Jesus uppstår från de döda

24 Mycket tidigt på söndagsmorgonen tog kvinnorna kryddorna med sig och gick till graven.

² Där fann de att den stora sten som hade täckt öppningen hade rullats åt sidan.

³ Då gick de in i graven, men Herrens Jesu kropp var borta.

⁴ De stod där förvirrade och visste inte vad de skulle tro. Plötsligt visade sig två män för dem, klädda i skinande vita kläder.

⁵ Kvinnorna blev förskräckta och bugade sig djupt.Då frågade männen: Varför letar ni i en grav efter en som lever?

^6-7 Han är inte här. Han har återvänt till livet igen! Kommer ni inte ihåg vad han sa till er i Galileen? Att Människosonen måste bli förrådd och överlämnad i onda människors händer, och att de skulle korsfästa honom, men att han skulle uppstå igen på den tredje dagen?

⁸ Då kom de ihåg det,

⁹ och de skyndade sig tillbaka till Jerusalem för att tala om för lärjungarna och alla andra vad som hänt.

¹⁰ Kvinnorna som gick till graven var Maria från Magdala, och Johanna och Maria, Jakobs mor, och flera andra.

¹¹ Men det de berättade lät som en saga för männen, och de trodde inte på det.

¹² Men Petrus sprang till graven för att se efter. Han böjde sig ned och tittade in men det enda han såg var de tomma linneförbanden. Då gick han tillbaka hem, förundrad över vad som hade hänt.

Jesus visar sig för två män på vandring

¹³ Samma dag var två av Jesu lärjungar på väg till byn Emmaus, som ligger elva kilometer från Jerusalem.

¹⁴ Medan de gick och samtalade med varandra om vad som hade hänt de senaste dagarna,

¹⁵ kom plötsligt Jesus själv och gick bredvid dem.

¹⁶ Men fast de såg honom var det något som hindrade dem från att känna igen honom.

¹⁷ Vad är det ni diskuterar med varandra, sa han. Och varför är ni så bekymrade? De stannade plötsligt, och sorgen stod skriven i deras ansikten.

¹⁸ Den ene av dem, som hette Kleopas, svarade: Du måste vara den ende i hela Jerusalem som inte har hört vad som hänt de senaste dagarna.

¹⁹ Vad är det som har hänt? undrade han.Det som hände med Jesus, mannen från Nasaret, sa de. Han var en profet, som gjorde stora under och var en enastående lärare, högt aktad av både Gud och människor.

²⁰ Men översteprästerna och våra religiösa ledare arresterade honom och överlämnade honom till romarna så att de kunde döma honom till döden, och nu har de korsfäst honom.

²¹ Vi hoppades att han var Messias, han som skulle komma för att befria Israel.Och till råga på allt detta som hände för tre dagar sedan,

^22-23 gick några kvinnor tidigt i morse till graven, och de kom tillbaka och berättade att hans kropp inte längre fanns där. De hade sett änglar, som sa till dem att Jesus lever!

²⁴ Några av oss rusade dit för att se efter, och faktum är att Jesu kropp var borta, precis som kvinnorna hade sagt. Men Jesus såg de inte.

²⁵ Då sa Jesus till dem: Vad lite ni fattar! Och vad svårt ni har för att tro allt det som profeterna har sagt i Skriften.

²⁶ Har inte profeterna klart förutsagt att Messias måste genomlida allt detta innan han går in i sin härlighet?

²⁷ Sedan citerade Jesus stycke efter stycke från Skrifterna för dem, från Första Moseboken till och med Profeterna, och han förklarade vad de olika avsnitten sa om honom själv.

²⁸ När de närmade sig Emmaus och slutet på vandringen såg de att han tänkte gå vidare.

²⁹ Då bad de honom stanna kvar över natten tillsammans med dem, eftersom det började bli mörkt. Därför följde han med och stannade hos dem.

³⁰ När de sedan satte sig ner för att äta bad han Gud välsigna brödet och tog sedan ett stycke och bröt det och räckte till dem.

³¹ Och plötsligt var det som om deras ögon öppnats och de kände igen honom, men i samma ögonblick försvann han.

³² Då sa de till varandra: Kände vi det inte som en eld i våra hjärtan när han talade med oss under vandringen och förklarade Skriften för oss.

^33-34 Och utan att förlora någon tid skyndade de sig tillbaka till Jerusalem. Där var de elva lärjungarna och de andra som följde Jesus samlade, och de tog emot dem med orden: Herren har verkligen uppstått! Han har visat sig för Petrus!

³⁵ Då berättade de två männen om hur Jesus hade visat sig för dem när de gick på vägen till Emmaus, och hur de känt igen honom då han bröt brödet.

Jesus visar sig för lärjungarna bakom stängda dörrar

³⁶ Och medan de berättade om det stod plötsligt Jesus där mitt ibland dem och sa: Min frid är med er.

³⁷ Men allesammans blev fruktansvärt rädda, eftersom de trodde att det var ett spöke.

³⁸ Varför är ni rädda? frågade Jesus. Varför tvivlar ni på att det verkligen är jag?

³⁹ Se på mina händer och se på mina fötter! Ni kan själva se att det är jag. Känn på mig! Om jag var ett spöke så skulle jag ju inte ha någon kropp.

⁴⁰ Medan han talade visade han dem sina händer och fötter så att de kunde se märkena efter spikarna.

⁴¹ Fortfarande stod de där tveksamma, fyllda av både glädje och tvivel.Då frågade han dem: Har ni något att äta?

⁴² De gav honom en bit stekt fisk,

⁴³ och han åt den medan de såg på.

Jesus visar sig för lärjungarna i Jerusalem

⁴⁴ Sedan sa han till lärjungarna: Kommer ni inte ihåg att när jag var med er förut, berättade jag för er att allt som var skrivet om mig av Mose och av profeterna och i psalmerna måste gå i uppfyllelse?

⁴⁵ Sedan öppnade han deras sinnen så att de äntligen förstod alla dessa skriftställen.

⁴⁶ Och han sa: Ja, ni kan se att det är förutsagt sedan länge att Messias måste lida och dö och uppstå igen från de döda på den tredje dagen.

⁴⁷ Alla folk ska få höra att det finns förlåtelse från synden för var och en som omvänder sig. Förkunna det först i Jerusalem.

⁴⁸ Ni har varit vittnen till detta, och ni ska föra det vidare till andra.

⁴⁹ Och jag ska sända den helige Ande till er, precis som min Far lovade. Börja inte berätta för andra om detta ännu, utan stanna här i Jerusalem tills den helige Ande kommer och fyller er med kraft från himlen.

Jesus far upp till himlen

⁵⁰ Sedan tog Jesus dem med sig ut på vägen till Betania. Där tog han avsked av dem och sträckte upp sina händer mot himlen och välsignade dem.

⁵¹ Och medan Gud tog honom till sig upp i himlen

⁵² föll lärjungarna ner och hyllade honom. Sedan återvände de till Jerusalem fyllda av glädje,

⁵³ och de var ständigt i templet och lovprisade Gud.