Lukas 8
Svenska Folkbibeln
Kvinnorna som följde Jesus
8 Därefter vandrade Jesus från stad till stad och från by till by och predikade evangeliet om Guds rike. De tolv var med honom 2 och även några kvinnor, som hade blivit befriade från onda andar och botade från sjukdomar: Maria, som kallades Magdalena - från henne hade sju onda andar farit ut - 3 vidare Johanna som var hustru till Herodes förvaltare Kusas, och Susanna och många andra som tjänade dem med vad de ägde.
Liknelsen om såningsmannen
4 Då mycket folk samlades och man begav sig ut till honom från den ena staden efter den andra, talade han till dem i en liknelse: 5 "En såningsman gick ut för att så sitt utsäde. Och när han sådde föll en del vid vägen och trampades ner, och himlens fåglar åt upp det. 6 En del föll på stenig mark, och när det hade kommit upp torkade det bort, eftersom det inte hade någon fuktighet. 7 En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp samtidigt och kvävde det. 8 Men en del föll i god jord och växte upp och gav hundrafaldig skörd." När han hade sagt detta, ropade han: "Hör, du som har öron att höra med!"
Liknelsens innebörd
9 Hans lärjungar frågade honom sedan vad denna liknelse betydde. 10 Han svarade: "Ni har fått nåden att förstå Guds rikes hemligheter, men de andra får dem i liknelser, för att de skall se och ändå inte se och höra och ändå inte förstå. 11 Detta är liknelsens mening: Säden är Guds ord. 12 De vid vägen är de som har hört ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan, så att de inte kan tro och bli frälsta. 13 De på stenig mark är de som tar emot ordet med glädje när de har hört det. Men de har ingen rot. De tror bara till en tid, och i frestelsens stund kommer de på fall. 14 Det som föll bland tistlar är de som har hört ordet men som mer och mer kvävs av bekymmer, rikedom och njutningslystnad och aldrig bär mogen frukt. 15 Men det som föll i god jord är de som har hört ordet och behåller det i ett uppriktigt och gott hjärta och bär frukt och är uthålliga.
16 Ingen tänder ett ljus och gömmer det under ett kärl eller ställer det under en bänk, utan man ställer det på en ljushållare, så att de som kommer in ser ljuset. 17 Ty inget är dolt som inte skall bli uppenbarat. Och inget är gömt som inte skall bli känt och komma i dagen. 18 Ge därför akt på vad ni hör. Ty den som har skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han tror sig ha."
Jesu familj
19 Jesu mor och bröder kom till honom, men de kunde inte ta sig fram för folkmassans skull. 20 Man sade då till honom: "Din mor och dina bröder står här utanför och vill träffa dig." 21 Han svarade dem: "Min mor och mina bröder är de som hör Guds ord och handlar efter det."
Jesus stillar stormen
22 En dag steg Jesus i en båt tillsammans med sina lärjungar, och han sade till dem: "Låt oss fara över till andra sidan sjön." De lade ut, 23 och medan de seglade somnade han. Då for en stormvind ner över sjön, och båten tog in så mycket vatten att den höll på att fyllas och de kom i sjönöd. 24 De gick då fram och väckte honom och sade: "Mästare, Mästare, vi går under!" Han vaknade och talade strängt till vinden och vågorna, och de lade sig och det blev lugnt. 25 Sedan frågade han dem: "Var är er tro?" Förskräckta och förundrade sade de till varandra: "Vem är han? Både vindarna och vattnet befaller han, och de lyder honom."
Jesus botar en besatt
26 De lade sedan till vid gerasenernas område, som ligger mitt emot Galileen. 27 När Jesus steg i land, kom en man från staden emot honom. Han var besatt av onda andar och hade inte på länge haft kläder på sig, och han bodde inte i något hus utan höll till bland gravarna. 28 Då han fick se Jesus ropade han och föll ner inför honom och skrek: "Vad har jag med dig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag ber dig: plåga mig inte!" 29 Jesus hade just befallt den orene anden att fara ut ur mannen. Länge hade anden hållit honom i sitt grepp. Man hade bundit honom med kedjor och fotbojor och bevakat honom, men han hade slitit sönder bojorna och drivits ut i ödemarken av den onde anden. 30 Jesus frågade honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Legion",[a] eftersom många onda andar hade farit in i honom. 31 Och de bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden. 32 Nu gick där en stor svinhjord och betade på berget, och de onda andarna bad att han skulle låta dem fara in i svinen, och det tillät han. 33 De onda andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade utför branten ner i sjön och drunknade.
34 När herdarna såg vad som hände, flydde de och berättade om det inne i staden och ute på landet. 35 Och man gick ut för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus och fann mannen, som de onda andarna hade farit ut ur, sitta vid Jesu fötter, klädd och vid sina sinnen. Då greps de av fruktan. 36 Men de som var ögonvittnen berättade för dem hur den besatte hade blivit hjälpt. 37 Därefter bad allt folket från gerasenernas område att Jesus skulle lämna dem, eftersom stor fruktan hade kommit över dem. Och han steg i en båt och vände tillbaka. 38 Mannen som de onda andarna hade farit ut ur bad att få följa med honom, men Jesus skickade i väg honom med orden: 39 "Vänd tillbaka hem och berätta allt vad Gud har gjort med dig." Och han gick och ropade ut över hela staden allt vad Jesus hade gjort med honom.
Jesus uppväcker Jairus dotter
40 När Jesus kom tillbaka, tog folket emot honom, eftersom alla väntade på honom. 41 Då kom det fram en man som hette Jairus, och han var föreståndare för synagogan. Han föll ner för Jesu fötter och bad att Jesus skulle komma hem till honom. 42 Han hade en enda dotter som var i tolvårsåldern, och hon låg för döden.
Jesus gick då med och folkskaran trängde sig inpå honom. 43 Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år och som ingen hade kunnat bota. 44 Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid hörntofsen[b] på hans mantel, och genast stannade blödningen. 45 Jesus frågade: "Vem var det som rörde vid mig?" Då alla nekade, sade Petrus: "Mästare, folkmassan trycker och tränger sig inpå dig." 46 Men Jesus sade: "Någon rörde vid mig. Jag kände att kraft gick ut från mig." 47 När kvinnan såg att hon var upptäckt, kom hon darrande fram och föll ner för honom och förklarade inför allt folket varför hon hade rört vid honom och hur hon genast hade blivit botad. 48 Jesus sade till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid."
49 Medan han ännu talade, kom någon från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Besvära inte Mästaren längre." 50 Jesus hörde det och sade till honom: "Var inte rädd. Tro endast, så får hon liv igen." 51 När han kom fram till huset, lät han ingen följa med in utom Petrus, Johannes och Jakob och flickans far och mor. 52 Alla grät och höll dödsklagan över henne. Men Jesus sade: "Gråt inte. Hon är inte död, hon sover." 53 Då hånskrattade de åt honom, för de visste att hon var död. 54 Men han tog flickans hand och ropade: "Flicka, stå upp!" 55 Hennes livsande återvände, och hon reste sig genast, och han sade till dem att ge henne något att äta. 56 Hennes föräldrar blev utom sig av häpnad. Men Jesus förbjöd dem att tala om för någon vad som hade hänt.
Footnotes
- Lukas 8:30 Legion Se not till Mark 5:9.
- Lukas 8:44 hörntofsen Se not till Matt 23:5.
Lukas 8
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Kvinnorna som följde med Jesus
8 En tid därefter gav han sig ut på vandring till städer och byar i Galileen för att tala om för människorna att Guds rike skulle komma. Han tog med sig sina tolv lärjungar.
2 Några kvinnor, som hade blivit befriade från onda andar och sjukdomar, följde också med. Bland dem var Maria från Magdala som Jesus hade befriat från sju onda andar.
3 Vidare Johanna, Kusas hustru (Kusas var Herodes förvaltare och hade ansvaret för hans slott och hovets affärer), Susanna, och många andra som med sina privata tillgångar brukade hjälpa Jesus och hans lärjungar.
Liknelsen om lantbrukaren som sådde säd
4 En dag berättade han denna liknelse för en stor skara människor som samlats för att lyssna på honom, samtidigt som fler och fler fortsatte att komma från de omkringliggande städerna:
5 En lantbrukare gick ut på sin åker för att så. När han sådde föll en del av utsädet på stigen, och folk trampade på det, och fåglarna kom och åt upp det.
6 En del föll på den grunda och steniga jorden och började snart gro, men vissnade lika fort eftersom det inte var nog fuktigt i jorden.
7 En del föll bland tistlar, där de späda skotten snart kvävdes.
8 Men en del av utsädet föll i bördig jord och växte upp och gav hundra gånger större skörd än vad mannen hade sått. När Jesus hade berättat denna liknelse sa han: Om någon har öron att höra med, använd dem nu!
Jesus förklarar liknelsen om sådden
9 Hans lärjungar frågade honom vad berättelsen betydde.
10 Han svarade: Gud har gett er möjlighet att förstå dessa liknelser. De avslöjar sanningen om Guds rike. Men människorna här hör orden och förstår inte, precis som de gamla profeterna har förutsagt.
11 Detta är vad berättelsen betyder: Utsädet är Guds ord.
12 Den hårda stigen, där en del av det föll, är som vissa människor som hör Guds ord. Snart kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan och hindrar dem från att tro och bli frälsta.
13 Den steniga marken liknar de människor som tycker om att höra predikningar och blir entusiastiska, men budskapet slår inte rot hos dem. De vet att det är sant, och de tror en tid. Men så fort de sätts på prov ger de upp sin tro.
14 Det som sås bland tistlar är en bild av de människor som hör budskapet och tror på det, men som låter det kvävas av livets bekymmer, rikedomar, plikter och nöjen. Därför växer de inte till.
15 Den goda jorden däremot är människor med goda och uppriktiga hjärtan. De lyssnar till Guds ord och håller sig till det, och sprider det till andra så att de också kommer till tro.
16 En annan gång frågade han: Har ni någonsin hört att man tänder en lampa och sedan täcker över den så att den inte kan lysa? Nej, lampor sätter man upp där de kan synas.
17 På samma sätt ska allt som nu är dolt en dag föras fram i ljuset och bli synligt för alla.
18 Var därför noga med hur ni lyssnar och tar vara på ordet. För den som har han ska få mer, men den som inget har från honom ska tas till och med det som han tror att han har.
Jesus berättar om sin verkliga familj
19 När hans mor och bröder en gång kom för att hälsa på honom kunde de inte komma in i huset där han undervisade, för det var fullt av folk.
20 När Jesus hörde att de stod utanför och ville träffa honom
21 sa han: Min mor och mina bröder - det är alla de som hör Guds budskap och lyder det.
Jesus visar att han är herre över vinden
22 En dag när han var ute i en båt tillsammans med lärjungarna, föreslog han att de skulle fara över till andra sidan sjön.
23 Under tiden lade han sig ner för att få en stunds vila, och medan han sov började det blåsa. Snart var det full storm, båten tog in vatten, och de var verkligen illa ute.
24 Lärjungarna rusade då fram och väckte Jesus: Herre, Herre, vi sjunker! ropade de. Då vaknade han och talade skarpt till stormen: Var tyst! sa han, och vinden och vågorna lade sig och allt blev lugnt!
25 Sedan frågade han dem: Hur är det egentligen med er tro? Rädda och häpna sa de till varandra: Vem är han, eftersom till och med vindarna och vågorna lyder honom?
Jesus skickar onda andar in i en svinhjord
26 De kom över till andra sidan av sjön och lade till i närheten av staden Gergesa mitt emot Galileen.
27 När han steg ur båten kom en man från staden emot honom. Han hade länge varit besatt av onda andar och levde hemlös och naken bland gravarna.
28 Så snart han såg Jesus började han skrika och föll till marken framför honom: Vad vill du mig, Jesus, du den högste Gudens son? Jag ber dig, var snäll och plåga mig inte, ropade han.
29 Jesus hade nämligen redan befallt den onde anden att lämna mannen. Anden hade honom ofta helt i sitt våld. Till och med när han bands med kedjor slet han sig loss och flydde ut i öknen.
30 Vad heter du? frågade Jesus. Legion, svarade han, för mannen var fylld av tusentals andar.
31 De onda andarna bad Jesus att inte skicka iväg dem till avgrunden, som var djävulens och de onda andarnas tillhåll.
32 På en bergssluttning i närheten gick en svinhjord just då och betade. De onda andarna ville då fara in i svinen och Jesus tillät dem att göra det.
33 Då lämnade de onda andarna mannen och for in i svinen, och genast rusade hela svinhjorden utför bergssluttningen och störtade ner i sjön, där de drunknade.
34 När de som vaktade svinen såg vad som hände, sprang de mot den närbelägna staden, och under vägen berättade de om nyheten.
35-36 Snart kom en stor skara människor ut för att på ort och ställe ta reda på vad som hade hänt. Då fick de se mannen som hade varit andebesatt sitta helt lugnt vid Jesu fötter, påklädd och fullständigt normal! Skräckslagna och förvånade hörde de ögonvittnen berätta hur den besatte mannen hade blivit botad.
37 Händelsen hade skrämt upp dem så totalt att de bad Jesus gå därifrån och lämna dem ifred. Därför lämnade han dem och for tillbaka till andra sidan sjön igen.
38 Mannen som hade varit besatt bad att få följa med, men Jesus skickade iväg honom och sa:
39 Gå tillbaka till din familj och berätta vilket under Gud har gjort med dig.Och han gick sin väg och berättade vitt och brett för alla i hela staden om det under som Jesus hade gjort med honom.
Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka
40 På andra sidan sjön tog folket emot Jesus med öppna armar, för alla hade väntat på honom.
41 Då kom en man som hette Jairos, föreståndare för en synagoga, och föll ner vid Jesu fötter och bad honom komma med hem,
42 för hans enda barn, en liten tolvårs flicka, höll på att dö. Jesus följde då med Jairos.
43-44 På vägen dit trängde sig folket på honom, och i folkhopen fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år och inte blivit frisk, trots att hon lagt ut allt hon ägde på läkare. Hon närmade sig nu Jesus bakifrån och rörde vid hans mantel. I samma ögonblick stannade blödningen.
45 Vem rörde vid mig? frågade Jesus.När alla nekade, sa Petrus: Mästare, det är ju så många som tränger på från alla håll.
46 Men Jesus sa till honom: Nej, det var någon som medvetet rörde vid mig, för jag kände att läkande kraft gick ut från mig.
47 När kvinnan förstod att Jesus visste om hennes tilltag, började hon darra och föll på knä framför honom. Hon berättade varför hon hade rört vid honom och att hon genast blivit frisk.
48 Dotter, sa han till henne, din tro har botat dig. Gå i frid.
49 Medan han fortfarande talade till henne kom en budbärare från Jairos hus med nyheten att den lilla flickan hade dött. Det är ingen idé att du besvärar Mästaren längre, sa han till fadern.
50 Men när Jesus hörde vad som hänt, sa han till Jairos: Var inte rädd! Tro bara, så blir allt bra!
51 När de kom fram till huset lät inte Jesus någon följa med in utom Petrus, Jakob och Johannes och den lilla flickans far och mor.
52 Alla grät för flickans skull, men han sa: Sluta med er gråt! Hon är inte död, hon sover bara!
53 Då hånskrattade de åt honom för de visste ju att hon hade dött.
54 Men han tog hennes hand och sa: Res på dig, min lilla vän!
55 I samma ögonblick fick hon liv igen och reste sig genast upp. Ge henne något att äta! sa han.
56 Hennes föräldrar blev överlyckliga, men Jesus förbjöd dem att berätta för någon vad som hänt.
Luca 8
Cornilescu 1924 - Revised 2010, 2014
Isus propovăduieşte Evanghelia
8 Curând după aceea, Isus umbla din cetate în cetate şi din sat în sat şi propovăduia şi vestea Evanghelia Împărăţiei lui Dumnezeu. Cei doisprezece erau cu El 2 şi mai erau şi nişte(A) femei care fuseseră tămăduite de duhuri rele şi de boli: Maria, zisă Magdalena, din(B) care ieşiseră şapte draci, 3 Ioana, nevasta lui Cuza, ispravnicul lui Irod, Susana şi multe altele, care-L ajutau cu ce aveau.
Pilda semănătorului
4 Când(C) s-a strâns o gloată mare şi a venit la El norod din felurite cetăţi, Isus a spus pilda aceasta: 5 „Semănătorul a ieşit să-şi semene sămânţa. Pe când semăna el, o parte din sămânţă a căzut lângă drum: a fost călcată în picioare şi au mâncat-o păsările cerului. 6 O altă parte a căzut pe stâncă şi, cum a răsărit, s-a uscat, pentru că n-avea umezeală. 7 O altă parte a căzut în mijlocul spinilor: spinii au crescut împreună cu ea şi au înecat-o. 8 O altă parte a căzut pe pământ bun şi a crescut şi a făcut rod însutit.” După ce a spus aceste lucruri, Isus a strigat: „Cine are urechi de auzit să audă”. 9 Ucenicii(D) Lui L-au întrebat ce înţeles are pilda aceasta. 10 El le-a răspuns: „Vouă v-a fost dat să cunoaşteţi tainele Împărăţiei lui Dumnezeu, dar celorlalţi li se vorbeşte în pilde, ca, măcar că(E) văd, să nu vadă, şi, măcar că aud, să nu înţeleagă. 11 Iată ce înţeles are pilda(F) aceasta: Sămânţa este Cuvântul lui Dumnezeu. 12 Cei închipuiţi în sămânţa căzută lângă drum sunt cei ce aud; apoi vine diavolul şi ia Cuvântul din inima lor, ca nu cumva să creadă şi să fie mântuiţi. 13 Cei închipuiţi în sămânţa căzută pe stâncă sunt aceia care, când aud Cuvântul, Îl primesc cu bucurie, dar n-au rădăcină, ci cred până la o vreme, iar când vine ispita, cad. 14 Sămânţa care a căzut între spini îi închipuie pe aceia care, după ce au auzit Cuvântul, îşi văd de drum şi-L lasă să fie înăbuşit de grijile, bogăţiile şi plăcerile vieţii acesteia şi n-aduc rod care să ajungă la coacere. 15 Sămânţa care a căzut pe pământ bun sunt aceia care, după ce au auzit Cuvântul, Îl ţin într-o inimă bună şi curată şi fac rod în răbdare. 16 Nimeni(G), după ce a aprins o lumină, n-o acoperă cu un vas, nici n-o pune sub pat, ci o pune într-un sfeşnic, pentru ca cei ce intră să vadă lumina. 17 Fiindcă(H) nu este nimic acoperit, care nu va fi descoperit, nimic tăinuit, care nu va fi cunoscut şi nu va veni la lumină. 18 Luaţi seama dar la felul cum ascultaţi; căci(I) celui ce are, i se va da, dar celui ce n-are, i se va lua şi ce i se pare că are.”
Mama şi fraţii lui Isus
19 Mama(J) şi fraţii lui Isus au venit la El, dar nu puteau să-I vorbească din pricina norodului. 20 Cineva I-a spus: „Mama Ta şi fraţii Tăi stau afară şi vor să Te vadă”. 21 Dar El, drept răspuns, a zis: „Mama Mea şi fraţii Mei sunt cei ce ascultă Cuvântul lui Dumnezeu şi-L împlinesc”.
Potolirea furtunii
22 Într-una(K) din zile, Isus S-a suit într-o corabie împreună cu ucenicii Lui. El le-a zis: „Haidem să trecem dincolo de lac”. Şi au plecat. 23 Pe când vâsleau ei, Isus a adormit. Pe lac s-a stârnit un aşa vârtej de vânt, că se umplea corabia cu apă şi erau în primejdie. 24 Au(L) venit la El, L-au deşteptat şi au zis: „Învăţătorule, Învăţătorule, pierim”. Isus S-a sculat, a certat vântul şi valurile înfuriate, care s-au potolit, şi s-a făcut linişte. 25 Apoi a zis ucenicilor Săi: „Unde vă este credinţa?” Plini de spaimă şi de mirare, ei au zis unii către alţii: „Cine este acesta de porunceşte chiar şi vânturilor şi apei şi-L ascultă?”
Vindecarea unui îndrăcit
26 Au venit cu corabia în ţinutul gherghesenilor, care este în dreptul Galileii. 27 Când a ieşit Isus la ţărm, L-a întâmpinat un om din cetate, stăpânit de mai mulţi draci. De multă vreme nu se îmbrăca în haină şi nu-şi avea locuinţa într-o casă, ci în morminte. 28 Când a văzut pe Isus, a scos un strigăt ascuţit, a căzut jos înaintea Lui şi a zis cu glas tare: „Ce am eu a face cu Tine, Isuse, Fiul Dumnezeului Celui Preaînalt? Te rog nu mă chinui.” 29 Căci Isus poruncise duhului necurat să iasă din omul acela, pe care pusese stăpânire de multă vreme; era păzit, legat cu cătuşe la mâini şi cu obezi la picioare, dar rupea legăturile şi era gonit de dracul prin pustii. 30 Isus l-a întrebat: „Cum îţi este numele?” „Legiune”, a răspuns el; pentru că intraseră mulţi draci în el. 31 Şi dracii rugau stăruitor pe Isus să nu le poruncească să se ducă în(M) Adânc. 32 Acolo, pe munte, era o turmă mare de porci, care păşteau. Şi dracii au rugat pe Isus să le dea voie să intre în ei. El le-a dat voie. 33 Dracii au ieşit din omul acela, au intrat în porci, şi turma s-a repezit de pe râpă în lac şi s-a înecat. 34 Porcarii, când au văzut ce se întâmplase, au fugit şi au dat de veste în cetate şi prin sate. 35 Oamenii au ieşit să vadă cele întâmplate. Au venit la Isus şi au găsit pe omul din care ieşiseră dracii şezând la picioarele lui Isus, îmbrăcat şi în toate minţile; şi i-a apucat frica. 36 Cei ce văzuseră cele petrecute le-au povestit cum fusese vindecat cel stăpânit de draci. 37 Tot(N) norodul din ţinutul gherghesenilor a(O) rugat pe Isus să plece de la ei, pentru că îi apucase o mare frică. Isus S-a suit într-o corabie şi S-a întors. 38 Omul(P) din care ieşiseră dracii Îl ruga să-i dea voie să rămână cu El. Dar Isus l-a trimis acasă şi i-a zis: 39 „Întoarce-te acasă şi povesteşte tot ce ţi-a făcut Dumnezeu”. El a plecat şi a vestit prin toată cetatea tot ce-i făcuse Isus.
Învierea fiicei lui Iair. Femeia cu scurgere de sânge
40 La întoarcere, Isus a fost primit cu bucurie de mulţime, căci toţi Îl aşteptau. 41 Şi(Q) iată că a venit un om, numit Iair, care era fruntaş al sinagogii. El s-a aruncat la picioarele lui Isus şi L-a rugat să vină până la el acasă; 42 pentru că avea o singură copilă de vreo doisprezece ani, care trăgea să moară. Pe drum, Isus era îmbulzit de noroade. 43 Şi(R) era o femeie care, de doisprezece ani, avea o scurgere de sânge; ea îşi cheltuise toată averea cu doctorii, fără s-o fi putut vindeca vreunul. 44 Ea s-a apropiat pe dinapoi şi s-a atins de poala hainei lui Isus. Îndată, scurgerea de sânge s-a oprit. 45 Şi Isus a zis: „Cine s-a atins de Mine?” Fiindcă toţi tăgăduiau, Petru şi cei ce erau cu El au zis: „Învăţătorule, noroadele Te împresoară şi Te îmbulzesc, şi mai întrebi: ‘Cine s-a atins de Mine?’” 46 Dar Isus a răspuns: „S-a atins cineva de Mine, căci am simţit că a ieşit din Mine o putere(S) ”. 47 Femeia, când s-a văzut dată de gol, a venit tremurând, s-a aruncat jos, înaintea Lui, şi a spus în faţa întregului norod din ce pricină se atinsese de El şi cum fusese vindecată numaidecât. 48 Isus i-a zis: „Îndrăzneşte, fiică; credinţa ta te-a mântuit. Du-te în pace.” 49 Pe(T) când vorbea El încă, vine unul din casa fruntaşului sinagogii şi-i spune: „Fiica ta a murit, nu mai supăra pe Învăţătorul”. 50 Dar Isus, când a auzit lucrul acesta, a zis fruntaşului sinagogii: „Nu te teme; crede numai şi va fi tămăduită”. 51 Când a ajuns la casa fruntaşului, n-a lăsat pe niciunul să intre împreună cu El, decât pe Petru, pe Iacov, pe Ioan, pe tatăl şi pe mama fetei. 52 Toţi plângeau şi o boceau. Atunci, Isus a zis: „Nu plângeţi; fetiţa n-a murit, ci(U) doarme”. 53 Ei îşi băteau joc de El, căci ştiau că murise. 54 Dar El, după ce i-a scos pe toţi afară, a apucat-o de mână şi a strigat cu glas tare: „Fetiţo, scoală-te(V)!” 55 Şi duhul ei s-a întors în ea, iar fata s-a sculat numaidecât. Isus a poruncit să-i dea să mănânce. 56 Părinţii ei au rămas uimiţi. Isus(W) le-a poruncit să nu spună nimănui cele întâmplate.
Luke 8
King James Version
8 And it came to pass afterward, that he went throughout every city and village, preaching and shewing the glad tidings of the kingdom of God: and the twelve were with him,
2 And certain women, which had been healed of evil spirits and infirmities, Mary called Magdalene, out of whom went seven devils,
3 And Joanna the wife of Chuza Herod's steward, and Susanna, and many others, which ministered unto him of their substance.
4 And when much people were gathered together, and were come to him out of every city, he spake by a parable:
5 A sower went out to sow his seed: and as he sowed, some fell by the way side; and it was trodden down, and the fowls of the air devoured it.
6 And some fell upon a rock; and as soon as it was sprung up, it withered away, because it lacked moisture.
7 And some fell among thorns; and the thorns sprang up with it, and choked it.
8 And other fell on good ground, and sprang up, and bare fruit an hundredfold. And when he had said these things, he cried, He that hath ears to hear, let him hear.
9 And his disciples asked him, saying, What might this parable be?
10 And he said, Unto you it is given to know the mysteries of the kingdom of God: but to others in parables; that seeing they might not see, and hearing they might not understand.
11 Now the parable is this: The seed is the word of God.
12 Those by the way side are they that hear; then cometh the devil, and taketh away the word out of their hearts, lest they should believe and be saved.
13 They on the rock are they, which, when they hear, receive the word with joy; and these have no root, which for a while believe, and in time of temptation fall away.
14 And that which fell among thorns are they, which, when they have heard, go forth, and are choked with cares and riches and pleasures of this life, and bring no fruit to perfection.
15 But that on the good ground are they, which in an honest and good heart, having heard the word, keep it, and bring forth fruit with patience.
16 No man, when he hath lighted a candle, covereth it with a vessel, or putteth it under a bed; but setteth it on a candlestick, that they which enter in may see the light.
17 For nothing is secret, that shall not be made manifest; neither any thing hid, that shall not be known and come abroad.
18 Take heed therefore how ye hear: for whosoever hath, to him shall be given; and whosoever hath not, from him shall be taken even that which he seemeth to have.
19 Then came to him his mother and his brethren, and could not come at him for the press.
20 And it was told him by certain which said, Thy mother and thy brethren stand without, desiring to see thee.
21 And he answered and said unto them, My mother and my brethren are these which hear the word of God, and do it.
22 Now it came to pass on a certain day, that he went into a ship with his disciples: and he said unto them, Let us go over unto the other side of the lake. And they launched forth.
23 But as they sailed he fell asleep: and there came down a storm of wind on the lake; and they were filled with water, and were in jeopardy.
24 And they came to him, and awoke him, saying, Master, master, we perish. Then he arose, and rebuked the wind and the raging of the water: and they ceased, and there was a calm.
25 And he said unto them, Where is your faith? And they being afraid wondered, saying one to another, What manner of man is this! for he commandeth even the winds and water, and they obey him.
26 And they arrived at the country of the Gadarenes, which is over against Galilee.
27 And when he went forth to land, there met him out of the city a certain man, which had devils long time, and ware no clothes, neither abode in any house, but in the tombs.
28 When he saw Jesus, he cried out, and fell down before him, and with a loud voice said, What have I to do with thee, Jesus, thou Son of God most high? I beseech thee, torment me not.
29 (For he had commanded the unclean spirit to come out of the man. For oftentimes it had caught him: and he was kept bound with chains and in fetters; and he brake the bands, and was driven of the devil into the wilderness.)
30 And Jesus asked him, saying, What is thy name? And he said, Legion: because many devils were entered into him.
31 And they besought him that he would not command them to go out into the deep.
32 And there was there an herd of many swine feeding on the mountain: and they besought him that he would suffer them to enter into them. And he suffered them.
33 Then went the devils out of the man, and entered into the swine: and the herd ran violently down a steep place into the lake, and were choked.
34 When they that fed them saw what was done, they fled, and went and told it in the city and in the country.
35 Then they went out to see what was done; and came to Jesus, and found the man, out of whom the devils were departed, sitting at the feet of Jesus, clothed, and in his right mind: and they were afraid.
36 They also which saw it told them by what means he that was possessed of the devils was healed.
37 Then the whole multitude of the country of the Gadarenes round about besought him to depart from them; for they were taken with great fear: and he went up into the ship, and returned back again.
38 Now the man out of whom the devils were departed besought him that he might be with him: but Jesus sent him away, saying,
39 Return to thine own house, and shew how great things God hath done unto thee. And he went his way, and published throughout the whole city how great things Jesus had done unto him.
40 And it came to pass, that, when Jesus was returned, the people gladly received him: for they were all waiting for him.
41 And, behold, there came a man named Jairus, and he was a ruler of the synagogue: and he fell down at Jesus' feet, and besought him that he would come into his house:
42 For he had one only daughter, about twelve years of age, and she lay a dying. But as he went the people thronged him.
43 And a woman having an issue of blood twelve years, which had spent all her living upon physicians, neither could be healed of any,
44 Came behind him, and touched the border of his garment: and immediately her issue of blood stanched.
45 And Jesus said, Who touched me? When all denied, Peter and they that were with him said, Master, the multitude throng thee and press thee, and sayest thou, Who touched me?
46 And Jesus said, Somebody hath touched me: for I perceive that virtue is gone out of me.
47 And when the woman saw that she was not hid, she came trembling, and falling down before him, she declared unto him before all the people for what cause she had touched him, and how she was healed immediately.
48 And he said unto her, Daughter, be of good comfort: thy faith hath made thee whole; go in peace.
49 While he yet spake, there cometh one from the ruler of the synagogue's house, saying to him, Thy daughter is dead; trouble not the Master.
50 But when Jesus heard it, he answered him, saying, Fear not: believe only, and she shall be made whole.
51 And when he came into the house, he suffered no man to go in, save Peter, and James, and John, and the father and the mother of the maiden.
52 And all wept, and bewailed her: but he said, Weep not; she is not dead, but sleepeth.
53 And they laughed him to scorn, knowing that she was dead.
54 And he put them all out, and took her by the hand, and called, saying, Maid, arise.
55 And her spirit came again, and she arose straightway: and he commanded to give her meat.
56 And her parents were astonished: but he charged them that they should tell no man what was done.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Copyright of the Cornilescu Bible © 1924 belongs to British and Foreign Bible Society. Copyright © 2010, 2014 of the revised edition in Romanian language belongs to the Interconfessional Bible Society of Romania, with the approval of the British and Foreign Bible Society.
