Lukas 24
Svenska 1917
24 Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.
2 Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.
3 Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.
4 När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två man framför dem i skinande kläder.
5 Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem »Varför söken I den levande bland de döda?
6 Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade:
7 'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'»
8 Då kommo de ihåg hans ord.
9 Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. --
10 Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.
11 Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.
12 Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.
13 Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.
14 Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.
15 Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.
16 Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.
17 Och han sade till dem: »Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?» Då stannade de och sågo bedrövade ut.
18 Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: »Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?»
19 Han frågade dem: »Vad då?» De svarade honom: »Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:
20 huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.
21 Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.
22 Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven
23 och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.
24 Och när några av dem som voro. med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke.»
25 Då sade han till dem: »O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!
26 Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?»
27 Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.
28 När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.
29 Men de nödgade honom och sade: »Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.» Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.
30 Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.
31 Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.
32 Och de sade till varandra: »Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?»
33 Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.
34 Och dessa sade: »Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon.»
35 Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.
36 Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med eder.
37 Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.
38 Men han sade till dem: »Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?
39 Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava.»
40 Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.
41 Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: »Haven I här något att äta?»
42 Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;
43 och han tog det och åt därav i deras åsyn.
44 Och han sade till dem: »Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.»
45 Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.
46 Och han sade till dem: »Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
47 och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.
48 I kunnen vittna härom.
49 Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft.»
50 Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.
51 Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen.
52 Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje.
53 Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.
Lukas 24
Svenska Folkbibeln
Jesus uppstår ur graven
24 På den första dagen i veckan gick de tidigt på morgonen till graven med de välluktande kryddor som de hade gjort i ordning. 2 De fann att stenen var bortrullad från graven 3 och gick in men fann inte Herren Jesu kropp. 4 När de inte visste vad de skulle tro, se, då stod två män i skinande kläder framför dem. 5 Kvinnorna blev förskräckta och böjde ansiktet mot marken, men de båda männen sade: "Varför söker ni den levande bland de döda? 6 Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er, medan han ännu var i Galileen. 7 Han sade att Människosonen måste utlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen." 8 Då kom de ihåg hans ord.
9 Och de vände tillbaka från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de andra. 10 Det var Maria från Magdala och Johanna och Jakobs mor Maria. Också de andra kvinnorna som var med dem talade om det för apostlarna. 11 Men det kvinnorna berättade uppfattade dessa som tomt prat, och de trodde inte på dem. 12 Men Petrus steg upp och sprang till graven, och då han lutade sig in, såg han endast linnebindlarna. Och han gick hem, fylld av förundran över det som hade hänt.
Jesus visar sig för Emmausvandrarna
13 Och se, två av dem var just den dagen på väg till en by som heter Emmaus och ligger sextio stadier från Jerusalem. 14 Och de gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. 15 När de nu talades vid och överlade, närmade sig Jesus själv och slog följe med dem. 16 Men deras ögon var slutna, så att de inte kände igen honom. 17 Han frågade dem: "Vad är det ni samtalar om?" Då stannade de och såg bedrövade ut. 18 Och den ene som hette Kleopas sade till honom: "Är du den ende främling i Jerusalem som inte vet vad som hänt de här dagarna?" 19 Han frågade dem: "Vad då?" De svarade: "Det som har hänt Jesus från Nasaret, en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och allt folket. 20 Honom har våra överstepräster och rådsmedlemmar utlämnat till att dömas till döden och låtit korsfästa. 21 Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel. Till allt detta kommer att han redan har låtit den tredje dagen gå, sedan detta skedde. 22 Och vidare har några kvinnor bland de våra gjort oss uppskakade. De gick tidigt på morgonen till graven 23 men fann inte hans kropp. Och de kom och berättade att de hade sett en änglasyn och att änglarna hade sagt att han levde. 24 Då gick några av oss till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt, men honom själv såg de inte." 25 Han sade till dem: "Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt. 26 Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?" 27 Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.
28 När de närmade sig byn dit de var på väg, verkade det som han ville gå vidare. 29 Men de bad honom ivrigt: "Stanna kvar hos oss! Det blir snart kväll och dagen går mot sitt slut." Då gick han in och stannade hos dem. 30 Och när han låg till bords med dem, tog han brödet, tackade Gud, bröt det och räckte åt dem. 31 Då öppnades deras ögon, och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. 32 Och de sade till varandra: "Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?" 33 De bröt genast upp och vände tillbaka till Jerusalem, där de fann de elva och de andra lärjungarna församlade, 34 och dessa sade: "Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon." 35 Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur han blev igenkänd av dem när han bröt brödet.
Jesus visar sig för lärjungarna
36 Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." 37 Uppskakade och förskräckta trodde de att de såg en ande. 38 Men han sade till dem: "Varför är ni så förskräckta, och varför stiger det upp tvivel i era hjärtan? 39 Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se. En ande har inte kött och ben, som ni ser att jag har." 40 När han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter. 41 Och eftersom de av idel glädje ännu inte kunde tro utan stod där förundrade, frågade han dem: "Har ni något att äta här?" 42 Då räckte de honom en bit stekt fisk, 43 som han tog och åt inför deras ögon.
44 Och han sade till dem: "Detta är vad jag sade till er, medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna." 45 Sedan öppnade han deras sinnen, så att de förstod Skrifterna. 46 Och han sade till dem: "Det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda, 47 och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. 48 Ni är själva vittnen om detta. 49 Och se, jag skall sända er vad min Fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden, tills ni har blivit beklädda med kraft från höjden."
Jesu himmelsfärd
50 Sedan förde han dem ut till Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem. 51 Och medan han välsignade dem, skildes han från dem och blev upptagen till himlen. 52 De tillbad honom och vände tillbaka till Jerusalem i stor glädje. 53 Och de var alltid i templet och prisade Gud.
Luke 24
New King James Version
He Is Risen(A)
24 Now (B)on the first day of the week, very early in the morning, they, [a]and certain other women with them, came to the tomb (C)bringing the spices which they had prepared. 2 (D)But they found the stone rolled away from the tomb. 3 (E)Then they went in and did not find the body of the Lord Jesus. 4 And it happened, as they were [b]greatly perplexed about this, that (F)behold, two men stood by them in shining garments. 5 Then, as they were afraid and bowed their faces to the earth, they said to them, “Why do you seek the living among the dead? 6 He is not here, but is risen! (G)Remember how He spoke to you when He was still in Galilee, 7 saying, ‘The Son of Man must be (H)delivered into the hands of sinful men, and be crucified, and the third day rise again.’ ”
8 And (I)they remembered His words. 9 (J)Then they returned from the tomb and told all these things to the eleven and to all the rest. 10 It was Mary Magdalene, (K)Joanna, Mary the mother of James, and the other women with them, who told these things to the apostles. 11 (L)And their words seemed to them like [c]idle tales, and they did not believe them. 12 (M)But Peter arose and ran to the tomb; and stooping down, he saw the linen cloths [d]lying by themselves; and he departed, marveling to himself at what had happened.
The Road to Emmaus(N)
13 (O)Now behold, two of them were traveling that same day to a village called Emmaus, which was [e]seven miles from Jerusalem. 14 And they talked together of all these things which had happened. 15 So it was, while they conversed and reasoned, that (P)Jesus Himself drew near and went with them. 16 But (Q)their eyes were restrained, so that they did not know Him.
17 And He said to them, “What kind of conversation is this that you have with one another as you [f]walk and are sad?”
18 Then the one (R)whose name was Cleopas answered and said to Him, “Are You the only stranger in Jerusalem, and have You not known the things which happened there in these days?”
19 And He said to them, “What things?”
So they said to Him, “The things concerning Jesus of Nazareth, (S)who was a Prophet (T)mighty in deed and word before God and all the people, 20 (U)and how the chief priests and our rulers delivered Him to be condemned to death, and crucified Him. 21 But we were hoping (V)that it was He who was going to redeem Israel. Indeed, besides all this, today is the third day since these things happened. 22 Yes, and (W)certain women of our company, who arrived at the tomb early, astonished us. 23 When they did not find His body, they came saying that they had also seen a vision of angels who said He was alive. 24 And (X)certain of those who were with us went to the tomb and found it just as the women had said; but Him they did not see.”
25 Then He said to them, “O foolish ones, and slow of heart to believe in all that the prophets have spoken! 26 (Y)Ought not the Christ to have suffered these things and to enter into His (Z)glory?” 27 And beginning at (AA)Moses and (AB)all the Prophets, He [g]expounded to them in all the Scriptures the things concerning Himself.
The Disciples’ Eyes Opened
28 Then they drew near to the village where they were going, and (AC)He [h]indicated that He would have gone farther. 29 But (AD)they constrained Him, saying, (AE)“Abide with us, for it is toward evening, and the day is far spent.” And He went in to stay with them.
30 Now it came to pass, as (AF)He sat at the table with them, that He took bread, blessed and broke it, and gave it to them. 31 Then their eyes were opened and they knew Him; and He vanished from their sight.
32 And they said to one another, “Did not our heart burn within us while He talked with us on the road, and while He opened the Scriptures to us?” 33 So they rose up that very hour and returned to Jerusalem, and found the eleven and those who were with them gathered together, 34 saying, “The Lord is risen indeed, and (AG)has appeared to Simon!” 35 And they told about the things that had happened on the road, and how He was [i]known to them in the breaking of bread.
Jesus Appears to His Disciples(AH)
36 (AI)Now as they said these things, Jesus Himself stood in the midst of them, and said to them, “Peace to you.” 37 But they were terrified and frightened, and supposed they had seen (AJ)a spirit. 38 And He said to them, “Why are you troubled? And why do doubts arise in your hearts? 39 Behold My hands and My feet, that it is I Myself. (AK)Handle Me and see, for a (AL)spirit does not have flesh and bones as you see I have.”
40 [j]When He had said this, He showed them His hands and His feet. 41 But while they still did not believe (AM)for joy, and marveled, He said to them, (AN)“Have you any food here?” 42 So they gave Him a piece of a broiled fish [k]and some honeycomb. 43 (AO)And He took it and ate in their presence.
The Scriptures Opened
44 Then He said to them, (AP)“These are the words which I spoke to you while I was still with you, that all things must be fulfilled which were written in the Law of Moses and the Prophets and the Psalms concerning Me.” 45 And (AQ)He opened their understanding, that they might comprehend the Scriptures.
46 Then He said to them, (AR)“Thus it is written, [l]and thus it was necessary for the Christ to suffer and to rise from the dead the third day, 47 and that repentance and (AS)remission of sins should be preached in His name (AT)to all nations, beginning at Jerusalem. 48 And (AU)you are witnesses of these things. 49 (AV)Behold, I send the Promise of My Father upon you; but tarry in the city [m]of Jerusalem until you are endued with power from on high.”
The Ascension(AW)
50 And He led them out (AX)as far as Bethany, and He lifted up His hands and blessed them. 51 (AY)Now it came to pass, while He blessed them, that He was parted from them and carried up into heaven. 52 (AZ)And they worshiped Him, and returned to Jerusalem with great joy, 53 and were continually (BA)in the temple [n]praising and blessing God. [o]Amen.
Footnotes
- Luke 24:1 NU omits and certain other women with them
- Luke 24:4 NU omits greatly
- Luke 24:11 nonsense
- Luke 24:12 NU omits lying
- Luke 24:13 Lit. 60 stadia
- Luke 24:17 NU walk? And they stood still, looking sad.
- Luke 24:27 explained
- Luke 24:28 acted as if
- Luke 24:35 recognized
- Luke 24:40 Some printed New Testaments omit v. 40. It is found in nearly all Gr. mss.
- Luke 24:42 NU omits and some honeycomb
- Luke 24:46 NU that the Christ should suffer and rise
- Luke 24:49 NU omits of Jerusalem
- Luke 24:53 NU omits praising and
- Luke 24:53 NU omits Amen.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Scripture taken from the New King James Version®. Copyright © 1982 by Thomas Nelson. Used by permission. All rights reserved.
