Liknelsen om det förlorade fåret

15 (A) Alla tullindrivare och syndare höll sig nära Jesus för att höra honom. Men fariseerna och de skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: "Den där mannen tar emot syndare och äter med dem."

Då berättade han denna liknelse för dem: (B) "Om någon av er har hundra får och förlorar ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går ut efter det förlorade tills han finner det? Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det över sina axlar. (C) När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag fann mitt förlorade får. (D) Jag säger er: På samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver någon omvändelse.

Liknelsen om det förlorade myntet

Eller om en kvinna har tio silvermynt[a] och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och söker noga tills hon hittar det? Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag fann myntet som jag förlorade. 10 På samma sätt, säger jag er, blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig."

Liknelsen om den förlorade sonen

11 Vidare sade han: "En man hade två söner. 12 Den yngre av dem sade till sin far: Far, ge mig den del av förmögenheten som ska bli min. Då delade han sin egendom mellan dem. 13 Några dagar senare packade den yngre sonen ihop allt sitt och reste långt bort till ett främmande land. Där levde han hämningslöst och slösade bort sin förmögenhet.

14 När han hade gjort slut på allt, drabbades det landet av en svår svält och han började lida nöd. 15 Då gick han bort och tog tjänst hos en av landets medborgare, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin[b]. 16 Han hade gärna velat äta sig mätt på[c] fröskidorna[d] som svinen åt, men ingen gav honom något.

17 Då kom han till besinning[e] och sade: Hur många arbetare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl! 18 (E) Jag vill stå upp och gå hem till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. 19 Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina arbetare. 20 Och han stod upp och gick till sin far.

Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade fram, omfamnade honom och kysste honom. 21 Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. 22 Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er! Ta fram den finaste dräkten och klä honom, och sätt en ring på hans finger och skor på hans fötter. 23 Och hämta gödkalven och slakta den. Nu ska vi äta och fira, 24 (F) för min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.

25 Men hans äldre son var ute på fälten. När han nu kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans. 26 Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. 27 Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat gödkalven eftersom han fått honom välbehållen tillbaka.

28 Då blev han arg och ville inte gå in. Hans far kom ut och försökte övertala honom, 29 men han svarade sin far: Här har jag slavat för dig alla dessa år och aldrig gått emot ditt ord, och mig har du aldrig gett ens en killing så att jag kunde fira med mina vänner. 30 Men när han där kommer hem, din son som har festat upp din förmögenhet tillsammans med horor, då har du slaktat gödkalven för honom! 31 Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. 32 Men nu måste vi fira och glädja oss, för din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen."

Footnotes

  1. 15:8 silvermynt   Grek. dráchma, värd en hel dagslön.
  2. 15:15 vakta svin   var för en jude mycket motbjudande. Svin räknades som orena djur (3 Mos 11:7).
  3. 15:16 äta sig mätt på   Andra handskrifter: "fylla sin mage med".
  4. 15:16 fröskidorna   Frukter av johannesbrödträdet (carob). Dessa är tåliga mot torka och har ibland använts som enklare människoföda.
  5. 15:17 kom han till besinning   Ordagrant: "kom han till sig själv".

15 Dishonest tax collectors and other notorious sinners often came to listen to Jesus’ sermons; but this caused complaints from the Jewish religious leaders and the experts on Jewish law because he was associating with such despicable people—even eating with them!

3-4 So Jesus used this illustration: “If you had a hundred sheep and one of them strayed away and was lost in the wilderness, wouldn’t you leave the ninety-nine others to go and search for the lost one until you found it? And then you would joyfully carry it home on your shoulders. When you arrived you would call together your friends and neighbors to rejoice with you because your lost sheep was found.

“Well, in the same way heaven will be happier over one lost sinner who returns to God than over ninety-nine others who haven’t strayed away!

“Or take another illustration: A woman has ten valuable silver coins and loses one. Won’t she light a lamp and look in every corner of the house and sweep every nook and cranny until she finds it? And then won’t she call in her friends and neighbors to rejoice with her? 10 In the same way there is joy in the presence of the angels of God when one sinner repents.”

11 To further illustrate the point, he told them this story: “A man had two sons. 12 When the younger told his father, ‘I want my share of your estate now, instead of waiting until you die!’ his father agreed to divide his wealth between his sons.

13 “A few days later this younger son packed all his belongings and took a trip to a distant land, and there wasted all his money on parties and prostitutes. 14 About the time his money was gone a great famine swept over the land, and he began to starve. 15 He persuaded a local farmer to hire him to feed his pigs. 16 The boy became so hungry that even the pods he was feeding the swine looked good to him. And no one gave him anything.

17 “When he finally came to his senses, he said to himself, ‘At home even the hired men have food enough and to spare, and here I am, dying of hunger! 18 I will go home to my father and say, “Father, I have sinned against both heaven and you, 19 and am no longer worthy of being called your son. Please take me on as a hired man.”’

20 “So he returned home to his father. And while he was still a long distance away, his father saw him coming, and was filled with loving pity and ran and embraced him and kissed him.

21 “His son said to him, ‘Father, I have sinned against heaven and you, and am not worthy of being called your son—’

22 “But his father said to the slaves, ‘Quick! Bring the finest robe in the house and put it on him. And a jeweled ring for his finger; and shoes! 23 And kill the calf we have in the fattening pen. We must celebrate with a feast, 24 for this son of mine was dead and has returned to life. He was lost and is found.’ So the party began.

25 “Meanwhile, the older son was in the fields working; when he returned home, he heard dance music coming from the house, 26 and he asked one of the servants what was going on.

27 “‘Your brother is back,’ he was told, ‘and your father has killed the calf we were fattening and has prepared a great feast to celebrate his coming home again unharmed.’

28 “The older brother was angry and wouldn’t go in. His father came out and begged him, 29 but he replied, ‘All these years I’ve worked hard for you and never once refused to do a single thing you told me to; and in all that time you never gave me even one young goat for a feast with my friends. 30 Yet when this son of yours comes back after spending your money on prostitutes, you celebrate by killing the finest calf we have on the place.’

31 “‘Look, dear son,’ his father said to him, ‘you and I are very close, and everything I have is yours. 32 But it is right to celebrate. For he is your brother; and he was dead and has come back to life! He was lost and is found!’”