Lukas 22
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
De religiösa ledarna planerar att döda Jesus
22 Nu närmade sig påskhögtiden - den judiska högtid då man bara äter bröd som bakats utan jäst.
2 Liksom tidigare sökte översteprästerna och de religiösa ledarna efter ett lämpligt tillfälle att mörda Jesus utan att folket märkte det. Annars var det risk för uppror.
Judas går med på att förråda Jesus
3 Då for Satan in i Judas Iskariot, som var en av de tolv lärjungarna.
4 Han gick till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten för att diskutera hur man utan att väcka uppmärksamhet skulle kunna arrestera Jesus.
5 De blev mycket förtjusta och erbjöd honom en summa pengar.
6 Han accepterade deras anbud, och från det ögonblicket väntade han på ett tillfälle att i hemlighet förråda Jesus.
Lärjungarna gör i ordning påskmåltiden
7 Så kom den dag i påskhögtiden när påsklammet skulle slaktas och ätas tillsammans med det ojästa brödet.
8 Därför skickade Jesus de båda lärjungarna Petrus och Johannes i förväg för att göra i ordning påskmåltiden så att de kunde äta den tillsammans.
9 Vart vill du att vi ska gå? frågade de.
10 Han svarade: Så snart ni kommer in i Jerusalem möter ni en man som bär en kruka med vatten. Följ efter honom till det hus som han går in i
11 och säg till mannen som äger huset: 'Vår Mästare ber dig att visa oss gästrummet, där han kan äta påskmåltiden tillsammans med sina lärjungar.'
12 Han kommer att ta er med en trappa upp till ett stort rum, som redan står i ordning. Det är platsen där ni ska göra i ordning måltiden åt oss.
13 När de kom in i staden fann de att allt var precis som Jesus hade sagt, och de gjorde i ordning påskmåltiden.
Jesus och hans lärjungar äter den sista måltiden
14 När tiden var inne för att äta påskmåltiden, slog Jesus och lärjungarna sig ner vid bordet.
15 Och han sa till dem: Av hela mitt hjärta har jag längtat efter att få äta denna påskmåltid med er innan mitt lidande börjar.
16 För jag säger er att jag inte kommer att äta den igen förrän vi ska fira den fullkomliga påsken i Guds rike.
17 Sedan tog han en bägare vin, och när han hade tackat Gud för vinet, sa han: Ta det här och dela det mellan er,
18 för jag kommer inte att dricka vin igen förrän Guds rike har kommit.
19 Därefter tog han en brödkaka, och när han hade tackat Gud för den, bröt han den i bitar och gav till dem och sa: Detta är min kropp som offras för er. Fira denna måltid så att ni aldrig glömmer mitt lidande och min död.
20 Efter måltiden räckte han dem ännu en bägare vin och sa: Detta är mitt blod som kommer att bekräfta det nya förbundet mellan Gud och människorna. Jag ger det för er så att era synder kan förlåtas.
21 Men här vid bordet finns en man som kommer att förråda mig fast han sitter bland oss som en vän.
22 Människosonen måste dö. Det är en del av Guds plan. Men fasa och förbannelse väntar den som förråder mig!
23 Då undrade lärjungarna vem av dem som någonsin skulle kunna göra något sådant.
24 Därefter började de sinsemellan diskutera vem som skulle anses störst bland dem.
25 Då sa Jesus till dem: I den här världen härskar makthavarna över folk samtidigt som de påstår att de är deras välgörare!
26 Men så ska det inte vara bland er. Störst är den som är minst, och ledare är den som tjänar andra.
27 I världen är det så att den som sätter sig vid bordet, är större än den som tjänar vid bordet. Men jag är hos er som en som tjänar.
28 Och därför att ni har varit trogna mot mig under dessa svåra dagar,
29 och därför att min Far har gett mig ett rike, så ger jag er här och nu rätten
30 att äta och dricka vid mitt bord i det riket. Och ni ska sitta på troner och döma Israels tolv stammar.
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
31 Simon, Simon, Satan har begärt att få pröva dig och att sålla dig som vete,
32 men jag har bett för dig att din tro inte ska bli slagen i spillror. Därför, när du har ångrat dig och vänt om till mig igen, styrk då och bygg upp dina bröders tro.
33 Simon Petrus svarade: Herre, jag är beredd att gå i fängelse med dig, ja, till och med att dö för dig.
34 Men Jesus sa: Petrus, låt mig säga dig något. Innan tuppen hinner gala i morgon bitti, ska du tre gånger neka till att du känner mig.
35 Sedan frågade Jesus dem: När jag sände ut er för att predika de goda nyheterna och ni var utan både pengar och packning, hur klarade ni er då? Fint, svarade de.
36 Men nu, sa han, om ni har någon packning så ta med er den! Ta med pengar också! Och om ni inte har något svärd, så sälj era kläder och köp ett.
37 Nu är tiden inne när dessa ord om mig ska bli verklighet: 'Han ska dömas som en brottsling!' Ja, allt som är skrivet om mig av profeterna kommer att ske.
38 Herre, svarade de, vi har två svärd med oss.Det räcker, sa Jesus.
Jesus ber i Getsemane
39 Tillsammans med sina lärjungar lämnade han sedan rummet där de ätit påskmåltiden, och gick som vanligt till Oljeberget.
40 Där sa han till dem: Be till Gud så att ni kan stå emot när ni sätts på prov.
41-42 Själv gick han ett stenkast längre bort och böjde knä och bad: Far, om det är möjligt, så bevara mig från detta lidande. Men jag vill att din vilja ska ske och inte min.
43 Då visade sig en ängel från himlen och gav honom ny kraft.
44 Han hade nämligen en sådan ångest och bad så intensivt att hans svett föll som blodsdroppar till marken.
45 Till slut reste han sig och gick tillbaka till lärjungarna, men fann att de hade somnat, utmattade av sorg.
46 Hur kan ni sova nu! sa han. Res er upp och be till Gud att ni inte dukar under när ni blir prövade.
Jesus blir förrådd och arresterad
47 Men just när han sa detta närmade sig en folkhop ledd av Judas, en av hans tolv lärjungar. Judas gick fram till Jesus för att kyssa honom på kinden.
48 Men Jesus sa: Judas, hur kan du förråda Messias med en kyss?
49 Nu hade också lärjungarna fattat vad som höll på att hända och frågade upphetsat: Mästare, ska vi försvara oss? Vi tog med oss svärden!
50 Och en av dem slog till översteprästens tjänare, och högg av hans högra öra.
51 Men Jesus sa: Kämpa inte emot längre. Och han rörde vid mannens öra, och han blev genast botad.
52 Sedan vände sig Jesus till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de religiösa ledarna, som gick i täten för folkhopen, och sa: Är jag en brottsling eftersom ni kommer beväpnade med svärd och klubbor för att gripa mig?
53 Varför arresterade ni mig inte i templet? Jag har varit där varenda dag! Men nu ser ni er chans, för Satans makt har fritt spelrum.
Petrus förnekar att han känner Jesus
54 Då grep de Jesus och ledde honom till översteprästens hus, och Petrus följde med på avstånd.
55 Inne på gården gjorde soldaterna upp en eld för att värma sig och satte sig runt den, och Petrus slog sig ner bland dem.
56 En tjänsteflicka lade märke till honom i eldskenet och började titta närmare på honom. Till slut sa hon: Den där mannen var tillsammans med Jesus!
57 Petrus nekade ivrigt till det. Kvinna, sa han, jag känner inte ens den där mannen.
58 Efter en stund fick någon annan syn på honom och sa: Du tillhör också dem!Nej, det gör jag inte, svarade Petrus.
59 Ungefär en timme senare sa någon annan rakt ut: Jag vet att den här karln är en av Jesu lärjungar, och han kommer också från Galileen.
60 Men Petrus sa upprört: Vad pratar du om? Jag förstår inte vad du menar. Och när han sa det gol tuppen.
61 I det ögonblicket vände sig Jesus om och såg på Petrus. Han kom plötsligt ihåg vad Jesus hade sagt: Innan tuppen gal i morgon bitti ska du förneka mig tre gånger.
62 Då gick Petrus ut från gården och grät förtvivlat.
63-64 Nu började vakterna som bevakade Jesus att håna honom. De band för hans ögon och slog honom med knytnävarna och frågade: Visa nu att du är profet! Vem var det som slog dig den här gången?
65 Och de förolämpade honom på alla möjliga sätt.
Judarnas högsta domstol dömer Jesus till döden
66 Tidigt nästa morgon, i gryningen, samlades den judiska högsta domstolen, som bestod av översteprästerna och alla de högsta religiösa ledarna i landet. Och Jesus ställdes inför detta råd.
67-68 De frågade honom: Är du Messias? Han svarade: Om jag säger ja, så kommer ni inte att tro mig eller låta mig förklara min sak.
69 Men snart kommer den tid när Människosonen ska sitta på maktens tron vid den allsmäktige Gudens sida.
70 Upprörda ropade då allesammans: Påstår du att du är Guds Son? Han svarade: Ja, det är jag.
71 Behöver vi flera vittnen? ropade de. Vi har ju själva hört honom säga det.
路加福音 22
Chinese Contemporary Bible (Simplified)
犹大出卖耶稣
22 除酵节，又名逾越节，快到了。 2 祭司长和律法教师因为害怕百姓，便密谋如何杀害耶稣。 3 这时，撒旦进入加略人犹大的心，这人原是十二使徒之一。 4 他去见祭司长和圣殿护卫长，商议如何把耶稣出卖给他们， 5 他们喜出望外，答应给犹大一笔酬金。 6 犹大同意了，便伺机找百姓不在的场合将耶稣交给他们。
最后的晚餐
7 除酵节到了，那天要宰杀逾越羊羔。 8 耶稣差派彼得和约翰出去，说：“你们为我们准备逾越节吃的晚餐。”
9 他们问：“你要我们到哪里去预备呢？”
10 耶稣回答说：“你们进城的时候，一个男子会扛着一瓶水迎面走来，你们要跟着他，他进哪所房子，你们也进去， 11 对房子的主人说，‘老师问你客房在哪里，祂要和门徒在里面吃逾越节的晚餐。’ 12 那主人会带你们到楼上一间布置整齐的大房间，你们就在那里预备吧。”
13 他们进了城，所遇见的果然和耶稣所说的一样。他们便在那里预备逾越节的晚餐。
设立圣餐
14 晚餐时，耶稣和使徒们一同坐席。 15 耶稣对他们说：“我一直盼望在受难之前和你们同吃这个逾越节的宴席。 16 我告诉你们，在这宴席成就在上帝的国度之前，我不会再吃这宴席了。”
17 祂接过杯来，祝谢后，说：“你们拿去分着喝吧。 18 我告诉你们，在上帝的国降临之前，我不会再喝这葡萄酒了。”
19 接着，祂拿起饼来，祝谢后，掰开递给他们，说：“这是我为你们牺牲的身体，你们今后也要这样做，以纪念我。”
20 饭后，祂又举起杯来，说：“这杯是用我的血立的新约，这血是为你们流的。
21 “但是看啊，那出卖我之人的手和我的手都在桌子上。 22 按照所定的，人子要死去，但那出卖人子的人有祸了！” 23 他们开始彼此追问谁会出卖耶稣。
谁最伟大
24 门徒又开始争论他们当中谁最伟大。 25 耶稣对他们说：“外族人有君王统治他们，那些统治者被称为恩主， 26 但你们不可这样。相反，你们中间地位最高的，要像最卑微的；做首领的，要像服侍人的。 27 坐着吃饭的和伺候的哪个地位高呢？难道不是坐着的那个吗？然而，我在你们当中是服侍人的。
28 “在我患难之时，你们一直在我身边， 29 所以，我父怎样将国赐给我，我也照样将国赐给你们， 30 使你们在我的国中和我一同坐席，并且坐在宝座上审判以色列的十二个支派。”
预言彼得不认主
31 耶稣说：“西门！西门！撒旦已经要求像筛麦子一样筛你们， 32 但我已经为你祷告了，叫你不至于失去信心。你回头以后，要让你的弟兄刚强。”
33 西门·彼得说：“主啊，我愿意和你一起坐牢，一起受死！”
34 耶稣说：“彼得，我告诉你，明早鸡叫之前，你会三次不认我。”
35 耶稣又问门徒：“我派你们出去的时候，无钱袋、背包和鞋子，你们有任何缺乏吗？”
他们答道：“没有。”
36 耶稣说：“但现在如果有钱袋或背包，都要带着；如果没有刀剑，要卖掉衣服买刀剑。 37 我告诉你们，‘祂要被列在罪犯中’这句经文必在我身上应验，因为圣经上有关我的事情快要实现了。”
38 他们说：“主啊，请看，这里有两把刀。”耶稣说：“够了。”
橄榄山上的祷告
39 耶稣离开，像往常一样前往橄榄山，门徒也跟去了。 40 到了山上，祂对门徒说：“你们要祷告，以免陷入诱惑！”
41 然后，祂独自走到离门徒约有扔一块石头那么远的地方跪下祷告： 42 “父啊，若你愿意，求你撤去此杯。然而，愿你的旨意成就，而非我的意愿。” 43 有一位从天上来的天使向祂显现，给祂加添力量。
44 祂心中极其悲痛，祷告更恳切，汗珠如血滴在地上。
45 祂祷告完后，便起身回到门徒那里，看见他们因忧愁而疲惫地睡着了， 46 就说：“你们为什么睡觉呢？要起来祷告，以免陷入诱惑！”
耶稣被捕
47 耶稣还在说话的时候，十二使徒中的犹大已带着一群人赶到，他上前亲吻耶稣。 48 耶稣对他说：“犹大，你用亲吻的暗号来出卖人子吗？”
49 跟随耶稣的人见他们来势汹汹，就说：“主啊，我们该拔刀抵抗吗？” 50 其中一人拔刀朝大祭司的奴仆砍过去，削掉了他的右耳。
51 耶稣却说：“住手！够了！”于是祂摸那奴仆的耳朵，治好了他， 52 然后对前来抓祂的祭司长、圣殿护卫长和长老说：“你们像对付强盗一样拿着刀棍来抓我吗？ 53 我天天和你们一起在圣殿里，你们没有抓我。但现在正是黑暗当权、你们得势的时候了！”
彼得不认主
54 他们把耶稣押到大祭司的府第。彼得远远地跟在后面。
55 他们在庭院当中生起了火，围坐取暖，彼得也坐在他们中间。 56 有个婢女看见彼得坐在火堆边，打量他一番后，说：“这人是与耶稣一伙的！”
57 彼得却否认说：“你这女子，我不认识祂。”
58 过了一会儿，又有个人看见了彼得，就说：“你也是跟他们一伙的！”
彼得说：“你这人，我不是！”
59 大约一小时之后，又有人指着彼得肯定地说：“这人确实是和耶稣一伙的，因为他也是加利利人。”
60 彼得说：“你这人，我不知道你在说什么！”话才出口，鸡就叫了。
61 这时，主转过头来望着彼得，彼得想起主对他说的话：“明早鸡叫之前，你会三次不认我。” 62 他就到外面，痛哭起来。
在公会受审
63 看守耶稣的人嘲弄祂，殴打祂， 64 蒙住祂的眼睛，对祂说：“说预言吧！是谁在打你？” 65 还说了许多侮辱祂的话。
66 天亮后，民间的长老、祭司长和律法教师聚在一起，把耶稣押到他们的公会， 67 对祂说：“如果你是基督，就告诉我们。”
耶稣说：“即使我告诉你们，你们也不会相信。 68 如果我问你们，你们也不会回答。 69 但从今以后，人子要坐在全能上帝的右边。”
70 他们都问：“那么，你是上帝的儿子吗？”耶稣回答说：“你们说我是。”
71 他们说：“我们还需要什么见证呢？我们已经听见祂自己说的了。”
Lukas 22
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Planer på att döda Jesus
(Matt 26:2-5; Mark 14:1-2; Joh 11:45-53)
22 Nu närmade sig det osyrade brödets högtid som kallas påsk[a]. 2 Översteprästerna och de skriftlärda sökte fortfarande efter ett sätt att bli av med Jesus. De var nämligen rädda för folket.
Judas beslutar att förråda Jesus
(Matt 26:14-16; Mark 14:10-11)
3 Då for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv. 4 Judas gick till översteprästerna och officerarna vid tempelvakten för att diskutera med dem hur han skulle kunna förråda Jesus. 5 De blev mycket glada och erbjöd honom pengar, 6 som han genast accepterade. Sedan sökte han efter ett tillfälle att utan folkets vetskap förråda Jesus.
Lärjungarna förbereder påskmåltiden
(Matt 26:17-19; Mark 14:12-16)
7 Så kom det osyrade brödets högtidsdag[b] då påsklammet skulle slaktas. 8 Då skickade Jesus iväg Petrus och Johannes och sa: ”Gå och gör i ordning påskmåltiden, så att vi kan äta tillsammans.”
9 ”Var vill du att vi ska göra det någonstans?” frågade de.
10 Han svarade: ”När ni kommer in i staden, kommer ni att möta en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom till det hus som han går in i 11 och säg till mannen som äger huset: ’Vår Mästare säger: Var är salen där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar?’ 12 Han kommer då att ta med er en trappa upp till ett stort rum som redan är förberett. Gör i ordning måltiden där.”
13 Då gick de iväg och fann att allt var precis som Jesus hade sagt, och de ordnade med påskmåltiden.
Jesus och hans lärjungar äter den sista måltiden
(Matt 26:20-29; Mark 14:17-25; 1 Kor 11:23-25)
14 När det sedan var dags, slog sig Jesus och hans tolv apostlar ner vid bordet.
15 Och han sa till dem: ”Jag har längtat så mycket efter att få äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar. 16 För jag säger er nu att jag inte kommer att äta den igen förrän den får sin fullkomning i Guds rike.”
17 Sedan tog han en bägare, tackade Gud och sa: ”Ta det här och dela det mellan er. 18 Jag säger er att från och med nu ska jag inte dricka av det som vinstocken ger, förrän Guds rike har kommit.”
19 Efter det tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav det till dem och sa: ”Detta är min kropp som ska offras för er. Gör detta till minne av mig!”
20 Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sa: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod som utgjuts för er. 21 Men här vid bordet med mig finns hans hand som kommer att förråda mig.[c] 22 För Människosonen går bort, som det är bestämt, men ve den människa som förråder honom!”
23 Då började de fråga varandra vem som skulle kunna göra något sådant.
Vem är störst?
(Matt 20:25-28; 19:28; Mark 10:42-45)
24 Sedan började de diskutera med varandra vem av dem som kunde anses vara den störste.
25 Då sa han till dem: ”I den här världen uppträder kungarna som herrar över sina folk, och makthavare kallar sig folkets välgörare. 26 Men så får det inte vara bland er. Den störste av er ska vara som den yngste, och den som vill vara ledare ska vara de andras tjänare. 27 Vem är störst, den som äter vid bordet eller den som tjänar vid bordet? Är det inte den som äter vid bordet? Men jag är här hos er som en tjänare. 28 Ni är de som har stannat kvar hos mig under mina prövningar. 29 Samma kungliga makt som jag har fått av min Fader i himlen överlämnar jag åt er. 30 Och då ska ni få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni ska få sitta på troner och döma Israels tolv stammar.
Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom
(Matt 26:33-35; Mark 14:29-31; Joh 13:37-38)
31 Simon, Simon, Satan har begärt att få sålla er som vete. 32 Men jag har bett för dig att du inte helt ska tappa tron. Och när du en gång har vänt om, styrk då dina bröder.”
33 Simon sa: ”Herre, jag är beredd att både gå i fängelse och dö för dig!”
34 Men Jesus sa: ”Petrus, jag säger dig att innan tuppen hinner gala i natt, kommer du tre gånger att ha förnekat att du ens känner mig.”
35 Sedan frågade Jesus dem: ”När jag sände ut er, och ni varken hade börs, väska eller skor med er, saknade ni något då?”
”Nej, ingenting”, svarade de.
36 ”Men nu”, sa han, ”ska den som har börs ta med sig den, och likaså väska. Och om någon inte har något svärd, ska han sälja sin mantel och köpa ett.[d] 37 För jag säger er att de här orden i Skriften ska gå i uppfyllelse genom mig: ’Han räknades som en syndare’[e]. Ja, allt som har förutsagts om mig ska nu slutföras.”
38 ”Herre”, svarade de, ”vi har två svärd.”
”Det räcker”, sa Jesus.
Jesus ber i Getsemane
(Matt 26:36-46; Mark 14:32-42)
39 Jesus lämnade sedan staden tillsammans med sina lärjungar och gick som vanligt till Olivberget. 40 Där sa han till dem: ”Be att ni inte faller för frestelsen!”
41 Själv gick han ett stenkast längre bort och föll på knä och bad: 42 ”Fader, om du vill, låt mig slippa denna bägare! Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.”
43 Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft. 44 Men i sin ångest bad han allt intensivare, så hans svett föll som blodsdroppar till marken. 45 Till slut reste han sig och gick tillbaka till sina lärjungar och såg att de hade somnat, utmattade av sorg. 46 Då sa han till dem: ”Hur kan ni sova nu! Stå upp och be att ni inte faller för frestelsen!”
Jesus blir förrådd och arresterad
(Matt 26:47-56; Mark 14:43-50; Joh 18:3-11)
47 Medan Jesus fortfarande talade kom en folkhop dit ledd av honom som hette Judas, en av de tolv. Judas gick fram till Jesus för att ge honom en hälsningskyss. 48 Men Jesus sa: ”Judas, förråder du Människosonen med en kyss?”
49 När de som var med Jesus såg vad som höll på att hända, frågade de: ”Herre, ska vi slå till med våra svärd?” 50 Och en av dem slog till översteprästens tjänare och högg av honom högra örat.
51 Men Jesus sa: ”Inget mer våld!” Och så rörde han vid mannens öra och helade honom.
52 Sedan sa Jesus till de överstepräster och officerare vid tempelvakten och folkets ledare som hade kommit dit för att gripa honom: ”Som med en farlig brottsling har ni kommit med svärd och klubbor för att gripa mig! 53 Dag efter dag var jag tillsammans med er i templet utan att ni rörde mig. Men nu är det dags för er att handla, nu har mörkret makten.”
Petrus förnekar att han känner Jesus
(Matt 26:67-75; Mark 14:66-72; Joh 18:15-18; 18:25-27)
54 Då grep de Jesus och ledde honom till översteprästens hus, och Petrus följde med på avstånd.
55 Inne på gården gjorde de upp en eld och satte sig runt den, och Petrus slog sig ner mitt ibland dem.
56 En tjänsteflicka lade då märke till honom i eldskenet och började titta närmare på honom. Sedan sa hon: ”Den där mannen var också tillsammans med honom!”
57 Men Petrus nekade och sa: ”Nej, kvinna, jag känner inte den mannen.”
58 Efter en stund fick en annan syn på honom och sa: ”Du är också en av dem!”
”Nej, det är jag inte”, svarade Petrus.
59 Ungefär en timma senare var det en tredje som påstod: ”Säkert var den där karln med honom, han är ju från Galileen.”
60 Men Petrus sa: ”Jag förstår inte vad du menar, människa!” Och just när han sa det gol tuppen.
61 I samma stund vände sig Herren om och såg på Petrus, och då kom Petrus ihåg vad Herren hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal i natt ska du förneka mig tre gånger.” 62 Och han gick ut och grät bittert.
63 De män som bevakade Jesus började nu håna och slå honom. 64 De band för hans ögon och slog honom och sa: ”Visa att du är en profet! Avslöja vem som slog dig.” 65 Och de förolämpade honom på alla möjliga sätt.
Det judiska rådet vill se Jesus dömd till döden
(Matt 26:63-65; Mark 14:61-64; Joh 18:19-21)
66 Tidigt nästa morgon samlades folkets ledare och översteprästerna och de skriftlärda. Jesus fördes till rådet. 67 De frågade honom: ”Är du Messias? Säg oss som det är!”
Han svarade: ”Om jag säger det, så kommer ni inte att tro mig, 68 och om jag börjar fråga er om något kommer ni inte att svara. 69 Men från och med nu kommer Människosonen att sitta på Maktens högra sida.[f]”
70 Då sa de allihop: ”Alltså är du Guds Son?”
Men Jesus svarade: ”Det är ni själva som säger att jag är det.”
71 Då sa de igen: ”Vi behöver väl inga fler vittnen! Nu har vi hört honom säga det själv.”
Lukas 22
Svenska 1917
22 Det osyrade brödets högtid, som ock kallas påsk, var nu nära.
2 Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle att röja honom ur vägen. De fruktade nämligen för folket.
3 Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot, och som var en av de tolv.
4 Denne gick bort och talade med översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten om huru han skulle överlämna honom åt dem.
5 Då blevo de glada och förklarade sig villiga att giva honom en summa penningar.
6 Och han gick in på deras anbud och sökte sedan efter lägligt tillfälle att förråda honom åt dem, utan att någon folkskockning uppstod.
7 Så kom nu den dag i det osyrad brödets högtid, då man skulle slakta påskalammet.
8 Då sände han åstad Petrus och Johannes och sade: »Gån åstad och reden till åt oss, så att vi kunna äta påskalammet.»
9 De frågade honom: Var vill du att vi skola reda till det?»
10 Han svarade dem: När I kommen in i staden, skolen I möta en man som bär en kruka vatten. Följen honom till det hus där han går in.
11 Och sägen till husbonden i det huset: 'Mästaren frågar dig: Var finnes härbärget där jag skall äta påskalammet med mina lärjungar?'
12 Då skall han visa eder en stor sal i övre våningen, ordnad för måltid; reden till där.»
13 Och de gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet.
14 Och när stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna med honom.
15 Och han sade till dem: »Jag har högeligen åstundat att äta detta påskalamm med eder, förrän mitt lidande begynner;
16 ty jag säger eder att jag icke mer skall fira denna högtid, förrän den kommer till fullbordan i Guds rike.»
17 Och han lät giva sig en kalk och tackade Gud och sade: »Tagen detta och delen eder emellan;
18 ty jag säger eder att jag härefter icke, förrän Guds rike kommer, skall dricka av det som kommer från vinträd.»
19 Sedan tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och gav åt dem och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.»
20 Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod, som varder utgjutet för eder.
21 Men se, den som förråder mig, hans hand är med mig på bordet.
22 Ty Människosonen skall gå bort, såsom förut är bestämt; men ve den människa genom vilken han bliver förrådd!»
23 Och de begynte tala med varandra om vilken av dem det väl kunde vara som skulle göra detta.
24 En tvist uppstod ock mellan dem om vilken av dem som skulle räknas för den störste.
25 Då sade han till dem: »Konungarna uppträda mot sina folk såsom härskare, och de som hava myndighet över folken låta kalla sig 'nådige herrar'.
26 Men så är det icke med eder; utan den som är störst bland eder, han vare såsom den yngste, och den som är den förnämste, han vare såsom en tjänare.
27 Ty vilken är större: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det icke den som ligger till bords? Och likväl är jag här ibland eder såsom en tjänare. --
28 Men I ären de som hava förblivit hos mig i mina prövningar;
29 och såsom min Fader har överlåtit konungslig makt åt mig, så överlåter jag likadan makt åt eder,
30 så att I skolen få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner såsom domare över Israels tolv släkter.
31 Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete;
32 men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder.»
33 Då sade han till honom: »Herre, jag är redo att med dig både gå i fängelse och gå i döden.»
34 Men han svarade: »Jag säger dig, Petrus: I dag skall icke hanen gala, förrän du tre gånger har förnekat mig och sagt att du icke känner mig.»
35 Ytterligare sade han till dem: »När jag sände eder åstad utan penningpung, utan ränsel, utan skor, icke fattades eder då något?» De svarade: »Intet.»
36 Då sade han till dem: »Nu åter må den som har en penningpung taga den med sig, och den som har en ränsel, han göre sammalunda; och den som icke har något svärd, han sälje sin mantel och köpe sig ett sådant.
37 Ty jag säger eder att på mig måste fullbordas detta skriftens ord: 'Han blev räknad bland ogärningsmän'. Ja, det som är förutsagt om mig, det går nu i fullbordan»
38 Då sade de: »Herre, se här äro två svärd.» Han svarade dem: »Det är nog.»
39 Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, såsom hans sed var; och hans lärjungar följde honom.
40 Men när han hade kommit till platsen, sade han till dem: »Bedjen att I icke mån komma i frestelse.»
41 Sedan gick han bort ifrån dem, vid pass ett stenkast, och föll ned på sina knän och bad
42 och sade: »Fader, om det är din vilja, så tag denna kalk ifrån mig. Dock, ske icke min vilja, utan din.»
43 Då visade sig för honom en ängel från himmelen, som styrkte honom.
44 Men han hade kommit i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev såsom blodsdroppar, som föllo ned på jorden.
45 När han sedan stod upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna, fann han dem insomnade av bedrövelse.
46 Då sade han till dem: »Varför soven I? Stån upp, och bedjen att I icke mån komma i frestelse.»
47 Och se, medan han ännu talade, kom en folkskara; och en av de tolv, den som hette Judas, gick framför dem. Och han trädde fram till Jesus för att kyssa honom.
48 Men Jesus sade till honom: »Judas, förråder du Människosonen med en kyss?»
49 Då nu de som voro med Jesus sågo vad som var på färde, frågade de: »Herre, skola vi hugga till med svärd?»
50 Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat.
51 Då svarade Jesus och sade: »Låten det gå så långt.» Och han rörde vid hans öra och helade honom.
52 Sedan sade Jesus till dem som hade kommit emot honom, till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar.
53 Fastän jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I icke sträckt ut edra händer emot mig men detta är eder stund, och nu råder mörkrets makt.»
54 Så grepo de honom och förde honom åstad in i översteprästens hus. Och Petrus följde efter på avstånd.
55 Och de tände upp en eld mitt på gården och satte sig där tillsammans, och Petrus satte sig ibland dem.
56 Men en tjänstekvinna, som fick se honom, där han satt vid elden fäste ögonen på honom och sade: »Också denne var med honom.
57 Men han nekade och sade: »Kvinna, jag känner honom icke.»
58 Kort därefter fick en annan, en av mannen, se honom och sade: »Också du är en av dem.» Men Petrus svarade: »Nej, det är jag icke.»
59 Vid pass en timme därefter kom en annan som bedyrade och sade: »Förvisso var också denne med honom; han är ju ock en galilé.»
60 Då svarade Petrus: »Jag förstår icke vad du menar.» Och i detsamma, medan han ännu talade, gol hanen.
61 Då vände Herren sig om och såg på Petrus; och Petrus kom då ihåg Herrens ord, huru han hade sagt till honom: »Förrän hanen i dag har galit, skall du tre gånger förneka mig.»
62 Och han gick ut och grät bitterligen.
63 Och de män som höllo Jesus fången begabbade honom och misshandlade honom.
64 De höljde över honom och frågade honom och sade: »Profetera: vem var det som slog dig?»
65 Många andra smädliga ord talade de ock mot honom.
66 Men när det blev dag, församlade sig folkets äldste, överstepräster och skriftlärde, och läto föra honom inför sitt Stora råd
67 och sade: »Är du Messias, så säg oss det.» Men han svarade dem: »Om jag säger eder det, så tron I det icke.
68 Och om jag frågar, så svaren I icke.
69 Men härefter skall Människosonen sitta på den gudomliga Maktens högra sida.»
70 Då sade de alla: »Så är du då Guds Son?» Han svarade dem: »I sägen det själva, att jag är det.»
71 Då sade de: »Vad behöva vi mer något vittnesbörd? Vi hava ju själva nu hört det av hans egen mun.»
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Chinese Contemporary Bible Copyright © 1979, 2005, 2007, 2011 by Biblica® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.