Lukas 22
Svenska Folkbibeln
Onda anslag mot Jesus
22 Det osyrade brödets högtid som kallas påsk[a] var nu nära. 2 Översteprästerna och de skriftlärda sökte finna något sätt att röja Jesus ur vägen, men de var rädda för folket. 3 Då for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv. 4 Han gick och talade med översteprästerna och ledarna för tempelvakten om hur han skulle kunna utlämna Jesus åt dem. 5 De blev glada och lovade att ge honom en summa pengar. 6 Han samtyckte och sökte nu efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom åt dem utan att folket var med.
Den sista påskalammsmåltiden förbereds
7 Så kom den dag i det osyrade brödets högtid, när påskalammen skulle slaktas. 8 Då sände Jesus i väg Petrus och Johannes och sade: "Gå och gör i ordning, så att vi kan äta påskalammet." 9 De frågade honom: "Var vill du att vi skall reda till det?" 10 Han svarade dem: "När ni kommer in i staden skall en man möta er. Han bär en vattenkruka. Följ honom till det hus där han går in 11 och säg till husets ägare: Mästaren frågar dig: Var finns det rum där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar? 12 Han kommer då att visa er ett stort rum i övre våningen, som är iordningställt. Red till där." 13 De gick och fann att det var som han hade sagt till dem. Och de redde till påskalammet.
Den första nattvarden
14 När stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna tillsammans med honom. 15 Och han sade till dem: "Jag har längtat mycket efter att äta detta påskalamm med er, innan mitt lidande börjar. 16 Ty jag säger er att jag inte kommer att äta det förrän det får sin fullbordan i Guds rike." 17 Och han tog en bägare, tackade Gud och sade: "Tag detta och dela mellan er. 18 Ty jag säger er att jag från denna stund inte skall dricka av vinstockens frukt förrän Guds rike kommer." 19 Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Detta är min kropp, som utges för er. Gör detta till minne av mig." 20 På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er.
21 Men se, den som förråder mig, han har sin hand med mig på bordet. 22 Ty Människosonen går bort som det är bestämt, men ve den människa, genom vilken han blir förrådd." 23 Då började de diskutera med varandra vem av dem det kunde vara som skulle göra detta.
Vem är den störste?
24 Det uppstod också en tvist bland dem om vem som kunde anses vara störst. 25 Då sade Jesus till dem: "Folkens kungar uppträder som herrar över sina landsmän, och de som har makten kallar sig folkens välgörare. 26 Men så skall ni inte handla, utan den störste bland er skall vara som den yngste och den som är ledare skall vara som tjänaren. 27 Ty vem är störst: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det inte den som ligger till bords? Och ändå är jag här mitt ibland er som en tjänare. 28 Det är ni som har stått vid min sida under mina prövningar, 29 och jag överlämnar riket åt er, liksom min Fader har överlämnat det åt mig: 30 Ni skall få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner och döma Israels tolv stammar.
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
31 Simon, Simon, se, Satan har begärt att få sålla er som vete. 32 Men jag har bett för dig att din tro inte skall bli om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder." 33 Då sade Petrus till honom: "Herre, med dig är jag beredd att gå både i fängelse och i döden." 34 Jesus svarade: "Jag säger dig, Petrus, tuppen skall inte gala i natt, förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig."
35 Han sade vidare till dem: "När jag sände er utan börs, utan lädersäck och sandaler, saknade ni då något?" De svarade: "Nej, inget." 36 "Men nu", sade han, "skall den som har en börs ta den med sig, och likaså den som har en lädersäck. Och den som inte har något svärd skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd. 37 Ty jag säger er att på mig måste det ord uppfyllas som står skrivet: Han blev räknad bland förbrytare. [b] Ja, det ordet om mig blir nu uppfyllt." 38 De sade: "Herre, här är två svärd." Han svarade dem: "Det räcker."
Jesus i Getsemane
39 Sedan gick Jesus som vanligt ut till Oljeberget, och hans lärjungar följde honom. 40 När han kom till platsen,[c] sade han till dem: "Be att ni inte kommer i frestelse." 41 Och han gick ett stycke ifrån dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: 42 "Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din." 43 Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft.[d] 44 Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar, som föll ner på jorden. 45 När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av bedrövelse. 46 Då sade han till dem: "Varför sover ni? Stig upp och be att ni inte kommer i frestelse."
Jesus fängslas
47 Medan han ännu talade kom där en folkhop. Han som hette Judas, en av de tolv, ledde dem, och han gick fram till Jesus och kysste honom. 48 Jesus sade till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?" 49 När de som stod kring Jesus såg vad som skulle hända, frågade de: "Herre, skall vi slå till med svärd?" 50 Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat. 51 Men Jesus sade: "Låt det vara nog med detta!" Och han rörde vid hans öra och helade honom.
52 Sedan sade Jesus till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste, som hade kommit emot honom: "Som mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar. 53 Trots att jag dagligen har varit bland er i templet, har ni inte gripit mig. Men detta är er stund och nu råder mörkrets makt."
Petrus förnekar Jesus
54 Då grep de Jesus och förde honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd. 55 Mitt på gården tände de upp en eld och slog sig ner, och Petrus satte sig mitt ibland dem. 56 En tjänsteflicka, som fick se honom sitta vid elden, betraktade honom noga och sade: "Den där mannen var också med honom." 57 Men han nekade: "Nej, kvinna, jag känner honom inte." 58 Strax därefter fick en man syn på honom och sade: "Du är också en av dem." Men Petrus svarade: "Människa, det är jag inte." 59 Ungefär en timme senare var det en annan som bestämt försäkrade: "Visst var den där mannen med honom. Han är ju galilé." 60 Men Petrus sade: "Människa, jag förstår inte vad du menar." Och genast, medan han ännu talade, gol tuppen. 61 Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg vad Herren hade sagt till honom: "Innan tuppen gal i natt, skall du tre gånger förneka mig." 62 Och han gick ut och grät bittert.
Jesus hånas och ställs inför stora rådet
63 De män som bevakade Jesus hånade honom och slog honom. 64 De höljde över honom och sade: "Profetera! Vem var det som slog dig?" 65 Och på många andra sätt hånade de honom.
66 När det blev dag, samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda. De lät föra honom inför sitt råd 67 och frågade: "Är du Messias, så säg det!" Han svarade dem: "Om jag säger det, tror ni det inte, 68 och om jag frågar er, svarar ni inte. 69 Men härefter skall Människosonen sitta på Guds, den Allsmäktiges, högra sida." 70 Då frågade alla: "Är du alltså Guds Son?" Han svarade dem: "Ni själva säger att Jag Är."[e] 71 De sade: "Behöver vi något mer vittnesmål? Vi har själva hört det från hans egen mun."
Footnotes
- Lukas 22:1 påsk Se not till Matt 26:2.
- Lukas 22:37 Jes 53:12.
- Lukas 22:40 platsen Getsemane.
- Lukas 22:43 Verserna 43-44 saknas i vissa handskrifter.
- Lukas 22:70 Jag Är Se not till Joh 8:24.
Lukas 22
Svenska 1917
22 Det osyrade brödets högtid, som ock kallas påsk, var nu nära.
2 Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle att röja honom ur vägen. De fruktade nämligen för folket.
3 Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot, och som var en av de tolv.
4 Denne gick bort och talade med översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten om huru han skulle överlämna honom åt dem.
5 Då blevo de glada och förklarade sig villiga att giva honom en summa penningar.
6 Och han gick in på deras anbud och sökte sedan efter lägligt tillfälle att förråda honom åt dem, utan att någon folkskockning uppstod.
7 Så kom nu den dag i det osyrad brödets högtid, då man skulle slakta påskalammet.
8 Då sände han åstad Petrus och Johannes och sade: »Gån åstad och reden till åt oss, så att vi kunna äta påskalammet.»
9 De frågade honom: Var vill du att vi skola reda till det?»
10 Han svarade dem: När I kommen in i staden, skolen I möta en man som bär en kruka vatten. Följen honom till det hus där han går in.
11 Och sägen till husbonden i det huset: 'Mästaren frågar dig: Var finnes härbärget där jag skall äta påskalammet med mina lärjungar?'
12 Då skall han visa eder en stor sal i övre våningen, ordnad för måltid; reden till där.»
13 Och de gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet.
14 Och när stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna med honom.
15 Och han sade till dem: »Jag har högeligen åstundat att äta detta påskalamm med eder, förrän mitt lidande begynner;
16 ty jag säger eder att jag icke mer skall fira denna högtid, förrän den kommer till fullbordan i Guds rike.»
17 Och han lät giva sig en kalk och tackade Gud och sade: »Tagen detta och delen eder emellan;
18 ty jag säger eder att jag härefter icke, förrän Guds rike kommer, skall dricka av det som kommer från vinträd.»
19 Sedan tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och gav åt dem och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.»
20 Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod, som varder utgjutet för eder.
21 Men se, den som förråder mig, hans hand är med mig på bordet.
22 Ty Människosonen skall gå bort, såsom förut är bestämt; men ve den människa genom vilken han bliver förrådd!»
23 Och de begynte tala med varandra om vilken av dem det väl kunde vara som skulle göra detta.
24 En tvist uppstod ock mellan dem om vilken av dem som skulle räknas för den störste.
25 Då sade han till dem: »Konungarna uppträda mot sina folk såsom härskare, och de som hava myndighet över folken låta kalla sig 'nådige herrar'.
26 Men så är det icke med eder; utan den som är störst bland eder, han vare såsom den yngste, och den som är den förnämste, han vare såsom en tjänare.
27 Ty vilken är större: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det icke den som ligger till bords? Och likväl är jag här ibland eder såsom en tjänare. --
28 Men I ären de som hava förblivit hos mig i mina prövningar;
29 och såsom min Fader har överlåtit konungslig makt åt mig, så överlåter jag likadan makt åt eder,
30 så att I skolen få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner såsom domare över Israels tolv släkter.
31 Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete;
32 men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder.»
33 Då sade han till honom: »Herre, jag är redo att med dig både gå i fängelse och gå i döden.»
34 Men han svarade: »Jag säger dig, Petrus: I dag skall icke hanen gala, förrän du tre gånger har förnekat mig och sagt att du icke känner mig.»
35 Ytterligare sade han till dem: »När jag sände eder åstad utan penningpung, utan ränsel, utan skor, icke fattades eder då något?» De svarade: »Intet.»
36 Då sade han till dem: »Nu åter må den som har en penningpung taga den med sig, och den som har en ränsel, han göre sammalunda; och den som icke har något svärd, han sälje sin mantel och köpe sig ett sådant.
37 Ty jag säger eder att på mig måste fullbordas detta skriftens ord: 'Han blev räknad bland ogärningsmän'. Ja, det som är förutsagt om mig, det går nu i fullbordan»
38 Då sade de: »Herre, se här äro två svärd.» Han svarade dem: »Det är nog.»
39 Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, såsom hans sed var; och hans lärjungar följde honom.
40 Men när han hade kommit till platsen, sade han till dem: »Bedjen att I icke mån komma i frestelse.»
41 Sedan gick han bort ifrån dem, vid pass ett stenkast, och föll ned på sina knän och bad
42 och sade: »Fader, om det är din vilja, så tag denna kalk ifrån mig. Dock, ske icke min vilja, utan din.»
43 Då visade sig för honom en ängel från himmelen, som styrkte honom.
44 Men han hade kommit i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev såsom blodsdroppar, som föllo ned på jorden.
45 När han sedan stod upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna, fann han dem insomnade av bedrövelse.
46 Då sade han till dem: »Varför soven I? Stån upp, och bedjen att I icke mån komma i frestelse.»
47 Och se, medan han ännu talade, kom en folkskara; och en av de tolv, den som hette Judas, gick framför dem. Och han trädde fram till Jesus för att kyssa honom.
48 Men Jesus sade till honom: »Judas, förråder du Människosonen med en kyss?»
49 Då nu de som voro med Jesus sågo vad som var på färde, frågade de: »Herre, skola vi hugga till med svärd?»
50 Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat.
51 Då svarade Jesus och sade: »Låten det gå så långt.» Och han rörde vid hans öra och helade honom.
52 Sedan sade Jesus till dem som hade kommit emot honom, till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar.
53 Fastän jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I icke sträckt ut edra händer emot mig men detta är eder stund, och nu råder mörkrets makt.»
54 Så grepo de honom och förde honom åstad in i översteprästens hus. Och Petrus följde efter på avstånd.
55 Och de tände upp en eld mitt på gården och satte sig där tillsammans, och Petrus satte sig ibland dem.
56 Men en tjänstekvinna, som fick se honom, där han satt vid elden fäste ögonen på honom och sade: »Också denne var med honom.
57 Men han nekade och sade: »Kvinna, jag känner honom icke.»
58 Kort därefter fick en annan, en av mannen, se honom och sade: »Också du är en av dem.» Men Petrus svarade: »Nej, det är jag icke.»
59 Vid pass en timme därefter kom en annan som bedyrade och sade: »Förvisso var också denne med honom; han är ju ock en galilé.»
60 Då svarade Petrus: »Jag förstår icke vad du menar.» Och i detsamma, medan han ännu talade, gol hanen.
61 Då vände Herren sig om och såg på Petrus; och Petrus kom då ihåg Herrens ord, huru han hade sagt till honom: »Förrän hanen i dag har galit, skall du tre gånger förneka mig.»
62 Och han gick ut och grät bitterligen.
63 Och de män som höllo Jesus fången begabbade honom och misshandlade honom.
64 De höljde över honom och frågade honom och sade: »Profetera: vem var det som slog dig?»
65 Många andra smädliga ord talade de ock mot honom.
66 Men när det blev dag, församlade sig folkets äldste, överstepräster och skriftlärde, och läto föra honom inför sitt Stora råd
67 och sade: »Är du Messias, så säg oss det.» Men han svarade dem: »Om jag säger eder det, så tron I det icke.
68 Och om jag frågar, så svaren I icke.
69 Men härefter skall Människosonen sitta på den gudomliga Maktens högra sida.»
70 Då sade de alla: »Så är du då Guds Son?» Han svarade dem: »I sägen det själva, att jag är det.»
71 Då sade de: »Vad behöva vi mer något vittnesbörd? Vi hava ju själva nu hört det av hans egen mun.»
Luke 22
New King James Version
The Plot to Kill Jesus(A)
22 Now (B)the Feast of Unleavened Bread drew near, which is called Passover. 2 And (C)the chief priests and the scribes sought how they might kill Him, for they feared the people.
3 (D)Then Satan entered Judas, surnamed Iscariot, who was numbered among the (E)twelve. 4 So he went his way and conferred with the chief priests and captains, how he might betray Him to them. 5 And they were glad, and (F)agreed to give him money. 6 So he promised and sought opportunity to (G)betray Him to them in the absence of the multitude.
Jesus and His Disciples Prepare the Passover
7 (H)Then came the Day of Unleavened Bread, when the Passover must be [a]killed. 8 And He sent Peter and John, saying, “Go and prepare the Passover for us, that we may eat.”
9 So they said to Him, “Where do You want us to prepare?”
10 And He said to them, “Behold, when you have entered the city, a man will meet you carrying a pitcher of water; follow him into the house which he enters. 11 Then you shall say to the master of the house, ‘The Teacher says to you, “Where is the guest room where I may eat the Passover with My disciples?” ’ 12 Then he will show you a large, furnished upper room; there make ready.”
13 So they went and (I)found it just as He had said to them, and they prepared the Passover.
Jesus Institutes the Lord’s Supper
14 (J)When the hour had come, He sat down, and the [b]twelve apostles with Him. 15 Then He said to them, “With fervent desire I have desired to eat this Passover with you before I suffer; 16 for I say to you, I will no longer eat of it (K)until it is fulfilled in the kingdom of God.”
17 Then He took the cup, and gave thanks, and said, “Take this and divide it among yourselves; 18 for (L)I say to you, [c]I will not drink of the fruit of the vine until the kingdom of God comes.”
19 (M)And He took bread, gave thanks and broke it, and gave it to them, saying, “This is My (N)body which is given for you; (O)do this in remembrance of Me.”
20 Likewise He also took the cup after supper, saying, (P)“This cup is the new covenant in My blood, which is shed for you. 21 (Q)But behold, the hand of My betrayer is with Me on the table. 22 (R)And truly the Son of Man goes (S)as it has been determined, but woe to that man by whom He is betrayed!”
23 (T)Then they began to question among themselves, which of them it was who would do this thing.
The Disciples Argue About Greatness
24 (U)Now there was also a dispute among them, as to which of them should be considered the greatest. 25 (V)And He said to them, “The kings of the Gentiles exercise lordship over them, and those who exercise authority over them are called ‘benefactors.’ 26 (W)But not so among you; on the contrary, (X)he who is greatest among you, let him be as the younger, and he who governs as he who serves. 27 (Y)For who is greater, he who sits at the table, or he who serves? Is it not he who sits at the table? Yet (Z)I am among you as the One who serves.
28 “But you are those who have continued with Me in (AA)My trials. 29 And (AB)I bestow upon you a kingdom, just as My Father bestowed one upon Me, 30 that (AC)you may eat and drink at My table in My kingdom, (AD)and sit on thrones judging the twelve tribes of Israel.”
Jesus Predicts Peter’s Denial(AE)
31 [d]And the Lord said, “Simon, Simon! Indeed, (AF)Satan has asked for you, that he may (AG)sift you as wheat. 32 But (AH)I have prayed for you, that your faith should not fail; and when you have returned to Me, (AI)strengthen your brethren.”
33 But he said to Him, “Lord, I am ready to go with You, both to prison and to death.”
34 (AJ)Then He said, “I tell you, Peter, the rooster shall not crow this day before you will deny three times that you know Me.”
Supplies for the Road
35 (AK)And He said to them, “When I sent you without money bag, knapsack, and sandals, did you lack anything?”
So they said, “Nothing.”
36 Then He said to them, “But now, he who has a money bag, let him take it, and likewise a knapsack; and he who has no sword, let him sell his garment and buy one. 37 For I say to you that this which is written must still be [e]accomplished in Me: (AL)‘And He was numbered with the transgressors.’ For the things concerning Me have an end.”
38 So they said, “Lord, look, here are two swords.”
And He said to them, “It is enough.”
The Prayer in the Garden(AM)
39 (AN)Coming out, (AO)He went to the Mount of Olives, as He was accustomed, and His disciples also followed Him. 40 (AP)When He came to the place, He said to them, “Pray that you may not enter into temptation.”
41 (AQ)And He was withdrawn from them about a stone’s throw, and He knelt down and prayed, 42 saying, “Father, if it is Your will, take this cup away from Me; nevertheless (AR)not My will, but Yours, be done.” 43 [f]Then (AS)an angel appeared to Him from heaven, strengthening Him. 44 (AT)And being in agony, He prayed more earnestly. Then His sweat became like great drops of blood falling down to the ground.
45 When He rose up from prayer, and had come to His disciples, He found them sleeping from sorrow. 46 Then He said to them, “Why (AU)do you sleep? Rise and (AV)pray, lest you enter into temptation.”
Betrayal and Arrest in Gethsemane(AW)
47 And while He was still speaking, (AX)behold, a multitude; and he who was called (AY)Judas, one of the twelve, went before them and drew near to Jesus to kiss Him. 48 But Jesus said to him, “Judas, are you betraying the Son of Man with a (AZ)kiss?”
49 When those around Him saw what was going to happen, they said to Him, “Lord, shall we strike with the sword?” 50 And (BA)one of them struck the servant of the high priest and cut off his right ear.
51 But Jesus answered and said, “Permit even this.” And He touched his ear and healed him.
52 (BB)Then Jesus said to the chief priests, captains of the temple, and the elders who had come to Him, “Have you come out, as against a (BC)robber, with swords and clubs? 53 When I was with you daily in the (BD)temple, you did not try to seize Me. But this is your (BE)hour, and the power of darkness.”
Peter Denies Jesus, and Weeps Bitterly(BF)
54 (BG)Having arrested Him, they led Him and brought Him into the high priest’s house. (BH)But Peter followed at a distance. 55 (BI)Now when they had kindled a fire in the midst of the courtyard and sat down together, Peter sat among them. 56 And a certain servant girl, seeing him as he sat by the fire, looked intently at him and said, “This man was also with Him.”
57 But he denied [g]Him, saying, “Woman, I do not know Him.”
58 (BJ)And after a little while another saw him and said, “You also are of them.”
But Peter said, “Man, I am not!”
59 (BK)Then after about an hour had passed, another confidently affirmed, saying, “Surely this fellow also was with Him, for he is a (BL)Galilean.”
60 But Peter said, “Man, I do not know what you are saying!”
Immediately, while he was still speaking, [h]the rooster crowed. 61 And the Lord turned and looked at Peter. Then (BM)Peter remembered the word of the Lord, how He had said to him, (BN)“Before the rooster [i]crows, you will deny Me three times.” 62 So Peter went out and wept bitterly.
Jesus Mocked and Beaten(BO)
63 (BP)Now the men who held Jesus mocked Him and (BQ)beat Him. 64 [j]And having blindfolded Him, they (BR)struck Him on the face and asked Him, saying, “Prophesy! Who is the one who struck You?” 65 And many other things they blasphemously spoke against Him.
Jesus Faces the Sanhedrin(BS)
66 (BT)As soon as it was day, (BU)the elders of the people, both chief priests and scribes, came together and led Him into their council, saying, 67 (BV)“If You are the Christ, tell us.”
But He said to them, “If I tell you, you will (BW)by no means believe. 68 And if I [k]also ask you, you will by no means answer [l]Me or let Me go. 69 (BX)Hereafter the Son of Man will sit on the right hand of the power of God.”
70 Then they all said, “Are You then the Son of God?”
So He said to them, (BY)“You rightly say that I am.”
71 (BZ)And they said, “What further testimony do we need? For we have heard it ourselves from His own mouth.”
Footnotes
- Luke 22:7 Sacrificed
- Luke 22:14 NU omits twelve
- Luke 22:18 NU adds from now on
- Luke 22:31 NU omits And the Lord said
- Luke 22:37 fulfilled
- Luke 22:43 NU brackets vv. 43 and 44 as not in the original text.
- Luke 22:57 NU it
- Luke 22:60 NU, M a rooster
- Luke 22:61 NU adds today
- Luke 22:64 NU And having blindfolded Him, they asked Him
- Luke 22:68 NU omits also
- Luke 22:68 NU omits the rest of v. 68.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Scripture taken from the New King James Version®. Copyright © 1982 by Thomas Nelson. Used by permission. All rights reserved.
