Liknelsen om det återfunna fåret

15 Alla publikaner och syndare höll sig nära intill Jesus för att höra honom. ² Men fariseerna och de skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: "Den mannen tar emot syndare och äter tillsammans med dem." ³ Då berättade han denna liknelse för dem: ⁴ "Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det? ⁵ Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det på sina axlar. ⁶ När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat. ⁷ Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig - inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

Liknelsen om det återfunna myntet

⁸ Eller om en kvinna har tio silvermynt^[a] och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och letar noga, tills hon hittar det? ⁹ Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag har hittat silvermyntet som jag tappade. ¹⁰ Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig."

Liknelsen om den återfunne sonen

¹¹ Vidare sade han: "En man hade två söner. ¹² Den yngre sade till sin far: Far, ge mig min del av egendomen. Då delade han sin egendom mellan dem. ¹³ Kort därefter packade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land. Där förde han ett utsvävande liv och slösade bort det han ägde. ¹⁴ Men när han hade gjort slut på allt, kom en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd. ¹⁵ Då gick han bort och slöt sig till en av inbyggarna där, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin.^{[b] 16} Han skulle gärna ha velat äta sig mätt på de fröskidor^[c] som svinen åt, men ingen gav honom något. ¹⁷ Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält. ¹⁸ Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. ¹⁹ Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare. ²⁰ Och han stod upp och gick till sin far.

Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom. ²¹ Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. ²² Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! ²³ Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. ²⁴ Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.

²⁵ Men hans äldre son hade varit ute på ägorna. När han kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans. ²⁶ Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. ²⁷ Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat den gödda kalven, eftersom han har fått honom välbehållen tillbaka. ²⁸ Då blev han förargad och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte övertala honom, ²⁹ men han svarade sin far: Här har jag alla dessa år slavat under dig och aldrig överträtt ditt bud, och mig har du aldrig gett ens en killing, så att jag kunde vara glad med mina vänner. ³⁰ Men när han där kommer hem, din son som har gjort slut på vad du ägde tillsammans med horor, då har du för hans skull slaktat den gödda kalven. ³¹ Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. ³² Men nu måste vi ha fest och glädja oss. Ty denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen."