Jesus förhörs av Pilatus

(Matt 27:11-14; Mark 15:1-5; Joh 18:28-37)

23 Alla de församlade gick sedan iväg och förde Jesus till Pilatus.^{[a] 2} Där anklagade de honom och sa: ”Den här mannen leder vårt folk vilse. Han påstår att vi inte ska betala skatt till kejsaren och ger sig ut för att vara Messias, en kung.”

³ Då frågade Pilatus honom: ”Är du judarnas kung?” Men Jesus svarade: ”Det är du själv som säger det.”

⁴ Pilatus sa då till översteprästerna och folkmassan: ”Jag kan inte finna den här mannen skyldig till något brott.”

⁵ Men de envisades och sa: ”Han hetsar upp folket med sin undervisning överallt i hela Judeen, från Galileen och ända hit.”

Jesus inför Herodes

⁶ När Pilatus hörde detta, frågade han: ”Är mannen från Galileen?” ⁷ Och när han fick reda på att Jesus kom från Herodes område, skickade han honom till Herodes, som just då befann sig i Jerusalem.

⁸ Herodes blev mycket glad över att få träffa Jesus, för det hade han önskat länge, eftersom han hade hört mycket om honom och hoppades få se honom göra något tecken. ⁹ Han ställde därför fråga på fråga till Jesus, men Jesus svarade honom inte. ¹⁰ Under tiden stod översteprästerna och de skriftlärda där och fortsatte med sina våldsamma anklagelser. ¹¹ Till slut började Herodes och hans soldater att håna och förlöjliga Jesus. Sedan satte de på honom en praktfull mantel och skickade honom tillbaka till Pilatus. ¹² Från den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. De hade tidigare varit fiender.

Pilatus dömer Jesus till döden

(Matt 27:15-26; Mark 15:6-15; Joh 18:39—19:16)

¹³ Sedan kallade Pilatus samman översteprästerna, medlemmarna i rådet och folket, ¹⁴ och sa till dem: ”Ni har fört den här mannen till mig och anklagat honom för att hetsa upp folket. Jag har förhört honom i er närvaro, och finner honom inte skyldig till era anklagelser. ¹⁵ Herodes har kommit till samma slutsats och har därför sänt honom tillbaka hit. Ingenting som den här mannen har gjort förtjänar döden. ¹⁶ Därför tänker jag bara straffa honom och sedan släppa honom fri.”^[b]

¹⁸ Då började hela folkhopen skrika: ”Döda honom, och släpp Barabbas fri istället!” ¹⁹ (Barabbas satt fängslad för ett upplopp i staden och mord.) ²⁰ Än en gång försökte Pilatus att diskutera med dem, för han ville gärna släppa Jesus fri. ²¹ Men de ropade utan uppehåll: ”Korsfäst honom, korsfäst honom!”

²² För tredje gången frågade Pilatus: ”Vad har han gjort för ont? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Jag kommer bara att straffa honom och sedan låta honom gå.”

²³ Men folket skrek utan uppehåll att Jesus skulle korsfästas, och till slut gav deras rop effekt. ²⁴ Pilatus bestämde sig för att göra som de krävde. ²⁵ Han frigav mannen som satt i fängelse för upplopp och mord. Men Jesus överlämnade han åt dem så att de fick göra som de ville.

Jesus korsfästs

(Matt 27:32-44; Mark 15:21-32; Joh 19:17-24)

²⁶ När de förde bort honom grep de tag i en man från Kyrene^[c] som hette Simon. Han var på väg in från landsbygden, och de lade korset på honom och lät honom bära det efter Jesus.

²⁷ En stor folkmassa följde med Jesus, bland annat många sörjande och gråtande kvinnor. ²⁸ Men Jesus vände sig till dem och sa: ”Jerusalems döttrar! Gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn. ²⁹ Det kommer en tid, då man ska säga: Lyckliga är de ofruktsamma, de kvinnor som aldrig har fött barn eller ammat. ³⁰ Då

³¹ För om de gör så här mot det gröna trädet, vad kommer då inte att hända med det torra?”

³² Två brottslingar fördes också ut för att avrättas tillsammans med Jesus. ³³ Och när man kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom tillsammans med brottslingarna, en på var sida om honom. ³⁴ Jesus bad: ”Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.” De kastade sedan lott om hans kläder och delade dem mellan sig.^[e]

³⁵ Folkhopen stod och tittade på, och medlemmarna i rådet hånade honom: ”Han var bra på att rädda andra”, sa de. ”Nu får han rädda sig själv, om han är Guds Messias, den utvalde.”

³⁶ Även soldaterna hånade honom. De räckte honom surt vin ³⁷ och sa: ”Om du är judarnas kung, så rädda dig själv!” ³⁸ Man hade nämligen satt upp en skylt ovanför Jesus, där det stod: Detta är judarnas kung.

³⁹ En av de brottslingar som hängde där hånade honom också och sa: ”Är det inte du som är Messias? Rädda då dig själv och oss!”

⁴⁰ Men den andra brottslingen tillrättavisade honom och sa: ”Fruktar du inte ens Gud, du som fått samma dom? ⁴¹ Vi får det vi förtjänar, vi har dömts för våra brott, men den här mannen har inte gjort något ont.” ⁴² Sedan sa han: ”Jesus, kom ihåg mig den dag du kommer med ditt rike.”

⁴³ Jesus svarade: ”Sannerligen säger jag dig att du idag ska vara med mig i paradiset.”^[f]

Jesus dör på korset

(Matt 27:45-56; Mark 15:33-41; Joh 19:28-30)

⁴⁴ Klockan var nu runt tolv på dagen. Då blev det mörkt över hela jorden ända fram till klockan tre, ⁴⁵ för solen förmörkades helt. Och förhänget ^[g] i templet brast i två delar. ⁴⁶ Samtidigt ropade Jesus med hög röst: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande”^[h], och med de orden slutade han att andas.

⁴⁷ Den romerska officeren, som såg vad som hände, prisade då Gud och sa: ”Han måste verkligen ha varit en rättfärdig man.” ⁴⁸ När folket, som hade samlats för att se på, såg vad som hände, slog de sig mot bröstet och gick hem. ⁴⁹ Men alla hans vänner, däribland kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och såg alltihop.

Jesus begravs

(Matt 27:57-61; Mark 15:42-47; Joh 19:38-42)

⁵⁰ Nu fanns det en man som hette Josef och var medlem i rådet, en god och rättfärdig man, ⁵¹ som inte var delaktig i de andras beslut och handlingar. Han var från staden Arimataia i Judeen och väntade på Guds rike. ⁵² Josef gick till Pilatus och bad att få Jesus kropp. ⁵³ Han tog sedan ner kroppen och lindade den i linnetyg och lade den i en grav som var uthuggen i en klippa och där ännu ingen hade blivit lagd. ⁵⁴ Detta var på förberedelsedagen, just innan sabbaten skulle börja.

⁵⁵ Kvinnorna som hade följt med Jesus från Galileen gick efter och såg hur hans kropp lades i graven. ⁵⁶ Sedan gick de hem och gjorde i ordning välluktande oljor. Men på sabbaten höll de sig stilla, i enlighet med budordet.