1 Alldenstund många andra hava företagit sig att om de händelser, som bland oss hava timat, avfatta berättelser,

² i enlighet med vad som har blivit oss meddelat av dem som själva voro åsyna vittnen och ordets tjänare,

³ så har ock jag, sedan jag grundligt har efterforskat allt ända ifrån begynnelsen, beslutit mig för att i följd och ordning skriva därom till dig, ädle Teofilus,

⁴ så att du kan inse huru tillförlitliga de stycken äro, i vilka du har blivit undervisad.

⁵ På den tid då Herodes var konung över Judeen levde en präst vid namn Sakarias, av Abias' »dagsavdelning». Denne hade till hustru en av Arons döttrar som hette Elisabet.

⁶ De voro båda rättfärdiga inför Gud och vandrade ostraffligt efter alla Herrens bud och stadgar.

⁷ Men de hade inga barn, ty Elisabet var ofruktsam; och båda voro de komna till hög ålder.

⁸ Medan han nu en gång, när ordningen kom till hans avdelning, gjorde prästerlig tjänst inför Gud,

⁹ hände det sig, vid den övliga lottningen om de prästerliga sysslorna, att det tillföll honom att gå in i Herrens tempel och tända rökelsen.

¹⁰ Och hela menigheten stod utanför och bad, medan rökoffret förrättades.

¹¹ Då visade sig för honom en Herrens ängel, stående på högra sidan om rökelsealtaret.

¹² Och när Sakarias såg honom, blev han förskräckt, och fruktan föll över honom.

¹³ Men ängeln sade till honom: »Frukta icke, Sakarias; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, och honom skall du giva namnet Johannes.

¹⁴ Och han skall bliva dig till glädje och fröjd, och många skola glädja sig över hans födelse.

¹⁵ Ty han skall bliva stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han icke dricka, och redan i sin moders liv skall han bliva uppfylld av helig ande.

¹⁶ Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud.

¹⁷ Han skall gå framför honom i Elias' ande och kraft, för att 'vända fädernas hjärtan till barnen' och omvända de ohörsamma till de rättfärdigas sinnelag, så att han skaffar åt Herren ett välberett folk.»

¹⁸ Då sade Sakarias till ängeln: »Varav skall jag veta detta? Jag är ju själv gammal, och min hustru är kommen till hög ålder.»

¹⁹ Ängeln svarade och sade till honom: »Jag är Gabriel, som står inför Gud, och jag är utsänd för att tala till dig och förkunna dig detta glada budskap.

²⁰ Och se, ända till den dag då detta sker skall du vara mållös och icke kunna tala, därför att du icke trodde mina ord, vilka dock i sin tid skola fullbordas.»

²¹ Och folket stod och väntade på Sakarias och förundrade sig över att han så länge dröjde i templet;

²² och när han kom ut, kunde han icke tala till dem. Då förstodo de att han hade sett någon syn i templet. Och han tecknade åt dem och förblev stum.

²³ Och när tiden för hans tjänstgöring hade gått till ända, begav han sig hem.

²⁴ Men efter den tiden blev hans hustru Elisabet havande och höll sig dold i fem månader;

²⁵ och hon sade: »Så har Herren gjort med mig nu, då han har sett till min smälek bland människorna, för att borttaga den.»

²⁶ I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en stad i Galileen som hette Nasaret,

²⁷ till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av Davids hus; och jungfruns namn var Maria.

²⁸ Och ängeln kom in till henne och sade: »Hell dig, du högtbenådade! Herren är med dig.»

²⁹ Men hon blev mycket förskräckt vid hans ord och tänkte på vad denna hälsning månde innebära.

³⁰ Då sade ängeln till henne: »Frukta icke, Maria; ty du har funnit nåd för Gud.

³¹ Se, du skall bliva havande och föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus.

³² Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron.

³³ Och han skall vara konung över Jakobs hus till evig tid, och på hans rike skall ingen ände vara.»

³⁴ Då sade Maria till ängeln: »Huru skall detta ske? Jag vet ju icke av någon man.»

³⁵ Ängeln svarade och sade till henne: »Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga som varder fött kallas Guds Son.

³⁶ Och se, jämväl din fränka Elisabet har blivit havande och skall föda en son, nu på sin ålderdom; och detta är sjätte månaden för henne, som säges vara ofruktsam.

³⁷ Ty för Gud kan intet vara omöjligt.»

³⁸ Då sade Maria: »Se, jag är Herrens tjänarinna; ske mig såsom du har sagt.» Och ängeln lämnade henne.

³⁹ En av de närmaste dagarna stod Maria upp och begav sig skyndsamt till en stad i Judeen, uppe i bergsbygden.

⁴⁰ Och hon trädde in i Sakarias' hus och hälsade Elisabet.

⁴¹ När då Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes liv; och Elisabet blev fylld av helig ande

⁴² och brast ut och ropade högt och sade: »Välsignad vare du bland kvinnor, och välsignad din livsfrukt!

⁴³ Men varför sker mig detta, att min Herres moder kommer till mig?

⁴⁴ Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till av fröjd i mitt liv.

⁴⁵ Och salig är du, som trodde att det skulle fullbordas, som blev dig sagt från Herren.»

⁴⁶ Då sade Maria: »Min själ prisar storligen Herren,

⁴⁷ och min ande fröjdar sig i Gud, min Frälsare.

⁴⁸ Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet; och se, härefter skola alla släkten prisa mig salig.

⁴⁹ Ty den Mäktige har gjort stora ting med mig, och heligt är hans namn.

⁵⁰ Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som frukta honom.

⁵¹ Han har utfört väldiga gärningar med sin arm, han har förskingrat dem som tänkte övermodiga tankar i sina hjärtan.

⁵² Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt;

⁵³ hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat bort med tomma händer.

⁵⁴ Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att bevisa barmhärtighet

⁵⁵ mot Abraham och mot hans säd till evig tid, efter sitt löfte till våra fäder.»

⁵⁶ Och Maria stannade hos henne vid pass tre månader och vände därefter hem igen.

⁵⁷ Så var nu för Elisabet tiden inne, då hon skulle föda; och hon födde en son.

⁵⁸ Och när hennes grannar och fränder fingo höra att Herren hade bevisat henne så stor barmhärtighet, gladde de sig med henne.

⁵⁹ Och på åttonde dagen kommo de för att omskära barnet; och de ville kalla honom Sakarias, efter hans fader.

⁶⁰ Men hans moder tog till orda och sade: »Ingalunda; han skall heta Johannes.»

⁶¹ Då sade de till henne: »I din släkt finnes ju ingen som har det namnet.»

⁶² Och de frågade hans fader genom tecken vad han ville att barnet skulle heta.

⁶³ Då begärde han en tavla och skrev dessa ord: »Johannes är hans namn.» Och alla förundrade sig.

⁶⁴ Men i detsamma öppnades hans mun, och hans tunga löstes, och han talade och lovade Gud.

⁶⁵ Och deras grannar betogos alla av häpnad, och ryktet om allt detta gick ut över Judeens hela bergsbygd.

⁶⁶ Och alla som hörde det lade märke därtill och sade: »Vad månde väl varda av detta barn?» Också var ju Herrens hand med honom.

⁶⁷ Och hans fader Sakarias blev uppfylld av helig ande och profeterade och sade:

⁶⁸ »Lovad vare Herren, Israels Gud, som har sett till sitt folk och berett det förlossning,

⁶⁹ och som har upprättat åt oss ett frälsningens horn i sin tjänare Davids hus,

⁷⁰ såsom han hade lovat genom sin forntida heliga profeters mun.

⁷¹ Ty han ville frälsa oss från våra ovänner och ur alla våra motståndares hand,

⁷² och så göra barmhärtighet med våra fäder och tänka på sitt heliga förbund,

⁷³ vad han med ed hade lovat för vår fader Abraham,

⁷⁴ Han ville beskära oss att få tjäna honom utan fruktan, frälsta ur våra ovänners hand,

⁷⁵ ja, att göra tjänst inför honom i helighet och rättfärdighet i alla våra dagar.

⁷⁶ Och du, barn, skall bliva kallad den Högstes profet, ty du skall gå framför Herren och bereda vägar för honom,

⁷⁷ till att giva hans folk kunskap om frälsning, i det att deras synder bliva dem förlåtna.

⁷⁸ Så skall ske för vår Guds förbarmande kärleks skull, som skall låta ett ljus gå upp och skåda ned till oss från höjden,

⁷⁹ för att 'skina över dem som sitta i mörker och dödsskugga' och så styra våra fötter in på fridens väg.»

⁸⁰ Och barnet växte upp och blev allt starkare i anden. Och han vistades i öknen, intill den dag då han skulle träda fram för Israel.