland dem. 47 Jesus visste vad de tänkte i sina hjärtan och tog ett barn och ställde det bredvid sig 48 och sade till dem: "Den som tar emot det här barnet i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig. Ty den som är minst bland er alla, han är den störste."
49 Johannes sade: "Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte följde med oss." 50 Jesus sade till Johannes: "Hindra honom inte. Den som inte är emot er, han är för er."
Jesus på väg upp till Jerusalem
51 När tiden för hans bortgång[b] var inne, vände han sitt ansikte mot Jerusalem fast besluten att gå dit upp. 52 Han sände budbärare framför sig, och de gav sig i väg och gick in i en samaritisk by för att förbereda hans ankomst. 53 Men folket tog inte emot honom, eftersom han var på väg till Jerusalem. 54 När hans lärjungar Jakob och Johannes såg det, sade de: "Herre, vill du att vi skall kalla ner eld från himlen som förtär dem?" 55 Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem. 56 Och de gick vidare till en annan by.
57 Medan de vandrade vägen fram, sade någon till honom: "Jag vill följa dig vart du än går." 58 Jesus svarade honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot." 59 Till en annan sade han: "Följ mig!" Mannen svarade: "Herre, låt mig först gå och begrava min far." 60 Jesus sade till honom: "Låt de döda begrava sina döda, men gå du och predika Guds rike!" 61 En annan sade: "Jag vill följa dig, Herre, men låt mig först ta farväl av min familj." 62 Jesus svarade: "Ingen som ser sig om sedan han har satt handen till plogen passar för Guds rike."
Footnotes
- Lukas 9:7 landsfursten Se not till Matt 14:1.
- Lukas 9:51 bortgång Ordagrant: "upphöjelse". Ordet finns endast här i NT. Lukas har Jesu korsfästelse, uppståndelse och himmelsfärd i tankarna. Men först i denna följd står korset.
Lukas 9
Svenska 1917
9 Och han kallade tillhopa de tolv och gav dem makt och myndighet över alla onda andar, så ock makt att bota sjukdomar.
2 Och han sände ut dem till att predika Guds rike och till att bota sjuka.
3 Och han sade till dem: »Tagen intet med eder på vägen, varken stav eller ränsel eller bröd eller penningar, och haven icke heller dubbla livklädnader.
4 Och när I haven kommit in något hus, så stannen där, till dess I lämnen den orten.
5 Och om man någonstädes icke tager emot eder, så gån bort ifrån den staden, och skudden stoftet av edra fötter, till ett vittnesbörd mot dem.»
6 Och de gingo ut och vandrade igenom landet, från by till by, och förkunnade evangelium och botade sjuka allestädes.
7 Men när Herodes, landsfursten, fick höra om allt detta som skedde visste han icke vad han skulle tro. Ty somliga sade: »Det är Johannes, som har uppstått från de döda.»
8 Men andra sade: »Det är Elias, som har visat sig.» Andra åter sade: »Det är någon av de gamla profeterna, som har uppstått.»
9 Men Herodes själv sade: »Johannes har jag låtit halshugga. Vem är då denne, som jag hör sådant om?» Och han sökte efter tillfälle att få se honom.
10 Och apostlarna kommo tillbaka och förtäljde för Jesus huru stora ting de hade gjort. De tog han dem med sig och drog sig undan till en stad som hette Betsaida, där de kunde vara allena.
11 Men när folket fick veta detta, gingo de efter honom. Och han lät dem komma till sig och talade till dem om Guds rike; och dem som behövde botas gjorde han friska.
12 Men dagen begynte nalkas sitt slut. Då trädde de tolv fram och sade till honom: »Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå bort i byarna och gårdarna häromkring och skaffa sig härbärge och få mat; vi äro ju här i en öde trakt.»
13 Men han sade till dem: »Given I dem att äta.» De svarade: »Vi hava icke mer än fem bröd och två fiskar, såframt vi icke skola gå bort och köpa mat åt allt detta folk.»
14 Där voro nämligen vid pass fem tusen män. Då sade han till sina lärjungar: »Låten dem lägga sig ned i matlag, femtio eller så omkring i vart.»
15 Och de gjorde så och läto dem alla lägga sig ned.
16 Därefter tog han de fem bröden och de två fiskarna och säg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav åt lärjungarna, för att de skulle lägga fram åt folket.
17 Och de åto alla och blevo mätta. sedan samlade man upp de stycken som hade blivit över efter dem, tolv korgar.
18 När han en gång hade dragit sig undan och var stadd i byn, voro hans lärjungar hos honom. Och han frågade dem och sade: »Vem säger folket mig vara?»
19 De svarade och sade: »Johannes döparen; dock säga andra Elias; andra åter säga: 'Det är någon av de gamla profeterna, som har uppstått.'»
20 Då frågade han dem: »Vem sägen då I mig vara?» Petrus svarade och sade: »Guds Smorde.»
21 Då förbjöd han dem strängeligen att säga detta till någon.
22 Och han sade: »Människosonen måste lida mycket, och han skall bliva förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och skall bliva dödad, men på tredje dagen skall han uppstå igen.»
23 Och han sade till alla: »Om någon vill efterfölja mig, så försake han sig själv och tage sitt kors på sig var dag; så följe han mig.
24 Ty den som vill bevara sitt liv han skall mista det; men den som mister sitt liv, för min skull, han skall bevara det.
25 Och vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men mister sig själv eller själv går förlorad?
26 Den som blyges för mig och för mina ord, för honom skall Människosonen blygas, när han kom mer i sin och min Faders och de heliga änglarnas härlighet.
27 Men sannerligen säger jag eder: Bland dem som här stå finnas några som icke skola smaka döden, förrän de få se Guds rike.»
28 Vid pass åtta dagar efter det att han hade talat detta tog han Petrus och Johannes och Jakob med sig och gick upp på berget för att bedja.
29 Och under det att han bad, blev hans ansikte förvandlat, och hans kläder blevo skinande vita.
30 Och de, två män stodo där och samtalade med honom, och dessa voro Moses och Elias.
31 De visade sig i härlighet och talade om hans bortgång, vilken han skulle fullborda i Jerusalem.
32 Men Petrus och de som voro med honom voro förtyngda av sömn; då de sedan vaknade, sågo de hans härlighet och de båda männen, som stodo hos honom.
33 När så dessa skulle skiljas ifrån honom, sade Petrus till Jesus: »Mästare, har är oss gott att vara; låt oss göra tre hyddor, en åt dig och en åt Moses och en åt Elias.» Han visste nämligen icke vad han sade.
34 Medan han så talade, kom en sky och överskyggde dem; och de blevo förskräckta, när de trädde in i skyn.
35 Och ur skyn kom en röst som sade: »Denne är min Son, den utvalde; hören honom.»
36 Och i detsamma som rösten kom, funno de Jesus vara där allena. -- Och de förtego detta och omtalade icke för någon på den tiden något av vad de hade sett.
37 När de dagen därefter gingo ned från berget, hände sig att mycket folk kom honom till mötes.
38 Då ropade en man ur folkhopen och sade: »Mästare, jag beder dig, se till min son, ty han är mitt enda barn.
39 Det är så, att en ande plägar gripa fatt i honom, och strax skriar han då, och anden sliter och rycker honom, och fradgan står honom om munnen. Och det är med knapp nöd han släpper honom, sedan han har sönderbråkat honom.
40 Nu bad jag dina lärjungar att de skulle driva ut honom, men de kunde det icke.»
41 Då svarade Jesus och sade: »O du otrogna och vrånga släkte, huru länge måste jag vara hos eder och härda ut med eder? För hit din son.»
42 Men ännu medan denne var på väg fram, kastade den onde anden omkull honom och slet och ryckte honom. Då tilltalade Jesus den orene anden strängt och gjorde gossen frisk och gav honom tillbaka åt hans fader.
43 Och alla häpnade över Guds stora makt. Då nu alla förundrade sig över alla de gärningar som han gjorde, sade han till sina lärjungar:
44 »Tagen emot dessa ord med öppna öron: Människosonen skall bliva överlämnad i människors händer.
45 Men de förstodo icke detta som han sade, och det var förborgat för dem, så att de icke kunde fatta det; dock fruktade de att fråga honom om det som han hade sagt.
46 Och bland dem uppstod tanken på vilken av dem som vore störst.
47 Men Jesus förstod deras hjärtans tankar och tog ett barn och ställde det bredvid sig
48 och sade till dem: »Den som tager emot detta barn i mitt namn, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager emot honom som har sänt mig. Ty den som är minst bland eder alla, han är störst.
49 Och Johannes tog till orda och sade: »Mästare, sågo huru en man drev ut onda andar genom ditt namn; och du ville hindra honom, eftersom han icke följde med oss.»
50 Men Jesus sade till honom: »Hindren honom icke; ty den som icke är emot eder, han är för eder.»
51 Då nu tiden var inne att han skulle bliva upptagen, beslöt han att ställa sin färd till Jerusalem.
52 Och han sände budbärare framför sig; och de gingo åstad och kommo in i en samaritisk by för att reda till åt honom.
53 Men folket där tog icke emot honom, eftersom han var stadd på färd till Jerusalem.
54 När de båda lärjungarna Jakob i och Johannes förnummo detta, sade de: »Herre, vill du att vi skola bedja att eld kommer ned från himmelen och förtär dem?»
55 Då vände han sig om och tillrättavisade dem.
56 Och de gingo till en annan by.
57 Medan de nu färdades fram på vägen, sade någon till honom: »Jag vill följa dig, varthelst du går.
58 Då svarade Jesus honom: »Rävarna hava kulor, och himmelens fåglar hava nästen; men Människosonen har ingen plats där han kan vila sitt huvud.»
59 Och till en annan sade han: »Föl; mig.» Men denne svarade: »Tillstäd mig att först gå bort och begrava min fader.»
60 Då sade han till honom: »Låt de döda begrava sina döda; men gå du åstad och förkunna Guds rike.»
61 Åter en annan sade: »Jag vill följa dig, Herre, men tillstäd mig att först taga avsked av dem som höra till mitt hus.»
62 Då svarade Jesus honom: »Ingen som ser sig tillbaka, sedan han har satt sin hand till plogen, är skickad för Guds rike.»
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln