Lukas 24
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Jesus uppstår från de döda
24 Mycket tidigt på söndagsmorgonen tog kvinnorna kryddorna med sig och gick till graven.
2 Där fann de att den stora sten som hade täckt öppningen hade rullats åt sidan.
3 Då gick de in i graven, men Herrens Jesu kropp var borta.
4 De stod där förvirrade och visste inte vad de skulle tro. Plötsligt visade sig två män för dem, klädda i skinande vita kläder.
5 Kvinnorna blev förskräckta och bugade sig djupt.Då frågade männen: Varför letar ni i en grav efter en som lever?
6-7 Han är inte här. Han har återvänt till livet igen! Kommer ni inte ihåg vad han sa till er i Galileen? Att Människosonen måste bli förrådd och överlämnad i onda människors händer, och att de skulle korsfästa honom, men att han skulle uppstå igen på den tredje dagen?
8 Då kom de ihåg det,
9 och de skyndade sig tillbaka till Jerusalem för att tala om för lärjungarna och alla andra vad som hänt.
10 Kvinnorna som gick till graven var Maria från Magdala, och Johanna och Maria, Jakobs mor, och flera andra.
11 Men det de berättade lät som en saga för männen, och de trodde inte på det.
12 Men Petrus sprang till graven för att se efter. Han böjde sig ned och tittade in men det enda han såg var de tomma linneförbanden. Då gick han tillbaka hem, förundrad över vad som hade hänt.
Jesus visar sig för två män på vandring
13 Samma dag var två av Jesu lärjungar på väg till byn Emmaus, som ligger elva kilometer från Jerusalem.
14 Medan de gick och samtalade med varandra om vad som hade hänt de senaste dagarna,
15 kom plötsligt Jesus själv och gick bredvid dem.
16 Men fast de såg honom var det något som hindrade dem från att känna igen honom.
17 Vad är det ni diskuterar med varandra, sa han. Och varför är ni så bekymrade? De stannade plötsligt, och sorgen stod skriven i deras ansikten.
18 Den ene av dem, som hette Kleopas, svarade: Du måste vara den ende i hela Jerusalem som inte har hört vad som hänt de senaste dagarna.
19 Vad är det som har hänt? undrade han.Det som hände med Jesus, mannen från Nasaret, sa de. Han var en profet, som gjorde stora under och var en enastående lärare, högt aktad av både Gud och människor.
20 Men översteprästerna och våra religiösa ledare arresterade honom och överlämnade honom till romarna så att de kunde döma honom till döden, och nu har de korsfäst honom.
21 Vi hoppades att han var Messias, han som skulle komma för att befria Israel.Och till råga på allt detta som hände för tre dagar sedan,
22-23 gick några kvinnor tidigt i morse till graven, och de kom tillbaka och berättade att hans kropp inte längre fanns där. De hade sett änglar, som sa till dem att Jesus lever!
24 Några av oss rusade dit för att se efter, och faktum är att Jesu kropp var borta, precis som kvinnorna hade sagt. Men Jesus såg de inte.
25 Då sa Jesus till dem: Vad lite ni fattar! Och vad svårt ni har för att tro allt det som profeterna har sagt i Skriften.
26 Har inte profeterna klart förutsagt att Messias måste genomlida allt detta innan han går in i sin härlighet?
27 Sedan citerade Jesus stycke efter stycke från Skrifterna för dem, från Första Moseboken till och med Profeterna, och han förklarade vad de olika avsnitten sa om honom själv.
28 När de närmade sig Emmaus och slutet på vandringen såg de att han tänkte gå vidare.
29 Då bad de honom stanna kvar över natten tillsammans med dem, eftersom det började bli mörkt. Därför följde han med och stannade hos dem.
30 När de sedan satte sig ner för att äta bad han Gud välsigna brödet och tog sedan ett stycke och bröt det och räckte till dem.
31 Och plötsligt var det som om deras ögon öppnats och de kände igen honom, men i samma ögonblick försvann han.
32 Då sa de till varandra: Kände vi det inte som en eld i våra hjärtan när han talade med oss under vandringen och förklarade Skriften för oss.
33-34 Och utan att förlora någon tid skyndade de sig tillbaka till Jerusalem. Där var de elva lärjungarna och de andra som följde Jesus samlade, och de tog emot dem med orden: Herren har verkligen uppstått! Han har visat sig för Petrus!
35 Då berättade de två männen om hur Jesus hade visat sig för dem när de gick på vägen till Emmaus, och hur de känt igen honom då han bröt brödet.
Jesus visar sig för lärjungarna bakom stängda dörrar
36 Och medan de berättade om det stod plötsligt Jesus där mitt ibland dem och sa: Min frid är med er.
37 Men allesammans blev fruktansvärt rädda, eftersom de trodde att det var ett spöke.
38 Varför är ni rädda? frågade Jesus. Varför tvivlar ni på att det verkligen är jag?
39 Se på mina händer och se på mina fötter! Ni kan själva se att det är jag. Känn på mig! Om jag var ett spöke så skulle jag ju inte ha någon kropp.
40 Medan han talade visade han dem sina händer och fötter så att de kunde se märkena efter spikarna.
41 Fortfarande stod de där tveksamma, fyllda av både glädje och tvivel.Då frågade han dem: Har ni något att äta?
42 De gav honom en bit stekt fisk,
43 och han åt den medan de såg på.
Jesus visar sig för lärjungarna i Jerusalem
44 Sedan sa han till lärjungarna: Kommer ni inte ihåg att när jag var med er förut, berättade jag för er att allt som var skrivet om mig av Mose och av profeterna och i psalmerna måste gå i uppfyllelse?
45 Sedan öppnade han deras sinnen så att de äntligen förstod alla dessa skriftställen.
46 Och han sa: Ja, ni kan se att det är förutsagt sedan länge att Messias måste lida och dö och uppstå igen från de döda på den tredje dagen.
47 Alla folk ska få höra att det finns förlåtelse från synden för var och en som omvänder sig. Förkunna det först i Jerusalem.
48 Ni har varit vittnen till detta, och ni ska föra det vidare till andra.
49 Och jag ska sända den helige Ande till er, precis som min Far lovade. Börja inte berätta för andra om detta ännu, utan stanna här i Jerusalem tills den helige Ande kommer och fyller er med kraft från himlen.
Jesus far upp till himlen
50 Sedan tog Jesus dem med sig ut på vägen till Betania. Där tog han avsked av dem och sträckte upp sina händer mot himlen och välsignade dem.
51 Och medan Gud tog honom till sig upp i himlen
52 föll lärjungarna ner och hyllade honom. Sedan återvände de till Jerusalem fyllda av glädje,
53 och de var ständigt i templet och lovprisade Gud.
Luke 24
New American Bible (Revised Edition)
VIII. The Resurrection Narrative[a]
Chapter 24
The Resurrection of Jesus. 1 (A)But at daybreak on the first day of the week they took the spices they had prepared and went to the tomb. 2 They found the stone rolled away from the tomb; 3 but when they entered, they did not find the body of the Lord Jesus. 4 While they were puzzling over this, behold, two men in dazzling garments appeared to them.(B) 5 They were terrified and bowed their faces to the ground. They said to them, “Why do you seek the living one among the dead?(C) 6 He is not here, but he has been raised.[b] Remember what he said to you while he was still in Galilee, 7 that the Son of Man must be handed over to sinners and be crucified, and rise on the third day.”(D) 8 And they remembered his words.(E) 9 [c](F)Then they returned from the tomb and announced all these things to the eleven and to all the others. 10 The women were Mary Magdalene, Joanna, and Mary the mother of James; the others who accompanied them also told this to the apostles,(G) 11 but their story seemed like nonsense and they did not believe them. 12 [d](H)But Peter got up and ran to the tomb, bent down, and saw the burial cloths alone; then he went home amazed at what had happened.
The Appearance on the Road to Emmaus.[e] 13 Now that very day two of them were going to a village seven miles[f] from Jerusalem called Emmaus,(I) 14 and they were conversing about all the things that had occurred. 15 And it happened that while they were conversing and debating, Jesus himself drew near and walked with them, 16 [g](J)but their eyes were prevented from recognizing him. 17 He asked them, “What are you discussing as you walk along?” They stopped, looking downcast. 18 One of them, named Cleopas, said to him in reply, “Are you the only visitor to Jerusalem who does not know of the things that have taken place there in these days?” 19 And he replied to them, “What sort of things?” They said to him, “The things that happened to Jesus the Nazarene, who was a prophet mighty in deed and word before God and all the people,(K) 20 how our chief priests and rulers both handed him over to a sentence of death and crucified him. 21 (L)But we were hoping that he would be the one to redeem Israel; and besides all this, it is now the third day since this took place. 22 (M)Some women from our group, however, have astounded us: they were at the tomb early in the morning 23 and did not find his body; they came back and reported that they had indeed seen a vision of angels who announced that he was alive. 24 (N)Then some of those with us went to the tomb and found things just as the women had described, but him they did not see.” 25 (O)And he said to them, “Oh, how foolish you are! How slow of heart to believe all that the prophets spoke! 26 Was it not necessary that the Messiah should suffer[h] these things and enter into his glory?” 27 Then beginning with Moses and all the prophets, he interpreted to them what referred to him in all the scriptures.(P) 28 As they approached the village to which they were going, he gave the impression that he was going on farther. 29 But they urged him, “Stay with us, for it is nearly evening and the day is almost over.” So he went in to stay with them. 30 And it happened that, while he was with them at table, he took bread, said the blessing, broke it, and gave it to them. 31 With that their eyes were opened and they recognized him, but he vanished from their sight. 32 Then they said to each other, “Were not our hearts burning [within us] while he spoke to us on the way and opened the scriptures to us?” 33 So they set out at once and returned to Jerusalem where they found gathered together the eleven and those with them 34 who were saying, “The Lord has truly been raised and has appeared to Simon!”(Q) 35 Then the two recounted what had taken place on the way and how he was made known to them in the breaking of the bread.
The Appearance to the Disciples in Jerusalem. 36 [i]While they were still speaking about this,(R) he stood in their midst and said to them, “Peace be with you.”(S) 37 But they were startled and terrified and thought that they were seeing a ghost.(T) 38 Then he said to them, “Why are you troubled? And why do questions arise in your hearts? 39 [j]Look at my hands and my feet, that it is I myself. Touch me and see, because a ghost does not have flesh and bones as you can see I have.” 40 (U)And as he said this, he showed them his hands and his feet. 41 While they were still incredulous for joy and were amazed, he asked them, “Have you anything here to eat?” 42 They gave him a piece of baked fish;(V) 43 he took it and ate it in front of them.
44 He said to them, “These are my words that I spoke to you while I was still with you, that everything written about me in the law of Moses and in the prophets and psalms must be fulfilled.”(W) 45 Then he opened their minds to understand the scriptures.(X) 46 [k]And he said to them,(Y) “Thus it is written that the Messiah would suffer and rise from the dead on the third day 47 and that repentance, for the forgiveness of sins, would be preached in his name to all the nations, beginning from Jerusalem.(Z) 48 You are witnesses of these things.(AA) 49 And [behold] I am sending the promise of my Father[l] upon you; but stay in the city until you are clothed with power from on high.”(AB)
The Ascension.[m] 50 (AC)Then he led them [out] as far as Bethany, raised his hands, and blessed them. 51 As he blessed them he parted from them and was taken up to heaven. 52 They did him homage and then returned to Jerusalem with great joy,(AD) 53 and they were continually in the temple praising God.[n]
Footnotes
- 24:1–53 The resurrection narrative in Luke consists of five sections: (1) the women at the empty tomb (Lk 23:56b–24:12); (2) the appearance to the two disciples on the way to Emmaus (Lk 24:13–35); (3) the appearance to the disciples in Jerusalem (Lk 24:36–43); (4) Jesus’ final instructions (Lk 24:44–49); (5) the ascension (Lk 24:50–53). In Luke, all the resurrection appearances take place in and around Jerusalem; moreover, they are all recounted as having taken place on Easter Sunday. A consistent theme throughout the narrative is that the suffering, death, and resurrection of Jesus were accomplished in fulfillment of Old Testament promises and of Jewish hopes (Lk 24:19a, 21, 26–27, 44, 46). In his second volume, Acts, Luke will argue that Christianity is the fulfillment of the hopes of Pharisaic Judaism and its logical development (see Acts 24:10–21).
- 24:6 He is not here, but he has been raised: this part of the verse is omitted in important representatives of the Western text tradition, but its presence in other text types and the slight difference in wording from Mt 28:6 and Mk 16:6 argue for its retention.
- 24:9 The women in this gospel do not flee from the tomb and tell no one, as in Mk 16:8 but return and tell the disciples about their experience. The initial reaction to the testimony of the women is disbelief (Lk 24:11).
- 24:12 This verse is missing from the Western textual tradition but is found in the best and oldest manuscripts of other text types.
- 24:13–35 This episode focuses on the interpretation of scripture by the risen Jesus and the recognition of him in the breaking of the bread. The references to the quotations of scripture and explanation of it (Lk 24:25–27), the kerygmatic proclamation (Lk 24:34), and the liturgical gesture (Lk 24:30) suggest that the episode is primarily catechetical and liturgical rather than apologetic.
- 24:13 Seven miles: literally, “sixty stades.” A stade was 607 feet. Some manuscripts read “160 stades” or more than eighteen miles. The exact location of Emmaus is disputed.
- 24:16 A consistent feature of the resurrection stories is that the risen Jesus was different and initially unrecognizable (Lk 24:37; Mk 16:12; Jn 20:14; 21:4).
- 24:26 That the Messiah should suffer…: Luke is the only New Testament writer to speak explicitly of a suffering Messiah (Lk 24:26, 46; Acts 3:18; 17:3; 26:23). The idea of a suffering Messiah is not found in the Old Testament or in other Jewish literature prior to the New Testament period, although the idea is hinted at in Mk 8:31–33. See notes on Mt 26:63 and 26:67–68.
- 24:36–43, 44–49 The Gospel of Luke, like each of the other gospels (Mt 28:16–20; Mk 16:14–15; Jn 20:19–23), focuses on an important appearance of Jesus to the Twelve in which they are commissioned for their future ministry. As in Lk 24:6, 12, so in Lk 24:36, 40 there are omissions in the Western text.
- 24:39–42 The apologetic purpose of this story is evident in the concern with the physical details and the report that Jesus ate food.
- 24:46 See note on Lk 24:26.
- 24:49 The promise of my Father: i.e., the gift of the holy Spirit.
- 24:50–53 Luke brings his story about the time of Jesus to a close with the report of the ascension. He will also begin the story of the time of the church with a recounting of the ascension. In the gospel, Luke recounts the ascension of Jesus on Easter Sunday night, thereby closely associating it with the resurrection. In Acts 1:3, 9–11; 13:31 he historicizes the ascension by speaking of a forty-day period between the resurrection and the ascension. The Western text omits some phrases in Lk 24:51, 52 perhaps to avoid any chronological conflict with Acts 1 about the time of the ascension.
- 24:53 The Gospel of Luke ends as it began (Lk 1:9), in the Jerusalem temple.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Scripture texts, prefaces, introductions, footnotes and cross references used in this work are taken from the New American Bible, revised edition © 2010, 1991, 1986, 1970 Confraternity of Christian Doctrine, Inc., Washington, DC All Rights Reserved. No part of this work may be reproduced or transmitted in any form or by any means, electronic or mechanical, including photocopying, recording, or by any information storage and retrieval system, without permission in writing from the copyright owner.