Lukas 12
Svenska 1917
12 Då nu otaligt mycket folk var församlat omkring honom, så att de trampade på varandra, tog han till orda och sade, närmast till sina lärjungar: »Tagen eder till vara för fariséernas surdeg, det är för skrymteri.
2 Intet är förborgat, som icke skall bliva uppenbarat, och intet är fördolt, som icke skall bliva känt.
3 Därför skall allt vad I haven sagt i mörkret bliva hört i ljuset, och vad I haven viskat i någons öra i kammaren, det skall bliva utropat på taken.
4 Men jag säger eder, mina vänner: Frukten icke för dem som väl kunna dräpa kroppen, men sedan icke hava makt att göra något mer.
5 Jag vill lära eder vem I skolen frukta: frukten honom som har makt att, sedan han har dräpt, också kasta i Gehenna. Ja, jag säger eder: Honom skolen I frukta. --
6 Säljas icke fem sparvar för två skärvar? Och icke en av dem är förgäten hos Gud.
7 Men på eder äro till och med huvudhåren allasammans räknade. Frukten icke; I ären mer värda än många sparvar.
8 Och jag säger eder: Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall ock Människosonen kännas vid inför Guds änglar.
9 Men den som förnekar mig inför människorna, han skall ock bliva förnekad inför Guds änglar.
10 Och om någon säger något mot Människosonen, så skall det bliva honom förlåtet; men den som hädar den helige Ande, honom skall det icke bliva förlåtet.
11 Men när man drager eder fram inför synagogor och överheter och myndigheter, så gören eder icke bekymmer för huru eller varmed I skolen försvara eder, eller vad I skolen säga;
12 ty den helige Ande skall i samma stund lära eder vad I skolen säga.»
13 Och en man i folkhopen sade till honom: »Mästare, säg till min broder att han skiftar arvet med mig.»
14 Men han svarade honom: »Min vän, vem har satt mig till domare eller skiftesman över eder?»
15 Därefter sade han till dem: »Sen till, att I tagen eder till vara för allt slags girighet; ty en människas liv beror icke därpå att hon har överflöd på ägodelar.»
16 Och han framställde för dem en liknelse; han sade: »Det var en rik man vilkens åkrar buro ymniga skördar.
17 Och han tänkte vid sig själv och sade: 'Vad skall jag göra? Jag har ju icke rum nog för att inbärga min skörd.'
18 Därefter sade han: 'Så vill jag göra: jag vill riva ned mina lador och bygga upp större, och i dem skall jag samla in all min gröda och allt mitt goda.
19 Sedan vill jag säga till min själ: Kära själ, du har mycket gott för varat för många år; giv dig nu ro, ät, drick och var glad.
20 Men Gud sade till honom: 'Du dåre, i denna natt skall din själ utkrävas av dig; vem skall då få vad du har samlat i förråd?' --
21 Så går det den som samlar skatter åt sig själv, men icke är rik inför Gud.»
22 Och han sade till sina lärjungar: »Därför säger jag eder: Gören eder icke bekymmer för edert liv, vad I skolen äta, ej heller för eder kropp, vad I skolen kläda eder med.
23 Livet är ju mer än maten, och kroppen mer än kläderna.
24 Given akt på korparna: de så icke, ej heller skörda de, och de hava varken visthus eller lada; och likväl föder Gud dem. Huru mycket mer ären icke I än fåglarna!
25 Vilken av eder kan med allt sitt bekymmer lägga en aln till sin livslängd?
26 Förmån I nu icke ens det som minst är, varför gören I eder då bekymmer för det övriga?
27 Given akt på liljorna, huru de varken spinna eller väva; och likväl säger jag eder att icke ens Salomo i all sin härlighet var så klädd som en av dem.
28 Kläder nu Gud så gräset på marken, vilket i dag står och i morgon kastas i ugnen, huru mycket mer skall han då icke kläda eder, I klentrogne!
29 Söken därför icke heller I efter vad I skolen äta, eller vad I skolen dricka, och begären icke vad som är för högt.
30 Efter allt detta söka ju hedningarna i världen, och eder Fader vet att I behöven detta.
31 Nej, söken efter hans rike, så skall också detta andra tillfalla eder.
32 Frukta icke, du lilla hjord; ty det har behagat eder Fader att giva eder riket.
33 Säljen vad I ägen och given allmosor; skaffen eder penningpungar som icke nötas ut, en outtömlig skatt i himmelen, dit ingen tjuv når, och där man icke fördärvar.
34 Ty där eder skatt är, där komma ock edra hjärtan att vara.
35 Haven edra länder omgjordade och edra lampor brinnande.
36 Och varen I lika tjänare som vänta på att deras herre skall bryta upp från bröllopet, för att strax kunna öppna för honom, när han kommer och klappar.
37 Saliga äro de tjänare som deras herre finner vakande, när han kommer. Sannerligen säger jag eder: Han skall fästa upp sin klädnad och låta dem taga plats vid bordet och själv gå fram och betjäna dem.
38 Och vare sig han kommer under den andra nattväkten eller under den tredje och finner dem så göra -- saliga äro de då.
39 Men det förstån I väl, att om husbonden visste vilken stund tjuven skulle komma, så tillstadde han icke att någon bröt sig in i hans hus.
40 Så varen ock I redo ty i en stund då I icke vänten det skall Människosonen komma.»
41 Då sade Petrus: »Herre, är det om oss som du talar i denna liknelse, eller är det om alla?»
42 Herren svarade: »Finnes någon trogen och förståndig förvaltare, som av sin herre kan sättas över hans husfolk, för att i rätt tid giva dem deras bestämda kost --
43 salig är då den tjänaren, om hans herre, när han kommer, finner honom göra så.
44 Sannerligen säger jag eder: Han skall sätta honom över allt vad han äger.
45 Men om så är, att tjänaren säger i sitt hjärta: 'Min herre kommer icke så snart', och han begynner att slå de andra tjänarna och tjänarinnorna och att äta och dricka så att han bliver drucken,
46 då skall den tjänarens herre komma på en dag då han icke väntar det, och i en stund då han icke tänker sig det, och han skall låta hugga honom i stycken och låta honom få sin del med de otrogna. --
47 Och den tjänare som hade fått veta sin herres vilja, men icke redde till eller gjorde efter hans vilja, han skall bliva straffad med många slag.
48 Men den som, utan att hava fått veta hans vilja, gjorde vad som val slag värt, han skall bliva straffad med allenast få slag. Var och en åt vilken mycket är givet, av honom skall mycket varda utkrävt och den som har blivit betrodd med mycket, av honom skall man fordra dess mera.
49 Jag har kommit för att tända en eld på jorden; och huru gärna ville jag icke att den redan brunne!
50 Men jag måste genomgå ett dop; och huru ängslas jag icke, till dess att det är fullbordat!
51 Menen I att jag har kommit för att skaffa frid på jorden? Nej, säger jag eder, fastmer söndring.
52 Ty om fem finnas i samma hus, skola de härefter vara söndrade från varandra, så att tre stå mot två Och två mot tre:
53 fadern mot sin son och sonen mot sin fader, modern mot sin dotter och dottern mot sin moder, svärmodern mot sin sonhustru och sonhustrun mot sin svärmoder.
54 Han hade också till folket: »När I sen ett moln stiga upp i väster, sägen I strax: 'Nu kommer regn'; och det sker så.
55 Och när I sen sunnanvind blåsa, sägen I: 'Nu kommer stark hetta'; och detta sker.
56 I skrymtare, jordens och himmelens utseende förstån I att tyda; huru kommer det då till, att I icke kunnen tyda denna tiden?
57 Varför låten I icke edert eget inre döma om vad rätt är?
58 När du går till en överhetsperson med din motpart, så gör dig under vägen all möda att bliva förlikt med denne, så att han icke drager dig fram inför domaren; då händer att domaren överlämnar dig åt rättstjänaren, och att rättstjänaren kastar dig i fängelse.
59 Jag säger dig: Du skall icke slippa ut därifrån, förrän du har betalt ända till den yttersta skärven.»
Lukas 12
Svenska Folkbibeln
Varning för hyckleri
12 Under tiden hade människor samlats i tiotusental, så att de höll på att trampa ner varandra. Då började Jesus tala, först och främst till sina lärjungar: "Ta er i akt för fariseernas surdeg, hyckleriet! 2 Ingenting är dolt som inte skall bli uppenbarat, och ingenting är gömt som inte skall bli känt. 3 Därför skall allt vad ni har sagt i mörkret höras i ljuset, och vad ni har viskat i örat inne i kammaren skall ropas ut på taken.
Var inte rädda för människor
4 Till er, mina vänner, säger jag: Var inte rädda för dem som dödar kroppen men sedan inte kan göra något mer. 5 Jag vill visa er vem ni skall frukta. Frukta honom som har makt att döda och sedan kasta i Gehenna.[a] Ja, jag säger er: Honom skall ni frukta. 6 Säljs inte fem sparvar för två öre? Och inte en enda av dem är bortglömd hos Gud. 7 Ja, till och med alla hårstrån på ert huvud är räknade. Var inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar.
8 Jag säger er: Den som bekänner mig inför människorna, honom skall också Människosonen bekänna inför Guds änglar. 9 Men den som förnekar mig inför människorna skall bli förnekad inför Guds änglar. 10 Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse. Men den som hädar den helige Ande skall inte få förlåtelse. 11 När man ställer er till svars i synagogor och inför makthavare och myndigheter, så gör er inga bekymmer för hur ni skall försvara er eller vad ni skall säga. 12 Ty den helige Ande skall i den stunden låta er veta vad ni skall säga."
Den rike dåren
13 Någon i folkhopen sade till honom: "Mästare, säg till min bror att han delar arvet med mig." 14 Jesus sade till honom: "Människa, vem har satt mig till skiljedomare mellan er?" 15 Sedan sade han till dem: "Se till att ni aktar er för allt slags girighet, ty en människas liv består inte i att hon har överflöd på ägodelar." 16 Och han berättade en liknelse för dem: "En rik man hade åkrar som gav goda skördar. 17 Och han frågade sig själv: Vad skall jag göra? Jag har inte plats för mina skördar. 18 Så här vill jag göra, tänkte han. Jag river mina logar och bygger större, och där samlar jag in all min säd och allt mitt goda. 19 Sedan vill jag säga till mig själv: Kära själ, du har samlat mycket gott för många år. Ta det nu lugnt, ät, drick och var glad. 20 Men Gud sade till honom: Din dåre, i natt skall din själ utkrävas av dig,[b] och vem skall då få vad du har samlat ihop? 21 Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud."
Gör er inte bekymmer
22 Sedan sade Jesus till sina lärjungar: "Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta, eller för er kropp, vad ni skall klä er med. 23 Livet är mer än maten och kroppen mer än kläderna. 24 Ge akt på korparna. De sår inte och skördar inte, de har inte förrådsrum eller loge, och ändå föder Gud dem. Hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna? 25 Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? 26 Om ni inte ens förmår så lite, varför bekymrar ni er då för allt det andra? 27 Ge akt på liljorna, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. 28 Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står ute på marken och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er. Så lite tro ni har! 29 Fråga inte efter vad ni skall äta och dricka, och var inte oroliga. 30 Efter allt detta jagar hedningarna i världen, men er Fader vet att ni behöver det. 31 Nej, sök hans rike, så skall ni få detta också. 32 Var inte rädd, du lilla hjord, ty er Fader har beslutat att ge er riket.
33 Sälj vad ni äger och ge gåvor. Skaffa er en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör. 34 Ty där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.
Inför Människosonens återkomst
35 Spänn bältet om livet[c] och håll lamporna brinnande. 36 Var lika tjänare som väntar sin herre hem från bröllopsfesten och som genast är redo att öppna för honom, när han kommer och knackar på. 37 Saliga är de tjänare som Herren[d] finner vakande när han kommer. Amen säger jag er: Han skall fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv komma och betjäna dem. 38 Kommer han under andra eller tredje nattväkten, saliga är de om han finner dem vakande. 39 Men det förstår ni ju att om husägaren visste när tjuven kom, skulle han inte låta honom bryta sig in i sitt hus. 40 Var också ni beredda, ty i en stund då ni inte väntar det, kommer Människosonen."
41 Petrus frågade: "Herre, talar du i den här liknelsen om oss eller gäller den alla?" 42 Herren sade: "Vem är den pålitlige och förståndige förvaltare som hans herre sätter över sina tjänare för att ge dem deras kost i rätt tid? 43 Det är den tjänare som hans herre finner göra så, när han kommer. Salig är den tjänaren. 44 Jag säger er sanningen: Han skall sätta honom över allt han äger. 45 Men om tjänaren skulle säga i sitt hjärta: Min herre kommer inte så snart, och han börjar slå tjänarna och tjänarinnorna och äta och dricka sig redlöst berusad, 46 då skall den tjänarens herre komma en dag han inte väntar det och i en stund han inte anar det, och han skall hugga honom i stycken och låta honom få sin plats bland de trolösa. 47 Den tjänare som vet sin herres vilja men ingenting ställer i ordning och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp. 48 Men den som inte känner till den och gör något som förtjänar spöstraff, han skall piskas med få rapp. Var och en som har fått mycket, av honom skall det krävas mycket. Och den som har blivit betrodd med mycket, av honom skall det utkrävas[e] så mycket mer.
Inte fred utan splittring
49 Jag har kommit för att tända en eld på jorden, och hur gärna ville jag inte att den redan vore tänd. 50 Men jag har ett dop som jag måste genomgå, och hur våndas jag inte tills det är fullbordat. 51 Menar ni att jag har kommit med fred till jorden? Nej, säger jag er, inte fred utan splittring. 52 Ty härefter kommer fem i en och samma familj att vara splittrade, tre mot två och två mot tre, 53 far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot sonhustru och sonhustru mot svärmor."
Tidens tecken
54 Till folket sade han också: "När ni ser ett moln stiga upp i väster, säger ni genast att det blir regn, och så blir det regn. 55 Och när det blåser sydlig vind, säger ni att det blir hett, och det blir så. 56 Ni hycklare, jordens och himlens utseende förstår ni att tyda. Varför kan ni då inte tyda den här tiden? 57 Varför avgör ni inte själva vad som är rätt? 58 När du är på väg till domaren tillsammans med din motpart, så gör under vägen vad du kan för att förlikas med honom, så att han inte drar dig inför domaren, och domaren överlämnar dig åt rättstjänaren, och rättstjänaren kastar dig i fängelse. 59 Jag säger dig: Du skall inte slippa ut, förrän du har betalat till sista öret."[f]
Footnotes
- Lukas 12:5 Gehenna Se Matt 5:22 och not.
- Lukas 12:20 skall din själ utkrävas av dig Ordagrant: "skall man utkräva av dig".
- Lukas 12:35 spänn bältet om livet Ett bildligt uttryck som uppmanar till beredskap (jfr 2 Mos 12:11).
- Lukas 12:37 Herren Lärjungarnas himmelske Herre visar sina tjänare mycket större nåd än vad en jordisk herre gör (jfr 17:7f).
- Lukas 12:48 det utkrävas Ordagrant: "man utkräva". Se not till 6:38.
- Lukas 12:59 sista öret Grek. "lepton". Se Sakupplysning.
Lukas 12
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Jesus varnar för hyckleri
12 Under tiden hade folk samlats i tusental, så att de höll på att trampa ner varandra. Han vände sig nu till sina lärjungar och varnade dem: Akta er för fariseerna och deras skenhelighet som breder ut sig som en smittosam sjukdom.
2 Nu är tiden inne. Sanningen ska fram i ljuset och allt hemligt ska avslöjas.
3 Vad ni har sagt i hemlighet kommer att bli känt av alla, och vad ni har viskat i någons öra kommer att ropas ut från hustaken så att alla kan höra det!
4 Kära vänner, var inte rädda för dem som vill mörda er. De kan bara döda kroppen, de har ingen makt över era liv.
5 Men jag säger er: Frukta Gud, som har makt att döda och sedan kasta i helvetet.
6 Vad kostar fem sparvar? Några småslantar. Och ändå glömmer inte Gud en enda av dem.
7 Han har räknat hårstråna på era huvuden! Var inte rädda för ni är mycket mer värdefulla för honom än en hel flock sparvar.
8 Men jag säger till er: Den som offentligt bekänner mig, kommer jag att försvara inför Guds änglar.
9 Men den som förnekar mig kommer jag inte att försvara inför änglarna.
10 Ändå kan de människor som talar mot mig bli förlåtna, medan de som hånar den helige Ande aldrig ska förlåtas.
11 När man ställer er inför rätta i synagogorna, och ni blir förhörda av makthavare och domare, så bekymra er inte för vad ni ska säga till ert försvar,
12 för den helige Ande ska ge er de rätta orden i det rätta ögonblicket.
Liknelsen om den rike lantbrukaren
13 Då ropade någon i folkskaran: Herre, säg till min bror att dela min fars egendom med mig.
14 Men Jesus svarade: Min vän, vem har gjort mig till skiljedomare mellan er?
15 Sedan sa han till dem alla: Akta er för habegäret! Om en människa har aldrig så mycket pengar, så kan hon ändå inte köpa livet.
16 För att de som lyssnade skulle förstå vad han menade, berättade han denna liknelse: En rik man hade ett lantbruk som gav fina skördar.
17 Hans lador var faktiskt proppfulla, och det gick inte in mer. Till slut, när han funderat över sitt problem, sa han:
18 'Jag vet, jag river ner mina lador och bygger större. Då får jag tillräckligt med utrymme.
19 Sedan kan jag slå mig till ro och säga till mig själv: Nu har du samlat tillräckligt för åren som ligger framför dig. Koppla nu av! Ät, drick och roa dig!'
20 Men Gud sa till honom: 'Dåre! I natt ska du dö. Vad händer då med din rikedom?'
21 Så går det för alla som samlar sig rikedomar på jorden men står med tomma händer inför Gud.
Oroa er inte!
22 Sedan vände han sig till lärjungarna och sa: Oroa er inte över om ni har tillräckligt med mat att äta eller kläder att ha på er,
23 för livet består av mycket mer än bara mat och kläder.
24 Titta på korparna! De planterar inte och skördar inte, och de har inga lador att lagra sin mat i, och ändå klarar de sig bra. Gud ger dem mat. Tror ni inte att ni är mycket mer värda för honom än några fåglar!
25 Och vad tjänar det dessutom till att oroa sig? För det med sig något gott? Kan det förlänga era liv med ett enda ögonblick? Naturligtvis inte.
26 Om ni nu inte kan förlänga era liv med en enda sekund, varför bekymrar ni er om allt annat?
27 Se på liljorna hur de blommar. De kan varken spinna eller väva, och ändå var inte Salomo i all sin glans så fint klädd som de.
28 Om nu Gud låter gräset, som står där den ena dagen och som är borta nästa, få växa i all sin skönhet, tvivlar ni då på att han kan försörja er?
29 Oroa er alltså inte för vad ni ska äta eller dricka. Låt inte sådant bekymra er.
30 För ni vill väl inte leva som människor som inte känner Gud? Men han vet vad ni behöver.
31 Och om ni sätter Guds rike först, ska ni också få allt annat ni behöver.
32 Var därför inte rädd för framtiden, du lilla människoskara. Det är er Fars stora glädje att ge er riket.
33 Sälj vad ni kan undvara och ge till dem som är fattiga. Samla så ett förråd åt er, en skatt i himlen, som aldrig blir gammal eller kan förstöras. Den skatten kan aldrig någon tjuv stjäla, och den förlorar aldrig sitt värde.
34 Ni kommer alltid att dras dit där er skatt är.
Var beredda!
35 Var beredda att arbeta!
36 Lev som tjänare, som väntar på att deras Herre ska komma hem från en bröllopsfest, och håll era lampor tända. Då kan ni öppna dörren och släppa in honom i det ögonblick han kommer och knackar på.
37 Glädjen blir stor för dem som har väntat på hans återkomst. Han ska ta av sig ytterkläderna och själv föra dem till bordet och passa upp dem under måltiden.
38 Han kanske kommer sent på kvällen, eller rentav vid midnatt. Och när han än kommer kan de tjänare som är beredda glädja sig.
39 Alla skulle vara på sin vakt om de visste exakt när han skulle komma tillbaka, på samma sätt som de skulle vara beredda på tjuven, om de visste när han tänkte bryta sig in.
40 Därför ska ni alltid vara beredda, för Människosonen ska komma tillbaka när man minst av allt anar det.
41 Petrus frågade: Herre, talar du bara till oss eller till alla?
42-44 Jesus svarade: Jag talar till varje trogen och förståndig man vars arbetsgivare betror honom med ansvaret att ge mat åt de andra tjänarna. Om hans chef återvänder och märker att han gjort ett gott arbete får han sin belöning, och han kommer att ge honom ansvar för allt han äger.
45 Men om mannen börjar tänka att det kommer att dröja länge än, innan hans chef kommer tillbaka, så kanske han börjar förolämpa sina medarbetare och använder sin tid till att festa och supa sig full.
46 Då kommer arbetsgivaren att återvända utan förvarning och avsätta den opålitlige mannen från hans förtroendeställning och ge honom den lön de gudlösa förtjänar.
47 Han kommer att straffas hårt, för trots att han visste sin plikt, brydde han sig inte om att utföra den.
48 Men den som inte är medveten om att han handlar fel ska få ett lindrigt straff. Mycket krävs av dem som fått mycket för deras ansvar är större.
Jesus varnar för splittring
49 Jag har kommit för att tända en eld på jorden, och jag önskar att min uppgift var slutförd.
50 Men korsets lidande väntar mig, och jag känner mig plågad i mitt inre.
51 Tror ni att jag har kommit för att skapa frid på jorden? Nej, snarare strid och splittring.
52 Från och med nu kommer familjer att splittras, så att av fem personer kommer tre att ta ställning för mig och två emot mig, eller kanske tvärtom.
53 En far kommer att vara för mig, men inte hans son. Mor och dotter kommer att bli oense, likaså svärmor och svärdotter.
Jesus varnar för kriser i framtiden
54 Sedan vände han sig till folket och sa: När ni ser att molnen börjar synas i väster säger ni: 'Nu blir det regn.' Och ni har rätt.
55 När det blåser sydliga vindar säger ni: 'Idag blir det förskräckligt hett!' Och det blir det.
56 Hycklare! Ni är bra på att tyda tecken på himlen, men vad som just nu sker framför ögonen på er, det vill ni inte förstå.
57 Varför vägrar ni att erkänna det som är rätt?
58 Om ni möter er motpart på väg till domstolen så försök att klara upp er skuld med honom innan ni kommer inför domaren. Annars kan ni bli dömda och satta i fängelse.
59 Och om det händer kommer ni inte att bli fria förrän vartenda öre är betalt.
Lukas 12
Schlachter 2000
Aufruf zum offenen Bekenntnis für Jesus Christus
12 Als sich inzwischen das Volk zu Tausenden gesammelt hatte, sodass sie aufeinander traten, begann er zuerst zu seinen Jüngern zu sprechen: Hütet euch vor dem Sauerteig der Pharisäer, welcher die Heuchelei ist!
2 Es ist aber nichts verdeckt, das nicht aufgedeckt werden wird, und nichts verborgen, das nicht bekannt werden wird.
3 Alles, was ihr im Finstern redet, wird man darum im Licht hören, und was ihr in den Kammern ins Ohr gesprochen habt, wird auf den Dächern verkündigt werden.
4 Ich sage aber euch, meinen Freunden: Fürchtet euch nicht vor denen, die den Leib töten und danach nichts Weiteres tun können.
5 Ich will euch aber zeigen, wen ihr fürchten sollt: Fürchtet den, welcher, nachdem er getötet hat, auch Macht besitzt, in die Hölle zu werfen! Ja, ich sage euch, den fürchtet!
6 Verkauft man nicht fünf Sperlinge um zwei Groschen? Und nicht ein Einziger von ihnen ist vor Gott vergessen.
7 Aber auch die Haare eures Hauptes sind alle gezählt. Darum fürchtet euch nicht! Ihr seid mehr wert als viele Sperlinge.
8 Ich sage euch aber: Jeder, der sich zu mir bekennen wird vor den Menschen, zu dem wird sich auch der Sohn des Menschen bekennen vor den Engeln Gottes;
9 wer mich aber verleugnet hat vor den Menschen, der wird verleugnet werden vor den Engeln Gottes.
10 Und jedem, der ein Wort reden wird gegen den Sohn des Menschen, dem wird vergeben werden; wer aber gegen den Heiligen Geist lästert, dem wird nicht vergeben werden.
11 Wenn sie euch aber vor die Synagogen und vor die Fürsten und Obrigkeiten führen, so sorgt nicht, wie oder womit ihr euch verteidigen oder was ihr sagen sollt;
12 denn der Heilige Geist wird euch in derselben Stunde lehren, was ihr sagen sollt.
Das Gleichnis vom reichen Narren
13 Es sprach aber einer aus der Volksmenge zu ihm: Meister, sage meinem Bruder, dass er das Erbe mit mir teilen soll!
14 Er aber sprach zu ihm: Mensch, wer hat mich zum Richter oder Erbteiler über euch gesetzt?
15 Er sagte aber zu ihnen: Habt acht und hütet euch vor der Habsucht! Denn niemandes Leben hängt von dem Überfluss ab, den er an Gütern hat.
16 Und er sagte ihnen ein Gleichnis und sprach: Das Feld eines reichen Mannes hatte viel Frucht getragen.
17 Und er überlegte bei sich selbst und sprach: Was soll ich tun, da ich keinen Platz habe, wo ich meine Früchte aufspeichern kann?
18 Und er sprach: Das will ich tun: Ich will meine Scheunen abbrechen und größere bauen und will darin alles, was mir gewachsen ist, und meine Güter aufspeichern
19 und will zu meiner Seele sagen: Seele, du hast einen großen Vorrat auf viele Jahre; habe nun Ruhe, iss, trink und sei guten Mutes!
20 Aber Gott sprach zu ihm: Du Narr! In dieser Nacht wird man deine Seele von dir fordern; und wem wird gehören, was du bereitet hast?
21 So geht es dem, der für sich selbst Schätze sammelt und nicht reich ist für Gott!
Von unnützen Sorgen
22 Und er sprach zu seinen Jüngern: Darum sage ich euch: Sorgt euch nicht um euer Leben, was ihr essen sollt, noch um den Leib, was ihr anziehen sollt.
23 Das Leben ist mehr als die Speise und der Leib mehr als die Kleidung.
24 Betrachtet die Raben! Sie säen nicht und ernten nicht, sie haben weder Speicher noch Scheunen, und Gott nährt sie doch. Wie viel mehr seid ihr wert als die Vögel!
25 Wer aber von euch kann durch sein Sorgen zu seiner Lebenslänge[a] eine einzige Elle hinzusetzen?
26 Wenn ihr nun nicht einmal das Geringste vermögt, was sorgt ihr euch um das Übrige?
27 Betrachtet die Lilien, wie sie wachsen! Sie mühen sich nicht und spinnen nicht; ich sage euch aber: Selbst Salomo in all seiner Herrlichkeit ist nicht gekleidet gewesen wie eine von ihnen!
28 Wenn aber Gott das Gras auf dem Feld, das heute steht und morgen in den Ofen geworfen wird, so kleidet, wie viel mehr euch, ihr Kleingläubigen!
29 Und ihr sollt auch nicht danach trachten, was ihr essen oder was ihr trinken sollt; und beunruhigt euch nicht!
30 Denn nach all diesem trachten die Heidenvölker der Welt; euer Vater aber weiß, dass ihr diese Dinge benötigt.
31 Trachtet vielmehr nach dem Reich Gottes, so wird euch dies alles hinzugefügt werden!
32 Fürchte dich nicht, du kleine Herde; denn es hat eurem Vater gefallen, euch das Reich zu geben.
33 Verkauft eure Habe und gebt Almosen![b] Macht euch Beutel, die nicht veralten, einen Schatz, der nicht vergeht, im Himmel, wo kein Dieb hinkommt und keine Motte ihr Zerstörungswerk treibt.
34 Denn wo euer Schatz ist, da wird auch euer Herz sein.
Ermahnung zur Wachsamkeit
35 Eure Lenden sollen umgürtet sein und eure Lichter brennend;
36 und seid Menschen gleich, die ihren Herrn erwarten, wenn er von der Hochzeit aufbrechen wird, damit, wenn er kommt und anklopft, sie ihm sogleich auftun.
37 Glückselig sind jene Knechte, welche der Herr, wenn er kommt, wachend finden wird! Wahrlich, ich sage euch: Er wird sich schürzen[c] und sie zu Tisch führen und hinzutreten und sie bedienen.
38 Und wenn er in der zweiten Nachtwache kommt oder in der dritten Nachtwache kommt und sie so findet, glückselig sind jene Knechte!
39 Das aber erkennt: Wenn der Hausherr wüsste, zu welcher Stunde der Dieb käme, so würde er wachen und nicht in sein Haus einbrechen lassen.
40 Darum seid auch ihr bereit! Denn der Sohn des Menschen kommt zu einer Stunde, da ihr es nicht meint.
41 Da sprach Petrus zu ihm: Herr, sagst du dieses Gleichnis für uns oder auch für alle?
42 Der Herr aber sprach: Wer ist wohl der treue und kluge Haushalter[d], den der Herr über seine Dienerschaft setzen wird, damit er ihnen zur rechten Zeit die verordnete Speise gibt?
43 Glückselig ist jener Knecht, den sein Herr, wenn er kommt, bei solchem Tun finden wird!
44 Wahrlich, ich sage euch: Er wird ihn über alle seine Güter setzen.
45 Wenn aber jener Knecht in seinem Herzen spricht: Mein Herr säumt zu kommen! und anfängt, die Knechte und die Mägde zu schlagen, auch zu essen und zu trinken und sich zu berauschen,
46 so wird der Herr jenes Knechtes an einem Tag kommen, da er es nicht erwartet, und zu einer Stunde, die er nicht kennt, und wird ihn entzweihauen und ihm sein Teil mit den Ungläubigen geben.
47 Der Knecht aber, der den Willen seines Herrn kannte und sich nicht bereithielt und auch nicht nach seinem Willen tat, wird viele Schläge erleiden müssen;
48 wer ihn aber nicht kannte und doch tat, was Schläge verdient, der wird wenig Schläge erleiden müssen. Denn wem viel gegeben ist, bei dem wird man viel suchen; und wem viel anvertraut ist, von dem wird man desto mehr fordern.
Das Bekenntnis zu Christus bringt Trennung
49 Ich bin gekommen, ein Feuer auf die Erde zu bringen,[e] und wie wünschte ich, es wäre schon entzündet!
50 Aber ich muss mich taufen lassen mit einer Taufe, und wie drängt es mich, bis sie vollbracht ist!
51 Meint ihr, dass ich gekommen sei, Frieden auf Erden zu geben? Nein, sage ich euch, sondern vielmehr Entzweiung!
52 Denn von nun an werden fünf in einem Haus entzweit sein, drei mit zweien und zwei mit dreien;
53 der Vater wird mit dem Sohn entzweit sein und der Sohn mit dem Vater, die Mutter mit der Tochter und die Tochter mit der Mutter, die Schwiegermutter mit ihrer Schwiegertochter und die Schwiegertochter mit ihrer Schwiegermutter.
Zeichen der Zeit. Ermahnung zu Versöhnlichkeit
54 Er sprach aber auch zu der Volksmenge: Wenn ihr das Gewölk aufsteigen seht vom Westen her, so sagt ihr sofort: Es gibt Regen!, und es geschieht auch so.
55 Und wenn der Südwind weht, so sagt ihr: Es wird heiß!, und es geschieht auch so.
56 Ihr Heuchler, das Aussehen der Erde und des Himmels könnt ihr beurteilen; wie kommt es aber, dass ihr diese Zeit nicht beurteilt?
57 Und warum entscheidet ihr nicht von euch selbst aus, was recht ist?
58 Denn wenn du mit deinem Widersacher zur Obrigkeit gehst, so gib dir auf dem Weg Mühe, von ihm loszukommen, damit er dich nicht vor den Richter schleppt und der Richter dich dem Gerichtsdiener übergibt und der Gerichtsdiener dich ins Gefängnis wirft.
59 Ich sage dir: Du wirst von dort nicht herauskommen, bis du auch den letzten Groschen bezahlt hast!
Footnotes
- (12,25) Andere Übersetzung: Leibeslänge.
- (12,33) d.h. Gaben der Barmherzigkeit.
- (12,37) Das weite Gewand wurde bei der Arbeit mit einem Gürtel zusammengefasst.
- (12,42) Der Haushalter oder Verwalter war meist ein Sklave, der die Geschäfte des Hauses bzw. Gutshofes für den Hausherrn leitete und die Dienerschaft unter sich hatte.
- (12,49) Andere Übersetzung: zu werfen.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Copyright © 2000 by Geneva Bible Society