Lukas 11
Svenska 1917
11 När han en gång uppehöll sig på ett ställe för att bedja och hade slutat sin bön, sade en av hans lärjungar till honom: »Herre, lär oss att bedja, såsom ock Johannes lärde sina lärjungar.»
2 Då sade han till dem: »När I bedjen, skolen I säga så: 'Fader, helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike;
3 vårt dagliga bröd giv oss var dag;
4 och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåta var och en som är oss något skyldig; och inled oss icke i frestelse.'»
5 Ytterligare sade han till dem: »Om någon av eder har en vän och mitt i natten kommer till denne och säger till honom: 'Käre vän, låna mig tre bröd;
6 ty en av mina vänner har kommit resande till mig, och jag har intet att sätta fram åt honom'
7 så svarar kanske den andre inifrån huset och säger: 'Gör mig icke omak; dörren är redan stängd, och både jag och mina barn hava gått till sängs; jag kan icke stå upp och göra dig något.'
8 Men jag säger eder: Om han än icke, av det skälet att han är hans vän, vill stå upp och giva honom något, så kommer han likväl, därför att den andre är så påträngande, att stå upp och giva honom så mycket han behöver.
9 Likaså säger jag till eder: Bedjen, och eder skall varda givet; söken, och I skolen finna; klappen, och för eder skall varda upplåtet.
10 Ty var och en som beder, han får; och den som söker, han finner; och för den som klappar skall varda upplåtet.
11 Finnes bland eder någon fader, som när hans son beder honom om en fisk, i stallet för en fisk räcker honom en orm,
12 eller som räcker honom en skorpion, när han beder om ett ägg?
13 Om nu I, som ären onda, förstån att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då den himmelske Fadern giva helig ande åt dem som bedja honom!»
14 Och han drev ut en ond ande som var dövstum. Och när den onde anden hade blivit utdriven, talade den dövstumme; och folket förundrade sig.
15 Men några av dem sade: »Det är med Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna.»
16 Och några andra ville sätta honom på prov och begärde av honom ett tecken från himmelen.
17 Men han förstod deras tankar och sade till dem: »Vart rike som har kommit i strid med sig självt bliver förött, så att hus faller på hus.
18 Om nu Satan har kommit i strid med sig själv, huru kan då hans rike hava bestånd? I sägen ju att det är med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna.
19 Men om det är med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vem driva då edra egna anhängare ut dem? De skola alltså vara edra domare.
20 Om det åter är med Guds finger som jag driver ut de onda andarna, så har ju Guds rike kommit till eder. --
21 När en stark man, fullt väpnad, bevakar sin gård, då äro hans ägodelar fredade.
22 Men om någon som är starkare än han angriper honom och övervinner honom, så tager denne ifrån honom alla vapnen, som han förtröstade på, och skiftar ut bytet efter honom.
23 Den som icke är med mig, han är emot mig, och den som icke församlar med mig, han förskingrar.
24 När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han omkring i ökentrakter och söker efter ro. Men då han icke finner någon, säger han: 'Jag vill vända tillbaka till mitt hus, som jag gick ut ifrån.'
25 Och när han kommer dit och finner det fejat och prytt,
26 då går han åstad och tager med sig sju andra andar, som äro värre än han själv, och de gå ditin och bo där; och så bliver för den människan det sista värre än det första.»
27 När han sade detta, hov en kvinna in folkhopen upp sin röst och ropade till honom: »Saligt är det moderssköte som har burit dig, och de bröst som du har diat.»
28 Men han svarade: »Ja, saliga är de som höra Guds ord och gömma det.»
29 Men när folket strömmade till tog han till orda och sade: »Detta släkte är ett ont släkte Det begär ett tecken, men intet annat tecken skall givas det än Jonas' tecken.
30 Ty såsom Jonas blev ett tecken för nineviterna, så skall ock Människosonen vara ett tecken för detta släkte.
31 Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda fram tillsammans med detta släktes män och bliva dem till dom. Ty hon kom från jordens ända för att höra Salomos visdom; och se, har är vad som är mer än Salomo.
32 Ninevitiska män skola vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty de gjorde bättring vid Jonas' predikan; och se, här är vad som är mer än Jonas.
33 Ingen tänder ett ljus och sätter det på en undangömd plats eller under skäppan, utan man sätter det på ljusstaken, för att de som komma in skola se skenet.
34 Ditt öga är kroppens lykta. När ditt öga är friskt, då har ock hela din kropp ljus; men när det är fördärvat, då är ock din kropp höljd i mörker.
35 Se därför till, att ljuset som du har i dig icke är mörker.
36 Om så hela din kropp får ljus och icke har någon del höljd i mörker, då har den ljus i sin helhet, såsom när en lykta lyser dig med sitt klara sken.»
37 Under det att han så talade, inbjöd en farisé honom till måltid hos sig; och han gick ditin och tog plats vid bordet.
38 Men när fariséen såg att han icke tvådde sig före måltiden, förundrade han sig.
39 Då sade Herren till honom: »I fariséer, I gören nu det yttre av bägaren och fatet rent, medan edert inre är fullt av rofferi och ondska.
40 I dårar, har icke han som har gjort det yttre också gjort det inre?
41 Given fastmer såsom allmosa vad inuti kärlet är; först då bliver allt hos eder rent.
42 Men ve eder, I fariséer, som given tionde av mynta och ruta och alla slags kryddväxter, men icke akten på rätten och på kärleken till Gud! Det ena borden I göra, men icke underlåta det andra.
43 Ve eder, I fariséer, som gärna viljen sitta främst i synagogorna och gärna viljen bliva hälsade på torgen!
44 Ve eder, I som ären lika gravar som ingen kan märka, och över vilka människorna gå fram utan att veta det!»
45 Då tog en av de lagkloke till orda och sade till honom: »Mästare, när du så talar, skymfar du också oss.»
46 Han svarade: »Ja, ve ock eder, I lagkloke, som på människorna läggen bördor, svåra att bära, men själva icke viljen med ett enda finger röra vid de bördorna!
47 Ve eder, I som byggen upp profeternas gravar, deras som edra fäder dräpte!
48 Så bären I då vittnesbörd om edra fäders gärningar och gillen dem; ty om de dräpte profeterna, så byggen I upp deras gravar.
49 Därför har ock Guds vishet sagt: 'Jag skall sända till dem profeter och apostlar, och somliga av dem skola de dräpa, och andra skola de förfölja.
50 Och så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, allt det som är utgjutet från världens begynnelse,
51 ända ifrån Abels blod intill Sakarias' blod, hans som förgjordes mellan altaret och templet.' Ja, jag säger eder: Det skall utkrävas av detta släkte.
52 Ve eder, I lagkloke, som haven tagit bort nyckeln till kunskapen! Själva haven I icke kommit ditin och för dem som ville komma dit haven I lagt hinder.»
53 När han inför allt folket sade detta till dem, blevo fariséerna och de lagkloke mycket förbittrade och gåvo sig i strid med honom om många stycken;
54 de sökte nämligen efter tillfälle att kunna anklaga honom.
Lukasevangeliet 11
Svenska Folkbibeln 2015
Herrens bön
11 En gång var Jesus på en plats och bad. När han hade slutat, sade en av hans lärjungar till honom: "Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar." 2 (A) Då sade han till dem: "När ni ber, ska ni säga:
Far, låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
3 Ge oss var dag
vårt dagliga bröd.
4 Och förlåt oss våra synder,
för också vi förlåter var och en
som står i skuld till oss.
Och för oss inte in i frestelse."
Uthållig bön
5 Han sade till dem: "Om någon av er har en vän och går till honom mitt i natten och säger: Käre vän, låna mig tre bröd, 6 (B) för en vän som är på resa har kommit till mig och jag har inget att sätta fram åt honom – 7 vem av er skulle då få till svar där inifrån: Stör mig inte! Dörren är redan låst och mina barn och jag har gått och lagt oss. Jag kan inte gå upp och ge dig något. 8 (C) Jag säger er: Även om han inte skulle gå upp och ge honom något för att det är hans vän, så kommer han att gå upp och ge honom allt han behöver för att han är så oförskämt djärv[a].
9 (D) Och jag säger er: Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta[b], och dörren ska öppnas för er. 10 För var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar ska dörren öppnas.
11 Finns det någon far bland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk? 12 Eller en skorpion när han ber om ett ägg? 13 Om nu ni som är onda förstår att ge goda gåvor till era barn, hur mycket mer ska då inte er Far i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?"
Jesus eller Beelsebul
14 (E) En gång drev Jesus ut en ond ande som var stum. När den onda anden hade farit ut, talade den stumme och folk var förundrade. 15 (F) Men några av dem sade: "Det är med hjälp av Beelsebul[c], de onda andarnas furste, som han driver ut andarna." 16 (G) Andra ville pröva honom och begärde ett tecken från himlen av honom.
17 (H) Men han visste vad de tänkte och sade till dem: "Ett rike som är splittrat blir ödelagt, och hus faller på hus. 18 Om nu Satan skulle vara splittrad och i strid med sig själv, hur kan då hans rike bestå? Ni säger att det är med hjälp av Beelsebul jag driver ut de onda andarna. 19 Men om jag driver ut andarna med Beelsebul, med vem driver då era söner ut dem? De blir alltså era domare. 20 (I) Men om det är med Guds finger jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike nått er.
21 När den starke beväpnad vaktar sin gård får hans ägodelar vara i fred. 22 (J) Men kommer det en som är ännu starkare och besegrar honom, då tar han ifrån honom alla de vapen som han litade till och fördelar bytet. 23 (K) Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig skingrar.
En ond andes återkomst
24 (L) När en oren ande har farit ut ur en människa, går den genom ökentrakter och söker efter en viloplats men finner ingen. Då säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. 25 När den kommer och finner det städat och snyggt, 26 (M) går den och hämtar sju andra andar som är ännu värre, och de går in och bosätter sig där. För den människan blir slutet värre än början."
27 (N) När Jesus sade detta ropade en kvinna i folkskaran: "Saligt är det moderliv som burit dig och de bröst du har diat!" 28 (O) Han sade: "Säg hellre: Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det."
Jonas tecken
29 (P) När folk strömmade till, började Jesus tala: "Det här släktet är ett ont släkte. Det söker ett tecken, men det ska inte få något annat än Jonas tecken[d]. 30 Så som Jona var ett tecken för folket i Nineve, så ska Människosonen vara det för det här släktet.
31 (Q) Söderns drottning ska vid domen uppstå med det här släktet och bli deras dom. Hon kom från jordens ände för att lyssna till Salomos vishet, och här är något som är större än Salomo. 32 (R) Nineves män[e] ska vid domen uppstå med det här släktet och bli deras dom. De omvände sig vid Jonas predikan, och här är något som är större än Jona.
Ögat är kroppens lampa
33 (S) Ingen tänder ett ljus[f] och sätter det i skymundan[g] eller under skäppan[h], utan man sätter det på hållaren så att de som kommer in får se ljuset.
34 (T) Ditt öga är kroppens lampa. När ditt öga är friskt får hela din kropp ljus, men när det är sjukt[i] är din kropp i mörker. 35 Se därför till att ljuset inom dig inte är mörker. 36 Om hela din kropp har ljus och ingen del är i mörker, då blir den upplyst helt och fullt, som när lampan lyser över dig med sitt klara sken."
Jesu ord mot fariseer och laglärda
37 När Jesus hade talat bjöd en farisé hem honom till måltid, och han gick in och lade sig till bords. 38 (U) Farisén blev förvånad när han såg att Jesus inte tvättade sig före måltiden. 39 (V) Men Herren sade till honom: "Ni fariseer, ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men ert inre är fullt av rofferi och ondska. 40 Dårar, har inte han som gjort utsidan också gjort insidan? 41 Men ge det som finns där inne till de fattiga, så blir allt rent för er.
42 (W) Ve er, fariseer! Ni ger tionde av mynta, vinruta och alla grönsaker[j] men missar rättvisan och kärleken till Gud. Ni borde göra det ena utan att försumma det andra.
43 (X) Ve er, fariseer! Ni älskar de främsta platserna i synagogorna och att bli hälsade på torgen. 44 (Y) Ve er! Ni liknar omärkta gravar[k] som folk trampar på utan att veta om det."
45 En av de laglärda sade då till honom: "Mästare, när du säger så förolämpar du oss också." 46 (Z) Han svarade: "Ja, ve även över er, ni laglärda! Ni lägger på människorna bördor som är svåra att bära, men själva rör ni inte ett finger för att lätta på bördorna.
47 (AA) Ve er! Ni bygger gravmonument över profeterna som era fäder mördade. 48 Ni är alltså vittnen till vad era fäder gjorde och samtycker till det: de mördade dem och ni bygger monument.
49 (AB) Därför har också Guds vishet sagt: Jag ska sända dem profeter och apostlar, och en del av dem ska de mörda och förfölja. 50 Så ska av det här släktet utkrävas alla profeters blod som är spillt sedan världens skapelse, 51 (AC) från Abels blod ända till Sakarjas blod[l], han som blev dödad mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det ska utkrävas av det här släktet.
52 (AD) Ve er, laglärda! Ni har tagit nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte gått in, och dem som ville komma in har ni hindrat."
53 När han gick därifrån började de skriftlärda och fariseerna angripa honom häftigt och ställa många frågor till honom, 54 (AE) och de vaktade på honom för att få fast honom för något av det han sade.
Footnotes
- 11:8 för att han är så oförskämt djärv Ordagrant: "för hans skamlöshets skull". Enligt en annan tolkning syftar det på husägaren: "för att inte bli utskämd".
- 11:9 Be … Sök … Bulta Annan översättning: "Fortsätt be" etc (en pågående handling).
- 11:15 Beelsebul Judiskt namn för djävulen, de onda andarnas furste. Alternativ form för hebr. Baal-Zebúb, "flugornas herre" som tillbads bland filisteerna i Ekron (2 Kung 1:2f).
- 11:29 Jonas tecken Profeten Jona återkom till de levandes värld efter tre dagar inne i fisken och var sedan ett tecken på Guds makt (se Jona bok samt Matt 12:40).
- 11:31f Söderns drottning … Nineves män Se 1 Kung 10, 2 Krön 9, Jona 3.
- 11:33 ett ljus Traditionell översättning. Troligen en oljelampa (vaxljus uppfanns först senare).
- 11:33 i skymundan Annan översättning: "i källaren".
- 11:33 skäppan Ett sädesmått om ca 9 liter.
- 11:34 friskt … sjukt Annan översättning: "ärligt … ont" eller "generöst … avundsjukt" (jfr Matt 20:15 med not).
- 11:42 tionde av mynta, vinruta och alla grönsaker Säd och frukt var belagda med tionde (3 Mos 27:30, 5 Mos 14:22-23), men de särskilt noggranna gav tionde även av andra växter.
- 11:44 omärkta gravar En död kropp spred rituell orenhet (4 Mos 19:11f). Även själva graven ansågs under NT:s tid oren och märktes därför noga ut.
- 11:51 Abels blod … Sakarjas blod Den förste och siste martyren i Gamla testamentet. Sakarja, Berekjas son (Matt 23:35), var en tempelpräst som profeterade ca 520-518 f Kr och skrev Sakarjas bok, den näst sista i Gamla testamentet. Enligt den arameiska targumen till hans bok dog han som martyr.
Luke 11
Living Bible
11 Once when Jesus had been out praying, one of his disciples came to him as he finished and said, “Lord, teach us a prayer to recite[a] just as John taught one to his disciples.”
2 And this is the prayer he taught them: “Father, may your name be honored for its holiness; send your Kingdom soon. 3 Give us our food day by day. 4 And forgive our sins—for we have forgiven those who sinned against us. And don’t allow us to be tempted.”
5-6 Then, teaching them more about prayer,[b] he used this illustration: “Suppose you went to a friend’s house at midnight, wanting to borrow three loaves of bread. You would shout up to him, ‘A friend of mine has just arrived for a visit and I’ve nothing to give him to eat.’ 7 He would call down from his bedroom, ‘Please don’t ask me to get up. The door is locked for the night and we are all in bed. I just can’t help you this time.’
8 “But I’ll tell you this—though he won’t do it as a friend, if you keep knocking long enough, he will get up and give you everything you want—just because of your persistence. 9 And so it is with prayer—keep on asking and you will keep on getting; keep on looking and you will keep on finding; knock and the door will be opened. 10 Everyone who asks, receives; all who seek, find; and the door is opened to everyone who knocks.
11 “You men who are fathers—if your boy asks for bread, do you give him a stone? If he asks for fish, do you give him a snake? 12 If he asks for an egg, do you give him a scorpion? Of course not![c]
13 “And if even sinful persons like yourselves give children what they need, don’t you realize that your heavenly Father will do at least as much, and give the Holy Spirit to those who ask for him?”
14 Once, when Jesus cast out a demon from a man who couldn’t speak, his voice returned to him. The crowd was excited and enthusiastic, 15 but some said, “No wonder he can cast them out. He gets his power from Satan,[d] the king of demons!” 16 Others asked for something to happen in the sky to prove his claim of being the Messiah.[e]
17 He knew the thoughts of each of them, so he said, “Any kingdom filled with civil war is doomed; so is a home filled with argument and strife. 18 Therefore, if what you say is true, that Satan is fighting against himself by empowering me to cast out his demons, how can his kingdom survive? 19
21 “For when Satan,[f] strong and fully armed, guards his palace, it is safe— 22 until someone stronger and better armed attacks and overcomes him and strips him of his weapons and carries off his belongings.
23 “Anyone who is not for me is against me; if he isn’t helping me, he is hurting my cause.
24 “When a demon is cast out of a man, it goes to the deserts, searching there for rest; but finding none, it returns to the person it left, 25 and finds that its former home is all swept and clean.[g] 26 Then it goes and gets seven other demons more evil than itself, and they all enter the man. And so the poor fellow is seven times[h] worse off than he was before.”
27 As he was speaking, a woman in the crowd called out, “God bless your mother—the womb from which you came, and the breasts that gave you suck!”
28 He replied, “Yes, but even more blessed are all who hear the Word of God and put it into practice.”
29-30 As the crowd pressed in upon him, he preached them this sermon: “These are evil times, with evil people. They keep asking for some strange happening in the skies to prove I am the Messiah,[i] but the only proof I will give them is a miracle like that of Jonah, whose experiences proved to the people of Nineveh that God had sent him. My similar experience will prove that God has sent me to these people.
31 “And at the Judgment Day the queen of Sheba[j] shall arise and point her finger at this generation, condemning it, for she went on a long, hard journey to listen to the wisdom of Solomon; but one far greater than Solomon is here and few pay any attention.
32 “The men of Nineveh, too, shall arise and condemn this nation, for they repented at the preaching of Jonah; and someone far greater than Jonah is here, but this nation won’t listen.[k]
33 “No one lights a lamp and hides it! Instead, he puts it on a lampstand to give light to all who enter the room. 34 Your eyes light up your inward being. A pure eye lets sunshine into your soul. A lustful eye shuts out the light and plunges you into darkness. 35 So watch out that the sunshine isn’t blotted out. 36 If you are filled with light within, with no dark corners, then your face will be radiant too, as though a floodlight is beamed upon you.”
37-38 As he was speaking, one of the Pharisees asked him home for a meal. When Jesus arrived, he sat down to eat without first performing the ceremonial washing required by Jewish custom. This greatly surprised his host.
39 Then Jesus said to him, “You Pharisees wash the outside, but inside you are still dirty—full of greed and wickedness! 40 Fools! Didn’t God make the inside as well as the outside? 41 Purity is best demonstrated by generosity.
42 “But woe to you Pharisees! For though you are careful to tithe even the smallest part of your income, you completely forget about justice and the love of God. You should tithe, yes, but you should not leave these other things undone.
43 “Woe to you Pharisees! For how you love the seats of honor in the synagogues and the respectful greetings from everyone as you walk through the markets! 44 Yes, awesome judgment is awaiting you. For you are like hidden graves in a field. Men go by you with no knowledge of the corruption they are passing.”
45 “Sir,” said an expert in religious law who was standing there, “you have insulted my profession, too, in what you just said.”
46 “Yes,” said Jesus, “the same horrors await you! For you crush men beneath impossible religious demands—demands that you yourselves would never think of trying to keep. 47 Woe to you! For you are exactly like your ancestors who killed the prophets long ago. 48 Murderers! You agree with your fathers that what they did was right—you would have done the same yourselves.
49 “This is what God says about you: ‘I will send prophets and apostles to you, and you will kill some of them and chase away the others.’
50 “And you of this generation will be held responsible for the murder of God’s servants from the founding of the world— 51 from the murder of Abel to the murder of Zechariah who perished between the altar and the sanctuary. Yes, it will surely be charged against you.
52 “Woe to you experts in religion! For you hide the truth from the people. You won’t accept it for yourselves, and you prevent others from having a chance to believe it.”
53-54 The Pharisees and legal experts were furious; and from that time on they plied him fiercely with a host of questions, trying to trap him into saying something for which they could have him arrested.
Footnotes
- Luke 11:1 to recite, implied.
- Luke 11:5 Then, teaching them more about prayer. Some ancient manuscripts add at this point additional portions of the Lord’s Prayer as recorded in Matthew 6:9-13.
- Luke 11:12 Of course not, implied.
- Luke 11:15 from Satan, literally, “from Beelzebub.”
- Luke 11:16 Others asked for something to happen in the sky to prove his claim of being the Messiah, implied; literally, “Others, tempting, sought of him a sign from heaven.”
- Luke 11:21 Satan, literally, “the Strong.”
- Luke 11:25 is all swept and clean. But empty, since the person is neutral about Christ.
- Luke 11:26 seven times, implied.
- Luke 11:29 to prove I am the Messiah, implied.
- Luke 11:31 the queen of Sheba, literally, “the queen of the south”; see 1 Kings 10.
- Luke 11:32 but this nation won’t listen, implied.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
The Living Bible copyright © 1971 by Tyndale House Foundation. Used by permission of Tyndale House Publishers Inc., Carol Stream, Illinois 60188. All rights reserved.