Lukas 4-5

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Jesus prövas av djävulen

(Matt 4:1-11; Mark 1:12-13)

4 Jesus återvände från Jordanfloden fylld av den heliga Anden, och Anden förde honom ut i ödemarken. ² Där prövades han av djävulen under fyrtio dagar. Under hela den tiden åt han ingenting, och han blev till slut hungrig.

³ Då sa djävulen till honom: ”Säg till stenen här att bli bröd, om du nu är Guds Son!”

⁴ Men Jesus svarade honom: ”Det står skrivet: ’Människan lever inte bara av bröd.^[a]’ ”

⁵ Då förde djävulen honom högt upp och lät honom i ett ögonblick se alla riken i världen ⁶ och sa: ”Jag ska ge dig all deras makt och härlighet, för den har getts åt mig och jag kan ge den till vem jag vill. ⁷ Om du bara tillber mig ska allt detta bli ditt.”

⁸ Jesus svarade: ”Det står skrivet: ’Det är Herren, din Gud, du ska tillbe, och bara honom du ska tjäna.^[b]’ ”

⁹ Då tog djävulen honom med till Jerusalem och ställde honom högst upp på tempelmuren och sa: ”Kasta dig ner härifrån, om du nu är Guds Son! ¹⁰ Det står ju skrivet:

¹¹ Och:

¹² Men Jesus svarade honom: ”Det sägs: ’Sätt inte Herren, din Gud, på prov.^[d]’ ”

¹³ När djävulen hade prövat honom på alla sätt, lämnade han honom sedan i fred under en tid.

Jesus talar till folket i Galileen

(Matt 4:12-17; Mark 1:14-15)

¹⁴ Efter detta återvände Jesus till Galileen i Andens kraft, och snart talade man om honom överallt i trakten. ¹⁵ Han undervisade i deras synagogor, och alla lovordade honom.

Jesus i synagogan i Nasaret

(Matt 13:54-58; Mark 6:1-6)

¹⁶ När han kom till Nasaret, där han växt upp, gick han som vanligt till synagogan på sabbaten^[e]. Och då han reste sig upp för att läsa, ¹⁷ räckte man honom profeten Jesajas bokrulle. Han öppnade den och hittade det ställe där det står:

²⁰ Han rullade sedan ihop boken, lämnade den till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar vända mot honom. ²¹ Han började tala till dem: ”Idag har det här skriftstället gått i uppfyllelse inför er som lyssnar.”

²² Alla talade väl om honom och förvånades över hans underbara ord. De sa till varandra. ”Det är väl bara Josefs son?”

²³ Då sa han till dem: ”Snart påminner ni mig säkert om ordspråket: ’Läkare, bota dig själv!’ och säger till mig: ’Gör samma under här i din hemstad som vi har hört att du gjort i Kafarnaum.’ ” ²⁴ Och han fortsatte: ”Sannerligen säger jag er: ingen profet blir accepterad i sin egen hemstad. ²⁵ Jag säger er en sanning: det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen inte gav något regn på tre och ett halvt år och det var svår hungersnöd i landet. ²⁶ Men Elia blev inte sänd till någon av dem, utan till en änka i Sarefat nära Sidon^[g]. ²⁷ Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elishas tid, men ingen av dem blev renad utan bara syriern Naaman.^[h]”

²⁸ Människorna i synagogan blev rasande när de hörde detta. ²⁹ De rusade upp och drev Jesus ut ur staden, ända till kanten av det berg som staden var byggd på, och tänkte knuffa honom utför klippan.

³⁰ Men han gick rakt igenom folkhopen och lämnade dem.

Jesus undervisar med makt

(Mark 1:21-28)

³¹ Sedan gick Jesus ner till staden Kafarnaum i Galileen, och där undervisade han folket i synagogan på sabbaten. ³² De var mycket häpna över hans undervisning, för han talade med makt.

³³ I synagogan fanns en man som var besatt av en oren ande, och han började ropa högt: ³⁴ ”Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att ta död på oss? Jag vet vem du är, du Guds helige!”

³⁵ Men Jesus sa strängt till honom: ”Tig! Far ut ur honom!” Och anden kastade ner mannen inför dem och for sedan ut ur honom utan att skada honom.

³⁶ Alla förundrade sig och började diskutera med varandra: ”Vad är det med den här mannens ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna, och genast far de ut!” ³⁷ Och ryktet om honom spred sig i hela trakten.

Jesus botar Simons svärmor och många andra

(Matt 8:14-16; Mark 1:29-34)

³⁸ Sedan lämnade Jesus synagogan och gick hem till Simon. Men Simons svärmor låg sjuk i hög feber, och de bad att Jesus skulle hjälpa henne. ³⁹ Då gick han fram, lutade sig ner över henne, gav en befallning till febern, och den lämnade henne. Genast steg hon upp och betjänade dem.

⁴⁰ På kvällen, när solen höll på att gå ner, kom alla med sina olika sjuka till Jesus. Han lade sina händer på var och en av dem och botade dem. ⁴¹ Många blev också befriade från onda andar, som, när de for ut, ropade: ”Du är Guds Son!” Men han talade strängt till dem och förbjöd dem att tala, eftersom de visste att han var Messias.

Jesus fortsätter att tala till folket

(Mark 1:35-38)

⁴² Tidigt nästa morgon gick Jesus därifrån, bort till en enslig plats. Folket letade efter honom överallt, och när de till slut hittade honom, försökte de hindra honom från att lämna dem. ⁴³ Men han sa till dem: ”Jag måste förkunna evangeliet om Guds rike för de andra städerna också. Det är därför jag har blivit utsänd.” ⁴⁴ Och han predikade i synagogorna i Judeen^[i].

Den stora fiskfångsten. De första lärjungarna

(Matt 4:18-22; Mark 1:16-20)

5 En dag när Jesus stod vid sjön Gennesaret, trängde folket på för att höra Guds ord. ² Han fick då se två tomma båtar som några fiskare lämnat vid stranden medan de sköljde sina nät. ³ Han steg i en av båtarna och bad Simon, som ägde den, att ro ut en bit från land. Sedan satte han sig i båten och undervisade folket.

⁴ När han hade slutat tala, sa han till Simon: ”Ro nu ut på djupt vatten och lägg ut näten!”

⁵ ”Herre”, sa Simon, ”vi har arbetat hårt hela natten och har ändå inte fått något. Men eftersom du säger det, så ska vi lägga ut näten igen.” ⁶ Och när de gjorde det, fick de en sådan mängd fisk att näten höll på att gå sönder. ⁷ Då vinkade de till sig sina kamrater i den andra båten, för att de skulle hjälpa till. De kom, och snart var båda båtarna så fulla med fisk att de var nära att sjunka.

⁸ När Simon såg detta, föll han på knä inför Jesus och sa: ”Herre, lämna mig! Jag är en syndare!” ⁹ Både han och de andra i båten hade blivit helt förskräckta när de såg hur mycket fisk de hade fått, ¹⁰ och likadant hans kompanjoner, Jakob och Johannes, Sebedaios söner.

Men Jesus sa till Simon: ”Var inte rädd! Från och med nu ska du fånga människor.”

¹¹ När de hade rott båtarna i land, lämnade de allt för att följa Jesus.

Jesus botar en spetälsk man

(Matt 8:2-4; Mark 1:40-44)

¹² En annan gång, när Jesus besökte en stad, träffade han en man som var svårt angripen av spetälska^[j]. När mannen fick se Jesus, kastade han sig till marken framför honom och bad: ”Herre, om du vill, så kan du göra mig ren.”

¹³ Då sträckte Jesus ut handen och rörde vid honom och sa: ”Det vill jag. Du är ren!” Och genast försvann spetälskan. ¹⁴ Sedan förbjöd Jesus mannen att berätta om det för någon och sa: ”Gå och visa upp dig för prästen. Ta också med dig det offer för din rening som Mose har bestämt,^[k] till ett vittnesbörd för dem.”

¹⁵ Men ryktet om Jesus spred sig allt snabbare, och mängder med människor kom för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar. ¹⁶ Han drog sig därför ofta undan till öde trakter för att be.

Jesus botar en förlamad man

(Matt 9:2-8; Mark 2:3-12)

¹⁷ En dag när Jesus undervisade satt där några av fariseerna och laglärarna. De hade kommit från alla byar i Galileen och Judeen, och också från Jerusalem. Herrens kraft var över Jesus så att han kunde bota människor.

¹⁸ Då kom några män bärande på en bår med en förlamad man. De försökte tränga sig fram för att sätta ner honom framför Jesus, ¹⁹ men lyckades inte ta sig fram genom folkmassan. De gick därför upp på taket och tog bort några takplattor och firade sedan ner den förlamade på båren mitt framför Jesus.

²⁰ När Jesus såg deras tro, sa han: ”Min vän, dina synder är förlåtna.”

²¹ ”Vad är det här för en, som hädar?” tänkte de skriftlärda och fariseerna. ”Vem utom Gud kan förlåta synder?”

²² Men Jesus förstod vad de tänkte och frågade: ”Varför tänker ni så i era hjärtan? ²³ Vilket är lättare att säga: ’Dina synder är förlåtna’, eller: ’Res dig upp och gå’? ²⁴ Men för att ni ska veta att Människosonen^[l] har makt att förlåta synder här på jorden, säger jag till dig” – nu talade han till den förlamade: ”Res dig upp, ta din bår och gå hem!” ²⁵ Och genast reste sig mannen upp, mitt framför ögonen på dem. Sedan tog han sin bår där han hade legat och gick hem, och hela tiden prisade han Gud. ²⁶ Alla som såg det var förbluffade och prisade Gud. Fyllda av fruktan sa de: ”Det vi har sett idag är helt otroligt!”

Jesus kallar en tullindrivare att följa honom

(Matt 9:9-13; Mark 2:14-17)

²⁷ När Jesus gick därifrån fick han se en tullindrivare som hette Levi sitta utanför tullhuset. ”Kom och följ mig”, sa Jesus till honom. ²⁸ Levi lämnade allt och reste sig och följde Jesus.

²⁹ Levi ordnade sedan med en fest för Jesus i sitt hus, och där var en mängd tullindrivare och andra som åt tillsammans med dem.

³⁰ Fariseerna, och särskilt de skriftlärda bland dem, blev då mycket arga och sa till Jesus lärjungar. ”Hur kan ni äta tillsammans med tullindrivare och syndare?” ³¹ Men Jesus svarade: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. ³² Jag har nämligen inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare till omvändelse.”

Jesus svarar på en fråga om fasta

(Matt 9:14-17; Mark 2:18-22)

³³ De sa till honom: ”Johannes lärjungar fastar ofta och ber, och det gör fariseernas också. Men dina, de äter och dricker!”

³⁴ Då svarade Jesus: ”Ni vill väl inte försöka få bröllopsgästerna att fasta medan brudgummen är hos dem? ³⁵ Men en dag ska han tas ifrån dem, och då kommer de att fasta.” ³⁶ Sedan berättade han för dem en liknelse: ”Ingen river en lapp från ett nytt, okrympt plagg, och sätter den på ett gammalt plagg. Då blir ju det nya plagget förstört, och dessutom passar inte lappen från det nya på det gamla plagget. ³⁷ Och ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för när vinet jäser sprängs säckarna och blir förstörda, och vinet rinner ut. ³⁸ Nej, nytt vin måste hällas i nya säckar. ³⁹ Ingen som har druckit av det gamla vinet vill ha det nya. Det gamla är bäst, säger man.”^[m]