Lukas 19
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Tullindrivaren Sackaios
19 Jesus kom sedan in i Jeriko och gick genom staden. 2 Där bodde en man som hette Sackaios. Han var chef för tullindrivarna och en rik man. 3 Sackaios ville gärna få en skymt av Jesus, men han var för kort för att kunna se över folkmassan. 4 Därför sprang han i förväg och klättrade upp i ett sykomorträd vid sidan av vägen, för att kunna se Jesus komma förbi.
5 När Jesus efter en stund kom dit fram såg han upp mot Sackaios och ropade: ”Sackaios! Skynda dig ner, jag måste gästa ditt hem idag!”
6 Då skyndade sig Sackaios ner, och lycklig tog han emot Jesus. 7 Detta retade dem som såg det, och de muttrade: ”Varför ska han gå hem till en sådan syndare?”
8 Men Sackaios ställde sig upp och sa till Herren: ”Herre, jag ska ge hälften av det jag äger till de fattiga. Och om jag tagit ut för mycket av någon ska jag betala tillbaka fyra gånger så mycket.”
9 Jesus sa då till honom: ”Idag har räddning kommit till detta hem. Han är ju också son till Abraham[a]. 10 För Människosonen har kommit för att söka upp och rädda det som var förlorat.”
Liknelsen om kungen och de tio förvaltarna
(Matt 25:14-30)
11 För dem som lyssnade på detta berättade han också en liknelse, eftersom de nu var nära Jerusalem och de trodde att de nu skulle få se Guds rike komma.
12 Han sa: ”En man av kunglig släkt gav sig iväg till ett avlägset land för att krönas till kung och sedan komma tillbaka.[b] 13 Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem en summa på tio pund[c] att dela på och förvalta i affärer, tills han skulle komma tillbaka. 14 Men hans landsmän hatade honom, och de sände en delegation efter honom för att meddela att de inte ville ha honom till kung.
15 När han sedan trots allt blivit krönt till kung och kom tillbaka till sitt land, kallade han till sig de tio tjänare som han hade gett pengar och ville ha reda på hur mycket de hade tjänat på sina affärer.
16 Den första mannen kom och rapporterade: ’Herre, de pengar jag fick att förvalta har tiodubblats.’
17 ’Bra!’ sa kungen. ’Du är en god tjänare. Du har visat dig trogen i smått. Därför ska du nu få ansvar över tio städer.’
18 Nästa man kunde också rapportera en vinst för sin herre, fem gånger så stor som den ursprungliga summan.
19 Då sa hans herre till honom: ’Du ska få ansvar över fem städer.’
20 Men en av tjänarna lämnade bara tillbaka den summa han hade fått från början och förklarade: ’Jag har förvarat pengarna tryggt, inlindade i en duk. 21 Jag var rädd för dig, herre, eftersom du är en hård man som tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått.’ 22 Då sa kungen: ’Jag dömer dig efter dina egna ord. Du är en ond tjänare! Du visste att jag är hård och tar ut vad jag inte satt in och skördar vad jag inte sått. 23 Varför satte du då inte in mina pengar på en bank, så att jag åtminstone hade fått ränta på dem när jag kom tillbaka?’
24 Sedan vände han sig till dem som stod där: ’Ta pengarna ifrån honom och ge dem till mannen som tiodubblade sitt pund.’
25 ’Men herre’, sa de, ’han har ju redan tio pund!’
26 ’Jag säger er att den som har ska få mer, medan den som inte har ska bli fråntagen till och med det han har. 27 Och mina fiender, de som inte ville ha mig till kung, för dem hit och avrätta dem här inför mig.’ ”
Jesus rider in i Jerusalem på en åsna
(Matt 21:1-9; Mark 11:1-10; Joh 12:12-15)
28 Då Jesus hade sagt detta, fortsatte han sin vandring mot Jerusalem, och han gick framför sina lärjungar. 29 När han kom i närheten av Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, skickade han iväg två av lärjungarna 30 och sa: ”Gå till byn som ligger framför er. Där inne kommer ni att hitta en ungåsna stå bunden, en som ingen har ridit på ännu. Ta den och led hit den. 31 Och om någon frågar varför ni tar den, så säg bara: ’Herren behöver den.’ ”
32 De två gick då iväg och hittade den precis som Jesus sagt. 33 När de höll på att lösgöra den, kom ägarna och frågade: ”Varför tar ni åsnan?”
34 De svarade: ”Herren behöver den.” 35 Så tog de åsnan och ledde den till Jesus. De lade sina mantlar på den och hjälpte Jesus att sitta upp.
36 När han sedan kom ridande, bredde folket ut sina mantlar på vägen.[d] 37 Och då han närmade sig den plats där vägen började gå nerför Olivberget, började hela lärjungaskaran att ropa ut sin glädje och lovprisa Gud för alla de under de hade sett.
38 ”Välsignad är han, kungen, som kommer i Herrens namn![e]”
jublade de.
”Fred i himlen och ära i höjden!”
39 Men några fariseer i folkmassan sa då till honom: ”Mästare, säg åt dina lärjungar att inte ropa så där!”
40 Då svarade han dem: ”Jag säger er att om de tiger, så kommer stenarna att ropa.”
41 När han sedan kom närmare och såg staden framför sig, brast han i gråt över den. 42 ”Tänk om du idag hade förstått hur du skulle kunna få fred”, sa han. ”Men nu är det fördolt för dig. 43 Det ska komma en tid då dina fiender belägrar dig, omringar dig och anfaller dig från alla håll. 44 De ska jämna dig med marken och dina invånare med dig. De ska inte lämna kvar en enda sten ovanpå en annan, eftersom du inte tog tillfället i akt när Gud besökte dig.”
Jesus rensar templet
(Matt 21:12-16; Mark 11:15-18; Joh 2:13-16)
45 Sedan gick Jesus till templet och körde väg köpmännen som höll till där.[f] 46 Han sa till dem: ”Det står skrivet: ’Mitt hus ska kallas ett bönehus.’ Men ni har gjort det till ’ett rövarnäste’.”[g]
47 Efter det undervisade han varje dag i templet. Översteprästerna och de skriftlärda och alla folkets ledare försökte hitta ett sätt att göra sig av med honom, 48 men de visste inte hur de skulle bära sig åt, för han var omtyckt av hela folket, och alla ville lyssna på honom.
Footnotes
- 19:9 En äkta jude, som inte bara är ättling till Abraham utan också lyder Gud.
- 19:12 Inom det romerska imperiet var kungarna tvungna att åka till Rom för att krönas av kejsaren.
- 19:13 På grekiska: 10 mina, vilket motsvarade ungefär 30 månadslöner.
- 19:36 Åsnan var en symbol för att Jesus tillhörde kung Davids ätt, och genom att han red på en åsna gick det i uppfyllelse som förutsagts i Sak 9:9. Mantlarna var en kunglig hyllning.
- 19:38 Se Ps 118:26.
- 19:45 Köpmännen sålde djur som skulle användas till offer i templet.
- 19:46 Se Jes 56:7 och Jer 7:11.
Lukas 19
Svenska Folkbibeln
Jesus hos publikanen Sackeus
19 Jesus kom därefter in i Jeriko och vandrade genom staden. 2 Och se, där fanns en man som hette Sackeus och var förman vid tullen,[a] och han var rik. 3 Han ville se vem Jesus var men kunde inte för folkskarans skull, ty han var liten till växten. 4 Då sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att kunna se honom, eftersom Jesus skulle komma den vägen. 5 När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: "Sackeus, skynda dig ner, ty i dag måste jag komma och stanna i ditt hus." 6 Sackeus skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. 7 Alla som såg det mumlade förargat: "Han har tagit in hos en syndare." 8 Men Sackeus stod där och sade till Herren: "Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon, ger jag honom fyrdubbelt tillbaka." 9 Jesus sade till honom: "I dag har frälsning kommit till denna familj, eftersom också han är en Abrahams son. 10 Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat."
Liknelsen om punden
11 När de hörde detta, berättade Jesus ännu en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de tänkte sig att Guds rike genast skulle träda fram på ett synligt sätt. 12 Han sade: "En man av förnäm släkt for till ett land långt borta för att få kungavärdighet och sedan komma tillbaka. 13 Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund[b] och sade till dem: Gör affärer med dessa tills jag kommer tillbaka. 14 Men hans landsmän hatade honom, och när han hade farit skickade de sändebud som skulle säga: Vi vill inte ha honom till kung över oss. 15 Men han fick sin kungavärdighet, och när han kom tillbaka lät han kalla till sig tjänarna som hade fått pengarna. Han ville veta vad var och en hade förtjänat. 16 Den förste kom och sade: Herre, ditt pund har gett tio pund till. 17 Då sade kungen: Bra, du gode tjänare. Eftersom du har varit trogen i det minsta skall du härska över tio städer. 18 Den andre kom och sade: Ditt pund har gett fem pund till. 19 Kungen sade till honom: Du skall härska över fem städer. 20 Därefter kom en annan tjänare och sade: Herre, se här är ditt pund. Jag har haft det förvarat i en duk 21 av fruktan för dig, eftersom du är en sträng man som tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått. 22 Hans herre sade till honom: Efter dina egna ord skall jag döma dig, du onde tjänare! Du visste att jag är en sträng man, som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått. 23 Varför satte du inte in mina pengar i en bank, så att jag kunde få ut dem med ränta när jag kom tillbaka? 24 Och till dem som stod bredvid sade han: Ta ifrån honom hans pund och ge det åt den som har tio pund. 25 De sade: Herre, han har redan tio pund. 26 Ja, jag säger er: Var och en som har skall få, men den som inget har, från honom skall tas också det han har. 27 Men dessa mina fiender som inte ville ha mig till kung över sig, för hit dem och hugg ner dem inför mina ögon."
Jesu intåg i Jerusalem
28 Sedan Jesus hade sagt detta gick han framför dem upp till Jerusalem. 29 Då han närmade sig Betfage och Betania vid det berg som kallas Oljeberget, sände han i väg två av sina lärjungar 30 och sade: "Gå till byn rakt framför er. När ni kommer in i den skall ni finna ett åsneföl, som står där bundet och som ännu ingen har suttit på.[c] Lös det och led hit det. 31 Och om någon frågar er varför ni löser det, skall ni svara: Herren behöver det." 32 De som var utsända begav sig i väg och fann att det var som han hade sagt dem. 33 Och de löste fölet. Då frågade de som ägde det: "Varför löser ni fölet?" 34 De svarade: "Herren behöver det." 35 Och de ledde det till Jesus och lade sina mantlar på det och lät Jesus sitta upp. 36 Och där han red fram bredde man ut sina mantlar på vägen.
37 Då han närmade sig sluttningen av Oljeberget, började hela skaran av lärjungar i sin glädje prisa Gud med hög röst för alla de kraftgärningar som de hade sett: 38 "Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden!" 39 Några fariseer i folkmassan sade då till honom: "Mästare, säg åt dina lärjungar att tiga!" 40 Han svarade: "Jag säger er att om de tiger, kommer stenarna att ropa."
Jesus gråter över Jerusalem
41 När Jesus kom närmare och såg staden, brast han i gråt över den 42 och sade: "Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig verklig frid. Men nu är det dolt för dina ögon. 43 Ty det skall komma dagar över dig, när dina fiender kastar upp en belägringsvall runt dig och omringar och ansätter dig från alla håll. 44 De skall slå dig och dina barn i dig till marken och skall inte lämna kvar i dig sten på sten, därför att du inte förstod den tid då Herren besökte dig."
Jesus i templet
45 Sedan gick Jesus in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde där. 46 Han sade till dem: "Det står skrivet: Mitt hus skall vara ett bönens hus. [d] Men ni har gjort det till ett rövarnäste." 47 Och han undervisade var dag i templet. Översteprästerna, de skriftlärda och folkets ledare sökte efter ett tillfälle att röja honom ur vägen, 48 men de kunde inte komma på hur de skulle gå till väga. Ty allt folket hängde vid hans läppar och lyssnade ivrigt.
Footnotes
- Lukas 19:2 förman vid tullen Se not till Matt 10:3.
- Lukas 19:13 pund Grek. "mina". Se Sakupplysning.
- Lukas 19:30 ännu ingen har suttit på Se 4 Mos 19:2, 5 Mos 21:3, 1 Sam 6:7.
- Lukas 19:46 Jes 56:7.
Lukas 19
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Frälsningen kommer till Sackaios hem
19 När Jesus kom till Jeriko och var på väg genom staden,
2 försökte en man som hette Sackaios få se en skymt av honom. Han var kontrollant vid det romerska tullverket, och därför en mycket rik man.
3 Men han var alltför kortväxt för att kunna se över folkhopen.
4 Därför sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsträd vid sidan av vägen, för att kunna se Jesus bättre.
5 När Jesus kom förbi upptäckte han Sackaios och ropade: Sackaios! Skynda dig ner, för i dag vill jag gästa ditt hem!
6 Sackaios skyndade sig att klättra ner och tog överlycklig Jesus med sig hem.
7 Men folket tyckte inte om det. Alla vet ju att Sackaios har stulit pengar och blivit rik. Och ändå går Jesus hem till honom, muttrade de förargat.
8 Då stannade Sackaios och sa till Jesus: Herre, jag ska ge hälften av det jag äger till de fattiga, och om jag tagit ut för mycket tull av någon, så ska jag betala tillbaka fyra gånger så mycket!
9-10 Jesus sa till honom: Detta är en stor dag för dig och din familj, för Gud har i dag tagit emot er som sina barn. Du var ett av Abrahams förlorade barn. Människosonen har kommit för att söka upp och frälsa sådana människor.
Liknelsen om kungen och hans tio förvaltare
11 Eftersom Jesus närmade sig Jerusalem berättade han denna liknelse. Han visste nämligen att det var många i hans omgivning som räknade med att Guds rike skulle bli en verklighet när han anlände dit.
12 En man av kunglig släkt begav sig iväg på en lång resa för att krönas till kung.
13 Innan han reste kallade han till sig tio av sina anställda och gav var och en av dem en stor summa pengar, och sa: 'Satsa de här pengarna på något som ger mig inkomster. Jag är snart tillbaka.'
14 Men många av hans landsmän ville inte ha honom som kung, och i protest sände de en delegation till honom och meddelade detta.
15 Trots det blev han krönt till kung och kom tillbaka till sitt land. Han kallade då till sig de män som han hade gett pengarna till för att få reda på vad de hade gjort med dem.
16 Den förste mannen rapporterade en väldig vinst - tio gånger så mycket som det belopp han fått.
17 'Bra!
18 Nästa man kunde också rapportera vinst, fem gånger den ursprungliga summan.
19 'Bra!
20 Men den näste i raden lämnade bara tillbaka de pengar han hade fått från början. 'Jag har förvarat dem tryggt
21 'Jag var rädd för dig eftersom du är en hård man att göra affärer med. Du tar det som inte är ditt och skördar där du inte har sått.'
22 'Din late skojare!
23 varför satte du då inte in pengarna på en bank, så att jag åtminstone kunde få ränta på dem?'
24 Sedan vände han sig till dem som stod där: 'Ta pengarna från honom och ge dem till mannen som tjänat mest.'
25 'Men herre
26 'Ja
27 Och när det gäller mina fiender som inte ville ha mig till kung, så för hit dem och avrätta dem här inför mig.'
Jesus rider in i Jerusalem på en åsna
28 Sedan Jesus berättat detta fortsatte han sin vandring mot Jerusalem.
29 I närheten av städerna Betfage och Betania på Oljeberget, skickade han två av lärjungarna i förväg.
30 De fick i uppgift att gå till nästa by och söka efter en åsna som stod bunden vid sidan av vägen. Det skulle vara ett föl som ännu inte var inridet.Ta det, sa Jesus, och led hit det.
31 Och om någon frågar varför ni gör det så säg bara: Herren behöver det.
32 De fann åsnan precis som Jesus sagt.
33 Då de höll på att lösgöra den kom ägarna.Vad gör ni? frågade de. Varför tar ni åsnan?
34 Därför att Herren behöver den, svarade de.
35 De tog åsnan och ledde den till Jesus. Så bredde de ut sina mantlar på åsnans rygg och hjälpte Jesus upp på den.
36-37 Där han sedan kom ridande, lade folket ut sina kläder på vägen. När de så närmade sig den plats där vägen började gå nerför Oljeberget, satte alla igång att ropa och sjunga och lovprisa Gud för alla de märkliga under Jesus hade gjort.
38 Gud har gett oss en kung, jublade de. Och Gud har slutit fred med oss! Ära vare Gud i höjden!
39 Men några upprörda fariseer i folkmassan sa: Herre, säg åt dina lärjungar att de inte ropar på det där sättet. Det är hädelse!
40 Men han svarade dem: Om de tiger, så kommer stenarna att ropa i deras ställe!
41 När de kom närmare Jerusalem, och han såg staden framför sig, brast han i gråt.
42 Tänk om du bara hade förstått hur du skulle kunnat få frid, sa han. Men du var avvisande, och nu är det för sent.
43 Det kommer en dag då dina fiender ska belägra dig och omringa dig och överfalla dig.
44 De ska jämna dig med marken och dina invånare ska bli dödade. Fienderna ska inte låta en enda sten ligga kvar på sin plats, för du tog inte det tillfälle Gud gav dig.
Jesus rensar templet
45 Sedan gick han in i templet och började driva ut affärsmännen från deras stånd
46 och ropade åt dem: Skriften säger: 'Mitt tempel är en böneplats
47 Sedan undervisade han varje dag i templet, men översteprästerna och de religiösa ledarna, liksom affärsmännen, försökte komma på något sätt att göra sig av med honom.
48 Men de kunde inte, för han var omtyckt av människorna, och de slukade vartenda ord han sa.
Luke 19
The Voice
19 Jesus enters Jericho and seems only to be passing through. 2 Living in Jericho is a man named Zaccheus. He’s the head tax collector and is very rich. 3 He is also very short. He wants to see Jesus as He passes through the center of town, but he can’t get a glimpse because the crowd blocks his view. 4 So he runs ahead of the crowd and climbs up into a sycamore tree so he can see Jesus when He passes beneath him.
5 Jesus comes along and looks up into the tree[, and there He sees Zaccheus].[a]
Jesus: Zaccheus, hurry down from that tree because I need to stay at your house tonight.
6 Zaccheus scrambles down and joyfully brings Jesus back to his house. 7 Now the crowd sees this, and they’re upset.
Crowd (grumbling): Jesus has become the houseguest of this fellow who is a notorious sinner.
Zaccheus: 8 Lord, I am giving half of my goods to the poor, and whomever I have cheated I will pay back four times what I took.
Jesus: 9 Today liberation has come to this house, since even Zaccheus is living as a son of Abraham. 10 For the Son of Man came to seek and to liberate the lost.
11 The crowd has been listening to all this, and everyone assumes that the kingdom of God is going to appear at any moment, since He’s nearing Jerusalem. So He tells them this parable:
Jesus: 12 A ruler once planned a journey to a distant country to take the throne of that country and then return home. 13 Before his departure, he called 10 of his servants and gave them each about three months of wages.[b] “Use this money to buy and sell until I return.” 14 After he departed, the people under his rule despised him and sent messengers with a clear message: “We do not want this man to rule over us.”
15 He successfully assumed kingship of the distant country and returned home. He called his 10 servants together and told them to give an account of their success in doing business with the money he had entrusted to them.
16 The first came before him and said, “Lord, I have made 10 times the amount you entrusted to me.” 17 The ruler replied, “Well done! You’re a good servant indeed! Since you have been faithful in handling a small amount of money, I’ll entrust you with authority over 10 cities in my new kingdom.”
18 The second came and said, “Lord, I’ve made five times the original amount.” 19 The ruler replied, “I’ll entrust you with authority over five cities.”
20 A third came and said, “Lord, I have successfully preserved the money you gave me. I wrapped it up in a napkin and hid it away 21 because I was afraid of you. After all, you’re a tough man. You have a way of taking a profit without making an investment and harvesting when you didn’t plant any seed.”
22 The ruler replied, “I will condemn you using your very own words, you worthless servant! So I’m a severe man, am I? So I take a profit without making an investment and harvest without planting seed? 23 Then why didn’t you invest my money in the bank so I could have at least gained some interest on it?” 24 The ruler told the onlookers, “Take the money I gave him, and give it to the one who multiplied my investment by 10.”
It is common to speculate about when the kingdom of God will fully arrive. But Jesus, through the previous parable, makes it clear that such speculation is a waste of time. Instead, people should be busy investing their lives in the kingdom of God. Earlier, in His encounter with the rich young ruler, Jesus invited the man to stop collaborating with the Roman Empire for his own benefit and to switch sides—so he could start working with the kingdom of God for the sake of the poor. The man refused; but soon after, a man named Zaccheus volunteered to do that very thing: to stop working for his own wealth by collaborating with Caesar’s kingdom and to start working for justice for the poor by collaborating with God’s kingdom. Speculation about the dates and times of the coming of the Kingdom can obscure the point—believers should live, starting now, in the way of the Kingdom.
25 Then the onlookers replied, “Lord, he already has 10 times the original amount!”
26 The ruler responded, “Listen, whoever has some will be given more, and whoever doesn’t have anything will lose what he thinks he has. 27 And these enemies of mine who didn’t want me to rule over them—bring them here and execute them in my presence.”
28 When He finished the parable, He pushed onward, climbing the steep hills toward Jerusalem.
29 He approached the towns of Bethphage and Bethany, which are near Mount Olivet. He sent two of the disciples ahead.
Jesus: 30 Go to the next village. When you enter, you will find a colt tied—a colt that has never been ridden before. Untie it and bring it here. 31 If anyone asks you why you’re untying it, just say, “The Lord needs it.”
32 So the two disciples found things just as He had told them. 33 When its owners did indeed ask why they were untying the colt, 34 the disciples answered as they had been instructed.
Disciples: The Lord needs it.
35 They brought the colt to Jesus, threw their coats on the colt’s back, and then sat Jesus on it. 36 As Jesus rode along, some people began to spread their garments on the road as a carpet. 37 When they passed the crest of Mount Olivet and began descending toward Jerusalem, a huge crowd of disciples began to celebrate and praise God with loud shouts, glorifying God for the mighty works they had witnessed.
Crowd of Disciples: 38 The King who comes in the name of the Eternal One is blessed![c]
Peace in heaven! Glory in the highest!
Pharisees (who were in the crowd): 39 Teacher, tell these people to stop making these wild claims and acting this way!
Jesus: 40 Listen—if they were silent, the very rocks would start to shout!
41 When Jerusalem came into view, He looked intently at the city and began to weep.
Jesus: 42 How I wish you knew today what would bring peace! But you can’t see. 43 Days will come when your enemies will build up a siege ramp, and you will be surrounded and contained on every side.[d] 44 Your enemies will smash you into rubble and not leave one stone standing on another, and they will cut your children down too, because you did not recognize the day when God’s Anointed One visited you.
In this powerful scene as Jesus comes into the city, echoing the words of Zechariah 9:9, Jesus shows how His kingdom is upside down compared to the kingdoms of this world. Caesar enters a town riding a white stallion, accompanied by dignitaries and soldiers with weapons. Jesus comes on a little donkey, cheered by common people tossing their coats in the donkey’s path. The contrast between the two ways, He suggests through tears, is the difference between violent destruction and peace.
45 He entered Jerusalem and went into the temple. He began driving out the temple merchants.
Jesus: 46 The Hebrew Scriptures say, “My house shall be a house of prayer,”[e] but you have turned it into a shelter for thieves.[f]
47 He came back day after day to teach in the temple. The chief priests, the religious scholars, and the leading men of the city wanted to kill Him, 48 but because He was so popular among the people—who hung upon each word He spoke—they were unable to do anything.
Footnotes
- 19:5 The earliest manuscripts omit this portion.
- 19:13 Literally, mina, Roman coins
- 19:38 Psalm 118:26
- 19:43 Ezekiel 4:2; 26:8
- 19:46 Isaiah 56:7
- 19:46 Jeremiah 7:11
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
The Voice Bible Copyright © 2012 Thomas Nelson, Inc. The Voice™ translation © 2012 Ecclesia Bible Society All rights reserved.